Beskattningsbara personer som är etablerade inom EU och som vill få återbetalning av ingående skatt ska ansöka om återbetalning elektroniskt. Ansökan ska uppfylla vissa krav.
EU:s bestämmelser om återbetalning av ingående skatt till beskattningsbara personer finns i artiklarna 170 och 171 i mervärdesskattedirektivet. Bestämmelser som avser beskattningsbara personer som är etablerade i en annan medlemsstat, men inte i den återbetalande medlemsstaten finns även i rådets direktiv 2008/9/EG.
Med uttrycket återbetalande medlemsstat avses den medlemsstat i vilken den beskattningsbara personen inte är etablerad, men har debiterats mervärdesskatt vid inköp av varor eller tjänster eller vid import. Utländska importörer som inte är registrerade för mervärdesskatt kan återfå ingående skatt i samband med import.
Bestämmelser om återbetalning av ingående skatt till beskattningsbara personer, som inte är etablerade i Sverige men i ett annat EU-land, finns huvudsakligen i 14 kap. ML.
Bestämmelserna i 14 kap. ML tillämpas inte på återbetalningsperioder som påbörjats före ikraftträdandet av ML. När det gäller återbetalningsperioder som påbörjats före ikraftträdandet av ML tillämpas bestämmelserna i 10 och 19 kap. GML (prop. 2022/23:46 s. 332).
En beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land, kan omfattas av bestämmelserna om avdragsrätt i 13 kap. 6–11 §§ ML. För att det inte ska kunna finnas både en rätt till avdrag och en rätt till återbetalning så finns en bestämmelse i 13 kap. 12 § ML som anger att beskattningsbara personer som omfattas av bestämmelserna om återbetalning av ingående skatt i 14 kap. 7–9 §§ ML inte har rätt till avdrag för ingående skatt. Det innebär att man först får undersöka om personen har återbetalningsrätt.
Bestämmelserna i 14 kap. ML om återbetalning är uppbyggda på så sätt att
En beskattningsbar person får inte under ansökningsperioden ha ett säte eller ett fast etableringsställe här, från vilket affärstransaktioner genomförts. Det innebär att även om ett företag med säte i ett annat EU-land har ett fast etableringsställe i Sverige, finns det en rätt till återbetalning om det inte genomförts några affärstransaktioner från etableringen här i Sverige under återbetalningsperioden. Om ett säte eller ett fast etableringsställe saknas får den beskattningsbara personen inte ha varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige under återbetalningsperioden (14 kap 3 § ML). Motsvarande EU bestämmelse om återbetalning för beskattningsbara personer etablerade i annat EU-land finns i artikel 3 a i direktiv 2008/9/EG. Se även EU-domstolens avgörande C-318/11 och C-319/11, Daimler.
Den beskattningsbara personen får inte under ansökningsperioden ha levererat några varor eller tillhandahållit några tjänster inom landet. Den beskattningsbara personen kan dock inom landet tillhandahålla transporttjänster och stödtjänster till dessa, under förutsättning att dessa tjänster är undantagna från skatteplikt enligt vissa bestämmelser i ML (14 kap. 4 § ML). Den beskattningsbara personen kan också leverera varor och tillhandahålla tjänster inom landet, där köparen är skyldig att betala mervärdesskatten enligt vissa bestämmelser i ML (14 kap. 5 § ML). Den beskattningsbara personen kan dessutom inom landet leverera varor och tillhandahålla tjänster om mervärdesskatten på dessa leveranser och tillhandahållanden redovisas enligt bestämmelser, vilka i ett annat EU-land motsvarar de särskilda ordningarna i artiklarna 369a-369x i mervärdesskattedirektivet (14 kap. 6 § ML). Om den beskattningsbara personen inte uppfyller kraven för återbetalning i 14 kap. 3 § ML, kan rätt till avdrag istället finnas enligt 13 kap. ML (jfr 13 kap. 12 § ML).
Rätten till återbetalning gäller även om företaget har utsett en skatterepresentant som är registrerad i den återbetalande medlemsstaten (C-323/12, E.ON Global Commodities).
