Den som för in eller tar emot beskattade varor från ett annat EU-land på annat sätt än genom distansförsäljning

Den som för in eller tar emot varor är skattskyldig

Den som för in eller tar emot beskattade alkoholvaror från ett annat EU-land på något annat sätt än genom distansförsäljning är skattskyldig (8 § första stycket 5 LAS).

Bestämmelserna grundar sig på artiklarna 33 och 34 i direktiv 2008/118/EG. Tidigare grundades bestämmelserna på artikel 7 i det numera upphävda cirkulationsdirektivet. Flera äldre domar som refereras i detta avsnitt hänvisar därför till artikel 7 i cirkulationsdirektivet. Innebörden av 8 § första stycket 5 LAS har dock inte ändrats i samband med att cirkulationsdirektivet ersattes av direktiv 2008/118/EG. De äldre rättsfallen som refereras är därför fortfarande av intresse för hur 8 § första stycket 5 LAS ska tillämpas.

Skattskyldighet enligt 8 § första stycket 5 LAS förutsätter att varorna släppts för konsumtion innan de förs in i Sverige. Den skatt som har betalats i avsändarlandet ska under vissa förutsättningar återbetalas (artikel 33.6 i direktiv 2008/118/EG). Jämför vad som gäller för återbetalning av svensk alkoholskatt då varor som beskattats i Sverige flyttas till annat EU-land.

Anmälan och ställande av säkerhet

Den som avser att föra in eller ta emot beskattade varor från ett annat EU-land ska, innan varorna flyttas från det andra EU-landet, anmäla varorna till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på varorna (16 § första stycket LAS). Detta gäller inte de fall som är undantagna från skattskyldighet enligt 8 a § LAS (16 § andra stycket LAS).

Skatteverket har med stöd av 10 § FAS fastställt formulär för sådan anmälan, ”Anmälan – Införsel Övrig skattskyldig” (SKV 5385) och ”Anmälan – Införsel Privatperson” (SKV 5386).

Exempel på vem som är skattskyldig

I förarbetena anges följande angående vem som är skattskyldig för beskattade varor som förs in till Sverige (prop. 2009/10:40 s. 140 ff.):

”För att åskådliggöra vem som är skattskyldig i Sverige för beskattade varor ges här några exempel. Exemplen gäller tobaksvaror men är giltiga även avseende alkoholvaror och bränslen. Ett fall är då en näringsidkare på egen hand för hit skattepliktiga beskattade varor för att använda varorna i kommersiell verksamhet här. Det kan t.ex. vara en tobakshandlare som reser till ett annat EG-land och förvärvar beskattade tobaksvaror, som tobakshandlaren själv transporterar hem till Sverige och säljer i sin butik. Det kan också handla om att tobakshandlaren beställer beskattade varor från ett annat EG-land och uppdrar till en transportör att föra hem varorna för hans eller hennes räkning. I båda dessa fall är det den svenske tobakshandlaren som har att föranmäla varorna och ställa säkerhet för skatten samt att betala skatten här när varorna förts in till Sverige. Man kan också tänka sig att den svenske tobakshandlaren med verksamhet i Sverige beställer beskattade varor från en handlare i ett annat EG-land och ber att denne transporterar varorna till Sverige. Även i detta fall är den svenske tobakshandlaren skyldig att föranmäla varorna och ställa säkerhet samt skyldig att betala skatten. I detta fall i egenskap av att vara den som tar emot varorna här (notera att det inte är distansförsäljning om mottagaren är näringsidkare). Är det i stället så att tobakshandlaren i det andra EG-landet, utan att ha fått någon beställning i förväg, för in beskattade tobaksvaror till Sverige och väl i Sverige kontaktar, eller blir kontaktad av, tobakshandlare här, åligger det den utländske tobakshandlaren att föranmäla varorna och ställa säkerhet för den svenska tobaksskatten samt att betala skatten här.

