De finansiella instituten ska lämna kontrolluppgifter för rapporteringspliktiga finansiella konton. Finansiella konton är bl.a. inlåningskonton, depåkonton, vissa försäkringsavtal samt andelar i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet.
Kontrolluppgifter ska lämnas om sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap 20 § IDKAL (22 b kap 2 § SFL). Det framgår av IDKAL att samtliga finansiella konton som innehas av personer med hemvist i något annat land ska anses vara rapporteringspliktiga. Detsamma gäller för vissa enheter som personer med hemvist i något annat land har bestämmande inflytande över.
I lagtexten i SFL och IDKAL används uttrycket ”annan stat eller jurisdiktion”. Med det menas en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA (2 kap. 22 § IDKAL). I stället för begreppet ”annan stat eller jurisdiktion” används här begreppet ”annat land”.
Ett finansiellt konto är ett konto som finns hos ett finansiellt institut. Ett finansiellt konto kan vara många olika sorters konton, försäkringsavtal och andelar i eget kapital i t.ex. juridiska personer.
Med finansiella konton avses:
Ett konto ska inte anses vara ett finansiellt konto om det är undantaget för rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i 3 kap. IDKL (2 kap. 11 § IDKAL).
Inlåningskonton är t.ex. lönekonton, sparkonton, företagskonton och kapitalkonton som ett finansiellt institut tillhandahåller inom ramen för dess normala verksamhet som kreditinstitut. Även konton som har dokumenterats med inlåningsbevis, sparbevis eller liknande är inlåningskonton. Ett belopp som ett försäkringsföretag förvaltar är också ett inlåningskonto om det finns ett avtal om garanterad investering eller liknande, som är föremål för utbetalning eller tillgodoräknande av ränta (2 kap. 11 § första stycket 1 IDKAL). Kontot behöver inte vara ett konto som genererar någon ränta.
Ett inlåningskonto ska i allmänhet anses finnas hos det finansiella institut som är skyldigt att göra betalningar från kontot (prop. 2015/16:29 s. 171).
Ett depåkonto är ett annat konto än ett försäkrings- eller livränteavtal och som innehåller finansiella instrument eller investeringsavtal. Det finansiella institutet ska föra kontot till förmån för någon annan. Kontot kan t.ex. innehålla aktier eller andra andelar i företag, obligationer, skuldebrev, swap-avtal, optioner, terminer eller andra derivat även så kallade OTC-avtal, samt försäkrings- eller livränteavtal. Exempel på depåkonton är förutom de konton som normalt kallas för depåkonton även investeringssparkonton, värdepapperskonton (VP-konton) och servicekonton.
Ett individuellt pensionssparkonto (IPS) omfattas varken av definitionen försäkringsavtal eller av livränteavtal. Skatteverkets uppfattning är därför att sådant konto ska redovisas som ett depåkonto.
Om OTC-avtal inte förvaras på ett depåkonto bör de räknas som ett eget finansiellt konto som det ska lämnas kontrolluppgift för.
Andelar i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut delas upp i två olika typer av finansiella konton. Dels sådana som uppfyller kravet på att vara en investeringsenhet enligt 2 kap. 9 § IDKAL och dels sådana andelar i finansiella institut som inte är investeringsenheter.
Ett finansiellt konto är en andel i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet.
Exempel på andelar i eget kapital eller skulder som kan omfattas av detta är andelar i aktiebolag, handelsbolag, värdepappersfonder, specialfonder och riskkapitalbolag. Hos en värdepappersfond eller en specialfond är det personens andel i fonden som är det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavaren.
Det är skillnader i skrivningarna av FATCA och CRS/DAC2 när det gäller om andelar i en investeringsenhet som är föremål för handel på en etablerad värdepappersmarknad är finansiella konton eller ej. I FATCA-lagstiftningen är sådana andelar direkt undantagna från definitionen av ett finansiellt konto medan de inte är det i IDKAL. Marknadsnoterade andelar i en investeringsenhet är därför, enligt definitionerna i IDKAL, finansiella konton.
Däremot är sådana finansiella konton inte rapporteringspliktiga konton (2 kap 20 § andra stycket 2 IDKAL) och det finansiella institutet ska inte rapportera dem. Om andelarna förvaras hos ett förvaringsinstitut är det istället detta som ska rapportera andelarna. Det här framgår bland annat av "The CRS implementation handbook" andra utgåvan sid 130.
Även andelar i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet kan vara ett finansiellt konto. Detta gäller om syftet med valet av andelstypen har varit att undvika att andelen ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKAL (2 kap. 11 § 4 IDKAL).