Förutom att det måste vara frågan om en beskattningsbar person som uppfyller kraven enligt ovan, krävs det enligt 14 kap. 7 § ML för att återbetalning ska kunna ske även att den ingående skatten avser
Rätt till återbetalning finns då ingående skatt debiterats för varor som levererats eller tjänster som tillhandahållits inom landet av beskattningsbara personer eller för import av varor till landet (14 kap. 7 § ML). Rätten till återbetalning gäller även sådan ingående skatt som omfattas av avdragsrätt enligt 13 kap. 8 § ML.
Återbetalningsrätten enligt ovan förutsätter dessutom att den beskattningsbara personen utför transaktioner som medför rätt till avdrag i det EU-land där denne är etablerad. Om den beskattningsbara personen i detta EU-land, utför både transaktioner som medför rätt till avdrag och sådana som inte medför rätt till avdrag, omfattar rätten till återbetalning enligt 14 kap. 7 § ML enbart sådan ingående skatt som medför rätt till avdrag enligt hur artikel 173 i mervärdesskattedirektivet tillämpas i etableringslandet (14 kap. 8 § ML).
En återbetalningsansökan ska avse
1. inköp av varor eller tjänster
a) som har fakturerats under återbetalningsperioden, om redovisningsskyldigheten för skatten inträtt före eller vid tidpunkten för faktureringen, eller
b) för vilka redovisningsskyldigheten har inträtt under återbetalningsperioden, om inköpet har fakturerats innan redovisningsskyldigheten har inträtt, eller
2. import av varor under återbetalningsperioden.
Utöver de transaktioner som anges i ovan får ansökan även avse fakturor eller importdokument som inte omfattas av en tidigare ansökan och som avser transaktioner som genomförts under det aktuella kalenderåret (14 kap. 11 § ML).
Om redovisningsskyldigheten inträtt får avgöras med utgångspunkt i bestämmelserna i 7 kap. ML som bl.a. innebär att redovisningsskyldigheten inträder när en vara levererats eller en tjänst tillhandahållits eller vid en förskottsbetalning (prop. 2022/23:46 s. 467).
Rätten till återbetalning ska styrkas (14 kap. 70 § ML). Återbetalningsrätten omfattar enbart ingående skatt som skulle ha varit avdragsgill enligt ML om den beskattningsbara personen i stället hade haft rätt till avdrag för ingående skatt (14 kap. 9 § ML). Det innebär att avdragsbegränsningarna i 13 kap. 13–28 §§ ML måste beaktas. Detsamma gäller reglerna om uppdelning av den ingående skatten i 13 kap. 29–30 §§ ML.
Den systematiska strukturen i ML medför att vissa transaktioner skulle kunna omfattas av både avdragsrätt och återbetalningsrätt. Därför finns en bestämmelse som skiljer avdragsrätt från återbetalningsrätt (prop. 2022/23:46 s. 314). Beskattningsbara personer som omfattas av bestämmelserna om återbetalning av ingående skatt i 14 kap. 7–9 §§ ML har inte rätt till avdrag för ingående skatt enligt 13 kap. 6 § ML eller någon av 13 kap. 8–11 §§ ML (13 kap. 12 § ML).
Den som omfattas av 14 kap. 7 § ML har inte rätt till återbetalning av ett belopp som felaktigt angetts som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling. Det kan exempelvis röra sig om en felaktig skattedebitering vid en försäljning av varor till andra EU-länder som är undantagen från skatteplikt (14 kap. 10 § ML). I sådant fall får en beskattningsbar person som ansöker om återbetalning i stället begära rättelse hos säljaren.
En säljare som felaktigt anger mervärdesskatt på en faktura blir betalningsskyldig för beloppet. För ändring av den felaktigt debiterade skatten krävs att säljaren utfärdar en ändringsfaktura. Om det finns särskilda skäl ska Skatteverket dock efterge kravet på ändringsfaktura (7 kap. 50 § ML).
Även av artikel 4 i direktiv 2008/9/EG framgår det att en beskattningsbar person endast har rätt till återbetalning enligt direktivet av belopp som utgör mervärdesskatt enligt den återbetalande medlemsstatens lagstiftning. EU-domstolen har uttalat att om det blir omöjligt eller orimligt svårt att återfå betald mervärdesskatt från säljaren, måste medlemsstaterna föreskriva ”nödvändiga instrument” för att möjliggöra för köparen att återkräva den skatt som felaktigt fakturerats (C-35/05, Reemtsma Cigarettenfabriken).
Om säljaren inte frivilligt betalar tillbaka beloppet får den beskattningsbara personen vända sig till allmän domstol för att enligt civilrättsliga regler återkräva beloppet av säljaren. Enligt uttalanden från Regeringen uppfylls den unionsrättsliga effektivitetsprincipen genom ett sådant förfarande, d.v.s. det är inte omöjligt eller orimligt svårt för den beskattningsbara personen att återfå beloppet (prop. 2009/10:15 s. 154).
Vid tillhandahållande av resetjänster är den ingående skatten inte avdragsgill. Sådan ingående skatt ger inte heller rätt till återbetalning för beskattningsbara personer (19 kap. 8 § ML). Se vidare om resetjänster.
Om återbetalningsperioden är minst tre kalendermånader men inte ett helt kalenderår ska det sökta beloppet vara minst 4 000 kronor. Om däremot en ansökan avser ett helt kalenderår eller återstoden av ett kalenderår ska det sökta beloppet vara minst 500 kronor (14 kap. 16 § ML).
Beskattningsbara personer som är etablerade inom EU och som vill ansöka om återbetalning av ingående skatt ska göra det enligt det elektroniska förfarandet. Om den beskattningsbara personen är eller ska vara registrerad, görs emellertid ansökan om återbetalning i en skattedeklaration. Det elektroniska förfarandet är även tillämpligt för beskattningsbara personer som är etablerade utanför EU om de tillämpar unionsordningen. Informationen på denna sida gäller därför även dessa personer.
En beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land och som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 14 kap. 3–7 §§ ML ska ansöka om detta hos Skatteverket. Ansökan ska göras genom den elektroniska portal som inrättats för detta ändamål i det EU-land där den beskattningsbara personen är etablerad (14 kap. 12 § första stycket ML).
Om den beskattningsbara personen är eller ska vara registrerad enligt 7 kap. 1 § första stycket 3, 4 eller 5 skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL, görs dock ansökan om återbetalning i en skattedeklaration (14 kap. 12 § tredje stycket och 14 kap. 51–54 §§ ML). I vilka fall en beskattningsbar person ska vara registrerad för mervärdesskatt framgår av Registrerade i Sverige.
Storbritannien lämnade EU den 31 januari 2020. Från och med den 1 februari 2020 är landet inte längre ett EU-land och en övergångsperiod inleddes, som avslutades den 31 december 2020. För mer information om brexit, se Storbritannien och Nordirland.
Beskattningsbara personer, etablerade i Nordirland, kan även efter övergångsperiodens utgång elektroniskt ansöka om återbetalning av svensk ingående skatt avseende varuhandel, se Nordirland ses som EU-land vid varuhandel.
En elektronisk ansökan ska ha kommit in till den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten senast den 30 september kalenderåret efter återbetalningsperioden (14 kap. 15 § ML), se även artikel 15 i direktiv 2008/9/EG. Tidsfristen får inte beräknas med stöd av 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. En ansökan om återbetalning ska avse en sammanhängande period om minst tre på varandra följande kalendermånader under kalenderåret, dock högst ett helt kalenderår. En ansökan som avser slutet av ett kalenderår får dock omfatta kortare tid än tre månader (14 kap. 14 § ML).
Den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten ska normalt vidarebefordra ansökan om sökanden är en beskattningsbar person (artikel 18 i direktiv 2008/9/EG). Ansökan ska skickas vidare på elektronisk väg inom 15 kalenderdagar till de behöriga myndigheterna i berörd återbetalande medlemsstat (artikel 48.1 i rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri).
Genom att skicka ansökan vidare bekräftar myndigheten i etableringsmedlemsstaten att sökanden är en beskattningsbar person och att det registreringsnummer för mervärdesskatt som denna person har uppgett är giltigt för återbetalningsperioden. Det är tillräckligt att sökanden bedriver ekonomisk verksamhet i etableringsstaten under någon del av ansökningsperioden.
En ansökan ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter och de ytterligare uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna besluta om återbetalning (14 kap. 13 § ML).
En ansökan ska innehålla följande uppgifter:
1. sökandens namn och fullständig adress,
2. en adress för kontakt på elektronisk väg,
3. en beskrivning av sökandens affärsverksamhet för vilken varorna och tjänsterna förvärvats,
4. uppgift om vilken återbetalningsperiod den avser,
5. en förklaring från sökanden att denne under återbetalningsperioden inte har levererat några andra varor eller tillhandahållit några andra tjänster inom landet än sådana som anges i 14 kap. 4–6 §§ ML,
6. sökandens registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer, och
7. uppgifter om bankkonto för återbetalning, inbegripet IBAN och BIC-koder (20 § MF).
Den beskrivning av sökandens affärsverksamhet som avses ovan i punkt 3 ska anges med hjälp av de harmoniserade koder som fastställts i enlighet med artikel 48.3 andra stycket i förordningen om administrativt samarbete (21 § MF).
En ansökan ska för varje faktura eller importdokument innehålla följande uppgifter:
1. varu- eller tjänsteleverantörens namn och fullständiga adress,
2. varu- eller tjänsteleverantörens registreringsnummer för mervärdesskatt,
3. prefixet för Sverige enligt artikel 215 i mervärdesskattedirektivet,
4. fakturans eller importdokumentets datum och nummer,
5. beskattningsunderlaget och mervärdesskattebeloppet,
6. den ingående skatt för vilken det finns rätt till återbetalning
enligt 14 kap. 7–9 §§ ML uttryckt i svenska kronor, och
7. den avdragsgilla andelen, uttryckt i procent, som beräknats i enlighet med tillämpning av artikel 173 i mervärdesskattedirektivet i det EU-land där sökanden är etablerad, om sökanden utför transaktioner som medför respektive inte medför rätt till avdrag av ingående skatt, och
8. de förvärvade varornas och tjänsternas art, beskrivna med koder (22 § MF).
Punkt 2 och 3 ovan gäller inte om det rör sig om import.
Sökanden behöver inte bifoga några fakturor eller importdokument, men mervärdesskattebelopp och beskattningsunderlag ska anges för varje faktura och importdokument. För varje faktura eller importdokument ska även de förvärvade varorna och tjänsterna beskrivas med följande koder:
Om sökanden använder kod 10 ska varornas och tjänsternas art anges i text (23 § MF). Uppgifterna ska anges på svenska eller engelska (19 § MF).
Om ansökan avser ingående skatt på inköp som inte helt är avdragsgill, t.ex. hyra av personbil eller utgifter för representation, eller på passageavgiften för den fasta vägförbindelsen över Öresund, ska sökanden lämna ytterligare uppgifter (24 § MF). Även dessa uppgifter ska lämnas i form av särskilda koder (25 § MF).
Följande koder finns:
2.1 hyra av transportmedel med en vikt av mer än 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
2.2 hyra av transportmedel med en vikt av högst 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
2.3 hyra av transportmedel för betalande passagerare,
3.1.1 förvärv av transportmedel med en vikt av mer än 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
3.2.1 förvärv av transportmedel med en vikt av högst 3 500 kilogram, bortsett från transportmedel för betalande passagerare,
3.3.1 förvärv av transportmedel för betalande passagerare,
4.5 vägtullar för alla transportmedel som färdas över Öresundsbron,
9.3 utgifter för mottagningar och representation,
10.4.1 arbete på fastighet,
10.4.2 arbete på fastighet som används som bostad,
10.5.2 förvärv eller hyra av fastighet som används som bostad eller för rekreations- eller fritidsändamål,
10.13 varor och tjänster som förvärvas av en researrangör och kommer resenären direkt till godo.
En ansökan ska anses ingiven till den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten endast om den innehåller alla de uppgifter som krävs (14 kap. 12 § ML).
Skatteverket ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta den beskattningsbara personen om vilket datum en ansökan om återbetalning kom in till Skatteverket (14 kap. 17 § ML).
Om Skatteverket anser att ytterligare uppgifter behövs för att fatta beslut om återbetalning kan sådana uppgifter begäras från sökanden, den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten eller från någon annan (14 kap. 18 § ML). Kommunikationen ska ske på svenska eller engelska (19 § MF). Skatteverket får även begära in originalet eller kopia av berörd faktura eller importdokument om det finns rimliga tvivel om giltigheten eller riktigheten av en fordran (14 kap. 19 § ML). En originalhandling ska senast i samband med att Skatteverket meddelar sökanden sitt beslut återsändas till den som har lämnat in handlingen till verket (26 § MF).
Skatteverkets begäran om ytterligare uppgifter ska göras inom fyra månader från det att ansökan kom in till verket. Uppgifterna som Skatteverket har begärt ska ha kommit in till Skatteverket senast en månad från den dag mottagaren fick begäran (14 kap. 20 § ML). Denna frist är inte en preklusionsfrist, se EU-domstolens avgörande C-133/18, Sea Chefs Cruise Services, punkt 49. Skatteverket har möjlighet att begära ytterligare uppgifter flera gånger (kompletterande ytterligare uppgifter).
Ett beslut avseende en ansökan om återbetalning ska meddelas den sökande senast fyra månader från den dag ansökan kom in till verket om Skatteverket inte begärt in några ytterligare uppgifter (14 kap. 21 § ML).
Om ytterligare uppgifter begärts ska beslutet meddelas sökanden senast två månader från den dag de begärda uppgifterna kom in till Skatteverket. Kommer uppgifterna inte in inom en månad från den dag sökanden fick begäran ska ett beslut meddelas senast två månader från den dag denna tidsfrist löpt ut. När Skatteverket har begärt in ytterligare uppgifter har dock verket alltid minst sex månader på sig för att avgöra ärendet, räknat från den dag som ansökan kom in till verket.
Som ovan nämnts har Skatteverket möjlighet att begära ytterligare uppgifter flera gånger (kompletterande ytterligare uppgifter). Om sådana kompletterande ytterligare uppgifter begärts måste beslut meddelas senast inom åtta månader från den dag ansökan kom in till verket.
Ansökan anses ha avslagits om beslut inte meddelats inom ovanstående tidsfrister (14 kap. 22 och 23 §§ ML).
Ett belopp som ska återbetalas ska utbetalas senast tio arbetsdagar från den dag tidsfristen för att meddela beslutet löpt ut. Beloppet ska betalas ut i Sverige. Efter begäran kan dock sökanden få beloppet utbetalt i ett annat EU-land. Vid utbetalning i ett annat EU-land ska verket från beloppet som ska betalas ut dra av de bankavgifter som tagits ut för överföringen (14 kap. 29 och 30 §§ ML).
Sökanden ska få ränta om utbetalningen sker efter den tidpunkt som anges ovan (14 kap. 31 § ML). Ränta ska beräknas fr.o.m. dagen efter den dag då utbetalning skulle ha skett till den dag utbetalning faktiskt görs. Räntan ska beräknas efter den räntesats som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket SFL (14 kap. 32 § ML).
Om Skatteverket inte mottagit begärda ytterligare uppgifter eller kompletterande ytterligare uppgifter inom rätt tid förlorar sökanden dock rätten till ränta.
Om sökanden har s.k. blandad verksamhet i etableringsmedlemsstaten kan denne enbart få återbetalning för den del av den ingående skatten som skulle ha varit avdragsgill enligt etableringsmedlemsstatens tillämpning av artikel 173 i mervärdesskattedirektivet.
