Avtalet mellan Sverige och Japan omfattar den del av socialförsäkringen som handlar om pensionsförmåner.
Avtalet om social trygghet mellan Sverige och Japan trädde ikraft den 1 juni 2022. Avtalets lydelse framgår av lag (2021:989) om avtal om social trygghet mellan Sverige och Japan. Förarbetena till införandet finns i prop. 2020/21:199.
För Sveriges del omfattar avtalet följande grenar:
Sjukförsäkringsavgiften finansierar även vissa ersättningar som har karaktär av pension. Det gäller sjuk- och aktivitetsersättning som tidigare kallades förtidspension. För övriga förmåner från socialförsäkringen, t.ex. sjukpenning- och föräldrapenningförmåner gäller i stället reglerna i svensk intern lagstiftning.
Eftersom avtalet bara reglerar pensionsförmåner är det enbart de socialavgifter som finansierar dessa grenar som är berörda av avtalet. För svensk del gäller det:
Det är Försäkringskassan som beslutar hur stor del av sjukförsäkringsavgiften som ska betalas. För 2024 har andelen beslutats till 1,22 procent. Hur andelen av sjukförsäkringsavgiften räknas ut framgår av Försäkringskassans föreskrift FSKS 2023:10.
Huvudregeln i avtalet innebär att en arbetstagare eller egenföretagare som arbetar i en avtalsslutande stat, när det gäller det arbetet, endast ska omfattas av arbetslandets socialförsäkringslagstiftning (artikel 6). Det gäller oavsett var personen i fråga är bosatt eller var arbetsgivaren har sitt säte. Detta innebär att de socialavgifter som omfattas av avtalet betalas i arbetslandet. Från huvudregeln att anställda och egenföretagare ska omfattas av lagstiftningen i arbetslandet finns det undantag. Avtalet innehåller dels regler gällande anställda och egenföretagare som sänds ut för att arbeta i den andra avtalsslutande staten, dels särskilda regler om för personer som är anställda på havsgående fartyg och flygplan, personer som tillhör diplomatiska beskickningar och konsulat samt statligt anställda
En person som arbetar som anställd på ett havsgående fartyg som för en av de avtalsslutande staternas flagg ska, när det gäller den anställningen, endast omfattas av lagstiftningen i den avtalsslutande stat inom vars territorium arbetsgivaren har sitt säte (artikel 8.1).
En person som arbetar som anställd på ett flygplan i internationell trafik ska, när det gäller den anställningen, endast omfattas av lagstiftningen i den avtalsslutande stat inom vars territorium arbetsgivaren har sitt säte (artikel 8.2).
Avtalet påverkar inte bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 (artikel 9.1).
Statligt anställda som sänds ut av sin arbetsgivare för att arbeta i den andra avtalsslutande staten omfattas av lagstiftningen i landet där arbetsgivaren finns. Lokalanställda i statlig tjänst anställda av en stat för arbete i den andra staten ska omfattas av socialförsäkringen i landet där de arbetar (artikel 9.2). Bestämmelsen saknar tidsbegränsning avseende hur länge statligt anställda kan arbeta för det ena landets räkning i det andra landet (prop. 2020/21:199 s. 42).
Avtalet är en så kallad avsiktskonvention. Det är avsikten vid utsändningstillfället som avgör försäkringstillhörigheten.
Om en person som omfattas av en avtalsslutande stats lagstiftning och är anställd inom den avtalsslutande statens territorium av en arbetsgivare som har sin verksamhet inom detta territorium sänds ut av arbetsgivaren ska personen fortfarande omfattas av lagstiftningen i den utsändande staten om utsändningsperioden inte väntas överstiga fem år. Utsändningen kan ske antingen från en avtalsparts territorium eller från en tredje stats territorium (artikel 7.1).
Avtalet omfattar även fall där en när en person sänds ut av en arbetsgivare inom en avtalsslutande stats territorium till en relaterad arbetsgivare inom den andra statens territorium (artikel 7.1). Exempel på en relaterad arbetsgivare kan vara bolag i samma koncern, bolag som den utsändande arbetsgivaren har ett reglerat samarbete med, s.k. joint venture, eller en institution för forskning som är kopplad till arbetsgivaren (prop. 2020/21:199 s. 41).
