Handelsbolagets eller delägarnas intäkter och kostnader

Handelsbolagets intäkter och kostnader

Ett handelsbolag är en juridisk person och kan därför såväl förvärva rättigheter som ikläda sig skyldigheter (1 kap. 4 § HBL). Det innebär att handelsbolaget kan sluta avtal med andra personer om att köpa eller sälja t.ex. varor, inventarier, andra tillgångar eller tjänster.

Ett handelsbolag som i förvärvssyfte tillhandahåller andra personer varor eller tjänster anses bedriva näringsverksamhet. Bolagets inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder, eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster, räknas till inkomstslaget näringsverksamhet även om de inte ingår i en näringsverksamhet enligt de allmänna näringskriterierna (13 kap. 1, 2 och 4 §§ IL).

Handelsbolaget ska som intäkt ta upp samtliga ersättningar för varor, tjänster och inventarier, annan avkastning av tillgångar, kapitalvinster, samt alla andra inkomster i näringsverksamheten. Handelsbolaget ska som kostnad dra av utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Ränteutgifter och kapitalförluster ska dras av även om de inte är sådana utgifter (15 kap. 1 § och 16 kap. 1 § IL).

Läs mer om vad som ska tas upp som inkomst och dras av som utgift i inkomstslaget näringsverksamhet.

Hyra lokal m.m.

Ett handelsbolag som för sin näringsverksamhet hyr en lokal, hyreslägenhet, fastighet eller bostadsrätt av en extern part, har full avdragsrätt för dessa kostnader.

Om ett handelsbolag hyr en privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet av någon som är delägare i bolaget eller av en närstående till delägaren, har bolaget endast avdragsrätt för den marknadsmässiga delen av hyran. Detsamma gäller om bolaget endast hyr ett begränsat utrymme som t.ex. ett garage eller ett förråd i en delägares eller närståendes fastighet m.m. Den del av en hyra som överstiger ortens pris, d.v.s. marknadspriset, är en s.k. överhyra.

Av förarbetena till de slopade stoppreglerna framgår att ett handelsbolag enligt allmänna principer inte kan få avdrag för ett hyresbelopp som överstiger marknadsmässig hyra. Om överhyran anses vara något annat än hyra, t.ex. ett kontantuttag, kan avdraget vägras av denna anledning. Ett uttag utgör inte en driftkostnad och handelsbolaget medges därför inte avdraget. Det innebär att handelsbolagets inkomst av näringsverksamhet inte minskar med överhyran och att delägarens inkomst av näringsverksamhet blir motsvarande högre (prop. 1999/2000:15 s. 135–137).

Handelsbolaget hyr lokal av en delägare

Om handelsbolaget hyr en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt av en delägare, eller av en närstående till delägaren, har bolaget enligt allmänna principer bara rätt att dra av en marknadsmässig del av hyran. Om uthyraren är anställd av bolaget kan överhyran däremot bli helt eller delvis avdragsgill som lönekostnad för bolaget. Om uthyraren är delägare ska överhyran ses som ett kontantuttag. Delägarens inkomst av näringsverksamhet från handelsbolaget ska därför ökas med överhyran. I den näringsverksamhet där överhyran redovisats som en intäkt ska intäkten sänkas i motsvarande mån. Överhyran ska där ses som ett kontanttillskott.

Om handelsbolaget hyr ut en lokal

Om handelsbolaget hyr ut en lokal m.m. som bolaget äger till en extern part ska hela in­täkten tas upp till beskattning. Om en delägare i handelsbolaget hyr en lokal m.m. av bolaget och inte betalar en marknadsmässig hyra ska en uttagsbeskattning ske. Den intäkt som uttagsbeskattningen av handelsbolaget medför ska delägaren beskattas för som en bostadsförmån i inkomstslaget näringsverksamhet (5 kap. 1 och 3 §§, 13 kap. 4 § och 22 kap. 7 § IL).