Även när en enskild privatperson förvärvar och för in skattepliktiga tobaksvaror från ett annat EG-land som han eller hon sedan säljer eller på annat sätt överlåter till andra enskilda personer här i Sverige, innehas varorna i kommersiellt syfte här. Likaså om den enskilde personen beställer varor från ett annat EG-land och arrangerar transporten till Sverige (se även prop. 2008/09:48 s. 32). Även när det är privatpersoner som agerar, gäller att den som har närmast till hands att fullgöra skyldigheten att föranmäla och ställa säkerhet för skatten ska göra det och vara skyldig att betala skatten. I de båda fallen som redovisas i detta stycke är den svenske privatpersonen således skattskyldig. I det första fallet för att denne från ett annat EG-land ”för in” beskattade varor och i det andra fallet genom att från ett annat EG-land ”tar emot” beskattade varor. Även i relation till privatpersoner gäller att om en tobakshandlare i ett annat EG-land, utan att ha fått någon beställning i förväg, för in beskattade tobaksvaror till Sverige och väl i Sverige kontaktar, eller blir kontaktad av, privatpersoner åligger det den utländske tobakshandlaren att föranmäla varorna och ställa säkerhet för den svenska tobaksskatten samt betala skatten här. ”

Rättsfall där skattskyldigheten enligt 8 § första stycket 5 LAS prövas

Kammarrätten har i ett antal ärenden om alkoholskatt prövat frågan om skattskyldighet enligt 8 § första stycket 5 LAS.

Kammarrätten har även prövat frågan om skattskyldighet enligt motsvarande bestämmelse i LTS i ett antal domar om tobaksskatt. Även om dessa domar gäller tobaksskatt har de betydelse för tillämpningen av denna bestämmelse i LAS.

Rättsfall: är ett bolag som erbjuder s.k. pre-booking skattskyldigt?

Ett bolag som bedriver färjetrafik hade erbjudit sina resenärer att förbeställa vin och öl före avresan till Danmark för leverans vid hemkomsten till Göteborg, s.k. pre-booking. Resenärerna hade betalat för varorna i samband med att de betalade färdbiljetten. De förbeställda varorna togs sedan från bolagets lager i Danmark och transporterades på bildäck till Göteborg. I Göteborg lämnades sedan varorna ut till kunderna på kajen, före passering av passpolis och tull. Kammarrätten fann att det inte var fråga om sådan privatinförsel som avses i 8 a § 2 LAS, eftersom resenärerna inte personligen hade vare sig förvärvat varorna i Danmark eller transporterat dem till Sverige. Kammarrätten ansåg att bolaget måste anses ha fört in varorna till Sverige på ett sätt som medför skattskyldighet enligt 8 § första stycket 5 LAS (KRSU 2004-06-24, mål nr 1898-02).

Rättsfall: När en privatperson för in varor i omgångar ska den totala mängden alkohol bedömas

NN hade fört in 25 liter sprit, 316,8 liter starköl och 80 liter vin till Sverige som han hade köpt i Tyskland. NN uppgav att han hade delat upp partiet med alkoholvaror i Danmark och sedan kört varorna i fem omgångar över gränsen till Sverige. Detta för att han skulle undgå beskattning vid införseln genom att varje transport inte översteg de i privatinförsellagen angivna skattefria kvoterna.

Kammarrätten uttalade att syftet med de omständigheter som anges i cirkulationsdirektivet och som ska beaktas vid gränsdragningen mot kommersiell införsel är att ge vägledning vid avgörandet om varorna är avsedda för annat än eget bruk utifrån bland annat innehavarens skäl att inneha varorna, deras beskaffenhet och kvantiteten. Om en person medför större mängder än referensnivåerna får det inte ensamt medföra att varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Kammarrätten uttalade vidare att syftet med referensnivåerna tillsammans med övriga omständigheter i målet rimligen inte kan leda till någon annan bedömning än att det är den totala mängden införd alkohol som ska bedömas i detta sammanhang.

Kammarrätten konstaterade att de sammanlagda införda mängderna sprit och öl markant översteg de angivna referensnivåerna i cirkulationsdirektivet, medan den sammanlagda mängden infört vin understeg referensnivåerna. Kammarrätten bedömde att främst den sammantagna mängden alkohol starkt talade för att alkoholvarorna inte var avsedda för personligt bruk. Kammarrätten fann NN därmed skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 LAS (KRNG 2004-11-26, mål nr 3416-04, 3418−3420-04).

