Den internordiska överenskommelsen

Det finns en överenskommelse mellan de nordiska länderna om flyttning mellan länderna. Den finns angiven i lag (2005:268) om överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om folkbokföring. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2007.

Den internordiska överenskommelsen innebär i korthet att de nordiska länderna har bildat ett gemensamt registreringsområde för in- och utflyttning mellan länderna. Registreringsområdet omfattar även Färöarna och Grönland. Överenskommelsen ska tillämpas på alla personer, oavsett medborgarskap, som är bosatta i norden och som har för avsikt att flytta, eller som har flyttat till ett annat nordiskt land.

Inflyttning till Sverige

Den internordiska överenskommelsen innebär att det är den lokala registermyndigheten i inflyttningslandet som avgör om en person ska registreras som bosatt i landet (artikel 2 punkt 2 första stycket). I Sverige är det därmed Skatteverket som avgör om en person som inflyttar från ett annat nordiskt land ska registreras i folkbokföringen eller inte. Överenskommelsen förutsätter inte att reglerna i de nordiska länderna är lika utan inflyttningslandets beslut blir alltid bindande för registreringsmyndigheten i utflyttningslandet. Om en person från ett annat nordiskt land anmäler inflyttning till Sverige och den inte leder till att personen registreras som inflyttad i folkbokföringen, så ska hen heller inte bli avregistrerad som utflyttad från utflyttningslandet.

Vad krävs vid inflyttning?

Om en person flyttar till Sverige från ett annat nordiskt land är hen skyldig att skriftligen anmäla inflyttning senast en vecka efter att person har vistats i Sverige i tre månader (23 § och 26 § första stycket FOL). Inflyttningen till Sverige gäller från och med den dag för inflyttning som anges i anmälan. Om anmälan i stället kommer in vid en senare tidpunkt gäller inflyttning från och med den dag anmälan kom in till Skatteverket (35 § FOL).

Skatteverket får förelägga en person att anmäla flyttning till Sverige om det kan antas att hen är skyldig att göra en anmälan om inflyttning. Om en person inte följer ett föreläggande kan Skatteverket besluta om ett nytt föreläggande och förena det med vite (31 § och 37 § FOL).

Anmälningsskyldigheten gäller inte utländska medborgare som omfattas av 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall (26 § tredje stycket FOL).

En anmälan om inflyttning ska innehålla följande uppgifter (artikel 2 punkt 1):

• namn,
• födelsetid och personnummer som tilldelats i det andra nordiska landet,
• andra personuppgifter som får registreras i folkbokföringen enligt FdbL, som till exempel födelseort, medborgarskap, civilstånd och familjerättsliga relationer,
• inflyttningsdag, avsikten med vistelsen i Sverige och hur länge vistelsen är tänkt att pågå,
• fastighets- och adressuppgifter samt uppgift om lägenhetsnummer, om fastigheten innehåller flera bostadslägenheter, och
• bostadsadress och kommun i utflyttningslandet.

Skatteverket uppställer regelmässigt som krav att personen ska lämna sin anmälan om flyttning till Sverige vid ett personligt besök på ett servicekontor tillhörande Statens servicecenter. Om flera familjemedlemmar flyttar till Sverige samtidigt ska samtliga personer inställa sig vid det personliga besöket (23 § andra stycket FOL). En person som inflyttar måste också styrka sin identitet och sitt medborgarskap med ett hemlandspass eller ett nationellt identitetskort som visas upp i original på servicekontoret (artikel 2 punkt 1).

Om en person inte kan visa upp hemlandspass eller motsvarande ska Skatteverket avslå anmälan. Det kan ändå finnas skäl för Skatteverket att på eget initiativ folkbokföra personen om det av en utredning framgår att hen numera är bosatt i Sverige och identiteten vid en sammantagen bedömning ändå får anses vara styrkt.

