OBS: Detta är utgåva 2019.7. Sidan är avslutad 2020.
Reglerna om uppehållsrätt syftar till att underlätta den fria rörligheten inom EU för EES-medborgare och deras familjemedlemmar. En EES-medborgare som har uppehållsrätt i Sverige kan folkbokföras om uppehållsrätten har en sådan varaktighet att det kan antas att EES-medborgaren kommer att vistas här i minst ett år.
EU:s direktiv om fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar innebär att dessa personer har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i Sverige. Uppehållsrätten enligt rörelsedirektivet inträder automatiskt förutsatt att vissa villkor är uppfyllda (direktiv 2004/38/EG). En varaktig uppehållsrätt kan ge rätt till folkbokföring.
En EES-medborgare har uppehållsrätt i tre månader utan att några villkor eller formaliteter måste vara uppfyllda utom att personen ska ha ett giltigt pass eller ett nationellt identitetskort. Motsvarande regler gäller för EES-medborgarens familjemedlemmar som är medborgare i ett tredje land och som följer med eller ansluter till EES-medborgaren i Sverige, förutom att familjemedlemmen som är tredjelandsmedborgare alltid måste visa upp ett giltigt pass (artikel 6 i direktiv 2004/38/EG).
För vistelser som är längre än tre månader krävs att EES-medborgaren antingen har uppehållsrätt enligt utlänningslagen eller ett uppehållstillstånd. Uppehållsrätten inträder automatiskt när EES-medborgaren uppfyller något av kraven enligt utlänningslagen. En EES-medborgare som inte uppfyller kravet för uppehållsrätt måste ha ett uppehållstillstånd för vistelser längre än tre månader.
Enligt 3 a kap. 3 § UtlL har en EES-medborgare uppehållsrätt i följande fall:
Om EES-medborgaren har uppehållsrätt för en längre tid än tre månader gäller uppehållsrätten även för hans eller hennes familjemedlemmar. Familjemedlemmarna behöver inte själva vara medborgare i EES.
Om kraven enligt utlänningslagen är uppfyllda gäller uppehållsrätten för EES-medborgaren oavsett om denne flyttar till Sverige från ett land inom EES eller från ett land utanför EES.
För att Skatteverket ska kunna folkbokföra en person i Sverige krävs att personen uppfyller villkoren för att få vistas i landet. Detta gör man antingen genom att vara medborgare i Sverige, medborgare i ett annat nordiskt land eller genom att ha uppehållsrätt eller uppehållstillstånd (4 § FOL).
En EES-medborgare med uppehållsrätt som vill bli folkbokförd måste, liksom alla andra personer som vill bli folkbokförda, även uppfylla de allmänna villkoren för folkbokföring enligt 3–4 §§ FOL. Detta innebär att Skatteverket vid anmälan om flyttning till Sverige ska pröva om EES-medborgarens uppehållsrätt har en sådan varaktighet att det kan antas att EES-medborgaren kommer att vistas här i minst ett år. Det är personen själv som ska visa att förutsättningarna är uppfyllda.
Om en EES-medborgare inte kan styrka uppehållsrätt med tillräcklig varaktighet ska Skatteverket avslå anmälan om flyttning till Sverige enligt reglerna i 3 och 4 §§ FOL med hänvisning till utlänningslagen.
Skatteverket ska göra en egen prövning av om en familjemedlem som är tredjelandsmedborgare har uppehållsrätt, även om tredjelandsmedborgaren har ett uppehållskort från Migrationsverket.
Ett uppehållskort är ett bevis för att en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en EES-medborgare har uppehållsrätt vid tidpunkten för ansökan om uppehållskortet. En tredjelandsmedborgare som har uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter att hen kom till Sverige (3 a kap. 10 § UtlL).
Den bedömning av uppehållsrätten som görs i samband med anmälan om flyttning till Sverige ska, till skillnad mot Migrationsverkets prövning, innefatta ett antagande om hur det kommer att förhålla sig med uppehållsrätten även framåt i tiden. Bedömningen kommer därför att skilja sig något från den bedömning som Migrationsverket gör i samband med utfärdande av uppehållskort, vilken enbart avser läget i samband med ansökan (se prop. 2012/13:120 s. 41). Det finns inget krav på att ett uppehållskort ska visas upp när en tredjelandsmedborgare anmäler flyttning till Sverige.
