OBS: Detta är utgåva 2020.15. Visa senaste utgåvan.

Allmänna svenska skatter får inte dras av. Andra skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten kan dock vara avdragsgilla.

Svenska allmänna skatter

Svenska allmänna skatter får inte dras av (9 kap. 4 § IL).

Som exempel på allmänna skatter kan nämnas statlig och kommunal inkomstskatt.

Avkastningsskatt på pensionsmedel

Avkastningsskatt på pensionsmedel är en allmän svensk skatt, och får därför inte dras av enligt huvudregeln (9 kap. 4 § IL). Detta gäller avkastningsskatt som betalas av t.ex. ett livförsäkringsföretag för livförsäkringsrörelsen eller en innehavare av en utländsk kapitalförsäkring.

Avkastningsskatt på pensionsmedel ska dock dras av om den beräknas på

  • en avsättning i balansräkningen enligt 3 a § fjärde stycket AvPL (16 kap. 17 § andra stycket IL)
  • värdet av ett avtal om tjänstepension enligt 3 a § nionde stycket AvPL med villkor som innebär att det utländska pensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt tryggandelagen (16 kap. 17 § tredje stycket IL).

Om sådan avdragen skatt sätt ned ska motsvarande del återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Avdraget ska göras före eventuell avräkning av utländsk skatt.

Särskilda skatter

Särskilda skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 17 § IL).

Om skatten eller avgiften sätts ned ska motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändrades.

Som exempel på särskilda skatter och avgifter kan nämnas fastighetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostnader, tullavgifter och arbetsgivaravgifter.

Särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP)

En arbetsgivare som ska betala SLP för beskattningsåret ska dra av hela skatten. Detta gäller även om en viss del av skatten grundar sig på pensionskostnader som inte är fullt ut avdragsgilla.

En arbetsgivare ska dra av SLP för samma beskattningsår som pensionskostnaden ska ingå i underlaget för skatten (HFD 2011 not. 42). Med andra ord ska SLP dras av det beskattningsår som skatten påförs för.

En kostnad för SLP som har sin grund i en redovisningsmässig avsättning för framtida SLP, d.v.s. sådan SLP som inte påförs arbetsgivaren för beskattningsåret, får däremot inte dras av (RÅ 2004 ref. 133).

Egenavgifter

Debiterade egenavgifter som avser näringsverksamheten ska dras av (16 kap. 29 § första stycket IL).

Nedsättning av egenavgifter

Om de debiterade egenavgifterna sätts ned ska det nedsatta beloppet tas upp till beskattning det beskattningsår debiteringen ändras (16 kap. 29 § första stycket IL).

Tillkommande egenavgifter

Om resultatet av näringsverksamheten höjs genom omprövning av beskattningen kommer ytterligare egenavgifter att påföras. Avdraget för beräknade egenavgifter ska göras för det beskattningsår inkomsterna höjs. Avdraget för de faktiska egenavgifterna medges dock inte förrän de debiterats.

Skatteverket anser att resultatet vid justering på grund av tillkommande egenavgifter kan bli att avdraget för debiterade egenavgifter blir hänförligt till ett senare år än det år det motsvarande avdraget för att täcka egenavgifterna återförts till beskattning.

I det fall det inte längre finns någon näringsverksamhet att dra av de påförda egenavgifterna i så medges istället avdrag som allmänt avdrag.

Beräknat avdrag för årets egenavgifter

Avdrag ska även göras för det belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna för beskattningsåret. Detta avdrag ska återföras det följande beskattningsåret (16 kap. 29 § andra stycket IL).

Att avsättningen för egenavgifter får uppgå till maximalt 25 procent av underlaget framgår av 16 kap. 30 § andra stycket IL.

Detta innebär inte att man fritt får välja en procentsats för avsättningen så länge den inte överstiger 25 procent. Avsättningen ska motsvara de egenavgifter som hör till det aktuella beskattningsåret. 25 procent av underlaget motsvarar ungefär de egenavgifter som ska betalas när näringsidkaren inte är befriad från att betala någon egenavgift och inte haft någon karenstid inom försäkringen.