Rättsfall: bostadsförmån för delägaren

I ett rättsfall hade en delägare i ett kommanditbolag bott i en lägenhet som ägdes av bolaget. Hyresvärdet hade inte tagits upp hos bolaget. Delägaren beskattades för bostadsförmånen som en del av överskottet från bolaget (RRK R76 1:70).

Rättsfall: delägaren hyrde ut bolagets lägenhet

I ett rättsfall erhöll en delägare i ett handelsbolag ersättning från uthyrning av en lägenhet i en fastighet som ägdes av handelsbolaget. Hyresvärdet av lägenheten ansågs som inkomst för handelsbolaget och beskattades hos delägaren. Vid beräkningen av inkomsten från handelsbolaget medgavs delägaren avdrag för de utgifter som var hänförliga till lägenheten (RÅ 1988 ref. 21).

Läs mer om beskattning av uttag ur näringsverksamhet.

Personal

Om ett handelsbolag har anställd personal har bolaget rätt till avdrag för sina personalkostnader i form av t.ex. löner, förmåner m.m. (16 kap. 1 § IL).

Läs mer om kostnader för anställd personal.

Ett handelsbolag får enligt 16 kap. 1 § IL inte dra av lön, förmåner eller andra kostnadsersättningar som en delägare fått från bolaget. Den som är delägare i ett handelsbolag är skattskyldig för bolagets inkomster enligt 5 kap. 1 § IL. Bolagets inkomster ska i enlighet med 13 kap. 1, 2 och 4 §§ IL beskattas hos delägaren i inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital. Den som är delägare i ett handelsbolag kan därför inte skattemässigt samtidigt anses vara anställd av bolaget. Det som en delägare i ett handelsbolag fått i lön från bolaget räknas nämligen inte till inkomstslaget tjänst (10 kap. 4 § 2 IL).

En fysisk person är antingen delägare eller anställd i bolaget

En fysisk person kan däremot före sitt inträde som delägare, respektive efter ett utträde ur handelsbolaget, skattemässigt vara anställd i bolaget. Bolaget har då enligt 16 kap. 1 § IL avdragsrätt för sådan lön m.m. som är hänförlig till denna person.

Närstående till en delägare

Den som är närstående till en delägare i ett handelsbolag kan vara anställd av bolaget, såvida inte personen själv är delägare i detta bolag. Utgångspunkten är då att bolaget har avdragsrätt för sådan lön m.m. som är hänförlig till den närstående. För den som är medhjälpande make till en företagsledare i ett fåmanshandelsbolag finns det särskilda bestämmelser som begränsar ersättningsnivån för utfört arbete. Dessa bestämmelser gäller även för företagsledarens eller företagsledarens makes barn i ett sådant bolag (60 kap. 12–13 §§ IL).

Läs mer om familjebeskattning.

Utbildning, kurser, studie- och konferensresor

Ett handelsbolag har enligt 16 kap. 1 § IL inte rätt till avdrag för utgifter för utbildning, kurser, studie- eller konferensresor till den del de avser någon av bolagets delägare.

När det gäller sådana personer som skattemässigt kan anses vara anställda av bolaget får avdragsrätten prövas utifrån allmänna bestämmelser för sådana aktiviteter.

Skatter och avgifter

Eftersom ett handelsbolag civilrättsligt är en juridisk person, ska arbetsgivaravgifter inte betalas för ersättningar som betalas ut till bolaget. Ett handelsbolag ska däremot betala arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt för vissa förvärvsinkomster för bolagets egna anställda personal. Motsvarande belopp är avdragsgillt för bolaget (16 kap. 17 § IL).

Det är handelsbolaget som ska betala statlig fastighetskatt och kommunal fastighetsavgift för de fastigheter som bolaget äger. Motsvarande belopp är avdragsgilla som driftskostnad för bolaget (16 kap. 17 § IL).

