En sammanställning av hur löpande inkomster från värdepapper beskattas hos juridiska personer. Sidan innehåller också information om uppskjuten beskattning av utdelning enligt de s.k. lex Asea-reglerna.
Nytt: 2020-03-30
Vissa förtydliganden har gjorts. Ändringarna beror inte på någon regelförändring eller på något ändrat ställningstagande från Skatteverket. Kompletteringar har gjorts under rubrikerna Beskattning av ränta och annan avkastning, Utskiftning och vissa andra utbetalningar från ekonomiska föreningar och Schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfond eller specialfond.
Huvudregeln är att juridiska personer är skattskyldiga för alla sina inkomster (15 kap. 1 § IL). Det gäller också löpande inkomster p.g.a. innehav av tillgångar, som t.ex. räntor och utdelningar.
För löpande inkomster på grund av innehav av tillgångar ska man tillämpa bokföringsmässiga grunder. Läs vidare på sidan Räkenskapernas betydelse för beskattningen.
Värdepapper är som huvudregel kapitaltillgångar hos en juridisk person. Gränsdragning mellan kapitaltillgång och lagertillgång avgörs i huvudsak av rättspraxis.
Ränta och annan avkastning på obligationer ska vanligen beskattas löpande. Det gäller både värdepapper som är en kapitaltillgång och som är en lagertillgång. När det gäller diskonteringspapper och nollkupongare som ges ut till ett lägre belopp än det nominella beloppet, så utgör skillnaden mellan emissionspriset och inlösenbeloppet ränta.
I 24 kap. IL finns bestämmelser som dels innebär ett avdragsförbud för vissa ränteutgifter och dels innebär att avdragsrätten för ett negativt netto av ränteinkomster och ränteutgifter begränsas. Läs om vad som är ränteutgifter och ränteinkomster vid tillämpning av reglerna om begränsat avdrag för ränta (24 kap. 2-3 §§ IL).
Huvudregeln är att utdelning är skattepliktig.
Aktier som ägs av juridiska personer kan vara lagertillgångar eller kapitaltillgångar. Aktier som är kapitaltillgångar kan vara av två olika slag – näringsbetingade andelar alternativt kapitalplaceringsandelar.
Läs om värdepapper som är lagertillgångar och värdepapper som är kapitaltillgångar (kapitalplaceringsandelar och näringsbetingade andelar).
Med ekonomisk dubbelbeskattning menar man att företaget först ska betala skatt för sin vinst och därefter att andelsägarna ska betala skatt på den vinstutdelning som företaget lämnar.
Om företaget som tar emot utdelningen själv är ett dubbelbeskattat subjekt, t.ex. ett aktiebolag, uppstår en kedjebeskattningseffekt. Den utdelning som aktiebolaget tar emot ingår i resultatet som beskattas. När aktiebolaget i sin tur lämnar utdelning beskattas den ytterligare en gång hos dess ägare (kedjebeskattning).
Utdelning på lagerandelar och kapitalplaceringsandelar är skattepliktig. Utdelningen kommer därmed att kedjebeskattas.
Utdelning på näringsbetingade andelar är i regel skattefri. Orsaken är att lagstiftaren har velat förhindra kedjebeskattning, d.v.s. att beskattning sker i mer än två led, för innehav av andelar som ingår som ett led i den verksamhet som ägaren bedriver.
Läs om skattefri utdelning på näringsbetingade andelar.
Högsta förvaltningsdomstolen har accepterat att utdelning från ett dotterbolag som ensidigt har anteciperats i mottagande aktiebolags räkenskaper skulle beskattas det beskattningsår då utdelningen hade tagits upp i räkenskaperna istället för det nästföljande beskattningsåret (RÅ 2000 ref. 64). (Med anteciperad utdelning menas utdelning som ännu inte är beslutad på bolagsstämma i det utdelande bolaget, men som mottagande aktiebolag ändå har tagit upp som intäkt i sina räkenskaper.)
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i samma avgörande att frågan om utdelningen var skattefri hos det mottagande bolaget skulle bedömas samma beskattningsår som utdelningen anteciperades, d.v.s. inte för det beskattningsår beslutet om utdelningen hade fattats. Uttalandet har betydelse för vid vilken tidpunkt förutsättningarna i 24 kap. 32–42 §§ IL ska vara uppfyllda.
