Bosättning på en fastighet på grund av regelmässig dygnsvila (dygnsviloregeln)

Regelmässig dygnsvila

Huvudregeln är att en person anses vara bosatt på den fastighet och i den kommun där hen har sin regelmässiga dygnsvila. Vid byte av bostad anses personen vara bosatt på den fastighet där hen kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila (7 § första stycket FOL). Om fastigheten innehåller flera bostadslägenheter ska personen också folkbokföras på lägenhet (6 § andra stycket FOL).

Den kommun där en person är folkbokförd är hens folkbokföringsort (6 § första stycket FOL).

För att dygnsvilan ska anses som regelmässig krävs att personen under sin normala livsföring har sin nattvila eller motsvarande vila på fastigheten minst en gång i veckan, eller i samma omfattning men med en annan fördelning i tiden. Personen måste alltså tillbringa minst en sjundedel av sina dygnsvilor på fastigheten.

Det är en persons normala livsföring som Skatteverket ska utgå från vid bedömningen av var personen har sin regelmässiga dygnsvila. Med normal livsföring avses personens normala förhållanden gällande sin dygnsvila. Vistelser som inte bör anses ingå i normal livsföring är i första hand sådana vistelser som föranleds eller förlängs av akut sjukdom eller frihetsberövande (prop. 1990/91:153 s. 133–134).

Dubbel bosättning och egentlig hemvist

En person som har regelmässig dygnsvila på flera fastigheter har så kallad dubbel bosättning. Personen ska då anses bosatt och folkbokföras på den av fastigheterna där hen anses ha sin egentliga hemvist. Vid bedömning av egentligt hemvist ska hänsyn tas till samtliga omständigheter (7 § första stycket FOL). Eftersom samtliga omständigheter ska beaktas finns möjlighet att ta hänsyn till de speciella omständigheter som i det enskilda fallet bör få väga tyngst (prop. 1990/91:153 s. 134).

Exempel på omständigheter att beakta vid bedömningen är (prop. 2012/13:120 s. 149):

• var personens familj är bosatt
• antalet dygnsvilor i respektive bostad
• bostädernas avstånd från arbetet
• bostädernas storlek och standard, och var huvuddelen av ägodelarna förvaras
• med vilken rätt en person nyttjar bostäderna (äganderätt, hyresrätt, andrahandskontrakt o.s.v.)
• vilken koppling personen i övrigt har till de två orterna
• om en person t.ex. har ett tidsbegränsat arbete på en ny ort och efter denna period kommer att återgå till den tidigare bostadsorten eller om det är sannolikt att personen framöver kommer att bosätta sig för gott på arbetsorten.

Var familjen är bosatt har normalt stor betydelse i bedömningen av egentlig hemvist. För ensamstående väger i stället arbetsorten tungt. Ingen av dessa omständigheter är emellertid utslagsgivande för var det egentliga hemvistet får anses vara utan samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska beaktas (jfr prop. 2012/13:120 s. 74 och 149).

Familjebegreppet i folkbokföringen tar sin utgångspunkt i den enskildas situation och är inte närmare definierat i folkbokföringslagen. Enligt praxis ingår i begreppet familj i folkbokföringssammanhang den enskildas make, maka, sambo och hemmavarande barn (prop. 2012/13:120 s. 73). Ett parförhållandes civilrättsliga status bör inte vara avgörande för om personer ska vara att betrakta som familj eller inte vid bedömning av egentlig hemvist. Till exempel om en person är gift med en person och sambo med en annan så omfattas inte den senare relationen av sambolagen, men personerna kan ändå i folkbokföringshänseende betraktas som familj (SOU 2009:75 s. 337–338).

Egentlig hemvist för barn

Ett barn ska, precis som en vuxen, vara folkbokförd på den fastighet där hen enligt 7 och 8–13 §§ FOL är att anse som bosatt (6 § första stycket FOL).

Om ett barn har två vårdnadshavare som inte bor tillsammans och barnet under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos var och en av dem, får Skatteverket folkbokföra barnet hos den av vårdnadshavarna som de båda kommer överens om (7 a § FOL). Möjligheten för vårdnadshavarna att välja var ett barn ska vara folkbokfört gäller även om varken vårdnadshavarna eller barnet har flyttat. Bestämmelsen ska däremot inte användas på ett sådant sätt att barnets folkbokföring ändras efter vad vårdnadshavarna anser är lämpligast för tillfället, till exempel genom att vårdnadshavarna återkommande lämnar in en anmälan om flytt för barnet utan att någon av parterna har flyttat (prop. 2012/13:120 s. 150 f.).

När ett barn har dubbel bosättning och det inte finns någon överenskommelse enligt 7 a § FOL så ska barnet folkbokföras enligt den allmänna regeln i 7 § första stycket FOL. Detta innebär att barnet ska folkbokföras på den fastighet där hen med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist.

