Definitionerna i artikel 3 behandlar uttryck som förekommer i flera artiklar.
Vissa uttryck definieras i andra artiklar, till exempel ”hemvist” i artikel 4, ”fast driftställe” i artikel 5, ”fast egendom” i artikel 6 och ”företag i intressegemenskap” i artikel 9.
För uttryck som inte särskilt definieras i avtalet finns en tolkningsregel i punkt 2.
1. For the purposes of this Convention, unless the context otherwise requires:
a) the term “person” includes an individual, a company and any other body of persons;
b) the term “company” means any body corporate or any entity that is treated as a body corporate for tax purposes;
c) the term “enterprise” applies to the carrying on of any business;
d) the terms “enterprise of a Contracting State” and “enterprise of the other Contracting State” mean respectively an enterprise carried on by a resident of a Contracting State and an enterprise carried on by a resident of the other Contracting State;
e) the term “international traffic” means any transport by a ship or aircraft operated by an enterprise that has its place of effective management in a Contracting State, except when the ship or aircraft is operated solely between places in the other Contracting State;
f) the term “competent authority” means:
(i) (in State A): ................................
(ii) (in State B): ................................
g) the term “national”, in relation to a Contracting State, means:
(i) any individual possessing the nationality or citizenship of that
Contracting State; and
(ii) any legal person, partnership or association deriving its status as such from the laws in force in that Contracting State;
h) the term “business” includes the performance of professional services and of other activities of an independent character.
2. As regards the application of the Convention at any time by a Contracting State, any term not defined therein shall, unless the context otherwise requires, have the meaning that it has at that time under the law of that State for the purposes of the taxes to which the Convention applies, any meaning under the applicable tax laws of that State prevailing over a meaning given to the term under other laws of that State.
Modellavtalet innehåller inte någon bestämmelse om avtalets geografiska tillämpningsområde.
Definitionen av begreppet person (”person”, artikel 3 punkt 1 a) är mycket vidsträckt och omfattar fysisk person (”individual”), bolag (”company”) och varje annan personsammanslutning (”body of persons”). Bestämmelsen måste läsas tillsammans med definitionen av bolag.
Begreppet bolag (”company”) definieras som juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som juridisk person (artikel 3 punkt 1 b). Även delägarbeskattade juridiska personer som handelsbolag omfattas av definitionen och därmed även av begreppet person. För den skull det delägarbeskattade subjektet inte är en juridisk person omfattas det i stället av begreppet person i artikel 3 punkt 1 a (annan personsammanslutning). Begreppet bolag har särskilt betydelse vid tillämpning av artikel 10 om utdelning. Enligt artikel 10 punkt 2 a undantas handelsbolag uttryckligen från nedsättning enligt denna punkt även om de kvalificerar som bolag enligt artikel 3 punkt 1 a. Att delägarbeskattade juridiska personer inte är skattesubjekt innebär dock att de normalt inte har hemvist i en avtalsslutande stat och att deras inkomster av den anledningen normalt inte omfattas av skatteavtal.
Begreppet företag (”enterprise”) definieras som varje bedrivande av rörelse (”business”, artikel 3 punkt 1 h). Bestämmelsen måste läsas tillsammans med definitionen av rörelse.
Uttrycken företag i en avtalsslutande stat (”enterprise of a Contracting State”) och företag i den andra avtalsslutande staten (”enterprise of the other Contracting State”) definieras som företag som bedrivs av en person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten (artikel 3 punkt 1 d). Tillsammans med definitionen av företag innebär detta att en rörelse som bedrivs av en person som har hemvist enligt artikel 4 i en viss stat är ett företag i den staten i avtalets mening, och detta även om verksamheten fysiskt bedrivs i en annan stat (se till exempel RÅ 1997 ref. 35 och RÅ 2001 ref. 38).
Definitionen av internationell trafik (”international traffic”, artikel 3 punkt 1 e) är mycket vid och syftar till att, tillsammans med artikel 8, ge den stat där företagets verkliga ledning finns rätt att beskatta all trafik företaget bedriver, utom sådan som bedrivs uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten (punkt 6 i OECD:s kommentarer till artikeln). I punkt 6.1 och 6.3 i kommentarerna sägs vidare följande: Ett skepp eller luftfartyg ska anses använt uteslutande mellan platser i en stat om såväl start- som slutpunkt för en viss resa ligger i denna stat. Detta gäller även om en del av resan äger rum utanför den staten men utan att skeppet angör hamn eller luftfartyget mellanlandar. Om en resa mellan platser i en stat utgör en del av en längre resa med start- eller slutpunkt utanför staten i fråga, utgör däremot hela resan internationell trafik.
