OBS: Detta är utgåva 2023.16. Sidan är avslutad 2023.
I förordningen har begreppen näringsidkare, företag, elslutkund, fastprisavtal och intressegemenskap definierats. I övrigt har ord och uttryck som används i förordningen samma betydelse som i ellagen. Här behandlas även vad som menas med primärproduktion av jordbruksprodukter och fiskeri- och vattenbrukssektorn.
Av 6 § första stycket elstödsförordningen framgår att med näringsidkare menas en fysisk person som bedriver sådan näringsverksamhet i Sverige som avses i 13 kap. 1 § IL.
Med näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § första och andra stycket IL menas en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Med näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § tredje stycket IL menas att innehav av näringsfastigheter och näringsbostadsrätter samt avverkningsrätt till skog alltid ska räknas som näringsverksamhet.
Enligt inkomstskattelagen räknas all näringsverksamhet som bedrivs av en enskild näringsidkare som en enda näringsverksamhet. Om näringsidkaren bedriver självständig näringsverksamhet utanför EES, räknas dock all sådan verksamhet som en egen näringsverksamhet (14 kap. 10 § IL).
Definitionen av näringsidkare i elstödsförordningen innefattar endast en sådan näringsverksamhet i Sverige som avses i 13 kap. 1 § IL. Begränsningen till sådan näringsverksamhet i Sverige som avses i 13 kap. 1 § IL innebär enligt Skatteverket att näringsverksamhet som uteslutande bedrivs utanför Sverige inte omfattas av definitionen på näringsidkare i 6 § elstödsförordningen. Exempel på detta kan t.ex. vara innehav av en näringsfastighet utanför Sverige. Det saknar även betydelse om verksamheten bedrivs inom eller utanför EES området.
Enligt Skatteverket saknar det även betydelse om en person t.ex. är begränsat skattskyldig i Sverige enligt 6 kap. 11 § IL för inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe eller en näringsfastighet i Sverige. I en sådan situation omfattas personen av definitionen på näringsidkare i 6 § elstödsförordningen.
Med företag menas en juridisk person eller näringsidkare (6 § första stycket elstödsförordningen).
Med juridisk person menas en organisation eller sammanslutning som har förmåga (rättskapacitet) att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. En juridisk person kan t.ex. ingå avtal, äga tillgångar, ha skulder och bli stämd i domstol.
Definitionen innefattar t.ex. stiftelser, föreningar och registrerade trossamfund. Även kommuner och regioner omfattas (se promemorian Förslag till förordning om elstöd till företag, dnr KN2023/02353, s. 2).
En stat räknas som en juridisk person, men elstöd får inte lämnas till statliga myndigheter enligt 13 § elstödsförordningen.
Även ett dödsbo och ett svenskt handelsbolag räknas som en juridisk person. I detta sammanhang saknar det t.ex. betydelse att bestämmelserna om juridiska personer i inkomstskattelagen inte ska tillämpas på ett svenskt handelsbolag eller ett dödsbo.
Ett enkelt bolag är ingen juridisk person och kan inte förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter eller föra talan inför domstolar och andra myndigheter (jfr 1 kap. 4 § HBL). Om ett enkelt bolag ändå angetts som part i ett avtal med ett nätföretag så kan, enligt Skatteverket, i stället bolagsmännen vara berättigade att söka stöd. Bedömningen ifråga om rätt till stöd och stödets storlek för respektive bolagsman är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.
Ett företag vars köp av el avser eget bruk definieras som elslutkund (6 § första stycket elstödsförordningen).
Att elslutkund definieras som ett företag vars köp av el avser eget bruk innebär inte att företaget måste ha konsumerat elen. Om företagets verksamhet består i att tillhandahålla lokaler med el till hyresgäster eller motsvarande anses den el som behövs för tillhandahållandet vara använd för ”eget bruk” även om den i slutändan konsumeras av hyresgästen. Så kan bli fallet för exempelvis fastighetsbolag, samfällighetsföreningar, bostadsföretag, andelshus eller hyreshus (se promemorian Förslag till förordning om elstöd till företag, dnr KN2023/02353, s. 2 f.).
