Hindersprövning

Paret ska lämna in en ansökan och försäkran

Ett par som vill ingå äktenskap genom en svensk vigsel ska gemensamt lämna in en ansökan om hindersprövning till Skatteverket. Skatteverket ska pröva om det finns några lagliga hinder mot att personerna ingår äktenskap med varandra.

Reglerna om äktenskapshinder och hindersprövning finns i

• 2 och 3 kap. ÄktB
• 1 kap. IÄL
• 1 kap. NÄF.

När paret ansöker om hindersprövning måste de underteckna en obligatorisk skriftlig försäkran. Försäkran undertecknas på heder och samvete under straffansvar. Blanketten som paret lämnar in till Skatteverket innehåller både en ansökan om hindersprövning och en försäkran. Både ansökan och försäkran blir därmed skriftligt dokumenterade, även om det i lagen saknas formkrav för hur själva ansökan ska ske (Förordning [2009:265] om försäkran vid hindersprövning).

Om en person i samband med ansökan försäkrar att han eller hon har ingått äktenskap eller låtit registrera partnerskap ett visst antal gånger och detta antal är lägre än vad som framgår av folkbokföringen måste personen lämna in en ny försäkran med korrekta uppgifter. Om personen i fråga inte kommer in med en ny skriftlig försäkran med korrekta uppgifter ska Skatteverket avslå hindersprövningen eftersom den ena parten har lämnat felaktiga uppgifter under sanningsförsäkran.

Personlig inställelse och kontroll av sökandens identitet

Om någon av de sökande är folkbokförd kontrollerar Skatteverket de lämnade uppgifterna om identitet och civilstånd mot folkbokföringen.

Det finns inte något formellt krav på att den som ansöker om hindersprövning ska inställa sig personligen hos Skatteverket. Om sökanden är folkbokförd anses identiteten vara styrkt. Den som inte är folkbokförd ska däremot enligt praxis styrka sin identitet. Detta förutsätter att den sökande personligen besöker ett servicekontor. Även i en del andra fall bör Skattekontoret kunna kräva att en sökande infinner sig personligen, till exempel om det finns risk för missförstånd på grund av språksvårigheter eller om personuppgifterna på något sätt är oklara.

Identitetskontrollen i samband med hindersprövning är en myndighetsuppgift som Skatteverket ska utföra. Om de blivande makarna inte befinner sig i Sverige och minst en av dem aldrig har varit folkbokförd, kan en svensk ambassad ibland hjälpa till med att ta emot och skicka handlingar till Skatteverket. Detta för att ett ärende ska kunna förberedas så långt som möjligt.

Personer som inte är folkbokförda måste ändå besöka ett servicekontor för att styrka sin identitet för att deras ansökan om hindersprövning ska bli godkänd. Den som inte är folkbokförd bör visa upp en handling som gäller som pass enligt 2 kap. 4 § utlänningsförordningen (2006:97) för att styrka sin identitet. Om en person inte kan styrka sin identitet på detta sätt kan Skatteverket med stöd av praxis besluta att avslå ansökan om hindersprövning (KRNG 2013-03-08,mål nr 7403-12). Ansökan kan dock inte enbart avslås på den grunden att personen har uppvisat en handling som är avsedd för inrikes bruk eller att den inte kan användas som resehandling. Skatteverket måste ändå alltid göra en bedömning av handlingens äkthet och tillförlitlighet.

Krav på handlingar som gäller som pass

Uppgift om innehavarens medborgarskap, fullständiga namn, födelsedatum (år, månad, dag) och födelseort ska framgå av handlingen. Det ska även framgå hur länge handlingen är giltig och vilken myndighet som har utfärdat den.

Med en handling som gäller som pass menas i första hand ett hemlandspass eller ett nationellt identitetskort för EES-medborgare eller medborgare i Schweiz. Även ett resedokument eller ett främlingspass som är utfärdade av en nationell myndighet kan styrka en persons identitet. Däremot godtas inte resehandlingar som är av tillfällig karaktär, såsom provisoriska främlingspass eller laissez-passer. När sökanden inte är medborgare i det land som har utfärdat dokumentet måste denne styrka sin hemvist i utfärdandelandet.

