När ett äktenskap upplöses, genom dödsfall eller skilsmässa (äktenskapsskillnad) ska makarnas egendom fördelas genom bodelning. Bodelning behöver dock inte förrättas om båda makarna endast haft enskild egendom (9 kap. 1 § första stycket ÄktB).
Det är makarnas giftorättsgods som ska bodelas.
Reglerna om bodelning är delvis olika vid skilsmässa och dödsfall.
När bodelning ska ske med anledning av den ene makens död inträder dennes legala arvingar och universella testamentstagare i den avlidnes ställe. Bodelningen förrättas då mellan dem och den efterlevande maken. Efterarvingar deltar inte i bodelningsförrättningen.
Är efterlevande make ensam arvinge ska bodelning inte ske.
Om den efterlevande maken genom brott uppsåtligen orsakat den avlidne makens död, har den efterlevande maken inte rätt till del i den avlidnes giftorättsgods och kan inte heller begära jämkning enligt 12 kap. 2 § första stycket ÄktB (12 kap 2 § andra stycket ÄktB).
Om den efterlevande maken begär det, ska han eller hon helt eller delvis få behålla sitt giftorättsgods som sin andel vid bodelningen (12 kap. 2 § första stycket ÄktB).
Om en begäran framställs senast vid bouppteckningsförrättningen bör detta framgå av bouppteckningen genom att en handling bifogas eller att den efterlevande maken i bouppteckningen intygar att begäran har skett.
En begäran kan även framställas efter bouppteckningsförrättningen dock senast vid bodelningen. I det fallet framgår det inte av bouppteckningen efter den först avlidne maken att jämkning har skett.
Det är endast den efterlevande maken som kan begära jämkning. Om den efterlevande maken har begärt jämkning och sedan avlider innan bodelning förrättas är begäran bindande för båda sidor (NJA 2008 s. 451).
Om en god man eller förvaltare har framställt en begäran om jämkning för sin huvudmans räkning godtar Skatteverket det.
Före den 1 jan 1988 gällde den gamla basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken. En efterlevande make eller maka hade rätt att få behålla egendom motsvarande 4 basbelopp. Regeln var en bodelningsregel.
Egendom som omfattas av giftorätt kallas giftorättsgods. Huvudregeln är att makars egendom är giftorättsgods (7 kap 1 § ÄktB). Egendom som inte är giftorättsgods är enskild egendom.
Varje maka eller make bestämmer över sin egendom och ansvarar för sina skulder (1 kap 3 § ÄktB). Någon egendomsgemenskap, alltså att makarna äger all egendom gemensamt, grundad på äktenskapet finns inte. Däremot har makarna giftorätt i varandras egendom som inte är enskild egendom. Giftorätten är en vilande rättighet som förverkligas först vid en bodelning.
Egendom kan bli enskild egendom på följande sätt (7 kap 2 § ÄktB):
Egendom som på annan grund är enskild enligt bestämmelserna i den numera upphävda giftermålsbalken (1920:405) behåller denna egenskap om inte makarna bestämt annat (5, 11 och 12 §§ lagen [1987:788] om införande av äktenskapsbalken).
Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom, som tillhör eller tillfaller någon av dem, ska vara dennes enskilda egendom. Om de därefter vill göra om egendomen till giftorättsgods måste de upprätta ett nytt äktenskapsförord (7 kap. 3 § ÄktB).
Ett äktenskapsförord ska upprättas skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. För att gälla ska äktenskapsförordet registreras i äktenskapsregistret hos Skatteverket.