Beslut som inte får överklagas

Beslut som fattas med stöd av SFL och som inte får överklagas

De beslut som fattas med stöd av lagen och som inte får överklagas räknas upp i SFL (67 kap. 5 § SFL). Uppräkningen är uttömmande.

Alla andra beslut som fattas med av stöd SFL får alltså överklagas. Det innebär bl.a. att ett beslut om avslag på en ansökan om anstånd med att lämna inkomstdeklaration får överklagas (se prop. 2010/11:165 s. 1126).

Beslut om befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag

Beslut som avser befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 10 § SFL eller 13 kap. 5 § första stycket 1 SFL får inte överklagas, läs mer under Överenskommelse med annan stat finns.

Förelägganden utan vite

Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer är förelägganden med och utan vite överklagbara. Det innebär att det krävs ett överklagandeförbud för att sådana förelägganden inte ska få överklagas. Inom skatteprocessen är ett föreläggande utan vite inte överklagbart. Tidigare fick inte heller vitesförelägganden överklagas.

Varför får förelägganden utan vite inte överklagas?

När SFL infördes diskuterade man i förarbetena om även förelägganden utan vite skulle gå att överklaga (se prop. 2010/11:165 s. 615–617). Regeringen ansåg emellertid inte att det fanns skäl att även låta förelägganden utan vite vara överklagbara. I förarbetena anges bl.a. följande skäl för detta.

Ett föreläggande utan vite är inte lika ingripande som ett föreläggande med vite. Ett föreläggande utan vite har inte några direkta rättsverkningar, utan det kan mer ses som en uppmaning till den enskilde att göra något. Den som har invändningar mot ett föreläggande som inte har förenats med vite kan begära att Skatteverket omprövar föreläggandet. Tiden för att begära omprövning är då två månader från det att den beslutet gäller fick del av detta (se 66 kap. 7 § andra stycket 6 SFL). Om den förelagde inte följer föreläggandet och Skatteverket följer upp med ett vitesföreläggande, bevissäkring eller kontrollavgift, eller beslutar i en fråga ändå, har den förelagde rätt till domstolsprövning. Den enskilde riskerar därför inte att få betala vite utan att först få frågan prövad i domstol. Det är också först i samband med vitesföreläggandet som det ställs på sin spets vilka skyldigheter den enskilde har.

En rätt att överklaga även förelägganden utan vite skulle ge enskilda rätt till domstolsprövning på ett tidigare stadium än vad som är motiverat från rättssäkerhetssynpunkt. Samma fråga skulle då kunna komma att prövas i flera olika mål, vilket skulle leda till ökade kostnader utan att rättssäkerheten ökar i motsvarande mån. För att undvika onödiga omgångar i de allmänna förvaltningsdomstolarna anser regeringen därför att förelägganden utan vite inte ska få överklagas.

Bestämmelser om föreläggande finns i bl.a. 7 kap., 9 kap. och 39 kap. SFL. I 44 kap. SFL finns bestämmelser om när ett föreläggande får förenas med vite och när ett föreläggande inte får förenas med vite.

Beslut om revision

Skatteverkets beslut om revision får inte överklagas. Det går emellertid att begära omprövning av ett sådant beslut. Bestämmelser om revision finns i 41 kap. SFL.

Med hänsyn till att reglerna om revisionsverksamhet utgår ifrån att det normalt är fråga om ett kontrollförfarande som sker i samförstånd med den granskade och i viss utsträckning bygger på dennes medverkan, har lagstiftaren inte ansett att det krävs någon anledning att ge den reviderade en rätt att klaga på beslutet om revision. En rätt att klaga på ett beslut om revision skulle även kunna få mycket negativa konsekvenser för effektiviteten i kontrollverksamheten (se prop. 1987/88:65 s. 33).

Från rättssäkerhetssynpunkt bör det framhållas att beslut om revision ska fattas på en kvalificerad nivå i skatteförvaltningen (jfr prop. 1989/90:74 s. 291).

Beslut om tillsyn över kassaregister och om kontrollbesök

Beslut om tillsyn över kassaregister i enlighet med bestämmelserna i 42 kap. 3–5 §§ SFL får inte överklagas. Beslut om kontrollbesök i enlighet med bestämmelserna i 42 kap. 6–9 §§ SFL får inte heller överklagas.

Beslut om anstånd till fördel för det allmänna

Beslut om anstånd enligt 63 kap. 23 § SFL, d.v.s. anstånd som är till fördel för det allmänna, även kallat borgenärsanstånd, får inte överklagas. Den enskilde har inte någon rätt till anstånd med stöd av bestämmelsen, och beslut som fattas med stöd av paragrafen får därför inte överklagas.

Bakgrunden till bestämmelsen i 63 kap. 23 § SFL är Skatteverkets nya borgenärsroll, d.v.s. den nya roll som har uppkommit genom att Skatteverket har tagit över de offensiva borgenärsuppgifterna från Kronofogdemyndigheten.

Granskningsledares beslut om bevissäkring eller om att ta egendom i förvar

En granskningsledares beslut om bevissäkring eller att ta egendom i förvar får inte överklagas. Dessa beslut är interimistiska. Om granskningsledaren fattar ett sådant beslut ska han eller hon så snart som möjligt och senast inom fem dagar ansöka hos förvaltningsrätten om bevissäkring eller betalningssäkring (45 kap. 14 § andra stycket SFL och 46 kap. 16 § andra stycket SFL). Det är tillräckligt att granskningsledaren genom en ansökan är skyldig att inom ovan nämnda tider underställa besluten förvaltningsrättens prövning. Domstolen ska då pröva om besluten är korrekta (jfr prop. 2010/11:165 s. 1127–1128). Beslut som ska underställas domstolsprövning är generellt sett inte överklagbara eftersom de ändå kommer att prövas av en domstol.

Beslut som inte är överklagbara enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer

Flertalet beslut under handläggningen av ett ärende är inte möjliga att överklaga. Man kan inte heller överklaga sådant som kan anses utgöra faktiskt handlande, se Alla beslut är inte överklagbara.