Värdering av förmåner

Huvudregel

Den som ger ut ersättning för arbete ska betala arbetsgivaravgifter. Som ersättning för arbete räknas också värdet av olika förmåner i annat än pengar som mottagaren får (2 kap. 10 § SAL). Det är förmåner som ges ut på grund av arbete eller med anledning av ett avtal om arbete som är avgiftspliktiga. Dessutom är det bara sådana förmåner som är skattepliktiga som ingår i underlaget för avgifter eftersom arbetsgivaravgifter inte betalas på skattefria ersättningar (2 kap. 12 § SAL). Vanliga skattepliktiga förmåner är

• fri bil
• fria luncher
• fri bostad.

Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter är huvudregeln att förmånerna ska värderas enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen med undantag för fri bostad och fritt drivmedel vid bilförmån. Du kan läsa om de undantagen längre ned.

De vanligaste förmånerna värderas enligt fastställda schabloner. Det gäller främst för bilförmån och kostförmån. Exempelvis är värdet av en fri måltid, lunch eller middag, 120 kr för beskattningsåret 2024 (61 kap. 3 § IL). Om arbetsgivaren bjuder en anställd på middag ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter på värdet 120 kr och den anställda blir beskattad för samma värde. Det gäller oavsett vad middagen kostade. Även vissa reseförmåner och förmånlig ränta på lån från arbetsgivaren värderas enligt särskilda schabloner. Förmån av sjukvårdsförsäkring värderas till ett belopp som motsvarar arbetsgivarens kostnad för förmånen.

Skattepliktiga förmåner som inte värderas enligt särskilda regler värderas till marknadsvärdet. Med marknadsvärdet avses det pris som den anställda skulle ha fått betala på orten om hen själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (61 kap. 2 § IL).

Skatteverket anser att värdering av förmån av fria taxiresor eller liknande reseförmån för resor mellan bostaden och arbetsplatsen som en anställd under en pågående pandemi (såsom corona) får av sin arbetsgivare bör värderas till motsvarande kostnad för kollektivtrafik. Det är detta värde som ska användas vid beräkning av arbetsgivaravgifter.

Betalning för förmån

Om den som får en skattepliktig förmån betalar en ersättning till arbetsgivaren eller annan utgivare för förmånen ska den ersättningen sätta ned förmånens värde både vid beskattningen och vid beräkning av arbetsgivaravgifter. För att det ska räknas som en betalning till arbetsgivaren krävs att den anställda betalar med egna pengar, t.ex. av sin lön efter skatteavdrag. En betalning behöver inte ske direkt till arbetsgivaren. Om exempelvis den som har en bilförmån själv betalar en reparation till en bilverkstad räknas även det som betalning för förmånen. I en bilförmån ligger att arbetsgivaren står för alla kostnader för bilen utom för drivmedel, trängselskatt och infrastrukturavgifter.

Exempel: nettolöneavdrag

En anställd har en bilförmån som värderas till 2 500 kr per månad. Den anställda betalar av sin nettolön, 500 kr per månad till arbetsgivaren. Underlaget för arbetsgivaravgifter på förmånen blir då 2 000 kr. Samma värde blir också underlag för skatteavdrag och för den anställdas beskattning.

I exemplet har den anställda betalat för förmånen av sin nettolön.

Bruttolöneavdrag – löneväxling

Ett alternativ till nettolöneavdrag är att byta lön mot förmån, något som ofta kallas för löneväxling eller bruttolöneavdrag. Det är inte ovanligt att en anställd som kompensation för att få en förmånsbil går med på en lägre lön. Det blir den nya lägre lönen som denne beskattas för och som blir underlag för de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren ska betala. Det som sker är att den anställda byter ut kontant lön mot en förmån. Något som är viktigt att komma ihåg är att bruttolöneavdraget inte kan ses som en betalning för förmånen utan det är en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd om en ny lägre lön. Man kan bara betala något med egna pengar, t.ex. av sin lön efter skatteavdrag.

Exempel: bruttolöneavdrag

En anställd har en bilförmån som värderas till 2 500 kr per månad. Den anställda går med på en lönesänkning för att få förmånen. Sänkningen är 500 kr per månad. Eftersom lönesänkningen inte är en betalning för förmånen blir underlaget för arbetsgivaravgifter på förmånen 2 500 kr. Samma värde blir också underlag för skatteavdrag och för den anställdas beskattning.

