OBS: Detta är utgåva 2024.3. Visa senaste utgåvan.

Arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet vid ett fast driftställe inom ett stödområde får göra ett särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna. Det gäller dock inte företag inom transportsektorn eller företag som bedriver jordbruk, vattenbruk eller fiske.

Motsvarande regler finns även för dem som betalar egenavgifter.

Förutsättningar för rätt till avdraget

Arbetsgivare som har sin verksamhet inom ett stödområde får göra ett särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna, s.k. regionalt stöd. Det gäller för dem som bedriver näringsverksamhet från ett fast driftställe i stödområdet.

Även ideella föreningar och stiftelser, med undantag för registrerade trossamfund, får göra avdraget om de bedriver verksamheten vid en sådan plats i stödområdet som motsvarar ett fast driftställe.

Bestämmelserna om det särskilda avdraget finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980), i fortsättningen kallad stödområdeslagen.

Syftet med avgiftslättnaden är att den ska stimulera småföretagandet samt att bidra till en god service i de delar av landet som har de största geografiska lägesnackdelarna med bl.a. långa avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma klimatförhållanden (prop. 2001/02:45 s. 36).

Vilka områden räknas som stödområde?

Stödområdet omfattar främst kommuner i inre Norrland och i de norra delarna av Dalarnas och Värmlands län. För några av kommunerna räknas bara delar av dessa genom att vissa församlingar har angivits som ingående i stödområdet. Med församlingar menas de territoriella församlingar som fanns den 31 december 1999.

De kommuner och församlingar som omfattas av stödområdeslagen är uppräknade i en bilaga till lagen. De är, per län, följande:

Län

Kommuner och församlingar

Norrbotten

Arvidsjaurs, Arjeplogs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner samt Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun och f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun

Västerbotten

Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun.

Jämtland

Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner.

Västernorrland

Sollefteå och Ånge kommuner, Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun samt Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun.

Gävleborg

Ljusdals kommun.

Dalarna

Malung-Sälens, Orsa, Vansbro och Älvdalens kommuner samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora kommun.

Värmland

Torsby kommun

Verksamhet vid fast driftställe

För rätt till avdraget krävs att verksamheten bedrivs från arbetsgivarens fasta driftsställe eller, när det gäller ideella föreningar och stiftelser, en plats som motsvarar ett sådant driftställe i stödområdet (2 § stödområdeslagen).

Med fast driftställe för näringsverksamhet menas en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Begreppet fast driftställe innefattar särskilt plats för företagsledning, filial, kontor, fabrik, verkstad m.m. (2 kap. 29 § IL).

Det saknar betydelse var arbetsgivaren är registrerad. Även ett företag med säte utanför stödområdet som har verksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet har rätt till avdraget för den del av verksamheten som kan kopplas till detta driftställe (5 § andra stycket stödområdeslagen). I avgiftsunderlaget får endast ingå avgiftspliktig ersättning som har betalats ut för arbete vid ett fast driftställe i stödområdet. Om verksamheten bedrivs så att arbete utförs vid flera fasta driftställen blir det aktuellt att skilja ut den del av ersättningen som betalats ut för arbete vid driftstället inom området. Det bör dock inte medföra särskilt stora problem eftersom det vanligtvis är tillräckligt med fyra heltidsarbetande personer vid driftstället för att avdrag ska göras med maximalt belopp (prop. 2001/02:45 s. 55).

Det är arbetsgivarens faktiskt bedrivna arbete inom stödområdet som avgör om arbetsgivaren får göra det särskilda avdraget från arbetsgivaravgifterna. Om personer som är anställda vid ett fast driftställe i stödområdet företar kortvariga tjänsteresor utanför området innebär det inte att arbetsgivaren förlorar sin rätt till avdraget för de löner som betalas ut under den tid tjänsteresorna pågår.

En anställd som normalt utför sitt arbete vid ett fast driftställe i stödområdet kan arbeta hemifrån i viss omfattning utan att arbetsgivaren förlorar sin rätt till avdrag. Detta förutsätter att hemarbetet inte är så omfattande att den anställdas tjänsteställe flyttas från stödområdet.

Läs mer om fast driftställe.

Personliga assistenter

Det arbete som en personlig assistent utför hos en funktionshindrad person i dennas bostad inom stödområdet anses som arbete vid assistansföretagets fasta driftställe även om arbetsgivaren har sitt säte utanför stödområdet. Detta gäller även om assistentens arbete innebär att under dagtid vara tillsammans med den funktionshindrade på dennas utbildnings- eller arbetsplats eller liknande. Dock krävs att arbetet i stödområdet är avsett att pågå under minst sex månader.

Byggnadsarbete

För en arbetsgivare inom byggnadsbranschen utgör en byggarbetsplats ett fast driftställe om arbetet där ska pågå minst sex månader. Ett byggföretag med säte utanför stödområdet kan därför ha rätt till avdrag från arbetsgivaravgifterna om företagets verksamhet vid platsen för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamheten ska pågå under minst sex månader.

