Avdrag för arbetsredskap medges om utgiften varit nödvändig för att förvärva intäkterna.
Avdrag för faktisk kostnad för instrument, verktyg och andra arbetsredskap medges om utgiften varit nödvändig för att förvärva intäkterna (12 kap. 1 § IL). Det finns inga schablonavdrag för vissa yrkesgrupper. Avdrag medges inte för privata levnadskostnader (9 kap. 2 § IL)
Avdrag medges för hela anskaffningskostnaden för ett verktyg eller annan tillgång om kostnaden inte överstiger ett halvt prisbasbelopp. Om verktygets varaktighet är högst tre år får anskaffningskostnaden dras av på en gång även om kostnaden överstiger ett halvt prisbasbelopp. I andra fall medges avdrag genom förslitningsavdrag.
Nytt: 2016-05-03
Ett avdrag som är baserat på hela anskaffningskostnaden kan bara komma i fråga för utrustning som kan antas användas fortlöpande i tjänsten under hela dess beräknade livslängd. Har tillgången anskaffats för användning både för privat bruk och för tjänsten beräknas avdraget på den del av anskaffningskostnaden som beräknas belöpa på tjänsten.
Ett årligt förslitningsavdrag beräknas utifrån anskaffningspris och beräknad livslängd.
Om tillgången har förvärvats eller överlåtits under beskattningsåret ska avdraget proportioneras efter hur stor del av beskattningsåret som innehavet omfattat.
Nytt: 2016-05-03
My har under året ett uppdrag under fyra månader som arkitekt. Uppdragsgivaren tillhandahåller ingen dator så för att kunna utföra uppdraget måste hon använda sin egen dator. Datorn har kostat 12 000 kronor och beräknas hålla i fyra år och den kan även användas privat. Denna utgift fördelas först på tjänsteanvändning och privat användning med 50 procent vardera. Beloppet för tjänsteanvändning proportioneras sedan på antalet år och den aktuella arbetsperioden, 6 000 kronor/ 4 år/ 4/12 månader = 500 kronor, vilket är det belopp My kan dra av i din deklaration.
När det gäller övriga utgifter får man avdrag endast för den del av de totala utgifterna som överstiger 5 000 kronor.
Om den anställde hyr ett inventarium eller dylikt bör hyreskostnaden på motsvarande sätt fördelas mellan vad som belöper på privat användning respektive tjänsten.
Är innehavet av inventariet (anskaffat eller förhyrt) dessutom förenat med löpande kostnader, bör även sådana kostnader fördelas mellan vad som kan anses vara att hänföra till privata kostnader respektive kostnader för tjänsten.
En studiecirkelledare som hade betalat kursdeltagarnas kursmaterial och deltagaravgifter fick av Högsta förvaltningsdomstolen avdrag för dessa kostnader. Avdraget medgavs eftersom kursen inte hade kommit till stånd om kursdeltagarna skulle ha krävts på beloppen (RÅ 1986 ref. 60).
I ett mål prövade Högsta förvaltningsdomstolen en musiklärares avdragsrätt för bandspelare och grammofon. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att sådan utrustning numera är vanlig i hemmen. Anskaffningskostnaden för sådan utrustning är i skattehänseende en levnadskostnad, som inte är avdragsgill. Detta även i sådana fall då utrustningen kan vara till nytta också i den skattskyldiges förvärvsverksamhet. I fall då sådan utrustning i väsentlig utsträckning måste användas i och för tjänsten kan det emellertid antas att utrustningen förslits snabbare än normalt. Anskaffningskostnaden är då i motsvarande mån en kostnad för tjänsteintäkternas förvärvande. Musikläraren fick förslitningsavdrag med 20 % på halva anskaffningskostnaden för grammofonen och bandspelaren (RÅ 1978 1:19).
Enligt Högsta förvaltningsdomstolens praxis bör avdrag i normalfallet medges med skälig förslitningskostnad för sådana musikinstrument som i väsentlig utsträckning används i verksamheten.
För instrument som minskar i värde bör avdrag medges för den ökade förslitning av instrumentet som föranletts av användningen i tjänsten. Anskaffningsutgiften för instrumentet bör då normalt till hälften anses avse privat användning. Beräknad möjlig användningstid ligger för många instrument inom intervallet 5−15 år men längre tid kan förekomma, t.ex. för piano. Vid anskaffningar av dyrare instrument än vad som kan anses motiverat av tjänstebehovet bör förslitningsavdraget reduceras till skälig nivå.
Avdrag för värdeminskning på vissa dyrbara musikinstrument har i en del fall vägrats eftersom instrumentet inte varit utsatt för värdeminskning. I ett mål vägrades avdrag för värdeminskning av en antik och dyrbar violin (RRK 1973 1:63).
Däremot medges avdrag för reparationer och underhåll, i den mån kostnaderna kan anses hänförliga till tjänsten (RÅ 1978 1:20 och RÅ 1979 1:9).
