Äktenskap enligt utländsk lag

Erkännande av utländska äktenskap

Ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag gäller i Sverige endast om det kan erkännas här i landet med stöd av svensk lagstiftning. Om sådant lagstöd saknas gäller det utländska äktenskapet inte i Sverige.

Nedan följer de rättsliga förutsättningarna för erkännande av utländska äktenskap enligt svensk lag.

Utländskt äktenskap i Sverige

När två personer har ingått äktenskap enligt utländsk lag genom vigsel i Sverige gäller äktenskapet här i landet om vigselförrättaren har fått tillstånd att viga av den svenska regeringen (1 kap. 6 § IÄL). Regeringens tillstånd kan vara förenat med villkor, till exempel att den utländska vigselförrättaren endast får viga personer som har medborgarskap i ett visst land (prop. 1973:158 s. 100).

Om vigselförrättaren har vigt två personer utan regeringens tillstånd gäller äktenskapet som huvudregel inte i Sverige. Detta även om äktenskapet gäller utomlands. Regeringen kan emellertid godkänna ett äktenskap som skulle vara ogiltigt på grund av formfel i efterhand, om det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 § IÄL).

Utländskt äktenskap utomlands

När två personer har ingått äktenskap utomlands och äktenskapet är giltigt enligt utländsk lag kan äktenskapet gälla också i Sverige. För det krävs enligt 1 kap. 7 § IÄL att äktenskapet gäller i

• landet där äktenskapet ingicks, det vill säga vigsellandet
• landet som har gett en utländsk vigselförrättare ett förordnande att viga, eller
• landet där personerna var medborgare eller hade hemvist.

Personerna kan ingå det utländska äktenskapet på olika sätt, till exempel genom en vigsel eller genom att underteckna ett äktenskapskontrakt. Avgörande för giltigheten i Sverige är att äktenskapet gäller utomlands och att rättsverkningarna motsvarar ett äktenskap enligt svensk rättsordning.

Ett utländskt äktenskap ska däremot inte erkännas i Sverige om det inte gäller i något annat land. Personerna kan till exempel ha genomgått en informell vigselceremoni utomlands som helt saknar rättsverkningar i landet. Den svenska regeringen kan godkänna ett utländskt äktenskap som är ogiltigt på grund av formfel, om det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 § IÄL).

Vanligtvis är det utländska äktenskapet giltigt i vigsellandet. Men när det inte är så är frågan om äktenskapet gäller i något annat land. Mer om det under rubrikerna nedan.

Utländska vigselförrättare med förordnande att förrätta vigslar i annat land

En vigsel kan förrättas i ett land av en vigselförrättare som är förordnad av en utländsk myndighet att förrätta vigslar i ett annat land. Situationen är framförallt aktuell när det är en utländsk diplomatisk eller konsulär tjänsteperson som har förrättat vigseln. När en sådan vigsel har förrättats har personerna i regel ingått äktenskap enligt lagen i landet som meddelat förordnandet. Då kan det utländska äktenskapet som utgångspunkt också erkännas i Sverige (1 kap. 7 § första stycket IÄL).

Bestämmelserna gäller inte vigslar som utländska diplomatiska eller konsulära tjänstepersoner förrättar i Sverige. För att en sådan vigsel ska gälla som ett äktenskap i Sverige krävs att den utländska tjänstepersonen har fått den svenska regeringens tillåtelse att viga (1 kap. 6 § IÄL). Läs mer under rubriken Utländskt äktenskap i Sverige.

När äktenskapet gäller i länderna där personerna var medborgare eller hade hemvist

Ett äktenskap som inte gäller i vigsellandet kan istället gälla i landet som personerna var medborgare i eller där de hade hemvist. Äktenskapet gäller då som utgångspunkt också i Sverige (1 kap. 7 § andra stycket IÄL).