Rättsfall: är ett bussbolag som anordnar resor för inköp av varor skattskyldigt?

Ett bolag som bedriver busstrafikverksamhet hade anordnat resor för inköp av alkoholvaror. Vid en transportkontroll av bolagets buss påträffades en betydande mängd varor. Ingen av de personer som satt i bussen när varorna fördes in till Sverige ville kännas vid varorna, och det har heller inte gått att fastställa vem eller vilka som förvärvat eller som ansvarat för varorna. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde bedömningen att omständigheterna i målet talar för att varorna förts in av någon eller några av de personer som färdades i bussen och att bolaget, vid en samlad bedömning, inte kan anses skattskyldig för varorna enligt 8 § första stycket 5 LAS (RÅ 2004 not. 10).

Rättsfall: vem är skattskyldig när flera personer varit med i bilen?

Vid en transportkontroll av en bil som kördes av NN påträffades 42 liter sprit, 478 liter vin och 1 259,28 liter öl. NN uppgav att han och fyra andra personer hade handlat varorna för personligt bruk inom EU och själva fört in varorna till Sverige. NN uppgav vidare att han var ägare till ca en femtedel av varorna. Kammarrätten har på begäran av NN hållit vittnesförhör med de fyra personer som enligt NN var med på resan till Tyskland.

Kammarrätten fann inte skäl att ifrågasätta att vittnena varit med på inköpsresorna. Vad gäller äganderätten till varorna och skattskyldigheten för dem gjorde kammarrätten inte någon annan bedömning än länsrätten.

Länsrätten konstaterade att NN och de övriga uppgivna ägarna till varorna inte kunnat visa några handlingar som styrkte deras påståenden om ägarförhållandena. Vidare konstaterade länsrätten att de från början inte heller kunnat specificera vilken mängd som tillhörde respektive person och att de uppgifter som lämnats av NN och övriga uppgivna ägare inte varit samstämmiga. Länsrätten fann mot denna bakgrund att NN ensam får anses ha förvärvat och fört in varorna till Sverige.

Länsrätten uttalade vidare att vid bedömningen av om varorna ska hänföras till privatinförsel eller införsel för kommersiella ändamål ska medlemsländerna beakta de omständigheter som anges i artikel 9 i direktiv 92/12/EEG. Av artikel 9.2 följer att medlemsländerna bl.a. måste ta hänsyn till följande för att fastställa att varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporterats av dem själva är avsedda för kommersiella ändamål:

• innehavarens kommersiella status och hans eller hennes skäl att inneha varorna
• den plats där varorna finns eller det använda transportsättet
• de handlingar som hänför sig till varorna
• varornas beskaffenhet
• varornas kvantitet.

Av artikel 9.2 följer vidare att medlemsländerna får fastställa referensnivåer när det gäller varornas kvantitet, uteslutande till ledning för bevisningen. Dessa referensnivåer får inte understiga:

• 10 liter för spritdrycker
• 20 liter för mellan­produkter
• 90 liter för vin (varav högst 60 liter mousserande vin)
• 110 liter för öl.

Länsrätten konstaterade att den mängd varor som förts in avsevärt översteg den referensnivå som anges i direktivet och att NN inte heller kunnat uppge något specifikt skäl till innehavet av varorna. Länsrätten fann att införseln får anses hänförlig till kommersiell införsel av varor och att NN därmed är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 LAS för hela partiet alkoholvaror (KRNG 2005-01-17, mål nr 5011-04).

Rättsfall: skattskyldighet när ett åtal om smuggling ogillades

Vid en transportkontroll av en bil som framfördes av NN påträffades 18,9 liter spritdrycker, 26 liter vin och 594 liter starköl. Varorna beslagtogs med stöd av smugglingslagen. Beslaget hävdes genom Göta hovrätts dom där åtalet om smuggling ogillades. Tullverket beslutade därefter om att omhänderta varorna med stöd av LPK samt att påföra NN alkoholskatt för varorna. NN hävdade att han endast fört in varorna för personligt bruk.