För den som visar upp ett bevis om permanent uppehållsrätt gäller andra regler.
Den fria rörligheten enligt rörelsedirektivet omfattar för närvarande medborgare i nedanstående länder och deras familjemedlemmar.
Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.
Med familjemedlem till EES-medborgare avses följande personer (3 a kap. 2 § UtlL):
En annan familjemedlem kan exempelvis vara ett syskon, en kusin eller en moster (jfr prop. 2013/14:81 s. 41). Det kan också vara fråga om en person som av någon anledning inte uppfyller kraven för att betraktas som familjemedlem enligt någon av de andra kategorierna (t.ex. skulle ett barn över 21 år som inte är ekonomiskt beroende av EES-medborgaren ändå kunna betraktas som annan familjemedlem p.g.a. att personen ingår i EES-medborgarens hushåll).
För familjemedlemmar till svenska medborgare gäller särskilda regler. För familjemedlemmar till övriga nordiska medborgare gör Skatteverket en fiktiv prövning av den nordiska medborgarens uppehållsrätt.
För att kunna ha uppehållsrätt som familjemedlem till en EES-medborgare krävs att familjemedlemmen följer med eller i Sverige ansluter sig till EES-medborgaren. Det krävs också att familjemedlemmen, oavsett medborgarskap, har styrkt sin identitet och visar handlingar som styrker följande (10 § folkbokföringsförordningen, FOF):
I vissa fall flyttar en familjemedlem till en redan folkbokförd EES-medborgare i Sverige. För att kunna bedöma om en anslutande familjemedlem har uppehållsrätt måste Skatteverket på nytt pröva den redan folkbokförda EES-medborgarens uppehållsrätt. Vilka handlingar som familjemedlemmen behöver visa upp avgörs av vilken kategori av uppehållsrätt som EES-medborgaren tillhör, till exempel arbetstagare eller student.
Det finns inga krav på att familjemedlemmen behöver ha vistats lagligt i en annan medlemsstat. Det finns i många fall inte heller något krav på att familjemedlemmen måste ansluta sig till EES-medborgaren inom en viss tid för att omfattas av uppehållsrätten. I vissa fall kan tidpunkten för anslutningen ändå ha betydelse, exempelvis när det gäller familjemedlemmar till svenska medborgare som utnyttjat sin rätt till fri rörlighet samt vid samboförhållanden.
En sambo till en EES-medborgare kan ha uppehållsrätt. Det är sambolagens (2003:376) definition av vad som är ett samboförhållande som är vägledande för Skatteverkets prövning av om en samborelation föreligger. Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. En grundläggande förutsättning är att endast den som faktiskt sammanbor med eller anmäler flyttning till samma adress som EES-medborgaren kan betraktas som sambo.
Skatteverket har rätt att begära att den som gör gällande uppehållsrätt ska visa detta med handlingar (10 § FOF och HFD 2016 ref. 39). En person som inte visar några handlingar till stöd för att hen är sambo med en EES-medborgare har inte visat att hen har uppehållsrätt (se KRNG 2017-11-22, mål nr 4040-16).
Om paret har varit sammanboende utomlands innan flytten till Sverige ska de visa detta med exempelvis utdrag ur folkbokföringsregister eller motsvarande, hyres- eller köpekontrakt eller försäkringsbrev för en bostad där båda parterna står med. Om de kan visa en sådan handling kan Skatteverket anta att paret har varit sambor innan flytten till Sverige. Paret behöver normalt inte visa att de har varit sambor i utlandet under någon särskild tid.
Ett samboförhållande ska vara stadigvarande, vilket innebär att samboförhållandet ska ha en viss varaktighet. Ett par som flyttar ihop först i samband med att ena parten anmäler flytt till Sverige är enligt Skatteverkets bedömning inte sambor eftersom relationen inte har någon varaktighet. En sådan relation medför därför inte att personen har uppehållsrätt som medföljande eller anslutande familjemedlem. Detta gäller oavsett om paret har gemensamma barn eller inte. Den inflyttande får återkomma med en ny ansökan om flytt till Sverige när samboförhållandet kan anses vara varaktigt.