När det gäller mervärdesskatt är det handelsbolaget som är skattskyldigt för den verksamhet som bolaget bedriver. Det som enligt mervärdesskattelagen (1994:200) motsvarar en utgående mervärdesskatt ska inte redovisas av handelsbolaget som en intäkt (15 kap. 6 § IL). Sådan ingående mervärdesskatt som medför rätt till avdrag eller återbetalning enligt mervärdesskattelagen får handelsbolaget inte dra av (16 kap. 16 § IL).

Konferensresa

Om ett handelsbolag haft utgifter för t.ex. en konferensresa som inte fullt ut uppfyller kraven för att utgöra en avdragsgill konferens kan resan utgöra en löneförmån för de anställda. Bolaget har då i stället rätt att göra avdrag för utgifterna som en lönekostnad (16 kap. 1 § IL).

Läs mer om utbildning och kurskostander m.m.

Utbildningsförmån

En förmån i form av utbildning eller någon annan åtgärd som är av betydelse för att en skattskyldig ska kunna fortsätta att förvärvsarbeta, ska inte tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Detta gäller bara sådana personer som blivit eller löper risk att bli arbetslösa på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet (11 kap. 17 § första stycket IL).

En sådan utbildningsförmån från ett fåmanshandelsbolag som avses i 11 kap. 17 § IL, är inte skattefri för en anställd som är företagsledare, delägare i bolaget eller närstående till en sådan person (11 kap. 17 § tredje stycket IL och SKV M 2013:18 s. 19–21).

Delägare kan vara anställd i ett indirekt ägt handelsbolag

En fysisk person som direkt själv äger en andel i ett handelsbolag kan enligt 10 kap. 4 § IL skattemässigt inte också anses vara anställd av bolaget. Delägaren är då skattskyldig för bolagets inkomster i enlighet med 5 kap. 1 § och 13 kap. 4 § IL.

Om en fysisk person indirekt äger en andel i ett fåmanshandelsbolag, via ett annat fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag, anses personen enligt 56 kap. 6 § första stycket IL i och för sig vara delägare i handelsbolaget. Det är däremot det delägande fåmansföretaget eller fåmanshandelsbolaget som ska beskattas för det ägda handelsbolagets inkomster, enligt 5 kap. 1 §, 14 kap. 10 och 13 §§ IL. En fysisk person kan därför vara anställd av ett fåmanshandelsbolag som denna bara äger indirekt, och bli beskattad för en utbildningsförmån i inkomstslaget tjänst, enligt 11 kap. 17 § IL.

Företagsledare i ett fåmanshandelsbolag

Den som anses vara företagsledare i ett fåmanshandelsbolag enligt 56 kap. 6 andra stycket IL kan vara antingen delägare i eller anställd av bolaget. Detsamma gäller någon som är närstående till en delägare eller en företagsledare i ett sådant bolag. Om någon av dem erhåller en sådan utbildningsförmån som avses i 11 kap. 17 § IL, så ska den tas upp till beskattning.

Hälso- och sjukvård m.m.

Ett handelsbolag har inte rätt till avdrag för utgifter för någon som är delägare i bolaget för följande åtgärder:

• hälso- och sjukvård
• företagshälsovård
• vaccinationer
• tandbehandling
• arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder
• förebyggande behandling.

Handelsbolaget har däremot under vissa förutsättningar avdragsätt för sådana utgifter om de avser någon som skattemässigt kan vara anställd av bolaget (16 kap. 22–24 §§ IL).

Vård som inte är offentligt finansierad

En delägare i ett handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården har rätt att dra av sina utgifter för hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad (16 kap. 22 § första stycket IL).

Företagshälsovård och vaccinationer

En delägare i ett handelsbolag har rätt att dra av sina utgifter för företagshälsovård och för vaccinationer som betingas av näringsverksamheten. Om företagshälsovården även erbjuder offentligt finansierad hälso- och sjukvård får delägaren inte göra avdrag för dessa utgifter. Delägaren har även rätt till avdrag för sådan tandbehandling som bedömts som nödvändig för bl.a. flygande personal (16 kap. 23 § IL).

Arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder

En delägare i ett handelsbolag har rätt att dra av utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som syftar till att delägaren ska kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Detsamma gäller förebyggande behandling med samma syfte (16 kap. 24 § IL).

En delägare i ett handelsbolag har däremot inte rätt att göra avdrag för sina utgifter för

• offentligt finansierad hälso- och sjukvård
• läkemedel
• icke offentligt finansierad tandvård eller tandvård utomlands.

Sådana kostnader ses normalt som en sådan privat levnadskostnad som inte är avdragsgill (9 kap. 2 § IL).

Läs mer om vad som kan dras av inom hälso- och sjukvård.

Representation

Utgifter för representation och liknande ändamål är bara avdragsgilla om de har ett omedelbart samband med näringsverksamheten och uteslutande sker för att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande, eller om de avser jubileum eller personalvård (16 kap. 2 § IL).

Läs mer om villkoren och avdragsramarna för representation.

När det gäller representation i och för den näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolaget är det bolaget och inte delägarna som principiellt har rätt till avdrag för utgifterna. Ett handelsbolags avdragsrätt för extern representation är densamma som för andra företag.

När det gäller utgifter för intern representation i ett handelsbolag i form av t.ex. personalfester eller personalvård, är rätten till avdrag principiellt beroende av att bolaget har anställd personal. Delägarna i bolaget anses inte som anställd personal.

Ränta på lån som handelsbolaget tar

Ett handelsbolags ränteutgifter ska dras av som kostnad även om de inte utgör en utgift för att förvärva eller bibehålla inkomster (16 kap. 1 § IL).

Om ett handelsbolag försätts i konkurs medges en delägare inte avdrag för handelsbolagets utgiftsräntor, om inte delägaren är huvudgäldenär och därmed direkt betalningsansvarig för lånet. Det förhållandet att en delägare är solidariskt ansvarig för bolagets förpliktelser och dessutom borgensman för bolagets skulder är inte tillräckligt för att avdraget ska kunna medges (RÅ 1988 ref. 121 och RÅ 1992 ref. 17).

Marknadsmässig ränta

Om en delägare däremot lämnar ett lån till sitt handelsbolag, har bolaget i normalfallet rätt till avdrag för den marknadsmässiga räntan som utgår på lånebeloppet. En delägare som är en fysisk person beskattas i normalfallet för den marknadsmässiga delen av räntan i inkomstslaget kapital (42 kap. 1 § IL).

Räntan kan beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet

Regeln om att räntan på en delägares lån till handelsbolaget ska beskattas i inkomstslaget kapital är dock inte helt utan undantag. Enligt rättspraxis kan räntan på ett lån från delägaren till bolaget under vissa speciella omständigheter i stället anses hänförlig till inkomstslaget näringsverksamhet. Det utlånade kapitalet hade i det aktuella fallet arbetat i bolaget år från år på samma sätt som om det rörde sig om ett insatskapital, samtidigt som delägarnas insatskapital ansågs otillräckligt för att täcka bolagets kapitalbehov (RÅ 1979 Aa 228 och KRNG 2002-03-28, mål nr 8026-1998).

Om räntan som handelsbolaget betalat inte är marknadsmässig kan den del som utgör en överränta anses vara något annat, t.ex. ett kontantuttag av den delägare som erhållit räntan. Ett sådant uttag utgör inte en driftkostnad och handelsbolaget medges därför inte avdrag enligt 16 kap. 1 § IL för den del av räntan som överstiger marknadsmässig ränta.

Ränta på lån som handelsbolaget lämnar

Ett handelsbolags avkastning av tillgångar, t.ex. en ränteinkomst hänförlig till ett lån som bolaget lämnat ska tas upp som en intäkt (15 kap. 1 § IL).

Om en delägare privat lånar pengar från sitt handelsbolag ska bolaget ta upp den erhållna räntan som intäkt och delägaren får dra av räntan i inkomstslaget kapital i enlighet med 41 kap. 9 § och 42 kap. 1 § IL.