Hur stora egenavgifterna är beror bland annat på näringsidkarens ålder. Därför blir schablonavdraget olika stort.

Schablonavdrag för beskattningsåret 2019

För den som är född:

  • 1954 eller senare är schablonavdraget 25 %
  • 1954 eller senare men har haft hel ålderspension och hel premiepension under hela 2019 är schablonavdraget 12 %
  • 1938–1953 är schablonavdraget 12 %
  • 1937 eller tidigare är schablonavdraget 3 %.

Den som haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning under någon del av året ska göra schablonavdrag med 10 %.

Nytt: 2020-04-23

I uppräkningen ovan har procentsatserna rättats för den som är född 1938–1953 och för den som är född 1954 eller senare men som har haft hel ålderspension och hel premiepension under hela 2019. Tidigare stod det felaktigt 15 % för dessa grupper.

Nytt: 2020-07-01

I uppräkningen ovan har procentsatserna rättats för den som är född 1937 eller tidigare. Tidigare stod det felaktigt 6 % för dessa grupper.

Schablonavdrag för beskattningsåret 2020

För den som är född:

  • 1955 eller senare är schablonavdraget 25 %
  • 1955 eller senare men har haft hel ålderspension och hel premiepension under hela 2020 är schablonavdraget 10 %
  • 1938–1954 är schablonavdraget 10 %
  • 1937 eller tidigare är schablonavdraget 0 %.

Den som haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning under någon del av året ska göra schablonavdrag med 10 %.

Nytt: 2021-01-11

En tidigare uppdatering innehöll felaktigheter och har därför ersatts i sin helhet. Ändringen beror inte på någon regelförändring.

Nytt: 2021-01-11

För enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag har det införts en tidsbegränsad nedsättning av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften för den del av avgiftsunderlaget som uppgår till högst 100 000 kr (se storleken på avgifterna). Nedsättningen innebär att ingen annan avgift än ålderspensionsavgiften ska betalas för inkomster som uppbärs under perioden den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2020. Detta påverkar det schablonavdrag som ska göras.

Underlaget för debiteringen av egenavgifterna och underlaget som schablonavdraget ska beräknas på är inte detsamma. Underlaget för debiteringen är näringsverksamhetens överskott minskat med eventuell sjukpenning. Eftersom ett schablonavdrag för egenavgifter har minskat överskottet är underlaget för debiteringen beräknat efter schablonavdraget.

Underlaget för schablonavdraget ska däremot räknas på näringsverksamhetens överskott före avdraget. (16 kap. 30 § IL).

Ett avgiftsunderlag för debitering av egenavgifter som uppgår till 100 000 kr motsvarar ett underlag för schablonavdrag på 111 111 kr när schablonavdraget är 10 % (111 111 - 11 111 = 100 000).

Detta innebär alltså att schablonavdrag ska göras med 10 % på ett överskott i näringsverksamheten upp till och med 111 111 kr. För överskott som överstiger detta belopp ska schablonavdrag göras enligt de procentsatser som gäller för personens födelseår (enligt uppräkningen ovan). För personer födda 1937 eller tidigare gäller dock fortfarande att schablonavdraget är 0 procent oavsett underlag.

För personer vars beskattningsår belöper på tid såväl före som efter den 1 januari 2020 respektive såväl före som efter den 31 december 2020 (s.k. förlängt räkenskapsår) innebär den nya lagen att överskottet måste hänföras till olika år för att schablonavdraget ska kunna beräknas på ett korrekt underlag. Om inte något annat kan visas görs denna fördelning utifrån förhållandet mellan tid inom och utanför kalenderåret och den totala tiden för räkenskapsåret enligt exemplet nedan.

Exempel: beräkning av schablonavdrag vid förlängt räkenskapsår

Klara bedriver en enskild näringsverksamhet och är född år 1960. Hon har förlängt räkenskapsår med start 1 juli 2019 och slut 31 december 2020. Totalt är Klaras överskott före schablonavdrag för egenavgifter 450 000 kr. Överskottet är fördelat enligt följande:

Kalenderår

Överskott

2019

150 000 kr (motsvarande 6 månader av den totala tiden om 18 månader d.v.s. 1/3)

2020

300 000 kr (motsvarande 12 månader av den totala tiden om 18 månader d.v.s. 2/3)

Klara ska göra schablonavdrag med 95 833 kr vilket motsvarar 10 % av den delen av överskottet upp till och med 111 111 kr som hänförs till 2020, och 25 % på resterande del av överskottet (338 889 kr).

