OBS: Detta är utgåva 2018.13. Visa senaste utgåvan.

Livränta beskattas olika vid löpande utbetalning jämfört med engångsbelopp. Beskattningen är också olika beroende på om livräntan betalas på grund av personskada eller inte.

Livränta och engångsbelopp på grund av personskada kan vara delvis skattefri

En livränta och det engångsbelopp, som betalas ut på grund av en personskada, kan bestå av en skattepliktig del och en del som inte är skattepliktig. En uppdelning av beloppet görs i samband med att livräntan fastställs.

Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att den maximering av det skattefria beloppet som finns i lagtexten (4 kap. 13 § ILP) ska anses gälla för varje beskattningsår för sig som livräntan avser (RÅ 1986 ref. 97).

I kontrolluppgiften för yrkesskadelivränta förutsätts att livräntetagaren inte har någon annan personskadelivränta.

Tabellen längre ner på sidan beskriver hur livräntor och engångsbelopp beskattas.

Se även Skattenytt 1977 s. 213–221.

Livränta på grund av livförsäkring kan vara skattefri eller skattepliktig

Begreppet livränta är inte definierat i lag men det kan karaktäriseras som ett periodiskt belopp som från viss bestämd tidpunkt betalas ut antingen under en persons återstående livstid eller under viss på förhand bestämd tidsperiod.

Livränta på grund av livförsäkring kan antingen vara skattefri (K-försäkring) eller skattepliktig (P-försäkring). I sistnämnda fall är livräntan skattemässigt sett pension. Ordet livränta förekommer också i pensionsavtal på arbetsmarknaden. Det är då fråga om tjänstepension.

Vissa livräntor beskattas endast till ett belopp som är reducerat med hänsyn till livräntetagarens levnadsålder. I lagtext anges vilken procentsats det utbetalade livräntebeloppet ska reduceras med (11 kap. 37 § IL).

Höjning av eller tillägg till livränta som ska utgå under livräntans fortsatta bestånd räknas också som livränta.

Engångsbelopp ska helt eller delvis tas upp till beskattning

Om ett engångsbelopp på grund av personskada avser ersättning för framtida förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, ska 60 procent av beloppet tas upp till beskattning. Om någon får två eller flera sådana belopp till följd av samma personskada, gäller detta för varje belopp. För samma personskada får dock den skattefria delen inte överstiga 15 prisbasbelopp för det år som engångsbeloppet kunde disponeras (11 kap. 38 § IL).

Om en livränta eller del av en livränta som betalas ut till följd av personskada och som ska tas upp som intäkt byts ut mot ett engångsbelopp, tillämpas bestämmelserna i 38 §.

Vid utbyte av annan livränta eller del av en livränta som ska tas upp som intäkt är hela engångsbeloppet skattepliktigt (11 kap. 39 § första stycket IL).

Engångsbelopp vid andra utbyten av en livränta eller del av en livränta är skattefria. Detta gäller också engångsbelopp vid utbyte av sådan livränta som avses i 11 kap. 37 § första stycket IL (11 kap. 39 § andra stycket IL).

Beskattning av livränta och engångsbelopp

Av tabellen framgår hur olika livräntor beskattas beroende på form av utbetalning.

Utbetalning

Vid löpande utbetalning

Vid utbyte av skattepliktig livränta mot engångsbelopp (40/60 %-regeln).

Livränta på grund av personskada och som fastställs fr.o.m. den 1 januari 1976 eller som fastställts på grund av arbetsskada som inträffat fr.o.m. den 1 juli 1977.

Beskattas om livräntan avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller ersättning för förlorat underhåll (11 kap. 37 § andra stycket IL).

60 % av engångsbeloppet är skattepliktigt och 40 % skattefritt. Den skattefria delen p.g.a. samma skada får dock inte överstiga 15 prisbasbelopp för det år beloppet blivit tillgängligt för lyftning. Vid sådan beräkning ska man även beakta tidigare utbetalningar av engångsbelopp (11 kap. 38 § och 39 § första stycket IL).

Livränta enligt 4 kap. 13 § första stycket ILP på grund av personskada som fastställts före den 1 januari 1976 som inte avser ersättning för förlorat underhåll.

Hälften av livräntebeloppet för året anses hänförligt till skattefri del. Genom en spärregel får den skattefria delen dock aldrig överstiga 0,5 prisbasbelopp enligt SFB för det år livräntan avser.

Vid flera livräntor gäller schablonregeln det sammanlagda beloppet.

Högsta skattefria del för livränta för 2018 blir alltså om livräntan är minst 45 500 kr ett belopp på 22 750 kr (4 kap. 13 § andra stycket ILP).

Så stor del av engångsbeloppet vid utbyte av hel livränta hänförs till den inte skattepliktiga intäkten, som motsvarar förhållandet mellan den enligt schablon skattefria delen av det till året för utbytet hänförliga livräntebeloppet och hela livräntebeloppet, beräknat som om livräntan utgått under hela året.

Om alltså en ”äldre” personskadelivränta på 81 500 kr/år under 2018 byts mot ett engångsbelopp, blir 28 % av engångsbeloppet skattefritt (22 750/81 500); på 72 % tillämpas 40/60 %-regeln (4 kap. 13 § tredje stycket ILP och 11 kap. 38 § och 39 § första stycket IL).

Livränta, som utgår enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m.fl. författningar även om den fastställts den 1 januari 1976 eller senare om skadan inträffat före den 1 juli 1977.*

Samma regler gäller som för livränta enligt 4 kap. 13 § första stycket ILP på grund av personskada som fastställts före den 1 januari 1976 som inte avser ersättning för förlorat underhåll. Se ovan.

Samma regler gäller som för livränta enligt 4 kap. 13 § första stycket ILP på grund av personskada som fastställts före den 1 januari 1976 som inte avser ersättning för förlorat underhåll. Se ovan.

Annan årlig livränta än personskadelivräntor.

Beskattas i sin helhet (10 kap. 2 § IL och 11 kap. 1 § IL).

Hela beloppet är skattepliktigt (11 kap. 39 § första stycket andra meningen IL).

Livränta enligt 11 kap. 37 § första stycket IL.

Beskattas till reducerat belopp. Storleken av den skattepliktiga andelen är enligt en fallande skala beroende på den försäkrades levnadsålder (11 kap. 37 § IL).

Hela beloppet skattefritt (11 kap. 39 § andra stycket IL).

Ersättning i form av direktutbetalt engångs-belopp för framtida förlust av skattepliktig inkomst till följd av personskada.

60 % av engångsbeloppet skatte-pliktigt och 40 % är skattefritt. Den skattefria delen p.g.a. samma skada får dock inte överstiga 15 prisbasbelopp enligt SFB för det år beloppet blivit tillgängligt för lyftning. Vid sådan beräkning ska man även beakta tidigare utbetalning av engångsbelopp (11 kap. 38 § IL).

*Livränta som utgår på grund av trafik- och ansvarighetsförsäkring och där försäkringsfallet inträffat före 1962 beskattas till reducerat belopp enligt tabellen i 11 kap. 37 § IL. Detsamma gäller yrkesskadelivränta om skadan inträffat före 1955. Engångsbeloppet i dessa fall är skattefria (11 kap. 39 § andra stycket IL).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1986 ref. 97 [1]

Lagar & förordningar

Övrigt

  • Prisbasbelopp på Statistiska centralbyrån [1] [2] [3]
  • Skattenytt 1977 s. 213-221 [1]
Till toppen