Det finns formella krav på hur ett föreläggande som förenats med vite ska utformas. Du får också besked om vilken svarstid som får ges och hur detta ska meddelas den som föreläggandet gäller.
Hur ett föreläggande som inte förenas med vite ska utformas beskrivs i Utformning av föreläggande.
Det finns inte något uttryckligt krav, men det får sägas ligga i sakens natur att ett föreläggande ska vara skriftligt.
Föreläggandet ska innehålla
Den svarstid som bestäms för att följa föreläggandet ska vara anpassad efter omständigheterna i det särskilda fallet. Det innebär att hänsyn ska tas till bland annat föreläggandets innehåll och omfattning. Den som föreläggs enligt 37 kap. SFL ska få minst fem dagar på sig att följa föreläggandet.
När ett föreläggande förenas med vite enligt 44 kap. 1 eller 2 § SFL kan det däremot ofta vara motiverat med en kortare tid än fem dagar för att följa föreläggandet. Därför gäller bestämmelsen om minimitid inte i dessa fall (8 kap. 1 § SFF).
Ett föreläggande som har förenats med vite enligt 44 kap. 1 eller 2 § SFL ska delges den som föreläggandet gäller (17 kap. 4 § SFF).
Om Skatteverket har för avsikt att utfärda ett vitesföreläggande enligt SFL ska Skattebrottsenheten på begäran lämna uppgifter som behövs för att en bedömning ska kunna göras om föreläggandet kan komma att bryta mot vitesförbudet i 44 kap. 3 § SFL (8 kap. 2 § SFF).
Det finns inte några särskilda bestämmelser om hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas. Däremot får Skatteverket avgöra hur en uppgift ska lämnas.
Det betyder att eftersom det inte finns någon uttrycklig reglering om hur ett svar på föreläggande ska lämnas är bestämmelsen i 14 § FL tillämplig. Om ett muntligt svar är acceptabelt är beroende av bland annat vilka uppgifter Skatteverket har begärt men kanske framför allt av mängden eller omfattningen av de uppgifter Skatteverket frågat efter.