Utsändningsregeln kan även tillämpas på en utsänd som samtidigt har anställning både hos en arbetsgivare i den sändande staten och hos en relaterad arbetsgivare i den mottagande staten (prop. 2020/21:199 s. 41).
Avtalet har särskilda utsändningsregler för egenföretagare. En egenföretagare som omfattas av en avtalsslutande stats lagstiftning och som vanligtvis arbetar som egenföretagare inom den avtalsslutande statens territorium och som tillfälligt arbetar som egenföretagare inom den andra avtalsslutande statens territorium ska anses vara utsänd och därmed fortsätta att omfattas enbart av den förstnämnda avtalsslutande statens lagstiftning. Detta under förutsättning att arbetet som egenföretagare inom den andra avtalsslutande statens territorium inte väntas överstiga fem år (artikel 7.2).
Egenföretagaren ska under utsändningstiden fortsätta att betala de socialavgifter som är hänförliga till de socialförsäkringsförmåner som omfattas av konventionen i utsändningslandet.
Egenföretagare som bedriver näringsverksamhet parallellt i de avtalsslutande staterna under maximalt fem år undantas från huvudregeln att arbetslandets lag gäller.
För svenska egenföretagare innebär det att de inkomster som tjänas in i Japan och som är hänförliga till den näringsverksamhet som bedrivs i Sverige ska ligga till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Sverige (prop. 2020/21:199 s 41).
Eftersom avtalet bara behandlar pensionsförmåner och därmed de pensionsanknutna arbetsgivaravgifterna kommer svensk intern rätt att styra betalning av övriga arbetsgivaravgifter.
För en svensk arbetsgivare, d.v.s. svensk eller utländsk arbetsgivare med fast driftställe i Sverige, som har utsända i Japan gäller att allmän löneavgift ska betalas på ersättning för arbete som betalas ut till personer som omfattas av hela eller delar av den svenska socialförsäkringen.
Den utsände omfattas av svensk lagstiftning enligt såväl konventionen som svensk lag. Inkomsten är pensionsgrundande och alla avgifter betalas i Sverige.
Arbetsgivaren ska bara betala de pensionsanknutna avgifterna som omfattas av konventionen i Sverige. Arbetsgivaren ska även betala allmän löneavgift på ersättningen. Den utsände omfattas av svenska pensionsförmåner. I övrigt gäller lagstiftningen i Japan.
Personen omfattas helt av lagstiftningen i Japan. Inga arbetsgivaravgifter betalas i Sverige.
Den utsände omfattas inte av någon del av den svenska socialförsäkringen, vare sig enligt avtalet eller enligt vår interna rätt. Inga avgifter betalas i Sverige.
Den utsände omfattas av pensionsförmåner i Japan och inkomsten är således inte pensionsgrundande i Sverige. Personen omfattas däremot till övriga delar av svensk socialförsäkring. Arbetsgivaren ska betala de ej pensionsanknutna arbetsgivaravgifterna, d.v.s. viss andel av sjukförsäkringsavgiften, föräldraförsäkrings-, arbetsmarknads- och arbetsskadeavgiften.
Den japanske arbetsgivaren betalar alla arbetsgivaravgifter i Sverige. Om arbetsgivaren inte har något fast driftställe här ska den allmänna löneavgiften inte betalas. Skälet är att löneavgiften räknas som en skatt och inte som en socialavgift.
Avtalet medger att undantag (dispens) i fråga om tillämplig lagstiftning kan göras från både huvudregeln och från de särskilda bestämmelserna om utsändning, anställda på havsgående fartyg eller flygplan i internationell trafik och personer tillhörande diplomatiska beskickningar, konsulat samt statligt anställda (artikel 10).
För att få en dispens krävs att både den anställde och arbetsgivaren är överens om att ett undantag ska begäras samt att både Sveriges och Japans behöriga myndigheter eller institutioner efter en bedömning av om det gynnar personen, eller grupper av personer, gemensamt kommer överens om att undantag ska medges.