Kammarrätten instämde i länsrättens bedömning. Länsrätten konstaterade att Göta hovrätt hade ogillat åtalet mot NN beträffande smuggling m.m. Vidare konstaterade länsrätten att hovrättens prövning är en straffrättslig prövning och att den prövningen inte är bindande för länsrätten som ska göra en bedömning ur skatterättslig synpunkt av frågan om NN ska betala alkoholskatt för varorna. Länsrätten ansåg vid en sammantagen bedömning av uppgifterna i målet, den stora mängden varor och övriga omständigheter, att NN inte gjort sannolikt att det var fråga om en införsel för personligt bruk. Han var därför skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 LAS (KRNG 2007-04-18, mål nr 317-07, 318-07).

Förmedlare av alkoholvaror

Det har förekommit att svenska företag eller personer som erbjuder alkoholvaror till svenska konsumenter påstår att de är förmedlare eller agenter och inte alkoholhandlare (att de förmedlar alkoholvaror från någon som bedriver handel med sådana varor). Vidare hävdar dessa aktörer att de endast uppbär provision på grund av handeln och att en stor del av vinsten ligger hos handlaren. Skatteverket anser att förmedlaren, genom att sluta avtal med konsumenterna och erhålla provision, har ett sådant kommersiellt intresse av att varorna förs in till Sverige att han är den som för in de skattepliktiga varorna och därmed är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 LAS. Detta synsätt bekräftas även av svensk rättspraxis, bl.a. genom två domar rörande tobaksskatt.

Privatperson anlitar transportör

För in/tar emot-bestämmelsen är tillämplig även när en privatperson låter föra in varor som är avsedda för personligt bruk genom att anlita en transportör. Som framgår av nedanstående kommentar i förarbetena är sådan införsel i beskattningshänseende att jämställa med kommersiell införsel (prop. 2009/10:40 s. 137):

”Av den gemenskapsrättsliga regleringen följer två principiellt olika sätt att inneha en beskattad vara – i kommersiellt syfte eller för personligt bruk. Detta har klargjorts genom EG-domstolens dom i mål C-5/05 det s.k. fallet Joustra. I det fallet var det fråga om en privatperson som utan yrkesmässighet eller vinstsyfte, för eget och andra privatpersoner egna bruk, förvärvade punktskattebelagda varor som släppts för konsumtion i en medlemsstat, och uppdrog åt ett transportföretag att för hans räkning frakta varorna till honom i en annan medlemsstat. EG-domstolen fann att artikel 7 i cirkulationsdirektivet (innehav i kommersiellt syfte) men inte artikel 8 (innehav för personligt bruk, där varan transporteras av den enskilde själv) var tillämplig på den aktuella situationen, vilket innebar att punktskatt skulle tas ut även i den stat där varorna förbrukades och att skatten i den första staten skulle återbetalas. Domstolen konstaterade bl.a. att cirkulationsdirektivet bygger på idén att varor som inte innehas för eget bruk med nödvändighet ska anses innehas i kommersiellt syfte.

Denna ordning för beskattade varor kan sägas har klargjorts genom punktskattedirektivet. Genom punktskattedirektivet har det tydliggjorts att enbart beskattade varor som förvärvats av en enskild person för dennes eget bruk, och som transporteras av den enskilde själv från en medlemsstat till en annan, är varor som inte innehas i kommersiellt syfte (jfr artikel 33.1). I dessa fall ska varan, liksom enligt nuvarande regler, endast beskattas i förvärvslandet (artikel 32.1). Detta regleras i LTS, LAS och LSE genom att dessa situationer undantas från skattskyldighet.”

Rättsfall: Joustra-målet – hur ska artikel 7 och 8 i direktiv 92/12/EEG tolkas?

