Det utvidgade reparationsbegreppet innebär att vissa ändringsarbeten på en byggnad som har karaktär av ombyggnad får dras av omedelbart som reparationsarbete.
Läs mer om vad som gäller för ägare i s.k. andelshus.
Vissa ändringsarbeten på en byggnad ska behandlas som utgifter för reparation och underhåll. Villkoret är att de kan anses normala i den skattskyldiges näringsverksamhet. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig förändring av byggnaden (19 kap. 2 § IL).
En tillbyggnad omfattas inte av det utvidgade reparationsbegreppet (RÅ 1987 ref. 87).
Att arbetena på en byggnad ska behandlas som utgifter för reparation och underhåll innebär att man får göra avdrag för dem direkt. Detta gäller även om utgifterna i räkenskaperna dras av genom årlig avskrivning.
Lagtexten förutsätter att ändringsarbetena på en byggnad ska vara normala i den skattskyldiges näringsverksamhet. Bedömningen kan antingen utgå ifrån fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet, beroende på vem av dem som bekostar ändringsarbetena.
I förarbetena uttalades bl.a. följande i samband med att reglerna infördes (prop. 1969:100 s. 132).
Jag föreslår därför att avdrag får ske för mindre ändringsarbeten som normalt vidtas i en rörelsebyggnad tid efter annan inom ramen för den bedrivna verksamheten. Däremot bör kostnaderna för sådana ändringsarbeten som tillsammantagna är av mer genomgripande art, som t.ex. i samband med en omläggning av verksamheten, inte berättiga till avdrag
Begreppet ändrades genom prop. 1999/2000:100 i syfte att införa generösare avdragsregler för utgifter vid ombyggnad av lokaler i samband med byte av hyresgäst. Begreppet ändras så att det klart framgår att även sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses normala i fastighetsförvaltning omfattas (prop. 1999/2000:100 s. 205).
Det utvidgade reparationsbegreppet bör utformas så att verksamhetsbedömningen i stället görs utifrån vad som kan anses normalt i den skattskyldiges näringsverksamhet. Det bör således göras en bedömning av antingen fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet, beroende på vem av dem som bekostar ändringsarbetena. Svarar fastighetsägaren för arbetena och består dennes verksamhet i uthyrning av lokaler för affärs- och kontorsändamål bör avdrag således kunna få göras för sådana ändringsarbeten som man normalt kan räkna med i näringsverksamheten. Detta bör gälla även om ändringsarbetena sammanhänger med ett byte av hyresgäst, en sammanslagning av två intilliggande lokaler eller en delning av en lokal.
Exempel på situationer när begreppet är tillämpligt kan vara:
Utgifter för sådana ändringsarbeten ska i sådana fall behandlas som utgifter för reparation och underhåll.
För nyttjanderättshavarens förbättringar ska bestämmelserna i 19 kap. 26–29 §§ IL tillämpas.
Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom uttalat att det ska vara fråga om mindre ändringsarbeten som med viss regelbundenhet kan förväntas uppkomma i verksamheten (HFD 2012 ref. 15). Detta gäller även beträffande fastighetsförvaltning. HFD uttalar att bestämmelsen inte omfattar ändringsarbeten som i första hand föranletts av att en byggnad har ett omfattande renoveringsbehov, och som i praktiken resulterar i vad som kan beskrivas som en helt ny byggnad och endast i mindre utsträckning kan förklaras av de krav avseende utformning som befintliga eller nya hyresgäster har ställt. Byggnaden som målet gällde genomgick mycket omfattande arbeten. Kostnaden per kvadratmeter var mycket hög och en tredjedel av byggnaden fick ett nytt användningsområde.
Utför en fastighetsägare ändringsarbeten i en byggnad på grund av att fastighetsägaren ska bedriva en helt annan verksamhet i byggnaden eller i en viss del av byggnaden än den verksamhet som tidigare bedrivits där, är ändringsarbetena inte normala i fastighetsägarens nuvarande verksamhet i byggnaden eller byggnadsdelen. Fastighetsägaren gör då vad man kan kalla en ”förstagångsanpassning” av byggnaden eller byggnadsdelen.
