OBS: Detta är utgåva 2016.9. Sidan är avslutad 2021.

Skattepliktig annons

Skatteplikt föreligger, om inte annat följer av 4 § RSL, för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår (3 § RSL).

Annonser mot vederlag

Reklamskatt utgår för annonser som förs in i en publikation mot vederlag, oavsett annonsens innehåll eller syfte. På annonser som avser reklam utgår skatt även om inget vederlag erläggs (prop. 1974:84 s. 12 f.). Detta gäller även s.k. glugg-annonser, d.v.s. annonser som utan vederlag införts på ett ledigt utrymme (se t.ex. RÅ 1974 a 791).

Utgår vederlag beskattas således annonser med offentliga meddelanden, kungörelser, platsannonser och födelsedagsannonser m.m. Vidare kommer alla betalda införda meddelanden i telefonkataloger, adressregister m.m. att räknas som skattepliktiga annonser och därvid att beskattas (prop. 1974:84 s. 28 och SkU 1974:34 s. 14 och 25).

Annonser som innehåller reklam

Skatteplikt föreligger för annonser som innehåller reklam, oberoende av betalning. Ett exempel på annons som innehåller reklam är artiklar i dagstidningar med inbjudan till läsekretsen att mot betalning delta i en av tidningen arrangerad utlandsresa. Ett annat exempel är när det i veckopressen förekommer artiklar om textilhantverk, mode, inredning, blomsterodling m.m. i vilka läsekretsen erbjuds att köpa tyger, garner, modevaror, möbler, lökar och dylikt genom utgivaren eller från angivet företag. Vanligtvis är artiklarna kombinerade med en beställningskupong. Sådana köperbjudanden i redaktionell text utgör meddelanden som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättningen av vara, tjänst etc. och utgör således reklam. Dessa artiklar är att anse som skattepliktiga annonser (jfr RÅ 1973 a 381 och RÅ 1974 a 790).

Om ett i redaktionell text intaget meddelande om vissa varor eller tjänster inte har till syfte att främja avsättningen i kommersiell verksamhet av varor eller tjänster, som t.ex. en rekommendation att använda flytväst eller bilbälte, och något vederlag inte erläggs för utrymmet, föreligger däremot inte skatteplikt. Vad avser vederlagsfria annonser med erbjudanden från privatpersoner om försäljning, inköp eller byte av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst har Högsta förvaltningsdomstolen i två avgöranden förklarat att de transaktioner som dessa typer av annonser avser inte kan hänföras till kommersiell verksamhet i den mening som avses i 1 § RSL och att annonserna därför inte var skattepliktiga (jfr RÅ 1982 Aa 140 och 212).

Ersättningsannons

Skatteverket anser att skatteplikt inte bör anses föreligga för ersättningsannonser. Med ersättningsannonser avses annonser som införs utan vederlag och utgör rättelser av annonser som vid ett tidigare införande innehållit tryckfel eller andra felaktigheter som utgivaren av publikationen svarat för (RSV 2002:42).

Egenreklam

Gör en utgivare reklam för egen räkning i trycksak anses denna reklam i skattehänseende som skattepliktig annons som ska beskattas på samma sätt som införda annonser såvida inte annat följer av 4 § 3 RSL.

Rättsfall: skatteplikt för annonser

Riksskatteverket har i förhandsbesked prövat frågan då det i en telefaxkatalog infördes uppgifter dels i ett namnregister, dels i ett branschregister. Bolaget tog betalt för att införa uppgifterna i branschregistret. Riksskatteverket fann att utrymmena i branschregistret var skattepliktiga annonser enligt 1 § andra stycket 3 och 3 § RSL. De i namnregistret upplåtna utrymmena var däremot inte skattepliktiga annonser eftersom de infördes utan vederlag (RSV:s förhandsbesked 1989-10-13).

Kammarrätten har bedömt vad vederlag skulle anses hänförligt till då det varit gemensamt för annons i en huvudpublikation och i en separat distribuerad gratisupplaga. Kammarrätten fann, i enlighet med RSV:s numera upphävda anvisningar (RSV Ip 1975:3 s. 7), att vederlaget för annonserna skulle delas upp i förhållande till upplagornas andelar av det sammanlagda antalet tryckta exemplar. Det var upplagornas storlek den dag i veckan då både huvudpublikationen och veckobladet utkommit som skulle ligga till grund för beräkningen (KRNS 1981-11-05, mål nr 495–496-1981).