I två referatmål har Högsta förvaltningsdomstolen vägrat avdrag för inköp av dator. I båda fallen gällde det lärare med skyldighet att undervisa i datakunskap. Läraren i mål nr I var dessutom datoransvarig på skolan för ett antal datorer. Lärarna hade i båda fallen begränsade möjligheter att arbeta och träna vid skolan och ansåg att inköpet av datorn var helt föranlett av tjänstebehovet. Högsta förvaltningsdomstolen vägrade avdraget med motivering att anskaffningen inte kan anses nödvändig för tjänstens fullgörande. Beträffande läraren i mål nr I ansåg Högsta förvaltningsdomstolen dessutom att denne med ett rimligt mått av planering haft god möjlighet att med begagnande av skolans datorer fullgöra sina uppgifter som datoransvarig och lärare i datorkunskap (RÅ 1990 ref. 89 I och II).
Motsatt utgång blev det i ett annat mål. Av utredningen framgick att den skattskyldiga anskaffat datorn för att användas huvudsakligen i hennes forskning i engelska språket och att forskningen bedrevs på ett sådant sätt att datorutrustning var ofrånkomlig. Det fanns inte någon möjlighet för henne att ens med ett rimligt mått av planering fullgöra uppgifterna med begagnande av den datorutrustning som fanns på universitetet under det aktuella beskattningsåret. Mot denna bakgrund ansåg Högsta förvaltningsdomstolen den skattskyldiga berättigad till avdrag för anskaffningskostnaden för datorn i form av årliga förslitningsavdrag (RÅ 1991 ref. 55).
De ovan återgivna rättsfallen avser inkomståren 1985 respektive 1986. Sedan dess har tillgängligheten av datorer både på arbetsplatserna och i hemmen ökat markant. Samtidigt har beroendet av datorer för arbetsuppgifternas utförande ökat. Detta är förhållanden som har betydelse vid en bedömning av avdragsrätten i detta sammanhang. Detta medför att det kan bli aktuellt att medge avdrag för t.ex. frilansare som är beroende av egen dator för att både få uppdrag och utföra arbetet. Med tanke på privata användningsområden för utrustningen kan det dock finnas skäl att begränsa avdraget till skälig andel av anskaffningskostnaden eller förslitningsavdraget.
För den som har avdragsrätt för dator i bostaden uppkommer frågan om avdragsrätt för internetuppkoppling som är nödvändig för att utföra arbetet i hemmet. Något generellt avdragsförbud för internetuppkoppling finns inte även om de flesta hushåll numera har sådana abonnemang.
Avdrag för bredbandsuppkoppling kan medges om internetuppkoppling är nödvändig för att arbetet ska kunna utföras och det helt saknas möjlighet att utföra detta hos arbets- eller uppdragsgivaren. Avdrag får medges med skäligt belopp beroende på omfattningen av uppkoppling i arbetet. Större avdrag än 50 procent av kostnaden bör inte förekomma.
I ett mål medgavs avdrag med 50 procent av kostnaderna för bredbandsuppkoppling och kabeldragning för en frilansande journalist som haft sin arbetsplats i bostaden (KRNS 2006-01-25, mål nr 2346-05).
Kostnader för privat anskaffning eller leasing av mobiltelefon får i regel anses hänförliga till den privata användningen, även om telefonen till viss del används i tjänsten. Avdrag medges för de samtalskostnader som avser användningen i tjänsten.
Avdrag medges för kostnad för sådan facklitteratur som anskaffats för tjänsten och som den skattskyldige måste ha för att på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthålla tjänsten. Avdrag medges inte för kostnad för sådan litteratur som anskaffats i studiesyfte. Detta gäller även om litteraturen efter fullbordade studier används i det dagliga arbetet som uppslags- eller referenslitteratur. Behovet av facklitteratur ökar inom allt fler yrkeskategorier. Gränsen mellan ren facklitteratur och litteratur av allmänt intresse kan också uppfattas bli alltmer flytande. Praxis intar dock en restriktiv hållning till avdrag.
Avdrag bör därför inte komma ifråga för allmänna uppslagsverk, som handlar ett större område eller litteratur som i allmänhet köps även av personer som inte tillhör yrkesgruppen eller som ligger avsevärt över planet för vad som kan anses nödvändigt för den skattskyldiges tjänst.
Skönlitteratur bör endast i speciella fall, t.ex. i viss utsträckning för lärare i språk, anses utgöra facklitteratur. Avgöranden i praxis är många men företrädesvis av äldre datum. Några återges här.
Lärare i kristendom, filosofi och svenska medgavs inte avdrag för kostnad för klassisk skönlitteratur eller Svensk Uppslagsbok (RÅ 1955 Fi 1436).
Läkare har medgetts avdrag för Läkartidningen (RÅ 1976 ref. 53).
Avdrag medgavs inte komminister för Illustrerat Bibellexikon, då detta ansågs ha sådan allmän karaktär att det inte grundade rätt till avdrag (RÅ 1978 1:24).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett mål avseende ett överklagat förhandsbesked ansett att en sjuksköterska inte var berättigad till avdrag för prenumeration på Dagens Medicin. Som motivering angavs att tidskriften var av mera allmänt intresse. I målet prövades också frågan om förmånsbeskattning ifall arbetsgivaren skulle betala prenumerationen för tidningen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att sjuksköterskan skulle beskattas för något förmånsvärde. Domen visar således på den skattemässiga skillnaden när arbetsgivaren respektive den anställde står för kostnaden (RÅ 1998 not. 144).