Har fastighetsägaren däremot utfört ändringsarbeten som sker på grund av fastighetsägarens nuvarande verksamhet i byggnaden eller byggnadsdelen (lokalen), är verksamheten i byggnaden eller byggnadsdelen (lokalen) densamma både före och efter ändringsarbetet.
Enligt Skatteverkets uppfattning är ett exempel på en ”förstagångsanpassning” när en fastighetsägare inte tidigare har hyrt ut en viss lokal (byggnadsdel), men nu ska påbörja en uthyrning av denna lokal (byggnadsdelen) och har utgifter för ändringsarbeten på grund av detta. Fastighetsägaren har då utfört ändringsarbetena med anledning av en helt annan verksamhet än den som fastighetsägaren tidigare har bedrivit i lokalen (byggnadsdelen).
Av en dom från Kammarrätten i Stockholm framgår att det skall vara fråga om åtgärder som normalt kan påräknas i den i byggnaden bedrivna verksamheten (KRNS 2003-04-16, mål nr 7905-2000). I det aktuella målet var det fråga om flytt av ett petrokemiskt laboratorium från en annan ort till den aktuella byggnaden. Ändringarna bestod bl.a. i uppförande av ett nytt våningsplan och därtill hörande väggar. Den verksamhet som bedrevs i byggnaden hade inte behov av ändringarna. Istället var behovet föranlett av den verksamhet som tidigare bedrivits i den andra byggnaden. Kammarrätten uttalade att eftersom ombyggnaden föranleddes av en annan verksamhet än den som tidigare bedrivits i byggnaden kan ombyggnadsåtgärderna inte hänföras till det utvidgade reparationsbegreppet.
Om hyresgästen inte tidigare har bedrivit någon verksamhet i byggnadens lokal (byggnadsdelen), utan ändringsarbeten sker för att hyresgästen ska kunna ta lokalen i anspråk för sin verksamhet, är ändringsarbetena inte normala i hyresgästens verksamhet i lokalen. Hyresgästen har i detta fall inte haft någon verksamhet i lokalen före det att ändringsarbetena sker. Hyresgästen gör då vad man kan kalla en ”förstagångsanpassning” av lokalen.
Utför hyresgästen ändringsarbeten i lokalen på grund av att hyresgästen ska bedriva en helt annan verksamhet, är ändringsarbetena inte normala i hyresgästens nuvarande verksamhet i lokalen. Hyresgästen gör då för sin nya verksamhet vad man kan kalla en ”förstagångsanpassning” av lokalen.
Bestämmelsen ska inte tillämpas om ändringsarbetena är så omfattande att de medför en väsentlig förändring av byggnaden. I förarbetena nämndes det fall att en verkstadsbyggnad byggs om för att i stället användas för affärs-, kontors- eller lagringsändamål (prop. 1969:100 s. 53). Detsamma gäller när bostadslägenheter byggs om till affärs- och kontorslokaler och ingrepp i bärande konstruktioner eller den nya stommen för vatten och avlopp i annan bemärkelse än utbyte av befintliga stammar (prop. 1999/2000:100 s. 206). En ombyggnad från hotellokaler till kontorslokaler (RÅ 1983 ref. 1:39) eller från kontorslokaler till hotellokaler bör även anses utgöra en sådan förändring (KRNS 2009-02-06, mål nr 3667-08).
I ett fall medgavs inte direkt avdrag för vissa elinstallations- och ventilationsarbeten som uppkommit i samband med flyttning av maskiner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det var fråga om utgifter för sådana installationer som ska hänföras till byggnadsinventarier. Avdrag skulle i stället medges enligt bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för inventarier (RÅ 1994 not. 195).
För det utvidgade reparationsbegreppet finns ytterligare ett antal rättsfall som belyser problematiken.