Skattetillägg ska tas ut av den som inte har fullgjort sin skyldighet att göra skatteavdrag i samband med utbetalning av olika ersättningar.
Om skatteavdrag har gjorts men inte har redovisats i en arbetsgivardeklaration tas skattetillägg ut i en annan ordning.
Skattetillägg ska tas ut av den som inte har fullgjort sin skyldighet att göra skatteavdrag (49 kap. 9 § SFL). Hur skattetillägget ska beräknas framgår av 49 kap. 18 § SFL.
Reglerna ska tillämpas på skatt som ska dras från ersättning som betalas ut efter utgången av 2011.
Har det inte gjorts något skatteavdrag vid utbetalningstillfället ska skattetillägg tas ut enligt reglerna i 49 kap. 9 och 18 §§ SFL.
Är det däremot så att utbetalaren har gjort avdrag för preliminär skatt ska inte reglerna i 49 kap. 9 och 18 §§ SFL användas eftersom utbetalaren i så fall är skyldig att lämna uppgift om avdraget skattebelopp i en arbetsgivardeklaration (26 kap. 19 § SFL). Skulle utbetalaren låta bli att redovisa avdragen skatt har en oriktig uppgift lämnats i arbetsgivardeklarationen och skattetillägg ska då tas ut enligt 49 kap. 4 och 11 §§ SFL. Förhållandena är i denna situation i väsentliga avseenden jämförbara med när Skatteverket ska ta ut skattetillägg på oredovisade arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt (prop. 2010/11:165 s. 485).
Uppdelningen mellan gjorda och icke gjorda skatteavdrag är en nyhet i SFL. Enligt tidigare regler i SBL kunde skattetillägg i båda situationerna tas ut på den grunden att en oriktig uppgift hade lämnats i en skattedeklaration.
För att ta ut ett skattetillägg enligt 49 kap. 9 § SFL förutsätts det att utbetalaren
Regler om skatteavdrag för preliminär skatt finns i 10 kap. SFL. Där framgår att den som betalar ut ersättning för arbete, ränta, utdelning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt inkomstskattelagen ska göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel. Skatteavdrag ska göras vid varje tillfälle då utbetalning sker (10 kap. 2 § SFL).
Den händelse som motiverar att skattetillägg ska tas ut inträffar när utbetalaren vid utbetalningstillfället underlåter att göra skatteavdrag.
Förklaringen till att man har frångått oriktig uppgift som grund för skattetillägget är att underlåtna skatteavdrag inte längre ska hanteras genom att periodens beskattningsbeslut (arbetsgivardeklarationen) omprövas. Istället kan Skatteverket fatta ett beslut som innebär att utbetalaren påföras ett betalningsansvar för ej gjorda skatteavdrag enligt 59 kap. SFL. Den skattetilläggsgrundande händelsen kan då inte knytas till ett oriktigt uppgiftslämnande utan kommer i stället att knytas till själva underlåtenheten att göra skatteavdrag.
Det skattetillägg som tas ut vid ej gjorda skatteavdrag är inte kopplat till något skattebeslut. Därmed finns det inte heller någon undanhållen skatt att beräkna skattetillägget på. Skattetillägget ska istället beräknas på ett underlag som motsvarar det skatteavdrag som skulle ha gjorts vid utbetalningstillfället.
Underlaget påverkas inte av om mottagaren av ersättningen senare betalar in hela eller delar av den slutliga skatten. Inte heller påverkas underlaget av om utbetalaren i efterhand blir skyldig att betala det skattebelopp som skulle ha dragits av (prop. 2010/11:165 s. 941).
Bestämmelserna om skattetillägg i 49 kap. 9 och 18 §§ SFL ska tillämpas även om det skatteavdrag som borde ha gjorts måste uppskattas skönsmässigt.
Ubetalarens ansvar för underlåtna skatteavdrag kan uppskattas med stöd av 59 kap. 4 § SFL. Enligt förarbetena kan denna bestämmelsen även tillämpas för att skönsmässigt bestämma det underlag på vilket skattetillägget ska beräknas (prop. 2010/11:165 s. 941 f).
Genom hänvisningen till 59 kap. 4 § SFL i stället för till 57 kap. SFL (skönsmässiga beslut om skatter och avgifter) markeras att ett beslut om skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts inte har någon koppling till ett beslut om skatter eller avgifter.
Skattetillägg på grund av ej gjorda skatteavdrag ska tas ut med 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts (49 kap. 18 § SFL).
Anledningen till att procentsatsen är lägre än normala 20 procent är att lagstiftaren ville hitta en lämplig nivå för att säkerställa effektiviteten i preliminärskattesystemet. Det som framför allt talar för en lägre procentsatsen är att utbetalaren inte gör någon skattevinst när denne underlåter att göra skatteavdrag med rätt belopp. Tvärtom riskerar utbetalaren att få betala den skatt som mottagaren av ersättningen inte kan betala.
Skattetillägget är en särskild avgift (3 kap. 17 § SFL) som beslutas på initiativ av Skatteverket. Utgångspunkten är därför att det är Skatteverket som ska bevisa att det finns förutsättningar för att ta ut ett skattetillägg (den subjektiva bevisbördan).
Hur omfattande Skatteverkets bevisbörda är (den objektiva bevisbördan) framgår varken av lagtext eller förarbeten. Det är en skillnad jämfört med den situationen att skattetillägg tas ut p.g.a. oriktig uppgift där det direkt i lagtexten står att det klart ska framgå att en oriktig uppgift har lämnats (49 kap. 5 § SFL). Mot bakgrund av att skattetillägget är en sanktionsavgift bör dock utgångspunkten vara att Skatteverket ska göra mycket sannolikt att utbetalaren har underlåtit att göra skatteavdrag med ett visst belopp.
Skattetillägg får inte tas ut om utbetalaren på eget initiativ har lämnat en uppgift om att skatteavdrag inte har gjorts (49 kap. 10 § 2 SFL). Det ska av utbetalarens meddelande tydligt framgå att skatteavdrag inte har gjorts på en viss preciserad utbetalning (prop. 2010/11:165 s. 943).
Som framgår av 49 kap. 10 § 1 SFL får skattetillägg inte tas ut om den oriktiga uppgiften framgår av avstämningsuppgifter som har varit tillgängliga för Skatteverket inom ett år från utgången av beskattningsåret.
Som lagtexten är utformad så gäller denna bestämmelser bara i den situationen att skattetillägg ska tas ut på grund av oriktig uppgift. Bestämmelsen kan därför inte tillämpas när det är fråga om att ta ut skattetillägg p.g.a. ej gjorda skatteavdrag.
Bestämmelsen om att skattetillägg inte får tas ut om det skattebelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt (49 kap. 10 § 3 SFL) är inte tillämplig vid underlåtna skatteavdrag.
Om det framstår som oskäligt att ta ut ett skattetillägg med fullt belopp kan Skatteverket besluta att skattetillägget ska sättas ned helt eller delvis (51 kap. 1 § SFL).
Under Förfarande & förvaltningsrätt kan du läsa om de tidsfrister m.m. som gäller vid beslut om skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts.