Ombud för beskattningsbar person som inte är etablerad inom landet

Vilka beskattningsbara personer måste ha ett ombud?

Beskattningsbara personer som inte är etablerade i Sverige men är betalningsskyldiga för mervärdesskatt i Sverige måste ha ett ombud om de är etablerade i ett land med vilket Sverige inte har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden (6 kap. 2 och 3 §§ SFL). Beskattningsbara personer som inte är etablerade i Sverige och som inte är skyldiga att ha ett ombud kan frivilligt välja att utse ett (jfr 6 kap. 3 § SFL).

Bestämmelserna motsvaras av artikel 204 i mervärdesskattedirektivet. Se också punkt 7 i ingressen till rådets direktiv 2000/65/EG.

Läs mer om begreppen etablerad och beskattningsbar person på sidan Var är säljaren och köparen etablerad? respektive på sidan Vad som avses med beskattningsbar person.

Särskild överenskommelse

Med särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden menas en överenskommelse som är likartad med den som föreskrivs i

• Rådets förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri
• Rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (6 kap. 3 § SFL).

Förutom EU:s överenskommelser så har Sverige även överenskommelser med Danmark, Finland inklusive Åland, Färöarna, Grönland, Island och Norge. Det innebär i praktiken att det bara är beskattningsbara personer från länder utanför EU och utanför Norden som måste ha ombud (prop. 2001/02:28 s. 42).

EU och Storbritannien har under 2020 tagit fram ett handels- och samarbetsavtal (brexit). Enligt Skatteverkets bedömning har det avtalet inte en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i 6 kap. 3 § SFL. Jämför kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/942 vad gäller fastställande av förteckningen över tredjeländer med vilka unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd som har ett liknande tillämpningsområde som rådets direktiv 2010/24/EU och rådets förordning (EU) nr 904/2010. Det innebär att beskattningsbara personer från Storbritannien måste företrädas av ett ombud enligt 6 kap. 2 § SFL.

Tredjelandsordningen

Bestämmelserna om ombud för beskattningsbara personer i 6 kap. 2 och 3 §§ SFL gäller inte för den som tillämpar tredjelandsordningen.

Vad krävs för att någon ska kunna vara ombud?

Ombudet ska vara godkänt av Skatteverket (6 kap. 2 § första stycket SFL).

För att ombudet ska kunna fullgöra sin funktion och underlätta kontakterna mellan den beskattningsbara personen som inte är etablerad i Sverige och Skatteverket måste ombudet finnas i Sverige. En beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige kan därför inte godtas som ombud för en annan beskattningsbar person som inte heller är etablerad i Sverige. Skatteverket bör endast godkänna en fysisk person som ombud om personen är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet. För ett ombud som är juridisk person bör krävas att den har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige (prop. 2010/11:165 s. 712).

Ombudet ska också ha en fullmakt av den beskattningsbara person som ombudet företräder (6 kap. 2 § första stycket SFL).

Skatteverkets blankett ”Power of attorney/Vollmacht/Procuration/Fullmakt”, SKV 5703, kan användas för att ge fullmakt. Fullmakten ska sändas in till Skatteverket i samband med anmälan om registrering till mervärdesskatt för den beskattningsbara personen.

Vem kan utföra arbetet hos den juridisk person som utsetts som ombud?

I de fall ombudet är en juridisk person har vanligtvis en eller flera fysiska personer hos den juridiska personen fått uppdraget att utföra de uppgifter som framgår av bestämmelsen i 6 kap. 2 § SFL. Vem som kan tilldelas detta uppdrag får enligt Skatteverkets uppfattning anses följa av den möjlighet styrelsen har att enligt aktiebolagslagen (ABL) delegera uppgifter till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra. Om styrelsen delegerar uppgifter ska den handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas (8 kap. 4 § ABL). Delegationen får inte innebära att stryrelsens ansvar och tillsynsskyldighet överlåts på någon annan. Styrelsen måste enligt Skatteverkets mening bibehålla möjligheten att göra tillsyn och kontroll över personen som får uppgiften delegerad till sig. Så länge det är fråga om resurser som ingår i bolagets organisation på olika sätt och som faller under styrelsens ansvar bör det i sig inte spela någon roll om personen är tillsvidareanställd, provanställd, visstidsanställd eller inhyrd konsult.

Vad ska ombudet göra?

Ombudet ska svara för redovisningen av mervärdesskatt och i övrigt företräda den beskattningsbara personen som inte är etablerad inom landet i frågor som gäller mervärdesskatt (6 kap. 2 § första stycket SFL). Ombudet är alltså den som enligt 26 kap. 2 § SFL ska lämna mervärdesskattedeklarationer för den beskattningsbara personens räkning.

Ombudet är alltså också skyldigt att företräda den beskattningsbara personen i andra frågor som gäller mervärdesskatt. Det innebär att ombudet på uppdrag av den beskattningsbara personen exempelvis kan begära omprövning av beslut om mervärdesskatt eller företräda sin huvudman när det gäller att lämna uppgifter till grund för företagets registrering för mervärdesskatt. Det finns inte något hinder för ombudet att företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller redovisningsperioder före den tidpunkt då ombudet utsetts.

Ombudet är inte skyldigt att betala den beskattningsbara personens mervärdesskatt i Sverige, det är alltid den beskattningsbara personen själv som ska betala mervärdesskatten.

Ombudets skyldighet att svara för redovisningen av mervärdesskatt för den beskattningsbara personens räkning gäller bara den verksamhet som medför betalningsskyldighet för mervärdesskatt i Sverige. Om den beskattningsbara personen därutöver har en annan verksamhet som inte medför betalningsskyldighet för mervärdesskatt är ombudet inte ansvarigt för redovisningen av den verksamheten (prop. 2010/11:165 s. 712).

Underlag (dokumentation) för Skatteverkets kontroll av redovisningen ska finnas tillgänglig hos ombudet (6 kap. 2 § andra stycket SFL).

Registrering för mervärdesskatt

Ombudet ska inte vara registrerat för mervärdesskatt utan det är den beskattningsbara personen som inte är etablerad inom landet som själv ska registreras enligt 7 kap. 1 § första stycket 3 SFL.

Ombudet kan skriva under den beskattningsbara personens anmälan för registrering för mervärdesskatt. Men det gäller endast när den beskattningsbara personen är obligatoriskt betalningsskyldig enligt ML. Ombudet kan därför inte skriva under anmälan när den gäller en beskattningsbar person som vill bli frivilligt betalningsskyldig enligt 16 kap. 7 § ML. I sådana fall är det alltså den beskattningsbara personen själv som ska skriva under anmälan.

Skillnaden mellan ombud och deklarationsombud

Om den beskattningsbara personen som inte är etablerad inom landet också har utsett ett deklarationsombud får det ombudet inte företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt. Det är alltid ombudet för den beskattningsbara personen som ska företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt (6 kap. 5 § andra stycket SFL).

Den som är ombud för den beskattningsbara personen som inte är etablerad inom landet kan dock också godkännas som deklarationsombud, på så vis kan i praktiken en och samma person hantera alla deklarationer.

Ett ombud för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landet har inte själv rätt att utse ett deklarationsombud eftersom ombudet inte är deklarationsskyldig. Det är den beskattningsbara personen som är deklarationsskyldig och ombudet redovisar mervärdesskatten med stöd av fullmakt (prop. 2010/11:165 s. 313 f.).