När en samborelation ska bedömas ska en helhetsbedömning av samtliga omständigheter rörande relationen göras. Samborelationer registreras inte i Sverige. Sökanden måste ändå alltid visa någon form av handling där det framgår att han eller hon har bott tillsammans med EES-medborgaren, t.ex. ett hyreskontrakt där båda parterna står med. Ett riktmärke är att paret ska ha bott tillsammans i sex månader för att kunna betraktas som sambor. Om paret har gemensamma barn måste detta vägas in i helhetsbedömningen. I situationer där gemensamma barn finns är riktmärket att paret bör ha bott tillsammans i tre månader. Om sökanden efter en viss tid lämnar in en ny anmälan om flyttning till samma EES-medborgare, får en ny helhetsbedömning göras.
Medborgare i de nordiska länderna, Danmark, Finland, Island och Norge har rätt att vistas i Sverige utan att ha vare sig uppehållstillstånd eller uppehållsrätt.
Familjemedlemmar till nordiska medborgare – förutom svenska medborgare – har uppehållsrätt om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Det krävs att den nordiska medborgaren uppfyller villkoren för uppehållsrätt, till exempel som arbetstagare eller egen företagare. Skatteverket gör i dessa fall en fiktiv prövning av den nordiska medborgarens uppehållsrätt eftersom denne inte behöver uppfylla villkoren för att själv få vistas i Sverige. Den nordiska medborgarens uppehållsrätt prövas endast på grund av de medföljande familjemedlemmarna som inte är nordiska medborgare.
Enligt huvudregeln omfattas inte en EES-medborgare av bestämmelserna om fri rörlighet så länge personen befinner sig i sitt hemland. Det innebär att anknytning till en svensk medborgare som är bosatt i Sverige inte grundar någon uppehållsrätt som familjemedlem till en EES-medborgare.
En förutsättning för att en person ska kunna ha uppehållsrätt som familjemedlem till en svensk medborgare är att den svenska medborgaren har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet i ett annat EES-land och därefter har återvänt till Sverige. En annan förutsättning är att familjemedlemmen har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när hen har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet (3 a kap. 2 § andra stycket UtlL). Det innebär enligt Skatteverkets bedömning att familjemedlemmen ska ha uppehållit sig tillsammans med den svenska medborgaren i det andra EES-landet.
För att aktivera sin fria rörlighet ska den svenska medborgaren ha flyttat till det andra EES-landet, d.v.s. vistelsen måste ha haft en viss varaktighet. Det ska alltså inte röra sig om kortare resor av exempelvis semesterkaraktär eller tjänsteresor.
Den svenska medborgaren måste också visa att hen har haft uppehållsrätt i det andra landet. Det kan exempelvis göras genom att någon av nedanstående handlingar visas från det andra EES-landet:
Ett intyg från annat nordiskt land om att personen varit bosatt där är inte tillräckligt för att visa uppehållsrätt i det andra EES-landet. Detta eftersom en svensk medborgare har rätt att bosätta sig i ett annat nordiskt land med stöd enbart av sitt medborgarskap.
En familjemedlem till en svensk medborgare som inte har aktiverat sin rätt till fri rörlighet har inte uppehållsrätt som familjemedlem (3 a kap. 2 § andra stycket UtlL).
Vid tillämpning av reglerna om uppehållsrätt är en arbetstagare en person som under en viss tid och mot ersättning utför arbete åt någon annan under dennes ledning. En EES-medborgare som kan visa att han eller hon har ett arbete i Sverige har uppehållsrätt. Begreppet arbetstagare tolkas enligt praxis generöst. EU-domstolen har fastställt att en EES-medborgare som genom sitt arbete inte når upp till medlemsstatens nivå för en skälig levnadsstandard ändå kan anses ha uppehållsrätt i egenskap av arbetstagare. Detta gäller även om EES-medborgaren måste komplettera lönen med egna medel, bidrag eller liknande.
Hur arbetet benämns är inte avgörande. Till exempel kan en au-pair uppfylla kraven för att ha uppehållsrätt som arbetstagare. Detsamma gäller en volontär, om personen får ersättning i någon form för sin arbetsinsats. Ersättningen behöver inte nödvändigtvis vara i form av pengar. En doktorand kan ha uppehållsrätt som arbetstagare, se Skatteverkets ställningstagande Folkbokföring för en EES-medborgare som är doktorand i Sverige.
Arbetet som EES-medborgaren utför får inte vara av alltför ringa omfattning. Det är inte fastställt vad som ska anses vara alltför ringa men även här tillämpas en generös tolkning. En arbetstid på 5,5 timmar per vecka har EU-domstolen ansett vara tillräcklig för att en person ska betraktas som arbetstagare så länge det är fråga om ett avlönat, verkligt och faktiskt arbete (C-14/09 Genc).
Handlingar som visar att någon är arbetstagare kan till exempel vara ett anställningsavtal, ett tjänstgöringsintyg eller motsvarande. Vid behov kan personen behöva visa upp ytterligare handlingar som stöd för att det finns en anställning och att arbete utförts. Det kan till exempel vara lönespecifikationer, kontoutdrag som visar att lön betalts ut etc.
Företagets ekonomiska situation kan påverka Skatteverkets bedömning av om en av företaget anställd person har uppehållsrätt. Skatteverket kan ifrågasätta anställningens varaktighet om företaget exempelvis har fått sin F-skatt återkallad, inte betalar arbetsgivaravgifter eller visar andra tecken på allvarliga ekonomiska problem.
För att EES-medborgaren ska kunna bli folkbokförd krävs att det kan antas att vistelsen i landet kommer att uppgå till minst ett år (3 § FOL). Det innebär att anställningen måste ha en viss varaktighet. I praktiken är det tillräckligt om anställningen avser en period om sex månader eller mer. Detta beroende på bestämmelser om bibehållen uppehållsrätt för arbetstagare.
En tillsvidareanställning kan föregås av en provanställning på upp till sex månader. EES-medborgaren kan folkbokföras om provanställningen är tänkt att övergå i en tillsvidareanställning och EES-medborgaren planerar att stanna i Sverige i minst ett år.
Om det kommer fram att en anställning är en timanställning eller en behovsanställning kan det vara svårt att i förväg avgöra arbetets omfattning. Om EES-medborgaren ännu inte har påbörjat anställningen saknar hen uppehållsrätt då något arbete inte ännu har utförts och inte heller kan garanteras. Ett anställningsavtal som gäller en timanställning eller behovsanställning kan därför inte ensamt visa att personen har uppehållsrätt med sådan varaktighet att vistelsen i Sverige kan antas komma att uppgå till minst ett år. Om inga ytterligare uppgifter tillkommer som kan styrka att personen har utfört arbete och som garanterar framtida arbete ska personen inte folkbokföras.
Inom assistansbranschen anges ibland att anställningen gäller ”så länge assistansuppdraget varar” eller motsvarande. Ett anställningsbevis med denna utformning kan enligt Skatteverkets mening inte ensamt visa att personen har uppehållsrätt med sådan varaktighet att folkbokföring kan ske, särskilt om anställningen nyligen har påbörjats. Det krävs normalt att ärendet kompletteras med uppgifter som kan styrka utfört arbete och göra framtida arbete antagligt.
Om en arbetstagare blir ofrivilligt arbetslös och har haft en tidsbegränsad anställning under kortare tid än ett år behåller hen sin uppehållsrätt i sex månader räknat från anställningens slut. Detta förutsätter att personen har anmält sig som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen (3 a kap. 5 a § tredje stycket UtlL).
En EES-medborgare som ännu inte har påbörjat sin anställning har ändå rätt att vistas i landet i tre månader utan krav på uppehållstillstånd (artikel 6 i direktiv 2004/38/EG).
Om EES-medborgaren kommer att påbörja en anställning inom de tre månader som EES-medborgaren har rätt att vistas i Sverige utan krav på uppehållstillstånd, kan en framtida anställning ligga till grund för folkbokföring om anställningen är tillräckligt varaktig. Detta eftersom det inte blir något avbrott i EES-medborgarens uppehållsrätt och lagliga rätt att vistas i Sverige.
