Informationsutbyte med andra länder inom beskattningsverksamheten

Sekretess vid informationsutbyte

Både bestämmelser i OSL och i internationella avtal och EU-rättsakter har betydelse vid informationsutbyte med andra länder och mellanfolkliga organisationer.

Sekretessregler när Skatteverket bistår ett annat land

Regler om sekretess i beskattningsverksamheten finns i 27 kap. 1-4 §§ OSL. Denna sekretess gäller även i ärenden om handräckning eller bistånd som en svensk myndighet lämnar åt en myndighet eller något annat organ i den andra staten eller inom den mellanfolkliga organisationen. En förutsättning är att riksdagen har godkänt ett avtal om detta och att biståndet lämnas i en sådan verksamhet som motsvarar den som avser bestämmande av skatt m.m. (27 kap. 5 § första stycket OSL).

Bestämmelsen innebär att biståndet ska ha lämnats i en sådan verksamhet som avser ärenden där Sverige i enlighet med ett avtal lämnar information till en annan stat eller till t.ex. EU. Ett sådant ärende med information från Sverige kan hos den svenska myndigheten inte hänföras till den beskattningsverksamhet som avses i 27 kap. 1 § OSL, eller till något sådant särskilt kontrollärende som regleras i 27 kap. 2 § OSL. Uppgifter som förekommer i ett handräcknings- eller biståndsärende av detta slag blir således inte sekretessbelagda direkt genom de grundläggande reglerna om skattesekretess i 27 kap. 1–2 §§ OSL. Om uppgiften lämnas för att användas i en verksamhet som motsvarar den verksamhet som avses i 27 kap. 1–2 §§ OSL i den mottagande staten, eller hos den mellanfolkliga organisationen, gäller samma sekretessregler för uppgifterna som skulle ha gällt inom beskattningsverksamheten i Sverige.

Sekretessregler när ett annat land bistår Sverige

När Sverige begär handräckning och tar emot uppgifter från en annan stat eller mellanfolklig organisation på grund av ett avtal om informationsutbyte inom beskattningsverksamheten som riksdagen godkänt, kommer uppgifterna att hamna i beskattningsverksamheten. Detta innebär att absolut sekretess gäller för uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållande enligt 27 kap. 1 § OSL.

Absolut sekretess kommer att gälla för sådana uppgifter även enligt 27 kap. 5 § andra stycket OSL. För att Sverige ska kunna tillgodose kravet på att absolut sekretess ska gälla för utlänska uppgifter som hamnar i svensk beskattningsverksamhet, får man inte tillämpa de sekretessbrytande reglerna i 10 kap. 15–27 §§ och 28 § första stycket OSL i strid med avtalet när sekretess gäller enligt 27 kap. 5 § andra stycket OSL.

Sekretess för förberedelse och pågående granskning

Sekretess gäller för uppgifter om planläggning eller andra förberedelser för bl.a. revision eller annan granskning som en myndighet ska göra (17 kap. 1 § OSL).

Dessutom gäller sekretess för uppgifter som hänför sig till en pågående granskning för kontroll av bl.a. skatt, om det med hänsyn till syftet med kontrollen är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs för den som kontrollen avser (17 kap. 2 § OSL). Denna sekretess, s.k. kontrollsekretess, upphör att gälla när kontrolländamålet har säkrats.

Utrikessekretess

En uppgift som rör Sveriges förbindelser med en annan stat eller i övrigt rör någon annan stat, en mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i en annan stat eller som är statslös, är sekretessbelagd om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs (15 kap. 1 § OSL).

För att bestämmelsen ska vara tillämplig har HFD ansett att det ska vara det konkreta informationsinnehållet i en uppgift eller i vissa fall uppgiftens art och anknytning till internationell verksamhet, som medför störningar i förbindelserna eller på annat sätt skadar landet, om uppgiften röjs.

Rättsfall: Utrikessekretess

Handlingar som inkommit från England begärdes utlämnade av den enskilde som var föremål för beskattning. England hade godtagit att handlingarna lämnades ut, men ansåg att undantag skulle göras för uppgift om vilken tjänsteman som agerat på myndighetens vägnar. Eftersom namnet på tjänstemannen redan hade lämnats ut, fann Högsta förvaltningsdomstolen att uppgiften inte kunde sekretessbeläggas med stöd av 2 kap. 1 § SekrL (numera 15 kap. 1 § OSL). Däremot skulle uppgiften om tjänstemannens namn kunna vara sekretessbelagd, om uppgiften inte tidigare hade röjts för mottagaren (RÅ 2006 not 136).

Kammarrätten har i flera domar uttalat att en uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden normalt inte är av sådan art att det skulle kunna medföra att Sveriges förbindelser till ett annat land störs (KRNS 2014-09-04, mål nr 2909-14; KRNS 2015-03-13, mål nr 5-15 och KRNS 2014-07-03, mål nr 3038-14).