Utdelning på andelar i utländska juridiska personer behandlas i regel på samma sätt som utdelning på andelar i svenska företag.
Läs om utdelning på andelar i utländska juridiska personer.
Utdelning från en kooperativ ekonomisk förening är inte alltid skattefri. Utdelning som lämnas av föreningen och som är avdragsgill för föreningen enligt bestämmelserna i 39 kap. 22–23 §§ IL (24 kap. 31 § IL) omfattas inte av reglerna om skattefria utdelningar i 24 kap. 32 – 44 §§ IL och är därför skattepliktig. Rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar är exempel på sådan utdelning som är avdragsgill hos en kooperativ förening och skattepliktig hos ett företag som tar emot den.
Läs om utdelning från kooperativa ekonomiska föreningar.
Förvaltningsföretag beskattas för utdelning enligt samma regler som gäller för företag i allmänhet. En skillnad finns dock eftersom ett aktieförvaltande företag inte kan åberopa den s.k. utredningsregeln i 24 kap. 33 § 3 IL.
Läs om utdelning till aktieförvaltande företag under Utredningsregeln – betingas innehavet av rörelse?
Ett investmentföretag är enligt huvudregeln skattskyldigt för utdelningar som bolaget tar emot, men får i regel göra avdrag för den utdelning som bolaget lämnar till sina aktieägare.
Utdelning från ett investmentföretag ska i vissa fall tas upp till beskattning även om aktierna är näringsbetingade hos innehavaren.
Läs om beskattningsregler för investmentföretag.
Ett handelsbolag beskattas inte själv för sina inkomster, utan resultatet fördelas och beskattas hos delägarna. Huvudregeln är att utdelning är skattepliktig hos delägaren.
Om det är ett företag som kan äga näringsbetingade andelar och som direkt eller indirekt, genom ett eller flera svenska handelsbolag, är delägare i ett svenskt handelsbolag som har fått utdelning är dock företagets andel av utdelningen i handelsbolaget skattefri. Detta gäller under förutsättning att en motsvarande utdelning hade varit skattefri om delägaren själv hade fått utdelningen. Vid tillämpningen av den här regeln likställer man en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med ett svenskt handelsbolag.
Läs om utdelning på aktier och andelar som innehas av handelsbolag.
I inkomstslaget näringsverksamhet ska man tillämpa bestämmelserna som gäller för inkomstslaget kapital i 42 kap. 15, 16, 17–25 och 43 §§ IL (24 kap. 5 § IL). Rubrikerna nedan ger en översikt av vilka bestämmelser det handlar om.
Den som utnyttjar en företrädesrätt att teckna ett vinstandelslån eller kapitalandelslån ska inte beskattas för värdet av rätten, om man har fått den på grund av sitt innehav av andelar i det låntagande företaget (42 kap. 15 § IL).
Om de s.k. lex Asea-reglerna ska tillämpas beskattas inte utdelningen av andelar i dotterbolaget. Mottagaren beskattas i stället när andelarna säljs (42 kap. 16 § IL).
Läs När kan beskattningen av utdelning av andelar i dotterbolag skjutas upp (s.k. lex Asea)? nedan.
Utbetalningar till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet eller reservfonden utan att aktier dras in, behandlas som utdelning (42 kap 17 § IL).
Läs om minskning av aktiekapitalet och reservfonden.
Medel som skiftas ut till en medlem i en ideell förening utöver inbetald insats i samband med att föreningen upplöses eller vid medlemmens utträde, behandlas som utdelning (42 kap. 18 § IL).
Medel som skiftas ut till en medlem i en ekonomisk förening utöver inbetald insats i samband med att föreningen upplöses, behandlas som utdelning om inget annat framgår av 42 kap. 20 eller 21 § IL (42 kap. 19 § IL).
Det finns också bestämmelser om att utbetalda belopp utöver inbetald insats ska behandlas som utdelning när medel betalas ut i samband med att en medlem har gått ur en kooperativ hyresrättsförening. Detsamma gäller när en medlem har gått ur en s.k. arbetsrättskooperativ ekonomisk förening och är investerande medlem, juridisk person eller en enskild näringsidkare som har sin andel i föreningen inom ramen för sin näringsverksamhet (42 kap. 19 a § IL). Det är då utbetalt belopp till den del det överstiger insatsen, inbetald eller tillgodoförd genom insatsemission, som beskattas som utdelning.
Utskiftning av andelar i ett aktiebolag till en medlem vid ombildning av en ekonomisk förening till ett svenskt aktiebolag, ska inte behandlas som utdelning under vissa förutsättningar (42 kap. 20 § IL).
En mer detaljerad beskrivning av regeln finns under Ombildning av en ekonomisk förening.
Medel som skiftas ut till en andelsägare vid en fusion eller fission enligt 37 kap. IL, en s.k. kvalificerad fusion eller fission, ska inte behandlas som utdelning (42 kap. 21 § IL).
Belopp som förs över till medlemsinsatserna vid en insatsemission enligt EFL eller lagen om medlemsbanker behandlas inte som utdelning. Detsamma gäller motsvarande överföringar vid fondemission enligt rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (42 kap. 21a § IL).
En mer detaljerad beskrivning av regeln finns under Utdelning i form av insatsemission.
Utdelning från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster ska inte beskattas till den del delägaren har beskattats för sin del av den utländska juridiska personens inkomst enligt 5 kap. 2a § eller 39a kap. 13 § IL (42 kap. 22 § IL).
Skattetillgodohavanden från utlandet som avser nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst behandlas som utdelning (42 kap. 24 § IL).
En mer detaljerad beskrivning finns under Skattetillgodohavande.
Sedan 1 jan 2019 gäller en ny spellag. Spelvinster över 100 kr ska beskattas om de inte är skattefria enligt 8 kap. 3 § IL (42 kap. 25 § IL).
Vinster på premieobligationer som ställts ut i Sverige eller i en stat inom EES är skattefria. Detsamma gäller vinster i lotterier som anordnas inom EES.
En mer detaljerad beskrivning finns om vinst på spel och lotteri.
Den som äger andel i en värdepappersfond eller en specialfond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten beräknas till 0,4 procent av ett kapitalunderlag som består av värdet vid ingången av året på de fondandelar som ägs vid ingången av året (42 kap. 43-44 §§ IL).
Juridiska personer ska ta upp schablonintäkten i inkomstslaget näringsverksamhet. Läs om beskattning av fondandelar och hur kapitalunderlaget beräknas.
Om fondandelar är lagertillgångar hos innehavaren och tas upp till verkligt värde enligt 17 kap. 20 § IL ska värdet av andelarna inte ingå i kapitalunderlaget.
Den beräknade schablonintäkten tas upp som en skattemässig justering eftersom den inte motsvaras av någon bokförd inkomst.
Enligt de s.k. lex Asea-reglerna kan ett svenskt aktiebolag (moderbolaget), och i vissa fall ett utländskt bolag, under vissa förutsättningar dela ut andelarna i ett svenskt eller utländskt dotterbolag till sina ägare utan att utdelningen beskattas. Mottagaren beskattas i stället när andelarna säljs. För mottagaren ska en viss andel av värdet av omkostnadsbeloppet för aktierna i moderbolaget fördelas som anskaffningsutgift för de mottagna aktierna. Reglerna finns i 42 kap. 16 och 16 a §§ IL.
Reglerna gäller även utdelning till den som inte äger aktier i det utdelande bolaget.
Skatterättsnämnden anser att lex Asea-reglerna är tillämpliga då ett moderbolag sätter ned aktiekapitalet genom en minskning av aktiernas nominella belopp, och gör utbetalning till aktieägarna i form av samtliga aktier i ett helägt dotterbolag (SRN 2000-04-17, Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 15/00). Sådana utbetalningar räknas som utdelning enligt 42 kap. 17 § IL.
Bestämmelserna om lex Asea-utdelning ska inte tillämpas om bestämmelserna om undantag från omedelbar beskattning vid partiella fissioner kan tillämpas (42 kap. 16 § fjärde stycket IL).
Lex Asea-reglerna infördes 1991 för att underlätta omstruktureringar inom aktiebolagssektorn utan omedelbara inkomstskatteeffekter. Efter en sådan ombildning ägs det utdelade dotterbolaget direkt av ägarna till moderbolaget. Reglerna brukar kallas lex Asea eftersom de infördes för att underlätta en delning av Asea.
För mottagaren är anskaffningsutgiften för de mottagna andelarna en viss andel av omkostnadsbeloppet för aktierna i moderbolaget. Andelen ska beräknas till så stor del av omkostnadsbeloppet för aktierna i det företag som lämnar utdelningen som motsvarar den förändring i marknadsvärdet som utdelningen medför för aktierna i det utdelande företaget vid tidpunkten för utdelningen (48 kap. 8 § första stycket IL).
Skatteverket brukar ge ut information om hur anskaffningsutgiften bör proportioneras när det gäller utdelningar från större bolag. Det görs i form av meddelanden.
Om den som förvärvar andelar genom utdelning, utan att äga aktier i moderbolaget, har lämnat ersättning för rätten till utdelning, anses ersättningen som anskaffningsutgift. Om någon ersättning inte lämnas är anskaffningsutgiften för mottagna andelar 0 kr (48 kap. 8 § tredje stycket IL).
När man ska beräkna omkostnadsbeloppet för andelarna i det utdelande företaget ska man minska den genomsnittliga anskaffningsutgiften för aktierna med motsvarande belopp som fördelats till mottagna andelar (48 kap. 8 § andra stycket IL).
Om de utdelade andelarna blir lagertillgångar hos mottagaren ska en intäkt tas upp. Den beräknas till det värde som är lägst: andelarnas anskaffningsvärde eller deras verkliga värde (24 kap. 6 § IL).
Mottagarens anskaffningsutgift för andelarna ska i ett sådant fall beräknas till så stor del av anskaffningsvärdet för aktierna i moderbolaget som motsvarar den förändring i marknadsvärdet som utdelningen medför för dessa aktier. (17 kap. 6 § IL).
De utdelade andelarna blir kvalificerade andelar hos mottagaren om aktierna i företaget som lämnar utdelning, d.v.s. moderbolaget, är kvalificerade andelar hos mottagaren enligt 57 kap. 4 § IL (57 kap. 4 § andra stycket IL).
Det utdelande företaget uttagsbeskattas inte om marknadsvärdet på de andelar som delas ut överstiger omkostnadsbeloppet. Detta undantag från uttagsbeskattning gäller dock inte om de andelar som delas ut är sådana andelar i ett fastighetsförvaltande företag som är lagertillgångar (22 kap. 10 § IL).
Om marknadsvärdet på de andelar som delas ut understiger omkostnadsbeloppet får moderbolaget avdrag för skillnaden mellan omkostnadsbeloppet och marknadsvärdet. En förutsättning för att avdrag ska få göras är att avdragsförbudet för näringsbetingade andelar inte är tillämpligt.
Med hänsyn till att kapitalvinster och kapitalförluster på näringsbetingade andelar har undantagits från beskattning kan reglerna om uttagsbeskattning vid lex Asea-utdelning verka överflödiga. De fyller dock en funktion om innehavstiden för de utdelade andelarna är mindre än ett år (prop. 2002/03:96 s. 147).
Det finns inget krav på att dotterbolaget vars aktier delas ut ska vara helägt. Kravet är att det är ett dotterbolag till det utdelande aktiebolaget enligt 1 kap. 11 § ABL. Om det utdelande bolaget är utländskt ska man, enligt Skatteverket uppfattning, göra en hypotetisk prövning om det skulle ha varit ett moderbolag, om företaget hade varit ett svenskt företag, enligt 1 kap. 11 § ABL.
Tidpunkten då prövning ska göras om villkoren för uppskjuten beskattning är uppfyllda anges inte specifikt i lagtexten och inte heller i förarbeten. Enligt Skatteverkets uppfattning måste utdelningstidpunkten anses vara den naturliga utgångspunkten för bedömningen.