Förutom andelar i finansiella institut som inte är investeringsenheter kan det gälla avstämningsbolag. Som exempel kan nämnas andelar i handelsbolag och i riskkapitalbolag. Rapportering undviks inte om andelen finns på ett depåkonto som är ett rapporteringspliktigt konto. Om andelen rapporteras på grund av att den finns på ett depåkonto ska den dock inte anses vara ett finansiellt konto enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen anger den enda situationen då en andel i eget kapital eller skulder i ett annat finansiellt institut än en investeringsenhet i sig kan utgöra ett rapporteringspliktigt konto.
Om ett finansiellt institut tecknar eller förvaltar ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal är avtalet ett finansiellt konto (2 kap. 11 § första stycket 5 IDKAL). Vissa försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal är dock undantagna som finansiella konton.
Ett försäkringsavtal definieras som ett annat avtal än ett livränteavtal där försäkringsgivaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen i samband med en specifik oviss händelse. Händelserna omfattar dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada (2 kap. 22 § IDKAL och prop. 2015/16:29 s. 102 och 178). För att ett försäkringsavtal ska vara ett finansiellt konto måste det ha ett kontantvärde. Kontantvärdet är det högsta av det belopp som kontohavaren har rätt att få vid återköp, uppsägning eller annat upphörande av avtalet eller det belopp som kontohavaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet (2 kap. 15 § IDKAL, prop. 2015/16:29 s. 172 och prop. 2018/19:9 s. 133-134). I kontantvärdet ska dock inte ingå vissa i lagtexten uppräknade belopp som betalas i enlighet med försäkringsavtalet.
Ett livränteavtal är ett avtal där utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms efter den förväntade livslängden för en eller flera personer. Ett livränteavtal är även ett avtal som betraktas som ett livränteavtal enligt lagstiftningen, föreskrifterna eller praxis i den stat där avtalet slöts under förutsättning att utfärdaren har förbundit sig att göra utbetalningar under ett visst antal år (2 kap. 22 § IDKAL).
Exempel på finansiella konton som är livränteavtal är kapitalförsäkringar avseende ålderspension och andra pensionsförsäkringar avseende ålderspension än vissa tjänstepensionsförsäkringar. Exempel på försäkringsavtal med kontantvärde är återköpsbara dödsfallsförsäkringar som betalas ut i form av engångsbelopp.
Vissa konton har undantagits från definitionen av finansiella konton (3 kap. 2 § IDKAL). Detta innebär att de inte behöver granskas enligt bestämmelserna i IDKAL och de behöver inte heller rapporteras enligt bestämmelserna i SFL. De konton som inte är finansiella konton är:
För att en tjänstepensionsförsäkring ska vara undantagen från att vara ett finansiellt konto måste försäkringen
Undantaget omfattar inte en försäkring som avser s.k. kapitalpension eftersom en sådan försäkring klassificeras som en kapitalförsäkring enligt inkomstskattelagen.
Ett temporärt dödsfallsförsäkringsavtal anses inte vara ett finansiellt konto om följande villkor är uppfyllda:
Ett konto i Sverige där den ende innehavaren är ett dödsbo, anses inte vara ett finansiellt konto om det finns med en kopia av den avlidnes testamente eller dödsbevis i dokumentationen för kontot eller om uppgift om dödsfallet har inhämtats från statens personadressregister (3 kap. 8 § IDKAL).
Skatteverket anser att ett konto är ett rapporteringspliktigt konto enligt FATCA, CRS och DAC 2, fram till den tidpunkt då det finansiella institutet får in godtagbar dokumentation eller får uppgift om dödsfallet från statens personadressregister – SPAR. För tiden fram till dess ska uppgifter lämnas på samma sätt som om personen hade levt.
Under förutsättning att uppgiftslämnaren har fått in godtagbar dokumentation eller fått uppgift om dödsfallet från SPAR före årsskiftet anser Skatteverket att det inte ska lämnas någon uppgift om saldo eller värde för dödsfallsåret (Ställningstagande – Rapportering för dödsbo med anledning av FATCA-avtalet, CRS och DAC2).För konton som öppnas efter den 31 december 2018 är undantaget för dödsbons konton tidsbegränsat. Undantaget gäller till och med det fjärde kalenderåret efter det år som dödsfallet inträffade. Det finansiella institutet ska då ha hämtat in intygande från kontohavaren (dödsboet) senast den 31 december det femte året efter dödsfallsåret (3 kap. 2 § andra stycket IDKAL och punkt 2 av övergångsbestämmelserna till SFS 2018:2036).