EU-domstolen har i en dom i det s.k Joustra-målet prövat frågan om hur bl.a. artikel 7 och 8 i direktiv 92/12/EEG ska tolkas. Eftersom bestämmelsen i 8 § första stycket 5 LAS tidigare byggde på artikel 7 i direktiv 92/12/EEG är denna dom av intresse för hur 8 § första stycke 5 LAS ska tillämpas.

I målet hade B.F. Joustra och ungefär 70 andra privatpersoner bildat en vinklubb i Nederländerna. Joustra beställde i vinklubbens namn varje år vin från Frankrike för sitt och de övriga medlemmarnas egna bruk. Ett nederländskt transportföretag hämtade sedan på hans begäran vinet i Frankrike och fraktade det till Nederländerna där det levererades till Joustras bostad. Vinet lagrades där i några dagar innan det levererades till övriga medlemmar i vinklubben. Joustra betalade vinet och fraktkostnaderna. Varje medlem i klubben betalade honom självkostnadspris för det vin som de hade beställt och respektive andel i fraktkostnaderna beräknat per butelj. Joustra utövade inte denna verksamhet yrkesmässigt eller i vinstsyfte. Det vin som Joustra hade beställt hade släppts för konsumtion i Frankrike och alkoholskatt hade betalats i Frankrike. Ingen medlem i vinklubben hade fått någon leverans som översteg 90 liter vin, varav högst 60 liter mousserande vin.

I domen uttalade EU-domstolen bl.a. följande (C-5/05, Joustra):

”Såsom anges i punkt 29 ovan bygger direktivet nämligen på idén att varor som inte innehas för eget bruk med nödvändighet skall anses innehas i kommersiellt syfte.” (p.51)

”Svaret på tolkningsfrågorna blir således att direktivet skall tolkas så, att när en privatperson, såsom i målet vid den nationella domstolen, inte agerar yrkesmässigt och i vinstsyfte när denne i en medlemsstat för eget och för andra privatpersoners bruk förvärvar punktskattebelagda varor, som släppts för konsumtion i nämnda medlemsstat, och därefter uppdrar åt ett transportföretag, med säte i samma medlemsstat som han själv tillhör, att frakta varorna till honom för hans räkning, är artikel 7 men inte artikel 8 i direktivet tillämplig, varför punktskatt även skall tas ut i denna medlemsstat. Enligt artikel 7.6 i samma direktiv skall, i så fall, den punktskatt som erlagts i den första medlemsstaten återbetalas i enlighet med artikel 22.3 i nämnda direktiv.” (p.53)

Rättsfall: vem är skattskyldig när införsel av vin samordnas?

Kammarrätten har i en dom prövat ett mål som liknar det s.k. Joustra-målet (se ovan). I målet hade några privatpersoner startat en vinklubb i Sverige. Vinklubben saknade dock stadgar och organisationsnummer. Medlemmarna i klubben hade vid sammanlagt sex tillfällen under perioden 1995 t.o.m. 1998 samordnat beställningar av vin från Spanien för medlemmarnas eget personliga bruk. NN var medlem i vinklubben men hade inte någon framträdande position. NN var även delägare och verksam i AB X, ett företag som bl.a. sysslade med förmedling av transporter. NN förmedlade transportuppdragen för beställningarna till andra självständiga speditörer. NN fick via klubbens ledning de medel som skulle täcka kostnaderna för skatt och transport. NN redovisade och betalade alkoholskatt för vinet som hade förts in i Sverige.

NN anförde att vinet hade importerats gemensamt av en sammanslutning privatpersoner i vinklubben och var avsett för medlemmarnas personliga bruk. NN ansåg därmed att vinklubben, eller var och en av medlemmarna i vinklubben, var ansvarig för importen och skattskyldig. Kammarrätten gjorde följande bedömning:

”I målet är ostridigt att NN varit ansvarig för transporterna till Sverige av den skattepliktiga alkoholen genom att han varit den som förmedlat samtliga transporter. Beställningar från ett flertal, icke särskilt namngiva, medlemmar i vinklubben har samordnats och de skattepliktiga varorna har transporterats till en gemensam adress. Varorna har således inte varit adresserade i de enskilda medlemmarnas eget namn. NN har tagit emot medel avsedda för att täcka samtliga kostnader för transport och skatt och han har även skött nödvändiga inbetalningar. Härutöver har NN anmält aktuella införslar samt deklarerat alkoholskatt för desamma. Oaktat NN:s förklaringar till den avgörande roll han sålunda tagit i samband med att de skattepliktiga varorna förts in i Sverige kan kammarrätten vid en samlad bedömning inte finna annat än att NN är skattskyldig enligt 8 § 5. LAS för i målet aktuella skattepliktiga händelser” (KRSU 2005-05-25, mål nr 3292-02).