En utdelning av andelar i ett dotterföretag ska inte tas upp om samtliga nedanstående villkor är uppfyllda.
Moderbolaget som lämnar utdelning i form av andelar i dotterföretag ska vara ett svenskt aktiebolag (42 kap 16 § IL).
Vid tillämpningen av bestämmelserna ska dock ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag behandlas som ett svenskt bolag under vissa förutsättningar. Det gäller om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom EES-området (EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein) eller i en stat med vilken Sverige har ett skatteavtal som innehåller en artikel om ömsesidigt informationsutbyte (42 kap. 16 a § IL se även prop. 2000/01:22 s. 66 ff.).
I ett förhandsbesked var frågan om villkoret om informationsutbyte kunde upprätthållas i förhållande till reglerna om fria kapitalrörelser i EU-fördraget artikel 56.1 (numera artikel 63.1). Högsta förvaltningsdomstolen inhämtade ett förhandsavgörande från EU-domstolen där domstolen bl.a. uttalade att lex Asea-reglerna medför en restriktion som är förbjuden, men att villkoret om informationsutbyte kan rättfärdigas av behovet av en effektiv skattekontroll (EU-dom C-101/05). Högsta förvaltningsdomstolen gjorde därefter bedömningen att om Skatteverket skulle finna att det på ett tillfredsställande sätt går att kontrollera att alla förutsättningar för skattefrihet är uppfyllda, även om det saknas avtal om informationsutbyte, så ska man ändå kunna medge skattefrihet enligt lex Asea-reglerna (RÅ 2008 ref. 44).
Utdelningen ska lämnas i proportion till det antal aktier som var och en äger i moderbolaget. Moderbolaget får inte rikta utdelningen till en viss aktieägare eller en viss grupp av aktieägare. Bakgrunden till det kravet är att man vill förhindra riktade utdelningar som innebär en värdeöverföring på ägarnivån (prop. 1998/99:15 s. 244).
Skatteverket anser att villkoret är uppfyllt om aktieägare förutom hela aktier även har fått andelar av aktier som säljs för aktieägarens räkning. Förutsättningen för det är dock att utdelningen i sin helhet lämnas i förhållande till antalet aktier i moderbolaget (Skatteverkets ställningstagande Skattefri utdelning enligt lex Asea av andelar av aktier).
Skatteverket anser att ett moderbolags innehav av egna aktier i normalfallet inte utgör ett hinder för att anse att proportionalitetsvillkoret är uppfyllt, förutsatt att samtliga aktier i dotterbolaget delas ut till andra ägare än moderbolaget.
I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden, som inte överklagats, fann Skatterättsnämnden att proportionalitetsvillkoret var uppfyllt i en särskild situation där det fanns olika aktieslag i det utdelande moderbolaget. Utdelning av dotterbolagsaktierna skulle bara lämnas till stamaktieägarna, men det innebar enligt skatterättsnämnden inte någon värdeöverföring på ägarnivå (SRN dnr 11-17/D).
Aktierna i moderbolaget, d.v.s. det utdelande bolaget, ska vara marknadsnoterade enligt 48 kap. 5 § IL. Aktierna behöver inte vara upptagna till handel på en fondbörs, utan även annan kontinuerlig handel kan betraktas som marknadsnotering.
Skatterättsnämnden anser att om en aktie inte är föremål för handel på en reglerad marknad, så måste man bedöma om aktien kan anses vara marknadsnoterad. Nämnden uttalar att det är avgörande för bedömningen att det förekommer regelbundna noteringar om betalkurser och avslut som är allmänt tillgängliga (jämför RÅ 1994 ref. 26 I, SRN dnr 121-08/d, SRN dnr 26-18/d).
Läs om begreppet marknadsnoterad.
Moderbolaget måste dela ut hela sitt innehav av aktier i dotterbolaget. Efter utdelningen får inte något annat företag i samma koncern som moderbolaget äga andelar i det utdelade dotterbolaget. Det kan leda till att moderbolaget, om det inte äger samtliga koncernens andelar i dotterbolaget, samlar ihop aktierna i dotterföretaget genom koncerninterna överlåtelser.
