Ett företag kan ha kostnader för ersättningar till anställda efter avslutad anställning. Hur dessa ersättningar ska redovisas i företagets räkenskaper beror på vilken normgivning företaget följer.
Du får här veta de viktigaste principerna i respektive regelverk och du behöver läsa regelverken för en fullständig bild. Läs om avdragsrätt för pensionskostnader vid inkomstbeskattningen.
Det finns inte några regler om ersättningar efter avslutad anställning varken i det allmänna rådet Förenklat årsbokslut för enskilda näringsidkare (BFNAR 2006:1) eller i det allmänna rådet Ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar förenklat årsbokslut (BFNAR 2010:1).
Av vägledningen till de allmänna råden framgår det att kostnaden ska beräknas på motsvarande sätt som kostnader för varor och tjänster i verksamheten. Det vill säga att enskilda näringsidkare beräknar kostnaden med ledning av punkt 7.7 i BFNAR 2006:1 och ideella föreningar och registrerade trossamfund beräknar kostnaden med ledning av punkt 7.13 i BFNAR 2010 :1.
Enligt det allmänna rådet om Årsbokslut (BFNAR 2017:3) ska premier till en individuell pensionsförsäkring som skattemässigt är en så kallad p-försäkring redovisas som kostnad när pensionspremien betalas (BFNAR 2017:3 punkt 6.11). Om det finns ett åtagande på balansdagen som innebär att företaget måste betala in en pensionsförsäkringspremie efter balansdagen, ska kostnaden dock redovisas det räkenskapsår då åtagandet ingicks.
Enligt det allmänna rådet Årsredovisning i mindre företag (BFNAR 2016:10) ska premier till en individuell pensionsförsäkring som skattemässigt är en så kallad p-försäkring redovisas som kostnad när pensionspremien betalas (BFNAR 2016:10 punkt 7.11). Om det finns ett åtagande på balansdagen som innebär att företaget måste betala in en pensionsförsäkringspremie efter balansdagen, ska kostnaden dock redovisas det räkenskapsår då åtagandet ingicks.
För företag som tillämpar BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning gäller att ersättningar efter avslutad anställning är ersättningar till anställda som utgår efter det att anställningen avslutats, med undantag för ersättningar vid uppsägning (BFNAR 2012:1 punkt 28.6).
Ett företag ska klassificera sina planer för ersättningar efter avslutad anställning antingen som en avgiftsbestämd plan eller som en förmånsbestämd plan (BFNAR 2012:1 punkt 28.7). Planerna är formella eller informella arrangemang för hur företaget ska lämna ersättningar till en eller flera anställda efter det att de har avslutat sin anställning. Ersättningen omfattar t.ex. pensioner, livförsäkring och sjukvård efter avslutad anställning.
Avgiftsbestämda planer är planer för ersättningar efter avslutad anställning enligt vilka ett företag betalar fastställda avgifter till ett annat företag, och inte själva har någon legal eller informell förpliktelse att betala något ytterligare, även om det andra företaget inte kan uppfylla sitt åtagande. Storleken på den anställdes ersättningar efter avslutad anställning är beroende av de avgifter företaget har betalat och av den kapitalavkastning som avgifterna ger. Vid avgiftsbestämda planer upphör företagets förpliktelse när premien betalas (BFNAR 2012:1 punkt 28.8 med kommentar).
Förmånsbestämda planer är andra planer än avgiftsbestämda planer för ersättningar efter avslutad anställning. Vid förmånsbestämda planer har företaget en förpliktelse att lämna de överenskomna ersättningarna till nuvarande och tidigare anställda. Företaget bär i allt väsentligt dels risken att ersättningarna kommer att kosta mer än förväntat (aktuariell risk), dels risken att avkastningen på tillgångarna avviker från förväntningarna (investeringsrisk). Det föreligger en investeringsrisk även om tillgångarna är överförda till ett annat företag, t.ex. en pensionsstiftelse (BFNAR 2012:1 punkt 28.9 med kommentar).
Avgifter för avgiftsbestämda planer ska enligt BFNAR 2012:1 punkt 28.13 redovisas som
Ett företag ska enligt BFNAR 2012:1 punkt 28.14 välja att redovisa förmånsbestämda planer enligt någon av alternativen nedan:
Den valda principen ska tillämpas konsekvent.
Någon avkastningsskatt får inte ingå i pensionsskulden för förmånsbestämda planer (BFNAR 2012:1 punkt 28.15).
Ett företag som har valt att tillämpa punkterna 57–131 i IAS 19, ska redovisa sådana belopp som enligt IAS 19 ska redovisas i övrigt totalresultat mot eget kapital (BFNAR 2012:1 punkt 28.16).
I juridisk person ska en avsättning som avser pensionsförpliktelser enligt en förmånsbestämd plan endast återföras om återföringen inte står i strid med lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (BFNAR 2012:1 punkt 28.31).
I de fall en pensionspremie betalas, ska planen redovisas som en avgiftsbestämd plan, även om planen är en förmånsbestämd plan (BFNAR 2012:1 punkt 28.18).
För pensionsförpliktelser som är tryggade genom en överföring av medel till en pensionsstiftelse ska en avsättning redovisas endast om stiftelsens förmögenhet är värderad till marknadsvärde och understiger förpliktelsen. Om stiftelsens förmögenhet överstiger förpliktelsen får någon tillgång inte redovisas (BFNAR 2012:1 punkt 28.19).
Företag som finansierar en förmånsbestämd plan i egen regi och som erhåller en beloppsuppgift om pensionsskuldens storlek från ett oberoende företag, ska redovisa pensionsskulden enligt den erhållna uppgiften (BFNAR 2012:1 punkt 28.21).
Förenklingsreglerna i punkt 28.18-28.21 får tillämpas i juridisk person, även om företaget tillämpar punkterna 57–131 i IAS 19 Ersättning till anställda i koncernredovisningen (BFNAR 2012:1 punkt 28.32).
Företag som tillämpar internationella redovisningsregler ska tillämpa IAS 19 Ersättningar till anställda, om inte RFR 2 Redovisning för juridiska personer anger annat. Det finns undantag i RFR 2 för redovisning av förmånsbestämda planer. I övrigt ska IAS 19 följas.
Reglerna i IAS 19 om förmånsbestämda planer behöver inte tillämpas i juridisk person. I stället får förenklingsregeln i punkt 2 tillämpas (RFR 2 IAS 19 punkt 1).
Ett företag som tillämpar förenklingsregeln ska enligt RFR 2 IAS 19 punkt 2 redovisa sina förmånsbestämda pensionsplaner enligt nedan.
Kreditinstitut och värdepappersbolag ska som huvudregel tillämpa de internationella redovisningsreglerna eller alternativa regler i RFR 2 Redovisning för juridiska personer, om det är förenligt med ÅRKL och Finansinspektionens föreskrifter. Läs om hur kreditinstitut och värdepappersbolag ska tillämpa föreskrifterna.
Motsvarande regler finns för försäkringsföretag som tillämpar ÅRFL. Läs om hur försäkringsföretag ska tillämpa Finansinspektionens föreskrifter.