När Skatteverket avgör var någon ska vara folkbokförd ska hänsyn tas till att uppgifterna i folkbokföringen ska präglas av stabilitet (HFD 2022 ref. 1). Till exempel, ett barn som efter föräldrarnas separation har sin regelmässiga dygnsvila i två olika bostäder och är folkbokförd i en av dessa bostäder ska folkbokföras i den andra bostaden först om boendeförhållandena och övriga omständigheter mer tydligt talar för att barnet har sin egentliga hemvist i den bostaden.

Några exempel på omständigheter som kan bli aktuella och därmed komma att vägas in i bedömningen av egentligt hemvist följer nedan.

Antal dygnsvilor

Antalet dygnsvilor i respektive bostad är, precis som för vuxna, en viktig omständighet att beakta vid bedömningen av egentlig hemvist. Detta då utgångspunkten är att en person ska folkbokföras där hen faktiskt vistas (prop. 2012/12:120 s. 94). För ett barn som till klart övervägande del bor hos den ena föräldern kommer därmed antalet dygnsvilor att väga tungt vid bedömning av egentlig hemvist (jfr HFD 2022 ref. 1).

Dom

Om det finns en dom som har fått laga kraft eller ett av socialnämnden godkänt avtal om vårdnad, boende eller umgänge som ger stöd i folkbokföringsfrågan, utan att innehållet ifrågasätts, kan domen eller avtalet ha betydelse vid Skatteverkets bedömning av bosättningsfrågan (prop. 2012/13:120 s. 93 f.).

Rättsfall: en dom som bestämmer en boendeförälder är en viktig omständighet för var ett barn ska vara folkbokfört när barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat vilken betydelse en dom där det bestäms att en av föräldrarna ska vara boendeförälder (6 kap. 14 a § FB) kan ha för bedömningen av var ett barn kan anses ha sin egentliga hemvist.

I det aktuella fallet hade tingsrätten bestämt att barnet skulle bo halva tiden hos vardera föräldern, och det var ostridigt att så också skedde i praktiken. Tingsrätten hade vidare beslutat att den av föräldrarna som hade flyttat till en ny bostad skulle vara boendeförälder på grund av att de bedömde att hen framstod som den allmänt mest ordningsamma av föräldrarna, till exempel när det gällde barnets skolgång och läkarbesök.

Högsta förvaltningsdomstolen anser att i fall där tingsrätten har bestämt att barnet ska bo halva tiden hos vardera föräldern och det är ostridigt att så också sker i praktiken, bör beslutet om vilken av föräldrarna som ska vara boendeförälder vara en viktig omständighet att beakta när barnets egentliga hemvist ska fastställas. Enligt domstolens bedömning väger denna omständighet tyngre än den stabilitetshänsyn som motiverar att ett barn som bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna som huvudregel ska fortsätta att vara folkbokfört på samma fastighet som före föräldrarnas separation (HFD 2022 ref. 1).

Ursprungsbostad

Den fastighet där familjen före separationen bodde tillsammans är den s.k. ursprungsbostaden. Den omständigheten att det rör sig om en bostad där familjen har bott tillsammans och barnet fortsatt har tillbringat sin dygnsvila utan något längre uppehåll efter separationen kan påverka helhetsbedömningen. Detta även om barnet numera inte är folkbokfört på fastigheten.

I praxis har ursprungsbostaden vägt tungt vid bedömningen av egentlig hemvist så länge barnet har tillbringat minst 40 procent av dygnsvilan i ursprungsbostaden (prop. 2012/13:120 s. 94).

Bostädernas avstånd till förskola eller skola

Den av vårdnadshavarnas bostäder som ligger närmast barnets förskola eller skola är en omständighet som kan påverka vid helhetsbedömningen. Skatteverket anser att avstånd till förskola eller skola för ett barn kan jämföras med en vuxen persons arbetsplats, vilket är en viktig omständighet vid bedömning av egentlig hemvist för en vuxen (prop. 2012/13:120 s. 149).

Närområde

Om barnet har starkare koppling till någon av de aktuella fastigheternas närområde kan det komma att påverka helhetsbedömningen. Exempelvis att barnet har mestadels av sina fritidsaktiviteter och sitt sociala nätverk eller haft sin regelmässiga dygnsvila längre tid inom ett av närområdena. Vad som anses vara ett närområde får avgöras av omständigheterna i varje enskilt fall.

Aktuell bostad

Med aktuell bostad menas den bostad som barnet har vistats i under längst tid, d.v.s. den av barnets bostäder som har varit oförändrad för barnet under längst tid. Den omständigheten att barnet har varit bosatt i en av bostäderna under en längre period än i den andra bostaden kan därmed komma att påverka helhetsbedömningen.

Kompletterande information

• Folkbokföringsdatum, adress och distrikt.