Uttagsbeskattning av räntebilligt lån

Om den ränta som en fysisk delägare betalar till handelsbolaget för ett lån inte är marknadsmässig talar man om ett räntebilligt lån och då ska en uttagsbeskattning ske (22 kap. 7 § IL).

Enligt Skatteverkets uppfattning är uppräkningen av undantag från uttagsbeskattning i 22 kap. 9–13 §§ IL fullständig.

Delägarens beskattningskonsekvenser

Enligt Skatteverkets uppfattning är det den delägare som erhållit ett räntebilligt lån som ska ta upp skillnaden mellan erlagd och marknadsmässig ränta som en intäkt av näringsverksamhet. Delägarens anskaffningsutgift på andelen ökar med intäkten och minskar med det uttag som anses ha skett. Vad gäller rätten till avdrag i inkomstslaget kapital framgår det av 42 kap. 11 § IL att regeln endast omfattar sådana ränteförmåner som ska tas upp i inkomstslaget tjänst.

Skatteverket anser att det saknas utrymme för en analog tillämpning av bestämmelsen om ränteförmåner som ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Det föreligger därför ingen avdragsrätt i inkomstslaget kapital för sådana ränteförmåner som delägaren fått från sitt handelsbolag (Skatteverkets ställningstagande Räntebilligt lån från handelsbolag till delägare som är fysisk person).

Ränta på eget kapital

Om en delägare gör ett tillskott av t.ex. kontanter till sitt eget handelsbolag, ökar bolagets egna kapital och delägarens behållna insats i bolaget. Den ränta som en delägare tillgodoräknas på sin behållna insats i bolaget är inte en skattemässigt avdragsgill driftskostnad för bolaget. En sådan ränta ingår dock som en post i den civilrättsliga beräkningen och fördelningen av räkenskapsårets resultat, enligt 2 kap. 6–8 §§ HBL.

Läs mer om beräkning av räkenskapsårets resultat på sidan Civilrättsliga bestämmelser.

Rättsfall: ränta beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet

I rättspraxis har en delägares ränta på eget kapital räknats till inkomstslaget näringsverksamhet när handelsbolaget bedrivit näringsverksamhet. En eventuell ränta som tillgodoförs en delägare i handelsbolaget på grund av att kapital satts in i bolaget utgör således inkomst av näringsverksamhet (RÅ 1959 ref. 40).

Ersättningsfond

Om ett handelsbolag får ersättning för skada genom brand eller någon annan olyckshändelse på t.ex. inventarier eller byggnader är det bolaget som får göra avdrag för avsättning till en s.k. ersättningsfond (31 kap. 2 § IL).

Läs mer om ersättningsfonder.

Skogsavdrag, skogskonto och skogsskadekonto

Om ett handelsbolag äger en fastighet som är taxerad som lantbruksenhet och det uppkommer en skogsintäkt, är det bolaget och inte delägarna som får göra skogsavdrag (21 kap. 8 § IL).

Ett handelsbolag som har en intäkt av skogsbruk har inte rätt att göra avdrag för belopp som sätts in på ett skogs- eller skogsskadekonto. Detsamma gäller delägarna i handelsbolaget. Det är endast enskilda näringsidkare som har dessa möjligheter (21 kap. 21 § IL).

Läs mer om skogsfrågor.

Skadeståndssanktionerad konkurrensklausul

Frågan om ett handelsbolag kan göra avdrag för en delägares kostnad i bolagets verksamhet har belysts i rättspraxis. I målet var en person från en tidigare anställning bunden av en skadeståndssanktionerad konkurrensklausul. Personen startade trots detta en konkurrerande verksamhet i ett handelsbolag och tvingades att betala skadestånd. Att den aktuella skadeståndssanktionerade klausulen löste ut var en förutsättning för att handelsbolaget skulle kunna påbörja sin verksamhet med denna person som delägare. Handelsbolaget betalade därför en del av skadeståndet. Beloppet ansågs som en avdragsgill driftskostnad i handelsbolagets verksamhet (RÅ 1993 ref. 67).