Riksskatteverket har i ett förhandsbesked prövat frågan om vissa annonser i annonsblad kunde anses ha införts vederlagsfritt eller inte. Omständigheterna var följande, annonser som mot vederlag infördes i en viss dagstidning var förenade med en rätt att utan ytterligare vederlag bli införda i ett annonsblad. Något särskilt vederlag utgick inte för införandet av annonserna i annonsbladen. Riksskatteverket fann att det vederlag som annonsörerna erlade var att anse som ersättning för annonser inte enbart i dagstidningen utan även i annonsblad och att vad som enligt 3 § RSL gäller för betald annons i allmänhet också skulle gälla för de annonser som införts i annonsbladen (RSV:s förhandsbesked 1981-01-20).

Ej skattepliktig annons

I 4 § RSL undantas vissa annonser från skatteplikt. Undantagen är uppdelade på tre punkter varav de två första tar sikte på annonser i vissa publikationer (periodiska publikationer som är organ för vissa uttalade typer av sammanslutningar samt publikationer som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands). Dessa annonser är alltid skattefria. I den sista punkten undantas annonser i vissa former av trycksaker under förutsättning att annonserna är av visst innehåll (egenannonser i publikation).

Organ för sammanslutningar

Skatteplikt föreligger inte för annons i en periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar (4 § 1 RSL).

Bestämmelsen infördes 1975 (SFS 1975:117) för att neutralisera effekten som det då vidgade annonsbladsbegreppet kom att få på denna typ av publikationer, d.v.s. att de kom att belastas med reklamskatt utan någon rätt till återbetalning (se 24 § RSL). Skatteutskottet uttalade i ett betänkande följande beträffande tolkningen av bestämmelsen (SkU 1975:12 s. 11).

”Utskottet är medvetet om att den förordade skattefriheten kan skapa vissa risker för att ideella organisationer försöker förbättra sin ekonomi genom att ställa sig som utgivare av mera renodlade annonsblad. Som förutsättning för att en publikation i reklamskattehänseende ska anses som organ för en ideell organisation bör därför gälla att publikationen genom annat innehåll än annonser väsentligen framstår som organ för organisationen.”

Det är således inte tillräckligt att en periodisk publikation ges ut av en i 4 § 1 RSL nämnd organisation för att den ska vara befriad från reklamskatt. Publikationen måste även genom sitt innehåll framstå som organ för sammanslutningen i fråga.

Till sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt ändamål hänförs endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Sveriges korporationsidrottsförbund eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté, jfr 3 kap. 14 § ML.

Begreppet miljövård avser i RSL:s mening endast den yttre miljön medan inre miljövård, t.ex. företagshälsovård och arbetsmiljö, inte omfattas (jfr RSV:s förhandsbesked 1978-11-10 och 1981-06-24).

Rättsfall: organ för sammanslutningar

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ansett en förening med ett näringspolitiskt syfte tillhöra den kategori sammanslutningar som omfattas av aktuellt stadgande. Sökanden var en hantverks- och industriförening, som hade ett näringspolitiskt syfte, bestående i bl.a. främjande av yrkesutbildning och yrkesskicklighet. Föreningen skulle ge ut en periodisk publikation som skulle utgöra dess organ. Riksskatteverket förklarade i förhandsbesked den 3 september 1984 att undantaget från skatteplikt för annons i 4 § 1 RSL inte äger tillämpning i förevarande fall. Reklamskattenämnden uttalade i yttrande att sökandeföreningens näringspolitiska verksamhet inte utgjorde något sådant huvudsakligt syfte som anges i författningspunkten. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förhandsbeskedet (RÅ 1985 Aa 59).