När makarna är medborgare eller har hemvist i olika länder krävs det i regel att äktenskapet gäller i båda makarnas respektive land. Har någon av makarna flera medborgarskap är det å andra sidan tillräckligt, för den maken, att äktenskapet gäller i ett av medborgarskapsländerna (prop. 1973:158 s. 102).

Rättsverkningarna ska motsvara ett svenskt äktenskap

En förutsättning för ett erkännande är att rättsverkningarna av det utländska äktenskapet motsvarar rättsverkningarna av ett svenskt äktenskap. Ett exempel på när ett utländskt äktenskap inte motsvarar rättsverkningarna av ett svenskt äktenskap är när äktenskapet, tillskillnad från ett svenskt äktenskap, inte gäller tillsvidare utan är tidsbegränsat.

Däremot är det inte viktigt att rättsförhållandet kallas för just ”äktenskap” i landets lagstiftning. Till exempel kan två personer med samma könstillhörighet i vissa länder registrera ett partnerskap som i huvudsak ger samma rättsverkningar som ett äktenskap enligt svensk lag. Ett sådant utländskt partnerskap kan erkännas som ett äktenskap i Sverige förutsatt att rättsverkningarna motsvarar ett svenskt äktenskap (jfr bet. 2008/09:CU19 s. 22). Läs mer under rubriken Omvandling av registrerade partnerskap till äktenskap.

När ett utländskt äktenskap inte ska erkännas i Sverige

Ett utländskt äktenskap ska enligt 1 kap. 8 a § första stycket IÄL som huvudregel inte erkännas i Sverige

• om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående fanns hinder mot äktenskapet enligt svensk lag
• om det är sannolikt att någon av personerna tvingades att ingå äktenskapet, eller
• om personerna inte var samtidigt närvarande när de ingick äktenskapet.

Enligt gällande bestämmelser saknar det oftast betydelse om personerna hade någon anknytning till Sverige när de ingick äktenskapet eller inte. Undantaget från detta är äktenskap utan samtidig närvaro. Ett sådant äktenskap ska endast nekas erkännande om någon av personerna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL).

Undantag vid synnerliga skäl

Det utländska äktenskapet kan i undantagsfall ändå erkännas i Sverige. Då krävs enligt 1 kap. 8 a § andra stycket IÄL

• att det finns synnerliga skäl, och
• att båda personerna är över 18 år vid tidpunkten för prövningen.

Uttrycket synnerliga skäl används i lagstiftningen för att tydliggöra att en betydande restriktivitet ska gälla. För att det ska finnas synnerliga skäl krävs det att ett nekat erkännande i det enskilda ärendet medför allvarliga konsekvenser för personerna eller att det annars framstår som orimligt att inte erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 135).

Hinder mot äktenskapet enligt svensk lag

När två personer har ingått ett utländskt äktenskap och det fanns omständigheter som utgjorde äktenskapshinder enligt svensk lag ska äktenskapet som huvudregel inte erkännas i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Utländska barnäktenskap

En person som är under 18 år får inte ingå äktenskap enligt svensk lag (2 kap. 1 § ÄktB). Om personerna har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem var under 18 år vid äktenskapets ingående är det fråga om ett barnäktenskap. Ett barnäktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL). Äktenskapet upphör inte att vara ett barnäktenskap när båda personerna har fyllt 18 år (prop. 2017/18:288 s. 6).

Syftet med bestämmelsen, att utländska barnäktenskap inte ska erkännas, är att skydda barn mot att behöva leva i äktenskap i Sverige. Lagstiftaren har även mer allmänt velat motverka förekomsten av barnäktenskap i landet (prop. 2017/18:288 s. 27).

Särskilt om synnerliga skäl att erkänna ett utländskt barnäktenskap

Möjligheten att vid synnerliga skäl göra undantag från huvudregeln, att utländska barnäktenskap inte bör erkännas, ska tillämpas mycket restriktivt.

En person som har ingått ett utländskt äktenskap och som vid prövningen fortfarande är under 18 år kan aldrig erkännas som gift i Sverige (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2018:1973] om ändring i IÄL).

Att en underårig person i ett utländskt barnäktenskap hunnit fylla 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen är inte i sig ett synnerligt skäl för att erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 27). När båda personerna i ett barnäktenskap är över 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen ska i stället en avvägning göras mellan hur ett nekat erkännande påverkar personernas privatliv i förhållande till syftet med erkännandeförbudet. Denna avvägning ska göras utifrån omständigheterna i det specifika ärendet. Som utgångspunkt väger skälen för att neka erkännande av barnäktenskapet tyngre än de eventuella negativa konsekvenser som detta kan medföra för personerna (prop. 2017/18:288 s. 35).

Utländska äktenskap mellan nära släktingar

Två personer som är nära släkt på något av de sätt som beskrivs i 2 kap. 3 § ÄktB får inte ingå äktenskap enligt svensk lag. Läs mer under rubriken Nära släktskap.

När personerna har ingått ett utländskt äktenskap och de var nära släkt på ett sätt som gjorde att de inte fick ingå äktenskap enligt svensk lag är det fråga om ett så kallat släktskapsfall. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Möjligheten att vid synnerliga skäl göra undantag från huvudregeln, att utländska släktskapsfall inte bör erkännas, ska tillämpas mycket restriktivt.

Utländska månggiften

En person som redan är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå ett nytt äktenskap enligt svensk lag (2 kap. 4 § ÄktB). När personerna har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem redan var gift vid tidpunkten för äktenskapets ingående är det fråga om ett månggifte. Det senare ingångna äktenskapet i ett utländskt månggifte ska som huvudregel inte erkännas i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Syftet med bestämmelsen att utländska äktenskap som innebär månggifte inte ska erkännas är att skydda framförallt kvinnor från att i Sverige behöva leva i äktenskap som är diskriminerande och som inte är förenliga med den svenska synen på likabehandling mellan könen. (prop. 2020/21:149 s. 23).

Särskilt om synnerliga skäl att erkänna ett utländskt månggifte

Möjligheten att vid synnerliga skäl göra undantag från huvudregeln, att utländska månggiften inte bör erkännas, ska tillämpas mycket restriktivt.

Undantaget syftar inte till att kunna godkänna ett månggifte som sådant. Däremot kan det i specifika situationer finnas utrymme att erkänna att en person är gift i syfte att få en viss specifik rättsverkan, till exempel i fråga om bodelning eller arv. Denna typ av prövning, om ett äktenskaps specifika rättsverkan, blir sällan aktuell för Skatteverket att göra inom ramen för ett folkbokföringsärende (prop. 2020/21:149 s. 23).

En fråga är om ett utländskt äktenskap, som var ett månggifte vid tidpunkten för äktenskapets ingående, ska nekas erkännande trots att en persons tidigare äktenskap senare har upplösts. Vid erkännandeprövningen är det alltså endast personerna i det senare äktenskapet som är gifta med varandra. Enligt förarbetena kan det då, i större utsträckning än annars, finnas skäl att erkänna äktenskapet trots att det ursprungligen fanns ett svenskt äktenskapshinder (d.v.s. månggifte). Frågan om det finns synnerliga skäl måste dock alltid avgöras utifrån förutsättningarna i det enskilda ärendet, inom ramen för en konsekvens- och rimlighetsbedömning (prop. 2013/14:208 s. 27 och prop. 2020/21:149 s. 24).

Äldre bestämmelser om utländska äktenskap

Gällande bestämmelser om att utländska äktenskap som huvudregel ska nekas erkännande när det fanns svenska äktenskapshinder trädde i kraft den 1 juli 2021. Bestämmelserna ska tillämpas på utländska äktenskap som Skatteverket inte har registrerat uppgifter om i folkbokföringsdatabasen före ikraftträdandet. I praktiken innebär det att gällande bestämmelser ska tillämpas för alla utländska barnäktenskap, släktskapsfall och månggiften som Skatteverket inte redan har registrerat uppgifter om. Detta oavsett när äktenskapet ingicks (övergångsbestämmelserna till lagen [2021:465] om ändring i IÄL).

