OBS: Detta är utgåva 2017.1. Visa senaste utgåvan.

Den som har inkomster från passiv näringsverksamhet ska betala särskild löneskatt. Ett dödsbo kan bli skyldigt att betala särskild löneskatt även på vissa andra inkomster. Ersättning i näringsverksamhet från vissa avtalsförsäkringar ska också ingå i underlaget. Den särskilda löneskatten är 24,26 procent.

Passiv näringsverksamhet

En fysisk person eller ett dödsbo ska betala särskild löneskatt med 24,26 procent på överskott av passiv näringsverksamhet enligt IL under förutsättning att verksamheten utövas här i landet (2 § första stycket SLFL). Inkomster från en självständigt bedriven näringsverksamhet utanför EES utgör alltid passiv näringsverksamhet (2 kap. 23 § IL). Inkomsterna är däremot inte underlag för SLF eftersom den inte utövas här i landet. På inkomster från aktiv näringsverksamhet betalas inte SLF utan i stället egenavgifter.

I vilka övriga fall ska ett dödsbo betala SLF?

Ett dödsbo efter en person som avlidit under året ska för det året betala SLF med 24,26 procent på sådana inkomster som skulle ha varit underlag för egenavgifter om personen hade levt hela året (2 § första stycket SLFL). Det innebär att även inkomster som ska tas upp i inkomstslaget tjänst kan bli underlag för SLF. Ett dödsbo ska betala SLF på inkomster som anges i 3 kap. 3-8 §§ SAL.

Att socialavgifter i form av egenavgifter inte ska betalas för den som avlidit under året framgår av 3 kap. 12 § SAL.

Vissa avtalsförsäkringar

SLF med 24,26 procent ska också betalas av den som fått ersättning från vissa avtalsförsäkringar (2 § första stycket SLFL). Det gäller för sådan avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring (TFA) som ska tas upp till beskattning i näringsverksamhet (15 kap. 9 § IL). För ersättningen från trygghetsförsäkringen gäller att den ska ingå i underlaget för SLF bara till den del ersättningen ges ut i form av engångsbelopp som inte är kompensation för förlorad inkomst. Det betyder att engångsersättningen ska vara en kompensation för framtida inkomstförlust, dvs. för tid efter det att försäkringsgivaren (AFA) har beslutat om arbetsskada.

Om det betalas ut ersättning från trygghetsförsäkringen för inkomstförlust, som avser tid innan försäkringsgivaren (AFA) har beslutat om arbetsskada är ersättningen normalt underlag för egenavgifter. Detsamma gäller även för ersättning för framtida inkomstförlust om den ges ut som periodisk livränta.

SLF på aktiv näringsverksamhet/tjänst

Särskild löneskatt ska betalas på inkomst av aktiv näringsverksamhet/tjänst för personer som vid årets ingång har fyllt 65 år. Den särskilda löneskatten ska också betalas av den som inte har fyllt 65 år men har haft hel allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken, (2 § första stycket SLFL). Skattesatsen är 6,15 procent på inkomst som avses i 3 kap. 3-8 §§ SAL. Det är viktigt att tänka på att det i regel också ska betalas ålderspensionavgift på inkomsten (3 kap. 15 och 16 §§ SAL). Ålderspensionsavgiften är 10,21 procent. Är den som har inkomsten född före 1938 ska bara särskild löneskatt betalas.

Det är viktigt att komma ihåg att löneskatten är en skatt. Det innebär att, den som är begränsat skattskyldig och socialförsäkrad i Sverige, inte ska betala den särskilda löneskatten.

Hur beräknas underlaget för SLF?

Underlaget för SLF är överskottet från den passiva näringsverksamheten och beräknas enligt samma regler som underlaget för egenavgifter från aktiv näringsverksamhet (2 § andra stycket SLFL). Det innebär att det är nettoinkomsterna enligt beslutet om slutlig skatt som är underlag för SLF. Om sjukpenning från Försäkringskassan ingår i nettoinkomsten ska dock sjukpenningen inte räknas med i underlaget för SLF (3 kap. 10 SAL).

Det ska inte betalas särskild löneskatt om skatteunderlaget är lägre än 1 000 kr (2 § tredje stycket SLFL).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar