Inkomst från kontraktsrättsliga fonder

Man måste bedöma vilken typ av fond det är fråga om

Kontraktsrättsliga fonder är inga juridiska personer. Värdepappersfonder och specialfonder ska emellertid behandlas som juridiska personer vid tillämpningen av inkomstskattelagen (2 kap. 3 § andra stycket IL). När det gäller kontraktsrättsliga fonder som inte är värdepappersfonder och specialfonder finns däremot inget rättsligt stöd för att behandla dem som skattesubjekt (HFD 2022 not. 22). Det finns heller inga särskilda skatteregler för dem i inkomstskattelagen.

När man ska bedöma hur inkomster från en kontraktsrättslig fond ska beskattas kan det vara lämpligt att följa den metodik Högsta förvaltningsdomstolen använde i HFD 2022 not. 22. Det innebär att man börjar med att bedöma om det är en värdepappersfond eller specialfond. Om det inte är fråga om en sådan fond får man bedöma om det finns någon formell ägare till fondens tillgångar. Om fonden inte kan inordnas i någon av dessa kategorier återstår att anse att tillgångarna i fonden ägs gemensamt av andelsägarna.

När det gäller kontraktsrättsliga fonder som inte är värdepappersfonder eller specialfonder utgår Skatteverkets beskrivning från fonder som uppfyller kriterierna för att kunna vara alternativa investeringsfonder.

Denna sida tar inte upp beskattningen av andelsägare i svenska och utländska fonder som är juridiska personer (och som inte är värdepappersfonder eller specialfonder). Där blir beskattningen beroende av vilken juridisk form fonden har.

Alternativa investeringsfonder

Med en alternativ investeringsfond avses enligt 1 kap. 2 § LAIF ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

• tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare
• inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i det s.k. UCITS-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG).

För att det ska vara fråga om en alternativ investeringsfond bör investerarna inte ha någon löpande kontroll avseende investeringarna och inte ha någon daglig kontroll över verksamheten. Konstruktioner som investerar privatpersoners förmögenhet utan att hämta in externt kapital anses inte vara alternativa investeringsfonder. Detsamma gäller företeelser som bara rör en begränsad krets personer, som också har någon annan relation till varandra än den aktuella investeringen, t.ex. arbetskamrater som bildar en aktiesparklubb och har en samägd värdepappersdepå (prop. 2012/13:155 s. 193).

Specialfonder är alternativa investeringsfonder men regleras särskilt i 12 kap. LAIF och omfattas av samma skatteregler som värdepappersfonder.

Värdepappersfonder och specialfonder

I Sverige finns enbart kontraktsrättsliga värdepappersfonder och specialfonder. Vid tillämpningen av inkomstskattelagen ska de emellertid behandlas som juridiska personer (2 kap. 3 § andra stycket IL). Detsamma gäller kontraktsrättsliga utländska motsvarigheter till värdepappersfonder och specialfonder. Läs mer om värdepappersfonder och specialfonder på sidan Vad är värdepappersfonder och specialfonder?. Skatteverket har i ett ställningstagande gett sin syn på vad som är utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder.

Värdepappersfonder och specialfonder är inte skattskyldiga för inkomst av de tillgångar som ingår i fonden. Det gäller såväl svenska värdepappersfonder och specialfonder (6 kap. 5 § IL) som utländska värdepappersfonder och specialfonder (6 kap. 13 § IL).

För andelsägarna är en andel i en värdepappersfond eller specialfond en delägarrätt (48 kap. 2 § första stycket IL). Det innebär att andelsägaren blir skattskyldig för utdelning från fonden och kapitalvinst vid avyttring av andelen. Andelsägaren ska också ta upp en schablonintäkt som beräknas på värdet på innehavda fondandelar vid ingången av året (42 kap. 43–44 §§ IL).

Fonder där det finns en formell ägare av tillgångarna

Om fonden inte är en värdepappersfond eller specialfond uppkommer frågan om det finns någon formell ägare till tillgångarna i fonden.

Beskattning av den formella ägaren

Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att när det finns en formell ägare av tillgångarna i fonden är den formella ägaren skattskyldig för sådana inkomster i fonden som är skattepliktiga enligt inkomstskattelagen (HFD 2022 not. 22, med hänvisning till RÅ 2003 not. 67 och RÅ 2003 not. 160).

De båda målen RÅ 2003 not. 67 och 160 handlar om tyska fastighetsfonder utan egen rättskapacitet som förvaltades av tyska bolag. Fonderna skulle investera i svenska fastigheter respektive i andel i ett svenskt fastighetsägande kommanditbolag. Fonderna var öppna fonder med många delägare. De motsvarade inte svenska värdepappersfonder och specialfonder. I Tyskland var förvaltarna legalt sett ägare till fondernas tillgångar men beskattades inte där för fondernas inkomster. Fondernas inkomster beskattades hos andelsägarna antingen när de delades ut eller vid räkenskapsårets utgång. Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatterättsnämndens bedömning att det var förvaltarna såsom ägare till fondernas tillgångar som skulle beskattas för inkomster från fastigheterna och andelen i kommanditbolaget.