En person som tillhandahåller tjänster, till exempel en konsult, kan liknas med en arbetstagare eller en egenföretagare. En tillhandahållare av tjänster har uppehållsrätt så länge han eller hon befinner sig i värdlandet och utför sina tjänster.
En tillhandahållare av tjänster ska normalt visa upp ett intyg, ett avtal eller någon liknande handling där det framgår
Handlingen ska vara skriven och undertecknad av den som tar emot tjänsten. Även andra handlingar som visar att EES-medborgaren tillhandahåller tjänster i Sverige kan bli aktuella.
För att en EES-medborgare ska anses ha uppehållsrätt som egenföretagare krävs att personen är ekonomiskt aktiv. Det innefattar att EES-medborgaren måste bedriva en faktisk och verklig ekonomisk verksamhet. Det krävs att personen driver en verksamhet som innebär att någon form av tjänst utförs i utbyte mot ersättning. Det krävs också att personen inte är i underordnad ställning (beroendeställning) när det gäller valet av verksamhet och arbets- och lönevillkor. Verksamheten ska utövas på eget ansvar (jfr EU-domstolen mål C-268/99 Jany m.fl.).
Egenföretagare är den som driver en enskild firma, ett handelsbolag eller ett kommanditbolag. I ett kommanditbolag är det endast de som ansvarar personligen för bolagets skulder, det vill säga komplementärerna, som är att anse som egenföretagare (KRNS 2017-01-10, mål nr 8886-15). En företagsledare för ett aktiebolag där personen är ensam aktieägare kan anses vara egenföretagare eftersom verksamheten i ett sådant fall inte utövas i beroendeställning.
En egenföretagare kan ha uppehållsrätt i Sverige om det finns någon form av konkret verksamhet. Verksamheten behöver inte ha startat eller ha gett resultat men personen måste kunna visa någon form av konkret planering och förberedelser för verksamheten i företaget. Om personen redan har ett företag måste personen kunna visa att företaget är verksamt. Om verksamheten kräver någon form av auktorisation eller legitimation eller liknande ska detta styrkas med intyg eller andra handlingar.
Exempel på dokumentation som kan vara ett stöd för att bedöma en egenföretagares verksamhet:
Förteckningen innehåller exempel och är varken uttömmande eller innebär att alla dessa handlingar ska finnas med. Skatteverket måste göra en bedömning i varje enskilt fall. Godkänd F-skatt är till exempel inte nödvändigt för alla typer av företagande.
Vid en överlåtelse av ett företag krävs att den som ska ta över företaget är folkbokförd. Bolagsverket kan lämna intyg på att det enbart är personnumret som saknas och att affären av den anledningen inte kan slutföras. Företagaren ska i ett sådant fall anses ha utfört så omfattande förberedelser att han eller hon uppfyller kraven på uppehållsrätt.
Ibland måste Skatteverket kontrollera egenföretagarens ekonomiska situation. Om en egenföretagare har allvarliga ekonomiska problem kan verksamheten inte anses varaktig. EES-medborgaren har då inte visat uppehållsrätt med sådan varaktighet att folkbokföring kan ske.
En person som är arbetssökande ska normalt sett inte folkbokföras.
En EES-medborgare som är arbetssökande har rätt att vistas i en annan medlemsstat under sex månader för att söka arbete (jfr EU-domstolen mål C-292/89 Antonissen). Även om EES-medborgaren kan visa att hen har uppehållsrätt som arbetssökande kan det inte antas att personens vistelse i landet kommer att uppgå till minst ett år.
En EES-medborgare har uppehållsrätt som studerande om hen är inskriven på en erkänd utbildningsanstalt, enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige (3 a kap. 3 § 3 UtlL). För att EES-medborgaren ska kunna bli folkbokförd krävs att personen ska
Med en erkänd utbildningsanstalt menas alla gymnasieprogram samt alla högskole- och universitetsstudier som har statligt eller kommunalt bidrag. Grundskolestudier och SFI-utbildning (svenska för invandrare) ingår inte i begreppet erkänd utbildningsanstalt.
Två terminers studier, det vill säga ett läsår, är normalt inte ett helt år. Det innebär att en EES-medborgare som enbart ska studera under två terminer inte har visat uppehållsrätt med sådan varaktighet att hen kan folkbokföras.
EES-medborgare som bedriver studier i Sverige är normalt fortsatt sjukförsäkrade i sina ursprungliga hemländer. De har rätt till all nödvändig hälso- och sjukvård i landet där de studerar om de visar upp sitt europeiska sjukförsäkringskort (EHIC). Studerande uppfyller därmed kravet på heltäckande sjukförsäkring om de visar upp ett EHIC.
Vissa länder utfärdar EHIC med en giltighetstid kortare än ett år. Det är normalt endast fråga om en administrativ åtgärd att få ett nytt kort när det gamla har löpt ut. Skatteverket bedömer därmed att kravet på en heltäckande sjukförsäkring är uppfyllt, trots att giltighetstiden av EHIC är kortare än ett år. EHIC har olika utseende beroende på vilket land de kommer från, se EU-kommissionens webbplats.
I vissa fall visar studerande upp en ersättningsblankett för EHIC. En sådan ersättningsblankett kan godtas om den är utfärdad av samma socialförsäkringsinstitution som utfärdar EHIC i det aktuella landet och om det klart framgår att blanketten ersätter EHIC. I likhet med EHIC anses kravet på en heltäckande sjukförsäkring normalt vara uppfyllt även om ersättningsblankettens giltighetstid understiger ett år.
Det förekommer att studerande inte kan visa något EHIC utan i stället hänvisar till en privat sjukförsäkring. Om den studerande visar en privat sjukförsäkring ska Skatteverket pröva om försäkringen kan anses heltäckande.
För att en familjemedlem till en studerande ska anses ha visat att det finns tillräckliga medel för sin försörjning räcker det med att studenten lämnar in en försäkran om att studenten har tillräckliga tillgångar för sig och familjemedlemmen. Familjemedlemmen behöver även styrka att hen har en heltäckande sjukförsäkring. Det är inte tillräckligt att familjemedlemmen visar upp ett EHIC, eftersom hen inte själv studerar.
En doktorand har uppehållsrätt som arbetstagare om doktoranden uppfyller kraven för att betraktas som arbetstagare. Om doktoranden inte har uppehållsrätt som arbetstagare ska uppehållsrätten, enligt Skatteverkets bedömning, i första hand prövas på samma sätt som för en studerande. Se vidare Skatteverkets ställningstagande Folkbokföring för en EES-medborgare som är doktorand i Sverige.
En EES-medborgare har uppehållsrätt om hen för sin egen och sina familjemedlemmars räkning har tillräckliga tillgångar för sin försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar som gäller i Sverige (3 a kap. 3 § 4 UtlL). Den som blir helt eller delvis försörjd genom att en så kallad garantperson i Sverige garanterar EES-medborgarens försörjning måste också ha en heltäckande sjukförsäkring.
Med tillräckliga tillgångar avses så mycket pengar att försörjningen är tryggad utan att personen ligger det sociala trygghetssystemet till last under den första tiden av personens vistelse i Sverige. En inflyttande EES-medborgare som uppger sig ha tillräckliga tillgångar ska styrka sin tillgång till ekonomiska medel. Tillgångarna kan utgöras antingen av sparat kapital eller periodiska inkomster. Offentliga bidrag, exempelvis barnbidrag eller liknande ska inte räknas med vid bedömningen av om personen har tillräckliga tillgångar.
Vid bedömningen av om tillgångarna är tillräckliga kan bedömningen utgå från riksnormen för försörjningsstöd som fastställs enligt 2 kap. 1 § SoF. Riksnormen ska täcka mat, kläder, hygienartiklar m.m., men boendekostnad är inte medräknad i detta. En person eller en familj vars tillgångar inte täcker nivån för riksnormen plus boendekostnaden kan enligt Skatteverkets bedömning inte anses uppfylla kravet på tillräckliga tillgångar.
Skatteverket måste i varje enskilt fall göra en bedömning av hur mycket egna medel som krävs med ledning av till exempel EES-medborgarens familjeförhållanden och Socialstyrelsens instrument för att beräkna levnadsomkostnader.