Indirekt förmån

Om det inte är den anställda själv utan en anhörig till denne som får en förmån från den anställdas arbetsgivare blir förmånen ändå underlag för arbetsgivaravgifter. Det gäller även om den som har fått förmånen inte har utfört något arbete åt den som ger ut den. I ett mål i HFD hade en arbetsgivare sålt en begagnad traktor till en anställds hustru för ett pris under marknadsvärdet. Hustrun var inte anställd. Traktorn skulle användas vid driften av en jordbruksfastighet som tillhörde hustrun. Skillnaden mellan marknadsvärdet och det pris hon betalade beskattades som inkomst av tjänst hos den anställda och inte hos hustrun (RÅ 1989 ref. 57). Målet gällde inkomstbeskattning men eftersom förmånen ansågs vara utgiven till den anställda och därför en ersättning för hans arbete blir den också underlag för arbetsgivaravgifter.

Undantag 1: bostadsförmån

Ett av undantagen från huvudregeln att förmåner ska värderas enligt bestämmelserna i IL gäller förmån av bostad i Sverige (2 kap. 10 a § första stycket 1 och andra stycket SAL). Undantaget ska dock inte tillämpas på

• fri semesterbostad
• fri bostad i arbetsgivarens hushåll.

När man beräknar underlaget för arbetsgivaravgifter ska annan fri bostad än semesterbostad eller bostad i arbetsgivarens hushåll värderas enligt särskilda värdetabeller i stället för till marknadsvärde. Vid beskattningen gäller dock marknadsvärdet varför det alltså kan bli olika värden på samma förmån, dvs. ett som tillämpas vid beskattningen och ett annat som tillämpas vid beräkningen av arbetsgivaravgifter.

Skatteverket tar årligen fram särskilda tabeller där förmånsvärden för fri bostad anges med belopp per kvadratmeter bostadsyta och månad. Landet har indelats i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Ett förmånsvärde bestäms för varje område. Dessutom fastställs ett värde för bostäder belägna på landsbygd, dvs. utanför tätorter och dess närområden. Detta värde ska motsvara 90 % av det lägsta värde som fastställts för de olika områdena. Bostadsförmånsvärde beräknat med ledning av tabellen avser bostad i omöblerat skick inklusive värme men exklusive hushållsel. Som underlag för schablonvärdena ligger hyresundersökningar utförda av Statistikmyndigheten SCB. För beskattningsår 2024 har Skatteverket fastställt följande värden vid beräkning av förmån av annan bostad än semesterbostad som ska tillämpas vid beräkning av arbetsgivaravgifter (SKVFS 2023:11).

Område	Bostadsförmånsvärde beräknat per kvm bostadsyta i kr/månad	kr/år
Stor-Stockholm	129	1 553
Stor-Göteborg	117	1 400
Stor-Malmö	125	1 497
Tätorter som ligger i kommuner i övrigt med mer än 75 000 invånare	113	1 358
Tätorter som ligger i övriga kommuner	99	1 188
Bostad belägen utanför Stor-Stockholm, Stor-Göteborg, Stor-Malmö samt utanför annan tätort och dess närområden	89	1 069

Till Stor-Stockholm räknas Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Södertälje, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands Väsby, Vallentuna, Vax­holm, Värmdö och Österåker. Stor-Stockholm sammanfaller därmed med Stockholms län.

Till Stor-Göteborg räknas Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungssund, Tjörn och Öckerö.

Till Stor-Malmö räknas Burlöv, Eslöv, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Skurup, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge.

Det lägsta värdet i tabellen som ska användas för bostad belägen utanför tätort och dess närområde, blir aldrig aktuellt att använda inom Stor-Stockholm, Stor-Göteborg eller Stor-Malmö. Bostadsförmånsvärden inom de områdena är väsentligen enhetliga oavsett om bostaden är belägen inom gruppbebyggelse eller mer ensligt belägen.

Uppgift om en lägenhets bostadsyta framgår regelmässigt av hyreskontraktet. När det gäller småhus finns uppgift om boytan i fastighetsregistren. Bostadsytan motsvaras i princip av det som vid fastighetstaxeringen kallas boyta. Med boyta avses boarea enligt svensk standard SS 21054:2020. Som boyta räknas vardagsrum, allrum, sovrum, kök och andra utrymmen i bostadsplan t.ex. arbetsrum, hobbyrum o.d. samt hall, korridor, trappa etc., mellan närliggande boutrymmen. Vidare räknas till boyta bl.a. även i samma plan liggande utrymmen för personlig hygien såsom bad- och duschrum, toalett, bastu, tvättrum (tvättstuga) m.m., utrymme för klädförvaring och klädvård (annan än tvätt) och annat mindre förråd inom bostaden (prop. 1993/94:90 s. 108). Om sådana utrymmen finns t.ex. i källare eller på vind anses de som biutrymmen.