Högsta förvaltningsdomstolen har använt både uttrycket ”formell ägare” och ”legalt sett ägare” när förvaltaren haft en sådan ägarställning trots att denna inte haft rätt till avkastningen på tillgångarna. På denna sida används uttrycket ”formell ägare”. Det kan vara förvaltaren som ses som formell ägare men det kan även vara förvaringsinstitutet. Frågan om det finns en formell ägare av tillgångarna i fonden får avgöras utifrån lagstiftningen i det land där fonden är bildad eller utifrån fondbestämmelserna om det regleras där. När det gäller trustfonder ses trusteen som legal ägare till tillgångarna. Det finns ingen svensk lagstiftning som medför att förvaltaren eller förvaringsinstitutet ska ses som formell ägare av tillgångarna. Den situationen bör därför i normalfallet bara bli aktuell när det gäller utländska fonder.

Beskattning av andelsägaren

När det gäller andelsägarna i en fond där det finns en formell ägare till tillgångarna har Skatterättsnämnden funnit att andelsägaren ska beskattas för utdelning från fonden och kapitalvinst vid avyttring av andelar i fonden. En avyttring av andelar ska behandlas som en avyttring av delägarrätter (SRN 2006-11-13). Skatteverket delade den bedömningen och överklagade inte förhandsbeskedet. Förhandsbeskedet gällde en trustfond men samma sak gäller för andelsägare i andra fonder där det finns en formell ägare till fondens tillgångar (se Skatteverkets ställningstagande Vem är utdelningsberättigad och skattskyldig för kupongskatt när det gäller utländska kontraktsrättsliga fonder? avsnitt 4.3). Andelsägaren ska inte ta upp någon schablonintäkt eftersom det inte är fråga om andelar i en värdepappersfond eller specialfond.

Fonder där tillgångarna anses samägda av andelsägarna

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt hur inkomsterna från en svensk kontraktsrättslig fond ska beskattas där det framgick att fondförmögenheten skulle ägas gemensamt av andelsägarna. Det fanns ingen grund för att anse att inkomsterna från fonden utgjorde utdelning på delägarrätter för andelsägarna. I målet var det fråga om andelsägare som var fysiska personer och utgången blev att de skulle beskattas i inkomstslaget kapital för inkomsterna från fonden (HFD 2022 not. 22). Om andelsägarna i en sådan fond är juridiska personer sker den löpande beskattningen av inkomsterna i fonden i inkomstslaget näringsverksamhet.

I HFD 2022 not. 22 var det fråga om en fond som var öppen för löpande investeringar och inlösen. Det innebär att antalet andelsägare och storleken på deras andelar kommer att skifta. Tillgångarna i fonden bestod av räntebärande fordringar. En andelsägare ska då beskattas för sin andel av ränta som betalas på fordringarna och sin andel av kapitalvinsten eller kapitalförlusten när fonden avyttrar fordringarna. Eftersom tillgångarna anses samägda kommer andelsägarens ideella andel i varje tillgång att variera när nya delägare går in i fonden eller andra delägare begär inlösen vilket leder till avyttring eller förvärv av ideella andelar i fondens olika tillgångar vid respektive tidpunkt. Skatteverket har i sin rättsfallskommentar till domen visat med ett exempel vad beskattningskonsekvenserna blir (se rättsfallskommentaren HFD 2022 not. 22 – Fråga om beskattningskonsekvenserna för inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond).

Skatteverket anser att obegränsat skattskyldiga investerare i utländska riskkapitalfonder i form av limited partnerships i Jersey m.fl. äger tillgångarna gemensamt och ska beskattas för avkastningen på dem utifrån sin ägda andel av respektive tillgång. Sådana limited partnerships är inte utländska juridiska personer. Det saknar betydelse för beskattningen att utbetalningar från partnershipet sker vid vissa tidpunkter och ofta benämns utdelning. Det är i stället de inkomster som flyter in i partnershipet som ska beskattas hos investerarna. Aktiebolag beskattas i enlighet med god redovisningssed om inget annat är särskilt föreskrivet i inkomstskattelagen. Bedömningen av om utgifterna i partnershipet är avdragsgilla får göras utifrån vad de avser. Exempelvis ska utgifter som avser förvärv av portföljbolag eller andra tillgångar läggas till anskaffningsutgiften för tillgången. Den typen av riskkapitalfonder i form av limited partnerships som ställningstagandet avser är slutna fonder vilket innebär att efter den inledande fasen är fonderna stängda för in- och utträde. Det medför att investerarnas ägda andel av de olika tillgångarna inte varierar på det sätt som blir fallet i öppna fonder likt den som var föremål för prövning i HFD 2022 not. 22.