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden funnit att lex Asea-reglerna var tillämpliga trots att huvudägaren i det utdelande moderbolaget, d.v.s. ett bolag i samma koncern som det utdelande moderbolaget, skulle äga utdelade aktier efter utdelningsbeslutet. Huvudägaren skulle dock överlåta rätten till utdelning till utomstående före tidpunkten då utdelningen verkställdes, d.v.s. före avstämningsdagen (RR 3 april 2001, mål nr. 6820-1999, Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 10/01).
I ett förhandsbesked som inte överklagades gjordes samtlighetsbedömningen vid tidpunkten för utdelningen (SRN 70-15/d.) I det fallet framgick att både viss tid före utdelningen och viss tid efter utdelningen skulle det göras förändringar av koncerntillhörigheten för det utdelade bolaget. Skatterättsnämnden uttalade att det får göras en bedömning av villkoret utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Dotterbolagets näringsverksamhet ska till huvudsaklig del bestå av rörelse eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i företag som till huvudsaklig del bedriver rörelse. I det senare fallet ska dotterbolaget direkt eller indirekt inneha andelar med ett röstetal som minst motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget (42 kap. 16 § 6 IL).
När man bedömer om huvudsaklighetsvillkoret är uppfyllt bör man främst ta hänsyn till storleken på intäkterna (prop. 1998/99:15 s. 299).
Skatterättsnämnden har prövat om huvudsaklighetsvillkoret var uppfyllt i ett fall där moderbolaget X AB hade för avsikt att dela ut aktierna i dotterbolaget Y AB. Y AB:s näringsverksamhet bestod i att äga andelar i ett dotterbolag samt minoritetsposter i andra företag. Ägarandel och värde på Y AB:s innehav av andelar i rörelsedrivande företag fördelade sig på följande sätt:
Bolag |
Ägd Andel |
AB Y:s andel av värde Mkr |
Z AB |
100 % |
13,5 |
Å AB |
33 % |
7,9 |
Ä AB |
3,6 % |
4,6 |
Ö AB |
1,7 % |
2,7 |
Värdet på Y AB:s aktier i dotterbolaget Z AB, dvs. 13,5 mnkr, motsvarade 47 procent av det sammanlagda värdet på bolagets hela andelsinnehav. Frågan innehöll också ett alternativ att Y AB bara skulle äga aktier i dotterbolaget Z AB och bolaget Å AB, dvs. med ett sammanlagt värde på 21,42 mnkr. Värdet på Z AB skulle då motsvara 63 procent av det sammanlagda värdet (SRN dnr 121-08/D). Skatterättsnämnden uttalade följande:
”Villkoret i 42 kap. 16 § första stycket 6 IL är uppfyllt om dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av direkt bedriven rörelse. Så är inte fallet beträffande Y eftersom dess verksamhet består av att inneha dotterbolagsaktier samt minoritetsposter.
Alternativt kan villkoret uppfyllas om dotterbolagets näringsverksamhet till huvudsaklig del består av att direkt eller indirekt inneha andelar i företag som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget direkt eller indirekt innehar röstmajoriteten.
Y har röstmajoritet i Z medan innehaven i övriga bolag ligger under den nivån. Det betyder att verksamhetsvillkoret är uppfyllt endast om innehavet i Z utgör den huvudsakliga delen av Y:s näringsverksamhet. Med ”huvudsaklig” avses ca 75 procent (prop. 1999/2000:2, del 1 s. 504). Vid bedömningen av om kravet på huvudsaklighet är uppfyllt bör hänsyn främst tas till storleken av intäkterna (prop. 1998/99:15 s. 299). I förevarande fall finns, såvitt framgår, inte några intäkter att beakta. Om i stället marknadsvärdena på de olika innehaven tillämpas som bedömningsgrund, motsvarar innehavet i Z endast 47 procent av Y:s näringsverksamhet och 63 procent i alternativet att Y kommer att äga endast aktierna i Z och Å.
Det anförda innebär att villkoret i 42 kap. 16 § första stycket 6 IL inte är uppfyllt och att den planerade utdelningen följaktligen inte kan undgå beskattning med stöd av lex Asea.”