Kan ett anstånd återkallas?

På den skattskyldigas initiativ

Skatteverket ska återkalla anståndet helt eller delvis om den skattskyldiga begär det (3 § lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall).

På Skatteverkets initiativ

Skatteverket får också på eget initiativ återkalla medgivet anstånd helt eller delvis om de skatter och avgifter som anståndet avser sätts ned (3 § första stycket lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall). En sådan återkallelse innebär att anståndsbeloppet ska sättas ned så att det motsvarar de skatter och avgifter som Skatteverket har beslutat.

Skatteverket får även återkalla medgivet anstånd om den skattskyldiga har näringsförbud eller är försatt i konkurs, om anstånd har beslutats felaktigt för att den skattskyldiga har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller om det annars finns synnerliga skäl (3 § andra stycket lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall). Ett vilseledande kan bestå i att den skattskyldiga har lämnat felaktiga uppgifter om ett relevant sakförhållande eller undanhållit relevanta fakta (prop. 2019/20:166 s. 142).

När underskott på skattekontot har lämnats för indrivning

Skatteverket får återkalla ett förlängt anstånd med avbetalningsplan om ett underskott på den skattskyldigas skattekonto har lämnats till Kronofogden för indrivning efter att en sådan ytterligare förlängd anståndstid med avbetalningsplan har beslutats (3 § andra stycket lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall).

Om ett skatte- eller avgiftsbelopp inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogden för indrivning om det obetalda beloppet uppgår till minst 10 000 kronor för en betalningsskyldig som ska lämna skattedeklaration eller är godkänd för F-skatt, och om den betalningsskyldiga har uppmanats att betala beloppet (se Olika beloppsgränser för företagare och privatpersoner).

När finns synnerliga skäl?

Med synnerliga skäl menas här rena undantagssituationer och det rekvisitet ska tillämpas restriktivt. Det kan t.ex. röra sig om fall där det kan konstateras att det företag som beviljats anstånd har använts som ett verktyg för att begå ekonomisk brottslighet och där beslut om näringsförbud ännu inte har fattats. Men om företaget får betalningssvårigheter efter att anstånd beviljats eller om Skatteverket upptäcker att företaget inte alls bedriver näringsverksamhet så utgör det inte synnerliga skäl. Ett anstånd ska inte heller kunna återkallas enbart på den grunden att ett godkännande för F-skatt har återkallats.

Återkallelse vid sänkt redovisning

Det är storleken på de skatter och avgifter som har redovisats som avgör hur stort anståndsbeloppet kan vara. Om de skatter och avgifter som anståndet gäller för har satts ned efter att anstånd beviljats, bör Skatteverket kunna återkalla anståndet i motsvarande mån. Det innebär att anståndsbeloppet sätts ned så att det motsvarar den redovisade skatten (prop. 2019/20:166 s. 38).

Beslutet om återkallelse är ett grundbeslut

Ett beslut om återkallelse på den enskildas initiativ eller på Skatteverkets initiativ är ett grundbeslut och inte ett omprövningsbeslut. Precis som övriga beslut fattade med stöd av lagen går återkallelsebesluten att ompröva och de får överklagas till förvaltningsrätten (9 § lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall).

När ska ett återkallat anstånd betalas?

När ett anstånd återkallas ska återkallat belopp betalas senast den förfallodag enligt 62 kap. 9 § SFL som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag då beslutet om återkallelse fattades (3 § lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall). Anståndsavgiften ska betalas vid samma tidpunkt (5 § lag [2009:99] om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall).