Vid handläggning av ärenden enligt skatteavtal får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt bevilja anstånd med betalning (63 kap. 4 § andra stycket SFL).
Anstånd kan enligt beviljas när samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:
Dessutom krävs det normalt att den utländska skatten har betalts helt eller delvis (prop. 1978/79:161 s. 88).
Syftet med bestämmelsen är att ”neutralisera” den uppkomna dubbelbeskattningen under den tid Skatteverket eller regeringen förhandlar fram en överenskommelse (prop. 2010/11:165 s. 1032). Anstånd ska därför medges med det lägsta av den utländska skatten och den svenska skatten. Anstånd kan alltså medges med det ”dubbelbeskattade” beloppet men inte mer.
Ärenden om ömsesidig överenskommelse handläggs i normalfallet av Skatteverket som är behörig myndighet. Om ett ärende är av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av regeringen, ska Skatteverket överlämna ärendet till regeringen med ett eget yttrande (1–2 §§ förordningen [2000:1077] om handläggning av ärenden enligt skatteavtal).
Beslut om anstånd vid tillämpning av skatteavtal får inte överklagas (67 kap. 39 § SFL).
I förhållande till Indien gäller en särskild överenskommelse som reglerar möjligheten att få anstånd med betalning av skatt under ärendets handläggning. Överenskommelsen har främst betydelse för möjligheten att få anstånd i Indien och kräver bland annat att man i vissa fall lämnar säkerhet i form av en bankgaranti. Överenskommelsen om anstånd och ytterligare information om denna finns i bilaga 2 till lagen (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien samt i prop. 2012/13:89.
Nytt: 2018-04-10
Sidan har uppdaterats med utförligare information om vilka förutsättningar som gäller för att anstånd ska medges och om de speciella bestämmelserna som reglerar möjligheten att få anstånd i förhållande till Indien. Uppdateringen är ett förtydligande och innebär ingen ändring i sak. Se sidans tidigare lydelse.