Sekretess i det internationella samarbetet

Sekretess gäller för en uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ p.g.a. en bindande EU-rättsakt eller ett avtal med en annan stat eller mellanfolklig organisation som EU ingått eller som riksdagen godkänt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs (15 kap. 1 a § OSL).

För att sekretess ska gälla krävs det normalt att det finns en tydlig sekretessbestämmelse i den aktuella EU-rättsakten eller avtalet. Uppgiften ska ha tagits emot eller hämtats in som en direkt följd av en EU-rättsakt eller internationell överenskommelse. Det kan t.ex. vara uppgifter om enskilda som finns hos myndigheter p.g.a. ett internationellt samarbete.

När denna bestämmelse tillämpas spelar det ingen roll vilken slags uppgift det handlar om. Sekretessen gäller enbart hos den myndighet som har fått de aktuella uppgifterna, och inte hos någon annan svensk myndighet om de lämnas dit (prop. 2012/13:192 s. 30 och 44).

När sekretess gäller enligt 15 kap. 1 a § OSL får de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 15–27 §§ och 28 § första stycket OSL inte tillämpas (15 kap. 1 a § tredje stycket).

Utrikessekretess vid direktåtkomst till uppgifter

Sekretess gäller för uppgifter som en myndighet har direktåtkomst till hos en annan stat eller mellanfolklig organisation, om myndigheten inte får behandla uppgiften enligt en bindande EU-rättsakt eller enligt avtal som Sverige eller EU ingått med annan stat eller mellanfolklig organisation (15 kap. 1 b § OSL).

När uppgifter i utländska databaser görs tillgängliga genom direktåtkomst för en svensk myndighet så blir de allmänna handlingar hos den mottagande svenska myndigheten. Detta gäller även om det finns ändamålsbegränsningar eller villkorade sökbegränsningar i den EU-rättsakt eller den internationella överenskommelsen som reglerar informationsutbytet som gör att det inte är tillåtet för den mottagande myndigheten att behandla uppgifterna (prop. 2011/12:157 s. 8 och 11).

Sekretessen är absolut, vilket innebär att någon skadeprövning inte ska göras. Det medför att den mottagande svenska myndigheten kan avgöra sekretessfrågan, utan att behöva söka fram sådana uppgifter som myndigheten enligt den bindande EU-rättsakten eller den internationella överenskommelsen inte får behandla (prop. 2011/12:157 s. 11 och 17)

Användningsbegränsningar

Internationella avtal och EU-rättsakter innehåller ibland artiklar om att en myndighet bara får använda uppgifter som erhålls enligt avtalet respektive EU-rättsakten för vissa angivna ändamål eller viss verksamhet. Sådana bestämmelser kan avse även andra uppgifter än personuppgifter.

Lagar med bestämmelser som begränsar möjligheterna att använda vissa uppgifter

Det finns ett antal lagar som innehåller bestämmelser som begränsar möjligheterna att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i annan stat (användningsbegränsningar). Dessa räknas upp i 9 kap. 2 § OSL och omfattar bl.a. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden och lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Uppräkningen i 9 kap. 2 § OSL är inte fullständig.

Begränsningarna gäller alla svenska myndigheter

Användningsbegränsningar är i allmänhet utformade så att de inte enbart tar sikte på den svenska myndighet som tar emot uppgifter från en myndighet i en annan stat, utan de gäller för alla svenska myndigheter. Det får till följd att ingen annan svensk myndighet än den som fått uppgifterna från den utländska myndigheten kan utnyttja uppgifterna i sin verksamhet.

Rättsakterna innehåller ibland olika typer av användningsbegränsningar. Det går därför inte att ge något heltäckande allmänt svar kring hur upplysningar från informationsutbyte får användas. Utgångspunkten är att en bedömning alltid måste göras utifrån den rättsakt som har åberopats för att inhämta upplysningarna.

Vanliga användningsbegränsningar

En vanlig användningsbegränsning är att de mottagna uppgifterna endast får användas för beskattningsändamål och åtal i skatteärenden. Det innebär att sådana uppgifter t.ex. inte får överlämnas till åklagare för åtal i något annat brottmål. Ett annat exempel är att man när man tillämpar lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen måste man även ta hänsyn till eventuella användningsbegränsningar som kan gälla för en uppgift som är aktuell för underrättelse till annan myndighet.

Användningsbegränsningen i sig innebär inte att sekretess gäller

En användningsbegränsning innebär inte att sekretess gäller för uppgiften som avses. Begränsningen kan istället liknas vid ett förbehåll som ger en anvisning om hur mottagaren får använda uppgifterna.

Användningsbegränsningar anses inte innebära någon begränsning i den enskildes rätt enligt TF att ta del av eller använda sig av en allmän handling. En annan sak är att sekretess ofta gäller till skydd för den mottagande myndighetens egen verksamhet, eller till skydd för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden enligt bestämmelser i OSL, och att handlingen därför inte kan lämnas ut.