Delägarnas intäkter och kostnader

En delägare i ett svenskt handelsbolag kan ha såväl intäkter och kostnader som är hänförliga till handelsbolagets näringsverksamhet och som ska tas upp eller dras av vid beskattningen.

En juridisk persons utgifter för lön, arvode eller dylikt för att ställa personal till handelsbolagets förfogande, utgör en avdragsgill kostnad i den juridiska personens näringsverksamhet.

En delägare som är en fysisk person ska vid beskattningen själv ta upp respektive dra av nedanstående intäkter och kostnader som är hänförliga till handelsbolagets näringsverksamhet. Nedanstående rubriker avser endast delägare som är fysiska personer.

Förmånsbil

En delägare som privat använder sig av handelsbolagets bil i mer än ringa omfattning kan bli beskattad för en bilförmån och drivmedelsförmån enligt de bestämmelser som finns i 61 kap. 5–11 §§ IL jämfört med 22 kap. 7 § andra stycket IL (SKV M 2012:21). Värdet av förmånerna ska tas upp som en inkomst av näringsverksamhet hos delägaren, enligt 5 kap. 1 och 3 § samt 13 kap. 4 § IL.

Handelsbolaget har som ägare eller leasingtagare rätt till avdrag för de utgifter som är förknippade med bilinnehavet, enligt 16 kap. 1 § IL.

Läs mer om bilförmån på sidan Vad avses som uttag?

Övriga förmåner

Om en delägare i ett handelsbolag för privat bruk tillgodogör sig andra av bolagets tillgångar eller tjänster än bostad, bil eller räntebilligt lån, ska en uttagsbeskattning till marknadsvärdet ske enligt 22 kap. 7 § IL. Det handlar om förmåner i form av t.ex. fri kost, resor, fritidshus eller båtar.

En delägare i ett handelsbolag ska beskattas för de erhållna förmånernas marknadsvärde i enlighet med 61 kap. 2 § tredje stycket IL. Undantagna är bil- respektive drivmedelsförmånen som särskilt regleras i 22 kap. 7 § andra stycket IL.

Vad är marknadsvärdet på egna tillgångar och tjänster?

Med marknadsvärde avses i fråga om tillgångar eller tjänster från den egna näringsverksamheten det pris som näringsidkaren skulle ha fått om tillgången eller tjänsten bjudits ut på marknaden, på villkor som med hänsyn till den skattskyldiges affärsmässiga situation framstår som naturliga (61 kap. 2 § tredje stycket IL).

Läs mer om uttagsbeskattning på sidan Vad som avses med uttag.

Egen bil

En delägare som använder sin egen bil i handelsbolagets verksamhet har rätt till avdrag med 18,50 kr per mil. Den delägare som använt sig av handelsbolagets bil och beskattats för bilförmån har rätt till avdrag för drivmedel med 6,50 kr per mil och för annat drivmedel med 9,50 kr per mil, om inte handelsbolaget betalat drivmedlet. Avdragsrätten gäller i detta fall även om handelsbolaget betalat drivmedlet eftersom delägaren i så fall ska beskattas för en drivmedelsförmån (16 kap. 27 § IL).

En delägare som uppfyller kraven på avstånd och tidsvinst har rätt till avdrag för utgifter för resor till och från arbetsplatsen (12 kap. 2, 26–30 §§ och 16 kap. 28 § IL).

Läs mer om bilkostnader.

Ökade levnadskostnader vid resor i näringsverksamheten

Om en delägare i ett handelsbolag har ökade levnadskostnader på grund av sådana resor i näringsverksamheten som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten, ska bestämmelserna om ökade levnadskostnader vid tjänsteresor i 12 kap. 7 §, 8 § första och andra styckena samt 10–13 och 16 §§ IL tillämpas. Vad som där sägs om tjänsteresa ska i stället gälla resa i näringsverksamheten (16 kap. 28 a § IL).

