Det finns formella krav på vad ett vitesföreläggande ska innehålla, vilken svarstid som gäller och hur man ska meddela den som vitesföreläggandet gäller.
Hur ett föreläggande utan vite ska utformas beskrivs i Utformning av föreläggande och hur föreläggandet följs.
Det finns inte något uttryckligt krav, men det får sägas ligga i sakens natur att ett vitesföreläggande ska vara skriftligt.
Vitesföreläggandet ska innehålla
Läs mer om vad ett vitesföreläggande ska innehålla.
Den svarstid som bestäms för att följa föreläggandet ska vara anpassad efter omständigheterna i det särskilda fallet. Det innebär att hänsyn ska tas till bland annat föreläggandets innehåll och omfattning. Den som föreläggs enligt 37 kap. SFL ska få minst fem dagar på sig att följa föreläggandet.
När ett föreläggande förenas med vite enligt 44 kap. 1 eller 2 § SFL kan det däremot ofta vara motiverat med en kortare tid än fem dagar för att följa föreläggandet. Därför gäller bestämmelsen om minimitid inte i dessa fall (8 kap. 1 § SFF).
Ett föreläggande som har förenats med vite enligt 44 kap. 1 eller 2 § SFL gäller omedelbart och ska delges den som föreläggandet gäller (17 kap. 4 § SFF).
Det finns inte några särskilda bestämmelser om hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas. Däremot får Skatteverket avgöra hur en uppgift ska lämnas.
Det betyder att bestämmelsen i 14 § FL om muntligt svar kan tillämpas även när ett svar på ett föreläggande ska lämnas. Enligt paragrafens första stycke ska en part ges möjlighet att lämna uppgifter muntligt om detta kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Huruvida ett muntligt svar är acceptabelt beror bland annat på vilka uppgifter Skatteverket har begärt, men kanske framför allt på mängden eller omfattningen av de uppgifter som Skatteverket frågat efter.
I de fall den som har blivit vitesförelagd inte följer föreläggandet inom utsatt tid är det möjligt för Skatteverket att vitesförelägga på nytt. Andra alternativ när ett föreläggande med vite inte följs och har vunnit laga kraft är att ansöka hos förvaltningsrätten om att döma ut vitet eller att göra en bevissäkring.