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbesked prövat om en publikation var att anse som ett organ för en idrottsförening. Publikationen hade delats ut gratis till hushållen i kommunen och dess syfte var att vara ett språkrör för föreningen, att väcka intresse för föreningen och idrott, att värva medlemmar samt att få kontakt med personer, som ville arbeta aktivt inom föreningen. Inte i något av de nummer av publikationen som var uppe till prövning fanns något uttryckligt tillkännagivande att publikationen utgjorde organ för föreningen. Däremot fanns på första sidan av ett av numren en introduktionsruta, vari redaktionen uttryckte förhoppningen att publikationen skulle uppfattas för vad den var ämnad att vara – en information om vad annonsörerna hade att erbjuda – om vad som händer ”på stan”. Vidare sades det där att publikationen var rätt mycket idrottsligt anknuten ”– och helt naturligt – mycket fotboll. Naturligt därför att det är VM-år och vi bor i T – så de så”. I numren för 1978 upptog annonserna 50–60 % av textutrymmet och i första numret för 1979 upptog annonserna något mindre än 50 %. Vad avser anknytningen till föreningen framgick den inte på annat sätt än att föreningens emblem var avbildat på första sidan i nummer 2 och 4/1978 och av att åtskilliga artiklar i publikationerna handlade om föreningens verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen fann, vid en helhetsbedömning av ovan redovisade och övriga omständigheter, att publikationen inte väsentligen framstod som organ för föreningen (RÅ 1979 Aa 173).

I ett annat förhandsbesked prövades igen om den ovan nämnda publikationen kunde anses utgöra ett organ för föreningen. Till skillnad från de tidigare numren av publikationen hade de getts rubriken ”X:s klubbtidning”. RSV förklarade i förhandsbeskedet att publikationen inte heller med denna ändring kunde sägas väsentligen framstå som ett sådant organ för föreningen som avsågs i 4 § 1 RSL (RSV:s förhandsbesked 1980-03-18).

Riksskatteverket har meddelat förhandsbesked rörande en publikation, som ursprungligen gavs ut av en idrottsklubb och som då väsentligen hade framstått som ett organ för klubben men som sedermera kom ut som veckotidning i en upplaga om över 30 000 exemplar. Fråga var om publikationen kunde anses som ett organ för idrottsklubben. Publikationen delades ut gratis till alla hushåll inom kommunen och behandlade all slags idrottslig verksamhet i kommunen i syfte att förbättra villkoren för idrotten där. Publikationen användes även för meddelanden från klubben samt från fritids- och idrottsråd. Riksskatteverket fann att publikationen framstod som en lokal allmän idrottstidning och att annonserna därför var skattepliktiga (RSV:s förhandsbesked 1981-03-24).

Riksskatteverket har meddelat ett förhandsbesked rörande en publikation, som kom ut med minst 12 nummer per år, varav 11 nummer såldes i samband med A-lagets hemmamatcher. Frågan var om publikationen kunde anses uppfylla villkoren i undantagsbestämmelsen. Av utrymmet i publikationen bestod 72 % av annonser samt i övrigt av meddelanden rörande föreningen, laguppställningarna för den hemmamatch som skulle spelas på utgivningsdagen m.m. Upplagan var numrerad och varje exemplar utgjorde lott i ett lotteri med vinstdragning i anslutning till matchen. Riksskatteverket, som fann att publikationen i första hand var att anse som ett programblad till föreningens hemmamatcher och inte organ för föreningen, förklarade att annonserna var skattepliktiga (RSV:s förhandsbesked 1982-11-02).

Riksskatteverket har meddelat ett förhandsbesked rörande en periodisk publikation som skulle komma ut med ca 45 000 exemplar och spridas som gruppkorsband till hushåll, butiker och kontor på en viss ort. Målet med publikationen var att ge idrottsföreningen på orten ett eget språkrör, att ge föreningen en intäkt i form av sålda annonser samt att ge föreningen en möjlighet att profilera sig. I det till ansökningen fogade exemplaret av publikationen var andelen redaktionell text ca 40 %. Artiklar med direkt anknytning till föreningen upptog ca en tredjedel av utrymmet. Även om det var ett stort antal annonser bedömdes tidningen genom sitt innehåll väsentligen framstå som organ för föreningen. Riksskatteverket gjorde bedömningen att skatteplikt inte förelåg för annonserna (RSV:s förhandsbesked 1976-12-29).