För att handlingen ska anses ha utfärdats på ett säkert sätt ur identitetssynpunkt, måste den sökande ha inställt sig personligen hos den utfärdande myndigheten när han eller hon ansökte om resehandlingen.

Behörighet att ingå äktenskap

En person som inte är folkbokförd ska vid hindersprövningen visa upp ett intyg från en myndighet i hemlandet om att han eller hon är behörig att ingå äktenskap. Det som avses är ett utdrag ur ett utländskt register där den sökande finns införd med uppgift om civilstånd. I många länder saknas registrering som möjliggör en löpande kontroll av en persons civilstånd och det kan därför ibland vara svårt för den sökande att skaffa ett sådant intyg om civilstånd från hemlandet. Det är till exempel inte alltid möjligt för den sökande att visa ett registerutdrag som uttryckligen anger att personen i fråga är ogift.

Om sökanden inte kan få ett sådant officiellt civilståndsintyg från hemlandet, bör sökanden i stället visa upp exempelvis ett utdrag ur hemlandets äktenskapsregister där det framgår om sökanden har låtit registrera ett äktenskap där eller inte. I vissa länder görs en notering om civilstånd på personens födelsebevis när de ingår äktenskap. Även en sådan handling kan godtas som ett intyg om behörighet att ingå äktenskap.

En aldrig folkbokförd sökande som tidigare har varit gift eller registrerad partner måste alltid styrka att ett tidigare äktenskap eller registrerat partnerskap är upplöst. Om detta inte framgår av ett registerutdrag från hemlandet måste sökanden visa något annat dokument som styrker att äktenskapet eller partnerskapet är upplöst, till exempel en skilsmässodom som vunnit laga kraft eller en dödsattest för en tidigare make eller partner.

Om en folkbokförd person som nyligen har skilt sig ansöker om hindersprövning innan Skatteverket hunnit få en underrättelse om äktenskapsskillnaden från domstolen, ska den sökande styrka att äktenskapet är upplöst genom att visa att domen har vunnit laga kraft.

Hindersprövning vid en svensk ambassad

För dem som önskar bli vigda inför en svensk vigselförrättare i utlandet kan hindersprövningen göras vid en svensk ambassad eller ett svenskt lönat konsulat. Ett svenskt olönat konsulat får inte verkställa hindersprövning utan ett uttryckligt uppdrag från regeringen. Vid hindersprövning i dessa fall ska den som är folkbokförd visa upp en försäkran och ett utdrag ur folkbokföringen med uppgift om medborgarskap och civilstånd. (3–4 §§ förordning [2009:264] om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands)

Intyg om hindersprövning gäller i fyra månader

Om det inte finns några hinder mot äktenskapet ska Skatteverket utfärda ett intyg om hindersprövning. Hindersprövningen är giltig i fyra månader från och med datumet för beslutet om hindersprövning. Om parterna inte har blivit vigda inom dessa fyra månader får de inte ingå äktenskap utan en ny hindersprövning.

Den som vill ansöka om en ny hindersprövning tillsammans med en annan person kan göra detta, förutsatt att den första hindersprövningen inte har lett till äktenskap (3 kap. 4 § ÄktB och 4 kap. 5 § ÄktB).

Hindersprövningar som utfärdats i något av de nordiska länderna godkänns i vissa fall inom hela Norden.

Hindersprövning enligt svensk lag

Alla som vigs av en svensk vigselförrättare måste uppfylla de äktenskapskrav som finns enligt svensk lag. Undantag gäller i vissa fall för nordiska medborgare som i stället följer reglerna i NÄF. Om sökandena inte har någon stark anknytning till Sverige ska hindersprövningen ske både enligt svensk lag och enligt utländsk lag.

När Skatteverket eller en svensk ambassad gör en hindersprövning enligt svensk lag är det viktigt att de blivande makarna informeras om riskerna för att äktenskapet inte kommer att erkännas och bli giltigt i ett annat land som de har anknytning till, till exempel sökandens hemland.

Även om hindersprövningen sker enligt ett annat lands lag kan det i vissa fall ändå bli så att äktenskapet inte blir giltigt där eller i andra länder. Om en sökande vill vara säker på att en svensk vigsel är giltig i ett visst främmande land, hänvisas personen till det aktuella landets myndigheter, eller dess ambassad i Sverige, för närmare upplysningar.

Äktenskapshinder enligt svensk lag

Vid hindersprövning tillämpar Skatteverket äktenskapshindren i 2 kap. ÄktB.

Underårighet

Äktenskapsåldern i Sverige är 18 år. Den som inte har fyllt 18 år får inte ingå äktenskap. Sedan den 1 juli 2014 är det inte längre möjligt att ansöka om dispens från ålderskravet hos länsstyrelsen.

Släktskap

Personer som är släkt i rakt upp- och nedstigande led eller som är helsyskon får inte ingå äktenskap med varandra. Släktskap är ett äktenskapshinder oavsett om släktskapet är biologiskt eller grundas på adoption. Om syskonskapet grundas på adoption kan helsyskon dock få länsstyrelsens tillstånd att ingå äktenskap med varandra. Halvsyskon kan få tillstånd från länsstyrelsen att ingå äktenskap med varandra, både när syskonskapet är biologiskt eller grundas på adoption.

Ansökan om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där en av de sökande är folkbokförd. Om ingen av sökandena är folkbokförd prövas ansökan av Länsstyrelsen i Stockholms län (2 kap. 3 § ÄktB).

Pågående äktenskap eller registrerat partnerskap

Den som redan är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap (2 kap. 4 § ÄktB).

Om detta inte framgår av folkbokföringen måste sökanden i samband med hindersprövningen därför alltid styrka att ett tidigare äktenskap eller registrerat partnerskap har blivit upplöst.

Om en aldrig folkbokförd person har varit gift flera gånger men inte kan visa upp något civilståndsintyg från en utländsk myndighet är det tillräckligt att personen kan styrka att det senaste äktenskapet är upplöst. Detta förutsätter att det i sökandens hemland inte är tillåtet för en man eller kvinna att vara gift med flera personer samtidigt.

Hindersprövning enligt nordisk lag

Vid hindersprövning för någon som är medborgare i ett nordiskt land gäller bestämmelserna i NÄF om de sökande är en man och en kvinna.

Enligt huvudregeln i NÄF ska hindersprövning ske enligt svensk lag när medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge med hemvist i Sverige ansöker om hindersprövning hos Skatteverket.

Om ingen av de blivande makarna har hemvist i Sverige ska lagen i den stat där de sökande är medborgare tillämpas, vilket innebär att hindersprövningen då sker enligt utländsk lag (1 § NÄF och 23 § NÄF).

Om sökanden är under 18 år och inte har hemvist i Sverige är det hemvistlandets bestämmelser om krav på föräldrarnas eller förmyndares samtycke som gäller vid hindersprövning i Sverige. Detta gäller även om hindersprövningen i övrigt sker enligt svensk lag.

Även i fall där svensk lag normalt ska tillämpas, kan en nordisk sökande alltid begära att hindersprövningen i stället ska ske enligt lagen i det nordiska land där han eller hon är medborgare. Exempelvis kan en norsk medborgare med hemvist i Sverige begära att prövningen ska ske enligt norsk lag, trots att den normalt hade skett enligt svensk lag (1 § NÄF).

Ett intyg om hindersprövning från en myndighet i något av de andra nordiska länderna gäller för vigsel inför en svensk vigselförrättare om hindersprövningen avser en man och en kvinna.

Intyg om en hindersprövning som har ägt rum i Sverige och som avser en man och en kvinna gäller även för vigsel inför en dansk, finländsk, isländsk eller norsk myndighet oavsett om sökanden är medborgare i ett nordiskt land eller inte (2 § NÄF och 23 § NÄF).

Hindersprövning enligt utländsk lag om anknytningen till Sverige är svag

När båda de sökande endast har en svag anknytning till Sverige, det vill säga när ingen av dem är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, ska hindersprövningen för var och en av dem ske med tillämpning av både svensk lag och den utländska lag som respektive sökande har anknytning till. Skatteverket ska pröva var och en av de sökande individuellt. Den ena personens utländska medborgarskap är alltså inte bestämmande för båda.