Transportföretagets säte

Enligt förutsättningarna i Joustra-målet utfördes transporten av ett transportföretag med säte i samma land som privatpersonen för vars räkning transporten utfördes. Enligt Skatteverkets mening är EU-domstolens skrivningar om transportföretagets säte endast en redogörelse för de faktiska omständigheterna i det i målet aktuella ärendet. Transportörens säte nämns bara i samband med avgränsningen av ärendet. Inget i domen tyder på att domstolen ger transportörens säte någon betydelse avseende bedömningen av beskattningsfrågan. Det är rimligt att göra antagandet att EU-domstolen skulle komma till samma resultat som i Joustra-målet, d.v.s. beskattning i destinationslandet, om EU-domstolen hade att pröva ett ärende där förutsättningarna är sådana att transportföretaget har sitt säte i något annat EU-land än destinationslandet. Beskattning ska alltså ske enligt samma principer oavsett var transportföretaget har sitt säte.

Ovanstående ståndpunkt bekräftas också av två domar meddelade av kammarrätten.

Rättsfall: en privatperson har gett ett utländskt transportföretag i uppdrag att frakta varorna till Sverige

NN hade för eget bruk förvärvat alkoholvaror som släppts för konsumtion i ett annat EU-land. Han hade gett ett utländskt transportföretag i uppdrag att frakta varorna till Sverige. NN anförde att han inte uppfyller några krav för att vara skattskyldig och inte ska betala någon skatt, eftersom han som privatperson för in alkohol för personligt bruk. Som stöd för sin uppfattning hänvisade han till den s.k. Joustra-domen.

Kammarrätten gjorde följande bedömning: NN har för eget bruk förvärvat alkoholvaror som släppts för konsumtion i ett annat EU-land. Med hänsyn till att han låtit ett transportföretag frakta hem varorna till Sverige, ska alkoholskatt tas ut i Sverige. Det förhållande att alkoholskatt redan tagits ut i det EU-land där varorna släppts för konsumtion och förvärvats föranleder ingen annan bedömning, varför kammarrätten avslog överklagandet (KRSU 2009-03-31, mål nr 3876-08).

Rättsfall: en privatperson har gett ett utländskt transportföretag i uppdrag att frakta varorna till Sverige

NN hade beställt alkoholvaror från ett annat EU-land och låtit föra in dessa till Sverige med hjälp av ett transportföretag med säte i Storbritannien. Det var NN som beställde transporten. NN hävdade att varorna köptes för personligt bruk och att transporten utfördes av ett företag med säte i Storbritannien. Enligt NN ska han därför inte betala alkoholskatt enligt LAS.

Kammarrätten gjorde följande bedömning:

”Såsom länsrätten anfört utvisar EG-domstolens dom den 5 juni 2007 i mål C 170-04, Klas Rosengren m.fl. mot Riksåklagare att Sverige inte har rätt att förbjuda privatpersoner att importera alkoholdrycker genom oberoende mellanhand eller yrkesmässig befordran. Domen berör dock inte frågan om medlemsstaternas beskattningsrätt.

För att skattefrihet enligt LAS ska kunna komma i fråga när varan förs in till Sverige krävs dels att varan är avsedd för personens eller hans familjs personliga bruk, dels att han själv transporterar varan in i landet. Rättsläget för den nu beskrivna situationen är klarlagt genom EG-domstolens avgörande den 2 april 1998 i målet C-296/95 The Queen och Commissioners of Customs an Excise v. EMU Tabac SARL, The Man in Black och John Cunningham (”The Man in Black”). Detta synsätt har därefter bekräftats av EG- domstolen i målet C-5/05, Staatssecretaris van Financiën mot B.F. Joustra. Kammarrätten delar underinstansernas tolkning att sist nämnda dom inte tillmäter transportörens säte någon betydelse.