Om den avdragsgilla andelen vid blandad verksamhet preliminärt baseras på föregående års transaktioner och en justering sedan sker när den slutliga andelen för året har bestämts i enlighet med etableringslandets tillämpning av artikel 175 i mervärdesskattedirektivet ska sökanden korrigera de belopp som denne har ansökt om återbetalning för eller som redan har återbetalats. Korrigeringen ska göras under kalenderåret efter den ifrågavarande återbetalningsperioden och ska ske i en ansökan om återbetalning. Om någon sådan ansökan inte lämnas under detta kalenderår ska korrigeringen i stället ske genom en särskild anmälan via den elektroniska portalen i etableringsmedlemsstaten (14 kap. 24 § ML).
Om sökanden har gjort korrigeringen i en ansökan om återbetalning, ska Skatteverket i sitt beslut avseende den ansökan även fatta beslut om att höja eller sänka det belopp som ska återbetalas med anledning av korrigeringen (14 kap. 25 § ML). Om sökanden har gjort en korrigering i en särskild anmälan, ska Skatteverket antingen besluta att betala tillbaka det belopp som sökanden har att fordra eller besluta att sökanden ska betala tillbaka vad som har betalats ut för mycket. Ett beslut om att sökanden ska betala tillbaka tidigare återbetalt belopp till verket får verkställas även om det inte fått laga kraft (14 kap. 26 § ML).
Om en sökande har fått en återbetalning på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt ska Skatteverket besluta att sökanden ska betala tillbaka det belopp som felaktigt tillgodoförts. Betalning ska ske senast 30 dagar från den dag Skatteverket meddelat sökanden sitt beslut. Belopp som ska betalas tillbaka och obetalda skattetillägg får avräknas mot belopp som sökanden är berättigad att återfå enligt en annan ansökan om återbetalning (14 kap. 27 § ML).
Skatteverket får inte vidta åtgärder för att återkräva ett belopp som felaktigt tillgodoförts senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalts ut (14 kap. 28 § ML).
Skatteverket ska utan dröjsmål överlämna obetalda belopp enligt ett beslut i enlighet med bland annat 14 kap. 26 och 27 §§ ML för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Skatteverket får besluta att inte överlämna en fordran för indrivning om fordran avser ett ringa belopp (14 kap. 76 § ML).
Ett beslut om återbetalning för en beskattningsbar person etablerad i ett annat EU-land kan omprövas både på den sökandes begäran och på initiativ av Skatteverket. För de beskattningsbara personer som är etablerade i ett annat EU-land gäller omprövningsreglerna i 66 kap. SFL. Detsamma gäller för de beskattningsbara personer som är etablerade utanför EU och som använder sig av unionsordningen (14 kap. 72 § ML och 22 kap. 74 § ML).
Omprövningsreglerna i 66 kap. SFL gäller också för de beskattningsbara personer som har ett s.k. identifieringsbeslut i Sverige för tillämpning av de särskilda ordningarna (unionsordningen och importordningen) utan att vara registrerade för mervärdesskatt här (22 kap. 74 § ML). Jämför prop. 2021/22:23 s. 68.
Detta innebär bl.a. att sökandens begäran om omprövning normalt ska ha kommit in till Skatteverket senast sjätte året efter utgången av det kalenderår som den ursprungliga ansökan gäller.
Dessa omprövningsregler gäller dock inte om 14 kap. 27 och 28 §§ ML är tillämpliga, d.v.s. vid återkrav från Skatteverket när sökanden har fått återbetalning på ett bedrägligt eller annars oriktigt sätt (14 kap. 72 § andra stycket ML och 22 kap. 74 § andra stycket ML).
Beslut som avser återbetalning till en beskattningsbar person som är etablerad inom EU kan överklagas enligt reglerna i 67 kap. SFL (24 kap. 1 § ML). Överklagandet ska normalt ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår som ansökan gäller. Ett överklagande av ett avvisningsbeslut ska dock ha mottagits av Skatteverket inom 2 månader från den dagen klaganden tog del av beslutet (67 kap. 12 § andra stycket 15 SFL). Besluten får överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats (14 § andra stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar).
Skatteverket handlägger de aktuella ansökningarna om återbetalning av ingående skatt på utlandsenheten i Malmö och Stockholm. Besluten får därmed överklagas till förvaltningsrätten i Malmö respektive förvaltningsrätten i Stockholm.