Innan beslut om flyttning till Sverige fattas enligt folkbokföringslagen så rekvirerar Skatteverket den inflyttandes personuppgifter från utflyttningslandet via en elektronisk förfrågan. (artikel 4 andra stycket).

Uppehållstillstånd kan krävas för folkbokföring

Bestämmelserna i den internordiska överenskommelsen tillämpas även när en utomnordisk medborgare flyttar från ett annat nordiskt land till Sverige. Överenskommelsen omfattar inte när en person som är medborgare i ett nordiskt land flyttar till eller från ett utomnordiskt land.

De nordiska länderna har en överenskommelse som innebär att en medborgare i ett nordiskt land inte behöver ha uppehållstillstånd för att bosätta sig i ett annat nordiskt land. För att en EES-medborgare med familj ska kunna bosätta i Sverige krävs att de har uppehållsrätt enligt det s.k. rörlighetsdirektivet. En utomnordisk medborgare, som inte har uppehållsrätt, måste ha uppehållstillstånd för att bosätta i Sverige.

För att en utomnordisk medborgare ska bli folkbokförd som inflyttad i Sverige krävs som huvudregel att hen har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd (4 § FOL). Det gäller även vid flyttning mellan de nordiska länderna.

Vistelsens längd

En tidsbegränsad vistelse i ett annat nordiskt land som är kortare tid än 6 månader är normalt inte att anse som en flyttning (artikel 1 punkt 1) När en person flyttar till Sverige tillämpar Skatteverket regeln i 3 § FOL, enligt vilken det krävs att hen kommer antas att tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år.

Skatteverket prövar dubbel bosättning

Om en person anmäler flyttning till Sverige från ett annat nordiskt land och hen tillbringar sin dygnsvila både i Sverige och i det andra nordiska landet ska folkbokföring ske om hen med hänsyn till samtliga omständigheter anses ha sitt egentliga hemvist här i landet (3 § FOL). Det får en särskild betydelse när en persons familj ska bo kvar i det andra nordiska landet.

Utflyttningslandets myndigheter ska underrättas

När Skatteverket har fattat ett beslut att folkbokföra en person som inflyttad eller inte ska en underrättelse skickas till personen och till utflyttningslandets registreringsmyndighet. Detsamma gäller om Skatteverket senare upphäver ett tidigare fattat beslut om inflyttning (artikel 2 punkt 2 tredje stycket).

Syftet med underrättelsen är att utflyttningslandet ska avregistrera personen som utflyttad, när hen har inflyttar till ett annat nordiskt land, Som datum för utflyttning ska utflyttningslandet ange datumet för inflyttningen i den andra nordiska staten (artikel 2 punkt 3). Meningen är att ingen person samtidigt ska kunna vara registrerad som bosatt i mer än ett nordiskt land.

Den internordiska överenskommelsen gäller enbart flyttningar där utflyttningsstaten har mottagit en underrättelse om flyttningen senast tre månader efter anmäld inflyttning (artikel 1 punkt 2). Om Skatteverket inte har mottagit någon underrättelse om utflyttning till ett annat nordiskt land senast inom tre månader efter anmälan ska i stället bestämmelserna i FOL tillämpas.

Beslutet upphävs av inflyttningslandet

Det andra nordiska landet ska underrätta Skatteverket när ett beslut om inflyttning har upphävts. Eftersom det är inflyttningslandet som avgör frågor om bosättning i den egna staten måste Skatteverket acceptera beslutet. Framgår det av underrättelsen att personen är bosatt i ett utomnordiskt land eller i ett annat nordiskt land ska utflyttningsbeslutet inte ändras (upphävas). I annat fall ska Skatteverket ändra (upphäva) utflyttningsbeslutet och därefter utreda personens bosättning.

Beslutet upphävs av utflyttningslandet

Det andra nordiska landet har enligt överenskommelsen ingen skyldighet att underrätta Skatteverket när ett beslut om utflyttning har upphävts. Om ändå Skatteverket får en sådan underrättelse bör det leda till att personens bosättning utreds.