Konsultföretag

Ett konsultföretag med säte utanför stödområdet anses ha ett fast driftställe inom stödområdet om en anställd hos företaget ska arbeta i en kunds lokaler inom stödområdet och arbetet är avsett att pågå under minst sex månader.

Skogsarbete

För dem som arbetar med skogsavverkning och annat skogsarbete på en skogsfastighet som tillhör arbetsgivaren anses platsen för skogsarbetet utgöra arbetsgivarens fasta driftställe. Det gäller oberoende av om företaget på den fastigheten har någon av de anordningar som lagtexten anger såsom plats för företagsledning, filial, kontor m.m. (RÅ 2001 ref. 38).

Om arbetet utförs på en skogsfastighet som inte tillhör arbetsgivaren blir skogsfastigheten arbetsgivarens fasta driftställe om arbetet där är avsett att pågå minst sex månader. Om arbetet utförs på olika fastigheter som samtliga ligger inom stödområdet bedöms varje fastighet för sig. Arbetet måste alltså pågå i minst sex månader på en enskild fastighet för att ett fast driftställe ska anses finnas där.

I vilka fall får avdrag inte göras?

Vissa arbetsgivare och vissa typer av verksamhet har inte rätt att få regionalt stöd, även om de är belägna i ett stödområde.

Arbetsgivare som inte får göra avdraget

Vissa arbetsgivare är uteslutna från rätten till avdrag oavsett verksamhet, eftersom avdraget är avsett att vara en stimulans för näringslivet (1 och 3 §§ stödområdeslagen). De undantagna arbetsgivarna är:

  • kommuner
  • regioner
  • statliga myndigheter
  • statliga affärsdrivande verk
  • registrerade trossamfund.

Ett av stat eller kommun helägt aktiebolag har däremot rätt till det särskilda avdraget om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Eftersom avdrag bara medges för arbete i utgivarens näringsverksamhet (undantag för vissa ideella föreningar) får exempelvis privatpersoner som betalar arbetsgivaravgifter inte göra det särskilda avdraget.

Verksamhet som inte ger rätt till avdrag

Vissa verksamheter ger inte rätt till särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna (4 § stödområdeslagen). Det är verksamheter som omfattas av särskilda stödbestämmelser inom EU. De verksamheter det gäller är följande:

  • transportverksamhet
  • fiskeriverksamhet, vattenbruksverksamhet eller sådan jordbruksverksamhet som avser produkter som anges i bilaga 1 till EUF-fördraget.

Med jordbruksprodukter avses jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa (artikel 38.1 i EUF-fördraget). I bilaga 1 till EUF-fördraget finns en lista över vilka produkter som avses. Bilaga 1 ligger i avsnittet ”Bilagor till fördraget om europeiska unionens funktionssätt”.

Den som uteslutande bedriver verksamhet av de angivna slagen får alltså inte göra det särskilda avdraget.

Om en arbetsgivare bedriver blandad verksamhet som både omfattar någon av de nämnda verksamheterna och annan verksamhet, kan arbetsgivaren göra avdrag från arbetsgivaravgifterna för denna andra verksamhet om den bedrivs vid ett fast driftställe inom stödområdet.

SNI-koder kan vara till hjälp vid avgränsningen

Som hjälp för att avgränsa vilka verksamheter som inte ger rätt till avdrag från arbetsgivaravgifterna kan man använda Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI 2007).

Det är inte SNI-koden som sådan som är avgörande för frågan om företaget har rätt till särskilt avdrag, utan det är den verksamhet som företaget rent faktiskt bedriver. Det kan också finnas verksamheter med annan SNI-kod än de nedan uppräknade som inte har rätt till stödet.

Till sådan jordbruksverksamhet som inte ger rätt till avdrag bör verksamheter med SNI-koder som hör till grupperna 011–015 räknas. Hit hör exempelvis odling av spannmål, mjölk- och äggproduktion och renskötsel.

Däremot räknas inte service till jordbruk, t.ex. avbytarverksamhet, som jordbruk och ger därför rätt till avdrag.

Till fiske och vattenbruk bör räknas verksamheter med SNI-kod tillhörande grupp 03.

Till transportverksamhet bör räknas järnvägstransport (SNI-kod 491 och 492), övrig landtransport (kod 493 och 494), sjötransport (kod 501–504) och lufttransport (kod 511 och 512 med undantag för kod 5122 rymdfart). Verksamheter som tillhör dessa huvudgrupper ger därför inte rätt till de särskilda avdragen. Hit hör exempelvis SNI-koderna för taxitrafik, kollektivtrafik och annan landtransport av passagerare med buss och på järnväg.

Stödtjänster till transport såsom resebyråverksamhet samt post- och telekommunikationer ger däremot rätt till det särskilda avdraget om verksamhet bedrivs från fast driftställe i stödområdet.

Avdragets storlek och hur det beräknas

Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna ska från summan av avgifterna avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. Sammanlagt får avdrag dock göras med högst 7 100 kr per månad vilket motsvarar högst 85 200 kr per år (5 § första stycket stödområdeslagen). Avdraget beräknas för varje månad. Om arbetsgivaren inte kunnat göra fullt avdrag en viss månad kan detta inte utnyttjas följande månader.

Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften och i andra hand från arbetsgivaravgifterna.

Det särskilda avdraget från den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgifterna i stödområdet får inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften enligt socialavgiftslagen (5 § stödområdeslagen och prop. 2020/21:83 s. 68).

Exempel: hur ska avdraget beräknas

Avgiftsunderlaget en månad uppgår till 60 000 kr. Avdrag från arbetsgivaravgifterna får då göras med 10 procent, d.v.s. 6 000 kr. Arbetsgivaravgifterna före avdraget uppgår till 18 852 kr (31,42 procent av 60 000 kr) och efter avdraget 12 852 kr (18 852 kr – 6 000 kr).

Personer födda 1957 och tidigare

En grundprincip på socialavgiftsområdet är att avdrag från avgifterna aldrig får medföra att den sammanlagda avgiften att betala blir lägre än ålderspensionsavgiften på 10, 21 procent. Därför får särskilt avdrag inte göras för anställda för vilka endast ålderspensionsavgift betalas (2 § första stycket stödområdeslagen). Det gäller för anställda eller andra mottagare som vid årets ingång är 66 år eller äldre.

I koncerner ska moderbolaget i första hand göra avdraget

Syftet med det särskilda avdraget från socialavgifterna är i första hand att stimulera småföretagandet (prop. 2001/02:45 s. 36). Om flera företag ingår i en och samma koncern ska de vid bedömningen av avdragsrätten anses som en (1) avgiftsskyldig (5 § tredje stycket stödområdeslagen).

Med koncern menas samtliga inom civilrätten förekommande koncernbegrepp. Det innebär att utländska koncerners dotterbolag i Sverige inte anses ingå i en koncern när det handlar om rätten till särskilda avdrag. Detsamma gäller i det fall en fysisk person äger flera aktiebolag utan att det är fråga om ett koncernförhållande, d.v.s. om den fysiska personen inte bedriver enskild näringsverksamhet (prop. 1996/97:21 s. 21 och 28).

Begränsningsregeln för koncerner innebär att om det inom en koncern bedrivs verksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet kan det bli aktuellt för moderbolaget att göra ett utvidgat särskilt avdrag från arbetsgivaravgifterna. Det gäller även om moderbolaget självt inte bedriver sin verksamhet inom stödområdet. I första hand ska avdraget göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget ska det företaget bestämma hur avdraget ska fördelas mellan dotterföretagen.

Kombination av avdrag – forskning och utveckling

Arbetsgivare som har rätt till både avdrag för forskning och utveckling och avdrag i stödområde ska i första hand göra avdrag enligt reglerna om forskning och utveckling (7 § stödområdeslagen).

Läs mer om avdrag för forskning och utveckling.

Kombination av avdrag – växa-stöd

Ersättningar som ligger till grund för avdrag enligt växa-stödslagen (Lag [2016:1053] om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag), får inte ingå i underlaget för stöd enligt stödområdeslagen (2 § stödområdeslagen med hänvisning till 5 § växa-stödslagen).

Läs mer om växa-stöd.

Avdrag från både arbetsgivaravgifter och egenavgifter

För en egenföretagare som har anställda kan det bli aktuellt med särskilda avdrag från såväl arbetsgivar- som egenavgifterna. Även här finns en begränsningsregel som anger att de sammanlagda avdragen inte får vara högre än 85 200 kr per år (6 a § stödområdeslagen).

Statligt stöd av mindre betydelse (de minimis)

Enligt EU-rätten är statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på den gemensamma marknaden inte tillåtet om det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Vissa stöd anses dock förenliga med den inre marknaden (artikel 107.1 EUF-fördraget). Medlemsstaterna ska därför anmäla planer på stödåtgärder för granskning till kommissionen innan de får införas (artikel 108.3 EUF-fördraget). Vissa slag av stöd, som s.k. stöd av mindre betydelse, är undantagna från anmälningsskyldigheten (förordning nr 2023/2831).

Det regionala stödet utgör ett sådant statligt stöd av mindre betydelse. Stödet har inte konstruerats som ett bidrag utan företag får stödet genom att göra avdrag i arbetsgivardeklarationen utan något ansökningsförfarande.

En arbetsgivare som mottagit något ytterligare stöd av mindre betydelse ska lämna uppgift till Skatteverket om den totala storleken på stöden.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2001 ref. 38 [1]

EU-författningar

  • Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [1] [2] [3]
  • KOMMISSIONENS FÖRORDNING EU 2023 2831 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse [1]

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1]
  • Lag (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13]
  • Lag (2016:1053) om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m. [1]
  • Proposition 2001/02:45 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter, m.m. [1] [2] [3]
  • Proposition 2020/21:83 Extra ändringsbudget för 2021 - Förstärkta stöd till företag, nedsättning av arbetsgivaravgifter för unga och andra åtgärder med anledning av coronaviruset [1]

Övrigt

  • Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI) [1]
Till toppen