Kammarrätten finner alltså lika med länsrätten att eftersom NN inte personligen transporterat varorna över gränsen är det inte fråga om sådan införsel som avses i 8 a § 2 LAS. Det innebär att Skatteverkets beslut är riktigt och att NN enligt 8 § 5 LAS är skattskyldig för de införda alkoholvarorna. Mot denna bakgrund och då annat skäl att ändra Skatteverktes beslut inte heller framkommit ska överklagandet avslås” (KRSU 2009-11-10, mål nr 1725–1726-09).

Undantag från skattskyldighet

Bestämmelserna i 8 § första stycket 5 LAS och 16 § LAS om skatt-skyldighet för den som för in eller tar emot beskattade varor gäller inte i alla situationer.

Bestämmelserna gäller inte den som förvarar alkoholvaror för yrkesmässig försäljning ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, för de varor som inte är till försäljning på svenskt territorium (8 § tredje stycket LAS).

Av kompletterande bestämmelser följer dessutom att från skattskyldighet enligt 8 § första stycket 5 LAS undantas även varor som förs in till Sverige i följande fall (8 a § LAS):

• Varor som förs in till Sverige under sådana omständigheter att det skulle finnas förutsättningar att medge återbetalning av skatten enligt 31 d § LAS (8 a § 1 LAS). Här syftar man på diplomater m.fl. med placering i Sverige som förvärvat beskattade varor från en leverantör i ett annat EU-land.
• Varor som förs in till Sverige av en enskild person som har förvärvat varorna i ett annat EU-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk (8 a § 2 LAS). Att sådan införsel ska vara skattebefriad framgår uttryckligen av artikel 32 i direktiv 2008/118/EG.
• Varor som förs in till Sverige som flyttgods av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som flyttar till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk (8 a § 3 LAS).
• Varor som förs in till Sverige av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som har förvärvat varorna genom arv eller testamente, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk (8 a § 4 LAS).
• Varor som förs in till Sverige som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EU-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk (8 a § 5 LAS).

Alkoholvaror avsedda för personligt bruk

Kammarrätten har i flera domar prövat frågan om alkoholvaror som har förts in till Sverige av en enskild person har varit avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk i den mening som avses i 8 a § 2 LAS.

Rättsfall: Personligt bruk trots stora kvantiteter

NN hade fört in 54 liter spritdrycker, 3 liter vin och 1 069,2 liter starköl till Sverige från Tyskland. NN uppgav att varorna var avsedda att användas till det egna bröllopet, moderns födelsedagsfest, en midsommarfest samt annan privat konsumtion.

Kammarrätten fann att vad som förekommit i målet inte föranleder annan bedömning än vad länsrätten har gjort. Länsrätten uttalade att de införda mängderna spritdrycker och starköl överstiger mycket markant referensnivåerna i cirkulationsdirektivet. Med hänsyn till den införda mängden finns enligt länsrättens uppfattning en indikation på att införseln ska bedömas som yrkesmässig. Frågan i målet blir då om övriga omständigheter i målet stöder NN:s påstående om att alkoholdryckerna var avsedda att användas för privat bruk. De övriga omständigheter som då kan vägas in vid bedömningen enligt cirkulationsdirektivet är i detta fall främst de skäl som NN uppgett för sitt innehav och varornas beskaffenhet.