Passiv näringsverksamhet

Den som bedriver passiv näringsverksamhet ska göra ett schablonavdrag på högst 20 procent. Detta eftersom man inte betalar egenavgifter utan särskild löneskatt på 24,26 procent.

Passiv näringsverksamhet utanför Sverige

Underlaget för den särskilda löneskatten är överskottet av den passiva näringsverksamheten under förutsättning att den utövas här i landet (2 § första stycket SLFL). I inkomstskattehänseende hänförs all näringsverksamhet som en enskild näringsidkare bedriver inom EES till en enda näringsverksamhet (14 kap. 12 § IL).

I detta överskott kan ingå såväl överskott som underskott som hänför sig till verksamhet inom EES. Ett överskott från verksamhet i ett annat EES-land ska räknas av från överskottet eftersom den verksamheten inte utövas inom landet. Om verksamheten i ett annat EES-land däremot ger ett underskott ska det sammanlagda resultatet inte korrigeras med detta underskott. Detta eftersom begreppet ”överskott av passiv näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen” ska tolkas som det faktiskt beskattningsbara överskottet i sin helhet. För exempel på beräkningar se Passiv näringsverksamhet inom EES.

Eftersom schablonavdraget ska spegla faktiskt påförd särskild löneskatt ska detta beräknas på samma underlag som den särskilda löneskatten, det vill säga överskottet av den passiva näringsverksamheten i riket beräknat enligt ovan.

Korrigering av avsättning

Det avsatta beloppet för egenavgifter/SLF kan behöva justeras i vissa fall.

Om det avsatta beloppet skiljer sig med så stort belopp att det kan antas att näringsidkaren försökt uppnå en obehörig förmån bör avdraget rättas. I normalfallet bör dock yrkat avdrag godtas om det bara är fråga om ett något för högt eller för lågt belopp.

Om en näringsidkare inte gjort någon avsättning bör denne tillgodoföras avdrag ändå.

Vid avvikelse från deklarationen kan avsättningen för egenavgifterna behöva räknas om. En ändring ska göras även utan yrkande från näringsidkaren om det är fråga om mer än en mindre ändring. Av RÅ 1987 ref. 65 I–II framgår att avdraget ska räknas om när det är fråga om mer än mindre ändring av nettointäkten. Skatteverkets uppfattning är att det ska vara fråga om en ändring med mer än 20 procent av nettointäkten före avsättning till egenavgifter. Samtidigt ska en ändring med lägre belopp än 10 000 kr alltid räknas som en mindre ändring och en ändring med högre belopp än 100 000 kr alltid räknas som en större ändring.

Mervärdesskatt

Mervärdesskatt som medför rätt till avdrag enligt 8 kap. ML eller återbetalning enligt 10 kap. ML får inte dras av (16 kap. 16 § första stycket IL). Detta innebär att sådan mervärdesskatt som inte dras av vid mervärdesbeskattningen får dras av vid inkomstbeskattningen.

Ingående mervärdesskatt som återförts på grund av jämkning

När mervärdesskatt har återförts i redovisningen av mervärdesskatt av den skattskyldiga eller ett svenskt handelsbolag på grund av jämkning av ingående skatt enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska summan av jämkningsbeloppen för den resterande korrigeringstiden dras av till den del jämkningen avser mervärdesskatt på sådana utgifter som dragits av omedelbart vid beskattningen (16 kap. 16 § andra stycket IL).

Utgående mervärdesskatt som felaktigt tagits upp som intäkt

Om den skattskyldiga felaktigt tagit upp utgående mervärdesskatt i strid med 15 kap. 6 § IL ska denna skatt dras av det beskattningsår den betalas in till staten (16 kap. 16 § tredje stycket IL).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2011 not. 42 [1]
  • RÅ 2004 ref. 133 [1]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Justering på grund av tillkommande egenavgifter [1]
Till toppen