Läs mer om ökade levnadskostnader.

Skattemässiga dispositioner

En fysisk person eller ett svenskt dödsbo som är delägare i ett handelsbolag har, om förutsättningarna är uppfyllda, rätt att från sin inkomst av näringsverksamhet från handelsbolaget göra avdrag för följande skattemässiga dispositioner:

• positiv räntefördelning (33 kap. IL)
• avsättning till periodiseringsfond (30 kap. IL)
• avsättning till expansionsfond (34 kap. IL).

Beräkningen av dessa avdrag görs för varje delägare för sig och det är frivilligt för delägaren att göra dessa dispositioner. När en återföring sker av en delägares periodiserings- eller expansionsfond ökar inkomsten av näringsverksamhet. Detsamma gäller om delägaren ska göra en negativ räntefördelning som är tvingande.

En delägare i ett handelsbolag har däremot inte rätt till avdrag för avsättning till upphovsmannakonto (32 kap. 1 § IL).

Läs mer om positiv och negativ räntefördelning, avsättning till periodiseringsfonder, expansionsfond och upphovsmannakonto.

Pensionsförsäkring m.m.

En delägare i ett handelsbolag har om villkoren i 59 kap. IL är uppfyllda rätt att enligt 16 kap. 32 § IL göra avdrag för

• premier för en pensionsförsäkring som ägs av delägaren
• inbetalningar på delägarens eget pensionssparkonto.

En delägare som drar av utgifter för premier för pensionsförsäkring eller utgifter för inbetalning på pensionssparkonto, ska betala särskild löneskatt med 24,26 procent av avgiften (3 § lag [1991:687] om särskild löneskatt på pensionskostnader). Delägaren får göra avdrag med motsvarande belopp (16 kap. 17 § IL).

Läs mer om särskild löneskatt på pensionskostnader och avdrag för pensionssparande

Egenavgifter

Avdrag för egenavgifter ska beräknas för varje delägare för sig. Avsättningarna och återföringarna av egenavgifterna görs hos delägarna (16 kap. 29–31 §§ IL).

Läs mer om egenavgifter.

Sjukpenning

En delägare som i samband med sjukdom erhåller ersättningar, t.ex. sjukpenning, som grundar sig på den verksamhet som handelsbolaget bedriver, ska ta upp dessa i inkomstslaget näringsverksamhet (15 kap. 8 § IL).

Arbete i bostaden

Den delägare som för handelsbolagets näringsverksamhet använder en särskilt inrättad del av sin bostad får till ingen del göra avdrag för sina utgifter för hyra, värme m.m. Det spelar ingen roll om delägaren har arbetat i sin bostad i mer än visst antal timmar per beskattningsår. Det är endast enskilda näringsidkare som enligt 16 kap. 34–35 §§ IL har rätt till avdrag för arbete i sin bostad.

Om handelsbolaget betalar en delägares egna kostnader

Om ett handelsbolag betalar en delägares egna kostnader anses delägaren ha gjort ett kontantuttag ur bolaget. Det gäller oavsett om kostnaden är avdragsgill eller inte för delägaren. Det innebär att anskaffningsutgiften på andelen i handelsbolaget ska minskas med uttaget om delägaren är en fysisk person (50 kap. 5 § IL).

De kostnader som ett handelsbolag redovisat och som är en delägares egna kostnader, ska i sin helhet tas upp till beskattning hos den delägaren. Delägarens inkomst från handelsbolaget ökar med det återförda beloppet och sedan får man pröva om delägaren har rätt till avdrag. Det innebär att anskaffningsutgiften på andelen ska ökas med den skattepliktiga inkomsten om delägaren är en fysisk person (50 kap. 5 § IL).

Läs mer om justering av anskaffningsutgiften på en andel i ett handelsbolag på sidan Avyttring av handelsbolag.