Någon viss behörig myndighet (”competent authority”) anges av förklarliga skäl inte i modellavtalet. Enligt svenska skatteavtal är behörig myndighet finansministern eller det befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av avtalet.
Funktionen att vara behörig myndighet enligt Sveriges skatteavtal är reglerad i flera författningar.
När det gäller det nordiska skatteavtalet är frågan enhetligt reglerad i en förordning.
Beträffande övriga avtal är frågan reglerad i flera författningar som gäller olika typer av ärenden. När det gäller ärenden om ändring av beslut om skatt gäller förordningen (2000:1077) om handläggning av ärenden enligt skatteavtal. Vid beslut om informationsutbyte i enskilda fall gäller 3 § andra stycket 2 lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Beträffande ingående av överenskommelser om informationsutbyte med stöd av bestämmelser som motsvarar modellavtalets artikel 26 punkt 1 gäller 16 § förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden jämförd med nyssnämnda lagrum.
Begreppet medborgare (”national”, artikel 3 punkt 1 g) syftar på förutom fysisk person även ”legal person, partnership or association” (ungefär juridisk person, handelsbolag eller sammanslutning) som åtnjuter sin status som sådan enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat.
Beträffande begreppet rörelse (”business”) sägs i artikel 3 punkt 1 h endast att begreppet innefattar tillhandahållande av professionella tjänster och annan självständig verksamhet. Detta är inte någon uttömmande definition utan syftar endast till att klargöra att begreppet omfattar sådan verksamhet som tidigare föll in under den numera upphävda artikeln 14 (Självständig yrkesutövning). Vad som i övrigt utgör rörelse är avsett att bedömas enligt den interna rätten i den stat som tillämpar avtalet, i enlighet med den allmänna tolkningsregeln i artikel 3 punkt 2 (punkt 10.2 i OECD:s kommentarer till artikeln).
Högsta förvaltningsdomstolen har sagt att rörelsebegreppet i skatteavtal är relativt omfattande och inne-fattar inte bara verksamhet som faller under artikeln om rörelseinkomst (artikel 7 i modellavtalet), utan också bland annat utnyttjande och brukande av fastighet, inbegripet skogsbruk, som faller under artikeln om fastighetsinkomst (artikel 6 i modellavtalet), I RÅ 2001 ref. 38. Se även kommentaren om Punkt 1 c – Företag
Här behandlas den så kallade allmänna tolkningsregeln.
Svenska skatteavtal brukar däremot innehålla en geografisk definition av dels Sverige, dels den andra avtalsslutande staten, oftast i artikel 3 punkt 1. En geografisk definition av Sverige finns även i 2 kap. 30 § IL. Områden som i vissa andra sammanhang betraktas som en del av den andra statens territorium kan vara undantagna i ett skatteavtal, se till exempel artikel 3 punkt 1 a i det nordiska skatteavtalet beträffande Grönland, Åland med flera områden. Åland omfattas numera även i fråga om den finska kommunalskatten (1§ lagen 1996:1512 om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna). Att skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland inte omfattar de normandiska öarna och Isle of Man framgår däremot inte direkt av avtalets artikel 3 punkt 1 a utan följer av intern brittisk lagstiftning.
De flesta svenska skatteavtal saknar modellavtalets definition av företag. Högsta förvaltningsdomstolen har behandlat frågan om tillämpning av 1965 års skatteavtal med Belgien, som saknade sådan definition. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att begreppet företag fick anses omfatta varje fortlöpande kommersiell verksamhet som kan hänföras till rörelse (RÅ 2001 ref. 38).
Den av OECD föreslagna definitionen används inte i alla Sveriges skatteavtal. I det nordiska skatteavtalet avses med internationell trafik ”transport med skepp eller luftfartyg utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i en avtalsslutande stat”, det vill säga ingen inrikestrafik omfattas (artikel 3 punkt 1 h). I många andra svenska skatteavtal definieras internationell trafik som ”transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat”, se till exempel artikel 3 punkt 1 g i skatteavtalen med Portugal (SFS 2003:758) och Tyskland (SFS 1994:1300). Med denna formulering blir företagets hemvist och inte platsen för dess verkliga ledning avgörande vid fördelningen av beskattningsrätten.
För att den beskattningsrätt som Sverige har erhållit enligt ett skatteavtal på grund av att ett företag har sin verkliga ledning i Sverige ska kunna utövas, krävs att detta företag enligt IL har fast driftställe i Sverige. I sådant fall kan endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till detta fasta driftställe beskattas här, se även artikel 8.
Uttryckssättet varierar mellan olika svenska skatteavtal och i vissa avtal finns definitionen i artikeln om förbud mot diskriminering (artikel 24 i modellavtalet).