Utländska tvångsäktenskap

När personerna har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem har tvingats till detta är det fråga om ett tvångsäktenskap. Om tvånget görs sannolikt är huvudregeln att äktenskapet inte ska erkännas i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 2 IÄL).

För att det ska vara fråga om ett tvångsäktenskap ska någon av personerna ha förmåtts att ingå äktenskapet genom utövande av sådant tvång som är straffbart enligt svensk lag eller genom utövande av andra kvalificerade påtryckningar. En persons utsatta belägenhet kan också ha utnyttjats för att förmå hen att ingå äktenskapet på ett sätt som gör att det blir fråga om ett tvångsäktenskap (prop. 2013/14:208 s. 20 och prop. 2017/18:288 s. 12 f.).

Möjligheten att vid synnerliga skäl göra undantag från huvudregeln, att utländska tvångsäktenskap inte bör erkännas, ska tillämpas mycket restriktivt.

Utländska äktenskap utan samtidig närvaro (fullmaktsäktenskap)

Ett utländskt äktenskap där personerna inte var samtidigt närvarande vid äktenskapets ingående ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Detta gäller dock endast när någon av personerna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL).

Förbudet mot att erkänna ett utländskt äktenskap utan samtidig närvaro gäller oavsett i vilken form personerna har ingått äktenskapet, till exempel genom vigsel eller genom undertecknande av ett äktenskapskontrakt. Det saknar betydelse om det var båda eller endast en av personerna som var frånvarande. Det saknar också betydelse om den frånvarande personen företräddes av ett ombud (prop. 2013/14:208 s. 135).

Syftet med regeln att äktenskap utan samtidig närvaro inte ska erkännas är att minska risken för tvångsäktenskap och andra typer av ofrivilliga äktenskap samt att förhindra ett kringgående av den svenska äktenskapslagstiftningen. Bestämmelserna tar alltså sikte på situationer där det funnits en risk för att en persons vilja inte tagits i beaktande eftersom hen inte var personligen närvarande vid vigseltillfället. Att två myndiga personer frivilligt har ingått ett äktenskap utan att närvara samtidigt innebär emellertid inte i sig att det finns synnerliga skäl att erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 35 f. och s. 136).

När ett erkännande av äktenskapet är oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public)

Rättsverkningarna av ett utländskt statusförhållande ska inte erkännas i Sverige om ett sådant erkännande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Denna princip kallas för ordre public och kommer bland annat till uttryck i 7 kap. 4 § IÄL.

Ett utländskt äktenskap kan alltså nekas erkännande om det skulle strida mot principen om ordre public, detta även om det inte skulle finnas något uttryckligt erkännandeförbud i lagstiftningen (prop. 2003/04:48 s. 25 och prop. 2017/18:288 s. 7).

Skatteverkets registrering av utländska äktenskap

Om Skatteverket kan konstatera att en folkbokförd person har ingått ett utländskt äktenskap som gäller i Sverige registrerar verket personen i folkbokföringsdatabasen med civilståndet gift. Skatteverket registrerar även uppgifter om vilket datum som personen ingick äktenskapet och med vem (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

Skatteverket registrerar en person som har ingått ett utländskt partnerskap med civilståndet gift i folkbokföringsdatabasen om partnerskapet är giltigt i Sverige och har samma rättsverkningar som ett svenskt äktenskap.

Skatteverket ska inte registrera uppgifter om ett äktenskap som har ingåtts utanför Sveriges gränser om ingen av personerna är eller har varit folkbokförd (jfr 1 § andra stycket FOL). Det gäller även om förutsättningarna för ett erkännande av det utländska äktenskapet är uppfyllda.