Vem ska lämna uppgifter?

Vad är en betaltjänstleverantör?

Med betaltjänstleverantör menas de tillhandahållare av betal­tjänster som anges i 1 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster, BTL, med undantag för myndigheter och centralbanker (33 c kap. 3 § SFL).

Bestämmelsen i 33 c kap. 3 § SFL är en implementering av artikel 243a.1 i mervärdes­skatte­direktivet 2006/112/EG (prop. 2022/23:121 s. 143). I artikeln anges att begreppet betaltjänst­leverantör omfattar

• de kategorier som förtecknas i artikel 1.1. a–d i det så kallade andra betaltjänstdirektivet (EU) 2015/2366
• fysiska eller juridiska personer som omfattas av ett undantag från tillståndsplikt i enlighet med artikel 32 i andra betaltjänstdirektivet.

Andra betaltjänstdirektivets definitioner av betaltjänstleverantörer har införlivats i svensk rätt i BTL (se prop. 2022/23:121 s. 30 f.).

Följande betaltjänstleverantörer i 1 kap. 3 § BTL omfattas av definitionen i skatteförfarandelagen (se även prop. 2022/23:121 s. 34 f. och 143):

• kreditinstitut, kreditinstitut inom EES och filialer till utländska kreditinstitut från länder utanför EES
• institut för elektroniska pengar, registrerade utgivare, utländska institut för elektroniska pengar inom EES och filialer till institut för elektroniska pengar från länder utanför EES
• betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer och utländska betalningsinstitut inom EES
• postgiroinstitut inom EES.

I 1 kap. 4 § BTL utvecklas definitionerna av begreppet betaltjänstleverantörer ytterligare:

• Med kreditinstitut menas bank och kreditmarknadsföretag (se 1 kap. 5 § 10 lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). Vad som menas med bank och kreditmarknadsföretag framgår av prop. 2022/23:121 s. 34 f.
• Med utländskt kreditinstitut menas ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag, d.v.s. utländska företag som i hemlandet har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse (se 1 kap. 5 § 19–21 lagen om bank- och finansieringsrörelse).
• Med betalningsinstitut menas ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap. BTL.
• Med filial menas ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt betalningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial.

Krav för att en betaltjänstleverantör ska vara uppgiftsskyldig

En betaltjänstleverantör som tillhandahåller betaltjänster till en betalare eller en betalningsmottagare som finns i Sverige är skyldig att lämna uppgifter om gränsöver­skridande betalningar till Skatteverket (33 c kap. 5 § första stycket SFL, jfr artikel 243b.2 och 243b.4b i mervärdesskattedirektivet). Det innebär att

• betaltjänsten ska tillhandahållas i Sverige
• det ska finnas gränsöverskridande betalningar.

Dessutom måste antalet betalningar till en och samma betalningsmottagare vara minst 26 under ett kalenderkvartal.

Betaltjänsten ska tillhandahållas i Sverige

För att uppgiftsskyldighet ska finnas ska betaltjänst­leverantören tillhandahålla betaltjänster till en betalare eller en betalnings­mottagare som finns i Sverige. Det är inte bara svenska betal­tjänst­leverantörer som kan vara uppgiftsskyldiga i Sverige.

Bedömningen av var betalaren eller betalningsmottagaren finns får göras med utgångspunkt i den information som betaltjänst­leverantören har tillgång till. Det kan vara till exempel uppgifter om betalarens eller betalningsmottagarens landskod, adress eller säte. Betaltjänstleverantören ska välja den information som bäst stämmer överens med verkligheten för att avgöra var betalaren eller betalningsmottagaren finns (prop. 2022/23:121 s. 44).

Skatteverket anser att en betaltjänstleverantör i bedömningen av om en betalare eller betalningsmottagare finns i Sverige bör följa sin betalningslicens för att fastställa var denne tillhandahåller tjänster (Skatteverkets ställningstagande När ska en betaltjänstleverantör rapportera uppgifter om gränsöverskridande betalningar till Skatteverket?).

Det ska finnas gränsöverskridande betalningar

För att uppgiftsskyldighet ska finnas ska det ha skett gränsöver­skridande betalningar. En betalning ska enligt 33 c kap. 7 § första stycket SFL (jfr 243b.1 andra stycket andra meningen och 23c i mervärdesskattedirektivet) anses vara gränsöverskridande om följande två förutsättningar är uppfyllda:

• betalaren finns, enligt sin identifieringskod, i ett EU-land
• betalningsmottagaren finns, enligt sin identifieringskod, i ett annat EU-land eller på en plats utanför EU.

­Om betalaren inte befinner sig i ett EU-land är det inte fråga om en gränsöverskridande betalning.

Var betalaren och betalnings­mottagaren finns följer av deras identifieringskoder. Frågan om var betalaren och betalnings­mottagaren befinner sig fysiskt saknar betydelse för denna bedömning, men har betydelse för frågan om en betaltjänst ska anses tillhandahållen i Sverige (prop. 2022/23:121 s. 46 och 149). Om betalaren saknar identifieringskod ska i stället betalarens betaltjänstleverantör, enligt sin företagsidentifieringskod, finnas i ett EU-land. Om betalningsmottagaren saknar identifieringskod ska i stället betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, enligt sin företagsidentifieringskod, finnas i ett annat EU-land eller på en plats utanför EU (33 c kap. 7 § andra stycket SFL jfr 243b.1 andra stycket andra meningen och 23c i mervärdesskattedirektivet).

Antalet betalningar till en och samma betalningsmottagare ska vara minst 26

Skyldigheten att lämna uppgifter gäller endast om antalet betalningar under ett kalenderkvartal uppgår till minst 26 till en och samma betalningsmottagare (33 c kap. 5 § andra stycket SFL jfr artikel 243b.2 och 243b.4b i mervärdesskattedirektivet).

Om betaltjänstleverantören har uppgifter om att en och samma betalningsmottagare har flera identifieringskoder ska betaltjänstleverantören räkna samman antalet betalningar som gjorts till betalningsmottagaren (prop. 2022/23:121 s. 147).

Det är i första hand betalningsmottagarens betaltjänstleverantör som är uppgiftsskyldig

Betalarens betaltjänstleverantör är inte skyldig att lämna uppgifter om en gränsöverskridande betalning om någon av betalnings­mottagarens betaltjänstleverantörer, enligt sin företags­identi­fierings­kod, finns i ett EU-land (33 c kap. 6 § första stycket SFL, jfr artikel 243b.3 i mervärdesskattedirektivet). Men om betalnings­mottagarens betaltjänstleverantör har en företagsidentifieringskod som anger att betaltjänst­leveran­tören finns utanför EU (t.ex. i ett EES-land), är det betalarens betaltjänstleverantör som är uppgiftsskyldig (prop. 2022/23:121 s. 148).

Även om betalarens betaltjänstleverantör inte är skyldig att lämna uppgift enligt första stycket, ska betalningen ingå i underlaget för beräkning av antalet gränsöverskridande betalningar till en betalningsmottagare enligt 5 § (33 c kap. 6 § andra stycket SFL, jfr artikel 243b.3 andra meningen i mervärdesskattedirektivet).