James har flera konton hos en svensk bank. I juni 2018 flyttade han till Spanien och har skatterättslig hemvist där. Den 23 augusti 2019 avlider James och banken får uppgifter och godtagbar dokumentation om dödsfallet under hösten 2019. Sker inget arvsskifte behöver banken inte rapportera dödsboets konton för beskattningsår 2019 till och med beskattningsår 2023. Senast den 31 december 2024 måste banken ha fått in intygande från dödsboet och banken ska börja rapportera dödsboets konton för beskattningsåret 2024 som ska lämnas senast den 15 maj 2025.
Ett spärrat konto anses inte vara ett finansiellt konto om det har öppnats i samband med en domstols beslut eller dom. Inte heller ett konto som har öppnats i samband med försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom anses vara ett finansiellt konto om
Tillgångarna på kontot inklusive eventuell avkastning ska betalas ut eller fördelas till förmån för köparen, säljaren eller uthyraren för att någon av dessa ska kunna uppfylla sina skyldigheter. Det är framför allt s.k. escrow accounts som avses. Kontot får inte vara ett marginalkonto, knutet till ett kreditkortskonto, eller ha öppnats i syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter kan betalas vid ett senare tillfälle (3 kap. 9 § IDKAL). Ett marginalkonto är ett konto som köpare och säljare av vissa finansiella instrument har där de betalar in säkerheter för positioner. Avräkningar görs sedan till och från konton vid förändringar av värdet på positionen (prop. 2015/16 s. 181).
Ett kvalificerat kreditkortskonto är ett konto som är kopplat till ett kreditkort. Ett sådant konto är inget finansiellt konto om
Vid bedömning av gränsen på 50 000 USD ska kundinsättningar som uppstått på grund av returnerade varor räknas in men däremot inte insättningar till följd av omtvistade debiteringar (3 kap. 10 § andra stycket IDKAL).
Vilande konton är inte finansiella konton.
För att kontot ska räknas som ett vilande konto gäller följande (3 kap. 11 § IDKAL):
Skogskonton, skogsskadekonton och upphovsmannakonton är inte sådana spärrade konton som uppfyller kraven på att vara undantagna. Dessa konton är alltså finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga konton.
Det finns inte heller något undantag för investeringssparkonton utan dessa är finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga konton. Det innebär t.ex. att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska lämna uppgifter om saldon, löpande avkastning samt försäljningsintäkt på tillgångar som förvaras på investeringssparkonton trots att dessa schablonbeskattas i Sverige.
Huvudregeln är att den som är registrerad eller identifierad som innehavare av ett finansiellt konto också ska anses vara kontohavaren (2 kap. 16 § första stycket IDKAL). Undantag gäller när en person som inte är ett finansiellt institut har förvaltat ett konto i egenskap av
I ett sådant fall ska den faktiska innehavaren anses inneha kontot (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL). Tidigare skulle inte en klient anses vara kontoinnehavare till ett klientmedelskonto som en advokat eller en advokatbyrå förvaltar för klientens räkning. Detta undantag har nu tagits bort. Det innebär att det är klienten som ska identifieras och vars hemvist ska utredas och ev. rapporteras. Ändringen gäller för uppgifter som avser kalenderåret 2019 och som ska lämnas år 2020 (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL och punkt 6 av övergångsbestämmelserna till SFS 2018:2036).
När det gäller försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal ska kontohavaren anses vara varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller som har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Skulle det inte finnas någon person som har rätt till kontantvärde eller rätt att ändra förmånstagare ska de personer anses vara kontohavare som anges som försäkringstagare i avtalet. Detsamma gäller de som har förvärvat rättigheter till utbetalning enligt avtalet. När det börjar betalas ut pengar från försäkringsavtalet anses varje person som har rätt till utbetalning vara kontohavare (2 kap. 16 § andra stycket IDKAL).
Generellt gäller att personer som förvaltar konton som ombud, förvaltare, förmyndare, investeringsrådgivare m.fl. ska lämna uppgifter om kontohavarens identitet till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet där kontot finns. Uppgifterna ska lämnas på begäran av det finansiella institutet (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL). Ändringen gäller för uppgifter som avser kalenderåret 2019 och som ska lämnas år 2020 (punkt 6 av övergångsbestämmelserna till SFS 2018:2036).
Från om med den 1 januari 2019 kan en pensionsstiftelse enligt TrL vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. En arbetsgivare som har bildat eller övertagit en pensionsstiftelse som är rapporteringsskyldig är enligt Skatteverkets bedömning kontohavare.