Ett stöd omfattas av EU:s regler om statligt stöd om det gynnar ett visst företag, finansieras med offentliga medel, snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsländerna. Exempel på statligt stöd kan vara bidrag och skattelättnader.
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) innehåller bland annat regler som ska säkerställa en väl fungerande konkurrens på den inre marknaden. Bland dessa regler finns bestämmelser om statligt stöd. Utgångspunkten i EU-rätten är att statligt stöd är förbjudet.
Exempel på statligt stöd kan vara bidrag och skattelättnader. Ett stöd omfattas av EU:s regler om statligt stöd om det uppfyller följande fyra kriterier:
Reglerna om statligt stöd finns i artiklarna 107─109 i EUF-fördraget. I artiklarna fastställs att statliga stöd är förbjudna om de inte uppfyller vissa på förhand bestämda undantag. Syftet med reglerna är att se till att konkurrensen på EU:s inre marknad inte snedvrids.
EU:s regler om statligt stöd vilar på ett system med förhandsgranskning. Medlemsstaterna ska anmäla till EU-kommissionen när de planerar att vidta eller ändra stödåtgärder enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna får därmed inte införa stödåtgärder förrän kommissionen har granskat och godkänt åtgärderna.
Av EUF-fördraget framgår dock att statligt stöd i vissa fall är eller kan vara förenligt med den inre marknaden och i så fall tillåtet. Tillåtna stödåtgärder kan motiveras bl.a. av att det är fråga om stöd av mindre betydelse eller av att nyttan med stödet bedöms större än skadan på konkurrensen.
EU-reglerna om statligt stöd finns i EUF-fördraget, men även i EU- förordningar. En förordning som har trätt i kraft gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Det brukar kallas för att en förordning är direkt tillämplig. Den direkta tillämpligheten betyder att ett medlemsland efter att en förordning har antagits, inte behöver göra någonting mer för att den ska gälla i det landet.
Men ett medlemsland får inte heller göra någonting som går emot det som står i förordningen. Om det visar sig att ett medlemslands nationella regler säger någonting annat än vad som sägs i en förordning är det förordningen som gäller.
Utgångspunkten i EU-rätten är att statligt stöd är förbjudet. Enligt EU-rätten får stöd inte lämnas förrän det har godkänts av kommissionen. Detta förbud kallas för genomförandeförbudet. Den som har lämnat olagligt stöd ska återkräva stödet, om inte återkrav får underlåtas enligt EU-rätten. EU-kommissionen granskar fortlöpande alla stödprogram som finns i medlemsländerna. Statligt stöd får dock lämnas utan EU-kommissionens godkännande om stödet omfattas av något av gruppundantagen eller är ett stöd av mindre betydelse (de minimis) och villkoren enligt förordningarna efterlevs.
De svenska tillämpningsbestämmelserna om statligt stöd finns i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.
Nedan beskrivs några begrepp som används vid tillämpningen av EU:s regler om statligt stöd. Samtliga begrepp finns i EU-förordningen GBER.
Begrepp |
Beskrivning |
Stöd |
Åtgärd som uppfyller samtliga kriterier som anges i artikel 107.1 i EUF-fördraget. |
Företag |
Varje enhet, oberoende av juridisk form, som bedriver en ekonomisk verksamhet ska anses som ett företag. Som företag anses alltså sådana enheter som utövar ett hantverk eller annan verksamhet enskilt eller inom familjen, personsammanslutningar eller föreningar som bedriver en regelbunden ekonomisk verksamhet. |
Mikroföretag, små och medelstora företag |
Företag som sysselsätter färre än 250 personer och antingen har en årsomsättning mindre än 50 miljoner euro eller en balansomslutning mindre än 43 miljoner euro. |
Stora företag |
Företag som har fler än 250 anställda eller som har en årsomsättning större än 50 miljoner euro och en balansomslutning större än 43 miljoner euro. |
Individuellt stöd |
Stöd för särskilda ändamål och stöd till enskilda stödmottagare som beviljas på grundval av en stödordning. |
Dag då stödet beviljas |
Den dag då stödmottagaren får laglig rätt till stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning. |