Att företagets köp av el ska avse eget bruk innebär, enligt Skatteverket, inte att all el som ett företag köper måste uppfylla detta kriterium. Om företaget t.ex. skulle sälja viss del av elen vidare till en annan part så är kriteriet ändå uppfyllt, så länge företaget uppfyller kriteriet att köp av el avser eget bruk.
Med fastprisavtal menas ett avtal som för en förutbestämd tid garanterar en elslutkund ett fast pris per kilowattimme eller liknande (6 § första stycket elstödsförordningen).
Prövningen utgår enligt Skatteverket från respektive fastprisavtal. Ett fastprisavtal brukar normalt löpa på perioder om ett, två eller tre år. Det förekommer kortare och längre avtalsperioder.
Med fast pris per kilowattimme menas ett avtal som ger en elslutkund ett fast pris per kilowattimme. Med liknande menas att elpriset på annan avtalsmässig grund är fast under perioden i den meningen att priset inte förändras under avtalsperioden, t.ex. att beloppet är fast oavsett förbrukning, eller att viss del är fast per kilowattimme, och viss del utgår som ett fast grundbelopp oavsett förbrukning. I detta innefattas inte ändringar under perioden p.g.a. ändringar vid uttag av skatt.
Om ett fastprisavtal ersätts av ett annat fastprisavtal p.g.a. att det första löpt ut så är det inte samma fastprisavtal. Om ett fastprisavtal förlängts tidsmässigt med stöd i en option som ingåtts redan i samband med det ursprungliga avtalet så ska hela avtalsperioden inklusive den förlängda avtalsperioden ses som ett och samma fastprisavtal.
Vid tillämpning av reglerna om elstöd till företag ska företag anses vara i intressegemenskap om företagen ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL (6 § andra stycket elstödsförordningen). Läs mer om koncern enligt årsredovisningslagen.
Samma lydelse och hänvisning till 1 kap. 4 § ÅRL finns även i andra bestämmelser, t.ex. 4 § tredje stycket FOM, 14 § andra stycket FOM, 24 kap. 22 § första stycket IL och 24 b kap. 3 § första stycket 1 IL. Betydelsen av denna lydelse framgår av förarbetena till dessa bestämmelser (jfr Fm 2020:8 s. 9, Fm 2020:8 s. 16, prop. 2017/18:245 s. 360 och prop. 2019/20:13 s. 124). Att koncernen ska vara av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL innebär att även utländska koncerner omfattas om företagen upprätthåller förbindelser med varandra motsvarande vad som anges i ÅRL.
Enligt Skatteverket ingår inte staten, en kommun eller en region i en intressegemenskap enligt 6 § andra stycket elstödsförordningen eftersom dessa inte kan vara ett moderföretag enligt årsredovisningslagen (jfr 1 kap. 2 §, 2 kap. 5 § och 6 kap. 1 § BFL samt 1 kap. 3 § 1 och 1 kap. 4 ÅRL).
Bestämmelsen om intressegemenskap har betydelse i regeln om att företag inte tidigare får ha beviljats elstöd, hur stort stöd företaget kan få, hur ansökan om elstöd ska lämnas in och vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan om elstöd.
Vid beräkning av elstödets storlek har det betydelse om verksamhet bedrivs inom primärproduktion av jordbruksprodukter. Detta har också betydelse för offentliggörandet av uppgifter. Begreppet definieras inte i elstödsförordningen. I artikel 2.44 i ABER definieras primär jordbruksproduktion som produktionen av produkter från jorden och från uppfödning, som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, utan att några andra vidare processer utförs som förändrar dessa produkters natur.
Vid beräkning av elstödets storlek har det betydelse om verksamhet bedrivs inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna. Detta har också betydelse för offentliggörandet av uppgifter. Begreppet definieras inte i elstödsförordningen. I artikel 2.14 i FIBER definieras fiskeri- och vattenbrukssektorn som den sektor av ekonomin som omfattar all verksamhet inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Fiskeri- och vattenbruksprodukter definieras, enligt artikel 2.13, som de produkter som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter.
Övriga ord och uttryck som används i förordningen, utöver de som särskilt definierats i 6 § elstödsförordningen, har samma betydelse som i ellagen (1997:857) (6 § tredje stycket elstödsförordningen).