De som vistas i Sverige som turister, asylsökande eller vistas här under en begränsad tid för studier eller arbete är exempel på personer som hindersprövas enligt utländsk lag.

Bestämmelserna om hindersprövning enligt utländsk lag finns i IÄL.

Hemvist enligt IÄL

Enligt IÄL ska den som är bosatt i ett visst land också anses ha sin hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens längd och omständigheterna i övrigt måste anses vara stadigvarande. Normalt kan man utgå från att den som inte är eller ska vara folkbokförd i Sverige inte heller har hemvist här (7 kap 2 § IÄL).

Den som har hemvist och medborgarskap i olika länder eller flera medborgarskap får välja lagen i ett av de berörda länderna. Den utländska lag som tillämpas vid hindersprövningen registreras i ärendet. Den som även ska prövas enligt lagen i ett annat land måste visa att han eller hon har anknytning till det landet genom medborgarskap eller hemvist.

Hindersprövning för flyktingar och statslösa

För den som är flykting är lagen i hemvistlandet den enda utländska lag som kan tillämpas. Att en person är flykting framgår normalt av att den passhandling som personen visar upp är ett resedokument utfärdat enligt konventionen av den 28 september 1954 om flyktingars rättsliga ställning.

Även för statslösa personer och personer med okänt medborgarskap är lagen i hemvistlandet den enda utländska lag som kan bli tillämplig vid hindersprövning. Om den som är statslös eller har okänt medborgarskap inte har hemvist i något land tillämpas i stället lagen i det land där personen vistas. Om en sådan person vistas i Sverige och inte har hemvist i något land jämställs han eller hon därför med en svensk medborgare vid en hindersprövning. Hindersprövningen sker alltså enligt huvudregeln, det vill säga med tillämpning av enbart svensk lag för båda de blivande makarna.

Sökande av samma kön och tillämpning av utländsk lag

Den utländska lag som tillämpas vid hindersprövningen kan ibland innehålla hinder för de sökande att ingå äktenskap med varandra. Så är exempelvis fallet om de sökande är av samma kön och den utländska lagen inte tillåter två personer av samma kön att gifta sig med varandra. De kan i så fall inte vigas här i landet och deras ansökan om hindersprövning ska normalt avslås.

Undantag från regeln att tillämpa även utländsk lag

På begäran av båda parter kan Skatteverket meddela undantag (dispens) från regeln att även tillämpa utländsk lag under förutsättning att det finns särskilda skäl. Prövningen sker i så fall med tillämpning av endast svensk lag. Dispensen, det vill säga undantag från 1 kap. 1 § IÄL, anges i hindersprövningsärendet. Exempel på särskilda skäl kan vara att det är svårt eller omöjligt att få information om den utländska lagen.

Exempel på tillämplig lag vid hindersprövning

Här följer några exempel på vilket lands lag som är tillämplig i olika situationer där de blivande makarna har olika medborgarskap och hemvist.

Medborgarskap och hemvist	Tillämplig lag
En svensk man och en fransk kvinna. Båda folkbokförda i Sverige.	Svensk lag tillämpas för båda.
En svensk kvinna och en tysk man. Ingen av dem är folkbokförd i Sverige.	Svensk lag tillämpas för båda.
En svensk kvinna och en nigeriansk man. Endast kvinnan är folkbokförd i Sverige.	Svensk lag tillämpas för båda.
En svensk man och en finländsk kvinna. Båda folkbokförda i Sverige.	Svensk lag tillämpas för båda. Den finländska kvinnan kan begära att finländsk lag ska tillämpas för henne.
En tysk kvinna och en fransk man. Båda bosatta i Frankrike.	Svensk lag tillämpas för båda. Dessutom tillämpas tysk lag för kvinnan och fransk lag för mannen. Den tyska kvinnan kan begära att fransk lag ska tillämpas för henne.
En belgisk man och en nederländsk man. Båda bosatta i Nederländerna.	Svensk lag tillämpas för båda. Dessutom tillämpas för var och en av dem lagen i medborgarskapslandet, d.v.s. belgisk respektive nederländsk lag. Den belgiske mannen kan begära tillämpning av nederländsk lag.