Grundläggande begrepp

Vad är fåmansföretag och fåmanshandelsbolag?

Med fåmansföretag avses enligt 56 kap. 2 § IL ett aktiebolag eller en ekonomisk förening där något av följande villkor uppfylls:

1. Fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 % av rösterna för samtliga andelar i företaget.
2. Näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoende av varandra och där en fysisk person – genom innehav av andelar, genom avtal eller på liknande sätt – har den faktiska bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Som fåmansföretag räknas således inte enskild firma, enkelt bolag eller partrederi, stiftelse eller ideell förening.

Aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES är inte fåmansföretag (56 kap. 3 § IL). Privatbostadsföretag är inte heller fåmansföretag.

Med fåmanshandelsbolag avses enligt 56 kap. 4 § IL handelsbolag där något av följande villkor uppfylls:

1. Fyra eller färre delägare har genom innehav av andelar eller på liknande sätt ett bestämmande inflytande.
2. Näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoende av varandra och där en fysisk person – genom innehav av andelar, genom avtal eller på liknande sätt – har den faktiska bestämmanderätten över en sådan verksamhet.

Definitionen av fåmansföretag och fåmanshandelsbolag omfattar även motsvarande utländska juridiska personer. De termer och uttryck som används i IL omfattar också motsvarande utländska företeelser, om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses (2 kap. 2 § IL).

Skatteverket anser att ett CFC-bolag som enligt lagstiftningen i det land det hör hemma motsvarar ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, kan vara ett fåmansföretag.

Huvuddefinition

Som framgår av lagtexten ska fyra eller färre delägare äga så många andelar att dessa personer tillsammans har mer än hälften av rösterna för andelarna i företaget. När det gäller handelsbolag ska delägarna genom andelsinnehavet eller på liknande sätt ha det bestämmande inflytandet. Vid denna bedömning ska hela närståendekretsens innehav räknas som ett enda individuellt delägande (se under rubriken Närståendes innehav av andelar). Detta innebär att antalet delägare i ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag kan vara väsentligt fler än fyra. Det avgörande för bedömningen är inte antalet i sig, utan antalet personer som gemensamt innehar mer än hälften av rösterna för andelarna i företaget. Det saknar betydelse om delägarna är bosatta i Sverige eller inte, liksom om de är svenska eller utländska medborgare.

Närståendes innehav av andelar

Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag enligt punkterna 1 i ovanstående definitioner ska en person och hans närstående (närståendekrets) anses som en delägare. Prövningen görs med utgångspunkt från den äldsta personen och därefter i fallande åldersordning. En person som har räknats in i en närståendekrets ska inte medräknas i någon ytterligare krets (56 kap. 5 § IL).

Vilka personer som är närstående framgår av 2 kap. 22 § IL.

Exempel: närståendekretsars innehav av andelar

Ett företag har tio delägare av vilka nio är närstående till varandra på olika sätt. A är den äldsta delägaren. A och hans eller hennes närstående utgör en närståendekrets. Av de delägare som inte ingår i A:s krets är B äldst. B och hans eller hennes närstående utgör ytterligare en krets. C som är dotter till B och gift med A:s son D skulle i och för sig tillhöra B:s närståendekrets men har redan tillsammans med D räknats in i A:s krets. Eftersom C och D medräknats i A:s krets bortser man därför från dem när man bestämmer B:s närståendekrets. Utöver A:s respektive B:s krets finns ytterligare en delägare i företaget. Företaget ägs således av tre personer (två närståendekretsar och en fysisk person).

Den subsidiära definitionen

Huvuddefinitionen har kompletterats med den s.k. subsidiära definitionen (56 kap. 2 § 2 IL). Bakgrunden till kompletteringen av huvuddefinitionen är att ett reellt tvåpartsförhållande kan saknas trots att företaget ägs av ett större antal personer.

Den subsidiära definitionen avser fåmansföretag och fåmanshandelsbolag där näringsverksamheten är uppdelad på två eller flera verksamheter (verksamhetsgrenar) som är oberoende av varandra. Det är framför allt företag inom gruppen fria yrken som kan beröras av denna bestämmelse, exempelvis läkare, revisorer och advokater. Även bland arkitekter och konsulter m.fl. kan dessa företagskonstruktioner förekomma.

Två företag har blivit föremål för Högsta förvaltningsdomstolens prövning vad gäller den subsidiära definitionen (RÅ 1978 1:52 och 1:97). Det första av dessa mål avsåg ett revisionsföretag medan det andra gällde läkar- och tandläkarsammanslutningen Praktikertjänst AB. I båda dessa fall ansågs företagskonstruktionerna inte vara fåmansföretag enligt denna definition.

Utvidgat fåmansföretagsbegrepp vid beskattning av kapitalinkomster

Ett utvidgat fåmansföretagsbegrepp gäller vid tillämpningen av de särskilda reglerna för beskattning av utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag (57 kap. IL). Vid beskattning av sådana kapitalinkomster omfattar det utvidgade begreppet även handelsbolag.

Vem är delägare?

Med delägare i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag avses en fysisk person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget (56 kap. 6 § IL).