Kammarrätten har bedömt om ett programblad kunde anses utgöra periodisk publikation som väsentligen framstod som organ för sammanslutning enligt 4 § 1 RSL. Programbladet innehöll till övervägande del annonser. Vidare innehöll programbladet bl.a. en introduktion till och en information om en aktuell match. Anknytningen till aktuell förening framgick genom att föreningens emblem var avbildat på första sidan av programbladet och att föreningen angetts som utgivare på programbladets andra sida. Kammarrätten fann vid en helhetsbedömning att programbladet inte utgjorde sådan publikation som väsentligen framstår som organ för föreningen (KRSU 2005-01-26, mål nr 1568–1569-03).

Främmande språk/spridning huvudsakligen utomlands

Skatteplikt föreligger inte för annons i en publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands (4 § 2 RSL).

Denna undantagsbestämmelse avser endast annonser i publika-tioner som uteslutande innehåller text på främmande språk. Innehåller en publikation text på såväl svenska som främmande språk är undantaget inte tillämpligt (jfr RÅ 1973 a 69 och RÅ 1974 a 1209). Det krävs att såväl all redaktionell text som samtliga annonser är på annat språk än svenska (jfr SRN 2001-10-03).

Skatteverket anser att för att en publikation ska anses som huvudsakligen spridd utomlands ska minst 80 % av den distribuerade upplagan av publikationen spridas utomlands (RSV 2002:42).

Egenannons i publikation

Det föreligger inte skatteplikt för annons i publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samme förläggare (4 § 3 RSL).

Detta undantag gäller t.ex. annons med uppmaning till prenumeration på den publikation som annonsen är införd i (jfr RÅ 1974:80). Från här avsedda annonser skiljs annonser med reklam för annan verksamhet som utgivaren bedriver (jfr RÅ 1974 a 791 och RSV:s förhandsbesked 1974-02-27).

Om annons för en publikation införs i en annan publikation är annonsen skattepliktig. Detta gäller även om publikationerna har samme ägare. Annonser i en bok behandlas dock på annat sätt än vad som gäller för annonser i publikation. I fråga om annons i en bok föreligger inte skatteplikt om annonsen enbart avser annan bokutgivning av samme förläggare.

Så kallade kombinationserbjudande har av kammarrätten inte ansetts vara egenannons i publikation (jfr KRSU 2004-05-07, mål nr 1488–1490-03 och KRSU 2004-06-07, mål nr 144-04).

Rättsfall: egenannons i publikation

Kammarrätten har bedömt ett kombinationserbjudande i form av en annons för prenumeration av två olika publikationer som en skattepliktig annons. Kammarrätten ansåg att annonsen inte endast avsett den publikation i vilken annonsen införts (KRSU 2004-05-07, mål nr 1488–1490-03).

Kammarrätten har även bedömt ett kombinationserbjudande i form av en annons med erbjudande om resa med hotellövernattning för publikationens läsare som en skattepliktig annons. Kammarrätten ansåg att annonsen inte endast avsett publikationen ifråga (KRSU 2004-06-07, mål nr 144-04).

Kammarrätten har i ett mål, avseende redovisningsperioder under år 2000–2001, haft att ta ställning till om skatteplikt förelåg för annonser i gratisutdelad publikation. AB X hade inte redovisat skatt för de annonser som avsåg utgivarens eller dess närståendes egen verksamhet. AB X hävdade i första hand att trycksakerna var reklamtrycksaker och därmed inte belastade med reklamskatt. I andra hand hävdade AB X att de annonsintäkter som är fakturerade utgivaren eller dess närstående inte ska belastas med reklamskatt. Kammarrätten uttalade att lagtexten är klar och entydig så till vida att det varken finns något allmänt undantag från skatteplikt för annonser i reklamtrycksaker eller något undantag från skatteplikt för sådana annonser som avser utgivarens – ellerdess närståendes – egen verksamhet. KR avslog bolagets överklagande i den del det avsåg reklamskatt (KRSU 2006-11-09, mål nr 110-04).

Referenser på sidan

Allmänna råd

  • Riksskatteverkets allmänna råd om skatt på annonser och reklam [1] [2]

Lagar & förordningar