Tillgångarnas ursprung är inte avgörande. För den som inte har tillräckligt med egna tillgångar kan en garantperson intyga att hen ansvarar för den som flyttar till Sverige och dennes försörjning.
I situationer med garantperson krävs följande:
En EES-medborgare med tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning måste även ha en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Sjukförsäkringen kan vara offentlig eller privat.
Utgångspunkten är att EES-medborgaren och hens familjemedlemmar vid eventuell sjukdom inte ska belasta de svenska offentliga finanserna i orimlig utsträckning. Därför finns kravet på heltäckande sjukförsäkring.
I vissa fall kan heltäckande sjukförsäkring visas på annat sätt:
En EES-medborgare kan visa heltäckande sjukförsäkring med ett intyg som visar att EES-medborgaren har rätt till sjukvård i Sverige på grund av att hen är försäkrad i ett annat EES-land eller i Schweiz. Ett sådant intyg utfärdas av behörig socialförsäkringsinstitution i det andra EES-landet eller Schweiz. Intyget kan exempelvis benämnas S1, E106, E109 och E121. Även andra intyg kan förekomma.
I vissa fall anges även familjemedlemmar på intygen. Skatteverket ska granska vilken innebörd intygen har. Att en person anges som familjemedlem på ett intyg betyder inte alltid att även familjemedlemmen omfattas av försäkringen. Exempelvis gäller intyg S1 och E121 endast för innehavaren av intyget.
Intyget ska som huvudregel vara giltigt i ett år från ett datum som har inträffat efter att personen kom till Sverige. Intygets giltighetstid kan framgå med ett från och med-datum och ett till och med-datum. Alternativt kan det anges att intyget gäller tills det återkallas, eller att det gäller exempelvis ett år efter från och med-datum. I de fall sista giltighetsdag inte framgår av intyget ska det förutsättas att det är giltigt tills vidare.
Om EES-medborgaren uppvisar en privat sjukförsäkring ska Skatteverket pröva om sjukförsäkringen är att betrakta som heltäckande. Prövningen ska vara individuell och ska ske med iakttagande av proportionalitetsprincipen, vilket har slagits fast av EU-domstolen (mål C-413/99 Baumbast).
Från och med den 1 januari 2014 registrerar Skatteverket i folkbokföringen när en person är folkbokförd med uppehållsrätt. Detta gäller både EES-medborgare och deras familjemedlemmar. Uppgiften om uppehållsrätt är kopplad till hur omständigheterna såg ut vid flytten till Sverige. Skatteverket ändrar inte uppgiften om det senare skulle visa sig att förutsättningarna för uppehållsrätten har upphört under vistelsetiden.
Uppgiften om att någon är folkbokförd med uppehållsrätt visas till exempel i vissa typer av personbevis.
När personen flyttar från Sverige avslutar Skatteverket uppgiften om uppehållsrätt i folkbokföringen.
En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige med uppehållsrätt utan avbrott i fem år har permanent uppehållsrätt (3 a kap. 6 § UtlL). Detsamma gäller för familjemedlemmar som inte själva är EES-medborgare om de har vistats lagligt i landet tillsammans med den EES-medborgare från vilken de har härlett sin uppehållsrätt (3 a kap. 7 § UtlL).
Permanent uppehållsrätt innebär att personen inte längre behöver uppfylla några andra kriterier för att ha uppehållsrätt. När en person har fått permanent uppehållsrätt gäller den utan villkor och kan endast upphöra efter en utlandsvistelse som uppgår till mer än två år (3 a kap. 9 § UtlL). En utlänning som har fått permanent uppehållsrätt behöver inte uppfylla de villkor för uppehållsrätt som föreskrivs i 3 a kap. 3 och 4 §§ UtlL (se prop. 2005/06:77 s. 187).
Skatteverket prövar inte frågan om permanent uppehållsrätt utan det är Migrationsverket som kan utfärda intyg om detta.
En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare kan också få ett bevis om permanent uppehållsrätt, ett permanent uppehållskort (3 a kap. 12 a § UtlL). Skatteverket behöver inte pröva uppehållsrätten för den person som visar ett permanent uppehållskort från Migrationsverket. Personen behöver inte visa att några villkor för uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 eller 4 § UtlL är uppfyllda.