Definitionen av delägare gäller generellt avseende delägare i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag och inte enbart vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag (prop. 1999/2000:15 s. 49 ff.).

En fysisk person behöver inte vid ett indirekt ägande inneha andelar i företaget genom ett fåmansföretag för att anses som delägare enligt 56 kap. 6 § IL. SRN har konstaterat att det i definitionen av termen delägare i 56 kap. 6 § första stycket IL inte finns någon begränsning till ägande enbart genom ett visst eller vissa slags subjekt när det gäller indirekt ägande eller liknande innehav. Högsta förvaltningsdomstolen anslöt sig till nämndens bedömning (HFD 2015 ref. 13). Även en fysisk person som indirekt genom ett börsnoterat företag äger andelar i företaget kan således anses vara delägare i det sistnämnda företaget (SRN 3-14/D).

Ägande genom stiftelse

Indirekt ägande via stiftelse kan normalt inte förekomma. Om stiftelsen fungerar som bulvan för den verkliga ägaren kan andelarna som ägs av bulvanen anses innehavda av huvudmannen vid prövning av om ett företag ägs av fyra eller färre personer (jämför prop. 1989/90:110 s. 678).

SRN har i ett förhandsbesked prövat om fysiska personer kan anses äga andelar i ett företag genom två truster. Enligt förutsättningarna i förhandsbeskedet kan trusterna anses jämförbara med svenska stiftelser. SRN fann att de fysiska personerna, direkt eller indirekt, inte kunde äga eller på liknande sätt inneha de aktuella familjetrusternas andelar i företaget. Företaget i fråga var därför inte ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § IL (SRN dnr 77-10/D). Förhandsbeskedet är inte överklagat.

Rätt att företräda en aktie

Rösträtt kan i vissa fall tillkomma någon annan än ägaren (4 kap. 43 § ABL). Samma rätt som en aktieägare har att företräda en aktie har den som i aktieboken blivit införd som nyttjanderättshavare eller som fått rätt till avkastning av en aktie och rätt att företräda aktien. När man tillämpar 56 kap. 2 § IL ska en person som fått en sådan rätt anses inneha aktien på ett sätt som kan jämföras med ägande. Om ett bulvanförhållande har skapats för att försöka undgå att företaget behandlas som ett fåmansföretag, ska aktierna som ägs av bulvanen anses innehavda av huvudmannen när man prövar om företaget är ett fåmansföretag.

Att ha ett interimsbevis kan jämställas med ägande, om interimsbeviset är bärare av samma rättigheter som en aktie.

Vem är företagsledare?

Företagsledare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag anses den eller de personer vara som har ett väsentligt inflytande i företaget, på grund av eget eller en närstående persons andelsinnehav i företaget, och på grund av sin ställning i företaget (56 kap. 6 § andra stycket IL). När det gäller företag som omfattas av den subsidiära definitionen anses företagsledaren vara den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhet och som självständigt kan förfoga över dess resultat.

Skatteverket anser att en person även kan anses vara företagsledare i ett företag i vilket denna eller en närstående indirekt äger andelar.

För att en person ska anses som företagsledare, i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag enligt huvuddefinitionen, är det således inte tillräckligt att han eller hon har ett väsentligt inflytande i företaget på grund av ägarintresse. Det väsentliga inflytandet ska även grunda sig på personens ställning i företaget. En person som har en ledande ställning i företaget men som saknar ägarintresse anses inte vara företagsledare. Ägarintresset ska dock bedömas efter både det egna och den närståendes aktie- eller andelsinnehav.

Omständigheter som kan vara av betydelse när man bedömer om någon är företagsledare kan, förutom vederbörandes ställning och arbetsuppgifter, vara andra befogenheter i företaget som personen fått genom avtal eller på annan liknande grund. Om särskilt fördelaktiga avtal har ingåtts med företaget kan detta också vara av betydelse.

Om en familj genom sitt andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget medför detta inte automatiskt att varje familjemedlem alltid ska räknas som företagsledare, även om han eller hon är anställd eller styrelseledamot i företaget (prop. 1975/76:79 s. 73). Endast sådan familjemedlem som är verksam och som har en inflytelserik ställning i företaget bör normalt anses som företagsledare. Arbetsuppgifterna i företaget, liksom i viss mån tidigare yrkeserfarenhet, utbildning och dylikt, blir avgörande för bedömningen.

Flera personer kan genom sitt väsentliga inflytande över verksamheten i företaget anses vara företagsledare.

Företagsledare saknas

Det kan finnas företag där företagsledare saknas när fåmansföretagsreglerna tillämpas. Så är fallet om antalet delägare är förhållandevis stort, andelarna är jämnt fördelade och ingen genom sin ställning kan sägas ha större inflytande än någon annan. I sådana fall kan det finnas anledning att undersöka om delägarna eller de närstående är företagsledare för självständiga verksamhetsgrenar enligt den subsidiära definitionen. I fråga om fåmansföretag och fåmanshandelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på flera självständiga verksamheter, är den person företagsledare som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhet och som självständigt kan förfoga över dess resultat.