Enligt länsrättens mening finns det inga skäl att ifrågasätta NN:s uppgifter om de planerade festerna och antalet gäster som skulle komma. Länsrätten konstaterade att vad som avses med personligt bruk inte är närmare definierat. Länsrätten ansåg det dock helt klart att egen konsumtion av inköpt alkohol ska hänföras till personligt bruk. Länsrätten ansåg att det också får anses klart att om en enskild person håller en fest till vilken han bjuder in ett större antal personer som han har någon form av personlig relation till, så bör den alkohol som gästerna bjuds på hänföras till hans personliga bruk. Länsrätten fann därför att om en enskild person, som i det här fallet, köper alkoholdrycker för att bjuda en familjemedlem, sin mor, samt gäster på dessa drycker vid en fest på moderns födelsedag bör detta också anses ske för personens eget och hans familjs personliga bruk.

Länsrätten ansåg att den mängd alkoholdrycker som NN fört in till Sverige inte kan anses vara onormalt stor med hänsyn till vad han har uppgett om i vilka sammanhang dryckerna skulle konsumeras och med hänsyn till hans ekonomiska omständigheter.

Länsrätten fann sammanfattningsvis att NN:s införsel måste anses vara avsedd för personligt bruk och att han därför inte skulle beskattas enligt LAS såsom för en kommersiell införsel (KRNG 2005-11-18, mål nr 3509–3510-05).

Rättsfall: Personligt bruk trots stora kvantiteter

NN hade fört in 547,2 liter spritdrycker och 3 136,32 liter öl till Sverige från Tyskland. NN anförde att varorna var avsedda att användas till hans 50-årsfest där han hade uppskattat att ca 1 000 personer skulle delta. Kammarrätten gjorde följande bedömning.

”Det kan konstateras att den påträffade kvantiteten alkoholvaror avsevärt överstiger de i det s.k. cirkula-tionsdirektivet angivna referensnivåerna i fråga om spritdrycker och öl. Som redovisats i länsrättens dom får emellertid det förhållandet att en person medför större mängder än vad som referensnivåerna anger inte ensamt medföra att varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra omständigheter som talar för motsatsen skall också beaktas (jfr prop. 1998/99:127 s. 19). Det går således inte att enbart utifrån varornas kvantitet att avgöra om dessa skall hänföras till privat eller kommersiell införsel. Vid bedömningen framstår i övrigt syftet med innehavet som särskilt betydelsefullt.

NN har i målet framhållit att hans liv och leverne inte riktigt följer normalmönstret för 50-åringar i Sverige. Det framgår att NN är medlem och engagerad i ett flertal föreningar − företrädesvis motorklubbar − och att han dessutom är aktiv i andra sammanhang. Han besöker ofta motorcykelträffar och andra evenemang runt om i Sverige och även utomlands samt skriver artiklar om sina resor i medlemstidningar och andra motortidningar. Därutöver driver han företagsverksamhet i motorbranschen. Enligt kammarrättens bedömning saknas anledning att inte fästa tilltro till NN:s uppgifter att han genom sitt utåtriktade leverne skaffat sig många kontakter och en stor bekantskapskrets. Det finns inte heller tillräckliga skäl att ifrågasätta hans uppgifter om att han skulle använda de aktuella alkoholvarorna till en 50-årsfest utöver det vanliga med ett stort antal inbjudna gäster. Dessa uppgifter vinner även stöd av de intyg m.m. som NN åberopat i målet. Det har inte framkommit något i målet som talar för att alkoholvarorna varit avsedda för vidareförsäljning. Mot denna bakgrund och vad som i övrigt anförts i länsrättens dom finner kammarrätten, även om den införda mängden alkoholvaror avsevärt överstigit referensnivåerna i cirkulationsdirektivet, inte skäl att frångå länsrättens bedömning att det rört sig om införsel för privat bruk.”

Enligt kammarrättens bedömning saknades då förutsättningar att beskatta varorna enligt LAS (KRNG 2005-12-21, mål nr 3461–346305).

Kommersiell användning av varor som inte beskattats vid införseln

De undantag från skattskyldighet som följer av 8 a § LAS förutsätter att varorna kommer till viss användning. Detta innebär att varor som inte beskattats vid införseln ska beskattas enligt 8 § första stycket 5 LAS i de fall där varorna senare säljs eller på annat sätt används för kommersiellt bruk i Sverige (jfr prop. 1994/95:56 s. 85 jämförd med s. 117).