Folkbokföringsbrott

Folkbokföringsbrott kan förekomma i två typsituationer

Ansvar för folkbokföringsbrott kan komma i fråga i följande två typsituationer (42 § FOL):

• om en person lämnar oriktiga uppgifter som ligger till grund för ett beslut om folkbokföring
• om en person inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25–27 §§ FOL.

För att en person ska kunna dömas för folkbokföringsbrott måste hen ha agerat med uppsåt. Det är inte tillräckligt att personen endast har varit oaktsam.

Typsituation 1: lämna oriktig uppgift

Det kan vara ett folkbokföringsbrott att lämna oriktiga uppgifter. Med oriktig uppgift menas en felaktig eller ofullständig uppgift som lämnas i ett folkbokföringsärende. Straffansvaret omfattar både muntliga och skriftliga uppgifter och det spelar inte någon roll på vilket sätt de lämnas. En oriktig uppgift kan alltså lämnas över internet, i ett brev, via servicetelefon eller i telefonsamtal med en folkbokföringshandläggare.

En förutsättning för straffansvar är att den oriktiga uppgiften har betydelse för ett beslut om folkbokföring. Det är alltså inte ett folkbokföringsbrott att lämna felaktiga uppgifter om sådant som saknar betydelse för en persons folkbokföring.

Typsituation 2: underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter

En person är i vissa fal skyldig att anmäla ändrade uppgifter till Skatteverket. Personen kan göra sig skyldig till folkbokföringsbrott om hen inte anmäler ändrade uppgifter

• vid flytt inom Sverige (25 § FOL)
• vid flytt till Sverige (26 § FOL)
• vid flytt från Sverige (27 § FOL).

Av bestämmelserna i 25–27 §§ FOL framgår de tidsfrister som gäller för när en anmälan senast ska göras till Skatteverket.

Straffbart endast om fara i bevishänseende

En förutsättning för att någon ska kunna dömas för folkbokföringsbrott är att gärningen innebär en fara i bevishänseende. Det innebär att det måste finnas en konkret fara för att handlandet eller underlåtenheten medför att felaktiga uppgifter registreras i folkbokföringen.

För att det ska finnas en konkret fara måste det vara sannolikt att den oriktiga uppgiften inte skulle upptäckas vid en normal och rutinmässig handläggning av ett ärende. Det är alltså ingen konkret fara om det är uppenbart att uppgiften är felaktig och det saknas risk för att den kommer att godtas.

Straffskalan och ansvar för grovt brott

Den som gör sig skyldig till folkbokföringsbrott av normalgraden kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (42 § första stycket FOL).

Om brottet räknas som grovt kan personen dömas till fängelse i högst två år (42 § andra stycket FOL).

När brottets svårighetsgrad ska bedömas måste samtliga omständigheter kring brottet beaktas. Omständigheter som särskilt ska beaktas är om brottsligheten begåtts systematiskt eller i större omfattning.

Följande situationer är exempel på när det kan vara ett grovt folkbokföringsbrott:

• En person har skaffat sig ett flertal falska identiteter som hen försöker få folkbokförda.
• En person har skaffat sig tillgång till utländska identiteter och försöker få dem folkbokförda i Sverige trots att personerna bakom identiteterna aldrig haft för avsikt att bosätta sig i landet.

Den som har registrerats under en falsk identitet ska avregistreras från folkbokföringen när det gäller den identiteten.

I ringa fall ska inte dömas till ansvar

Om ett folkbokföringsbrott är ringa ska personen inte dömas till något straffansvar (42 § tredje stycket FOL).

Bestämmelserna gäller från och med den 1 juli 2018

Straffbestämmelsen i 42 § FOL trädde i kraft den 1 juli 2018. Det innebär att en person bara kan dömas för folkbokföringsbrott för oriktiga uppgifter som lämnats till Skatteverket denna dag eller senare. När det gäller underlåtenhet att anmäla ändrade uppgifter kan man dömas för underlåtenhet som uppstår eller kvarstår efter den 1 juli 2018.