Värdetabellerna används även när bostadsförmån ges ut i form av hotellrum.

Dessa schablonvärden används också när man beräknar underlag för skatteavdrag (11 kap. 10 § SFL). Samma värde ska även redovisas per betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationen. Vid beskattningen däremot gäller inte schablonerna utan då beräknas förmånsvärdet med ledning av hyrespriset på orten, dvs. marknadsvärdet.

Semesterbostad

Värdering av fri eller subventionerad semesterbostad ska göras till marknadsvärdet enligt huvudregeln i IL. Detta innebär att samma värderingsregel ska vara grund för såväl arbetsgivaravgifter, skatteavdrag som inkomstbeskattning. Skatteverket anser att en anställd som kan disponera arbetsgivarens fritidsbostad ska beskattas för möjligheten att använda egendomen för privat bruk och inte för ett faktiskt nyttjande.

Om det saknas hyresmarknad på orten där semesterbostaden finns eller om det av andra orsaker är svårt att göra en objektiv beräkning av värdet med utgångspunkt i marknadsvärdet får värderingen i stället göras enligt vissa schabloner (SKV A 2023:20, avsnitt 2.3.2).

Bostad i arbetsgivarens hushåll

Bostadsförmån som en fysisk person får av en annan fysisk person och som ges ut i dennes hushåll ska beräknas enligt en särskild schablon (61 kap. 3 a § IL). Ett exempel på när det kan inträffa är när den som arbetar som s.k. au pair får bo i ett rum i arbetsgivarens bostad. Värdet av den förmånen beräknas till 600 kr för hel kalendermånad eller 20 kr per dag för del av månad.

Undantag 2: drivmedelsförmån

När den som har bilförmån också får fritt drivmedel ska den förmånen vid inkomstbeskattningen värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Detta uppräknade värde ska också användas vid beräkning av skatteavdrag och redovisas per betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationen. Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter ska värdet av det fria drivmedlet däremot beräknas till marknadsvärdet utan någon uppräkning (2 kap. 10 a § första stycket 2 SAL).

Observera att regeln om uppräkning av värdet i förhållande till marknadsvärdet endast gäller för drivmedel i samband med bilförmån. Om arbetsgivaren svarar för drivmedel till den anställdas privata bil, båt eller annat fortskaffningsmedel ska förmånsvärderingen även vid inkomstbeskattningen göras till drivmedlets marknadsvärde.

Justerat värde för bilförmån, kostförmån och bostadsförmån i annans hushåll

Om det finns synnerliga skäl kan den som har bilförmån, kostförmån eller bostadsförmån i annans hushåll få det schablonberäknade förmånsvärdet justerat vid beskattningen. Reglerna om detta finns i 61 kap. 18 och 19 §§ IL. Justering nedåt av bilförmånsvärdet får i vissa fall också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande (61 kap. 19 b § IL).

För att en arbetsgivare eller annan utgivare ska kunna få använda sig av justerade förmånsvärden för bilförmån och kostförmån som underlag för arbetsgivaravgifter krävs att arbetsgivaren ansöker och får ett beslut om det från Skatteverket (2 kap. 10 b § SAL). Ett sådant beslut om justerat förmånsvärde gäller också för skatteavdrag (11 kap. 11 § SFL). Ansökningar om att under löpande kalenderår få tillämpa justerat förmånsvärde enligt denna punkt avser oftast bilförmån. Skatteverkets beslut innebär en förhandsprövning eftersom en prövning av om den anställda har skäl att få värdet justerat kan göras först efter att inkomstdeklarationen har lämnats. Beslutet, som gäller arbetsgivaravgifter och skatteavdrag, bygger på uppgifter som arbetsgivaren lämnar om hur bilen är avsedd att användas, t.ex. att den kommer att vara lastad med tung och skrymmande last eller att den ska ha sådan fast inredning eller utrustning som gör bilen mindre lämpad för privat användning.

Ett sådant beslut till arbetsgivaren om justerat förmånsvärde har enbart betydelse för beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Beslutet är inte bindande för Skatteverket vid inkomstbeskattningen för den anställda. Det justerade förmånsvärdet ska visserligen anges i arbetsgivardeklaration på individnivå och ligger därför till grund för det beskattningsförslag som finns förtryckt på inkomstdeklarationen (26 kap. 19 a § SFL). På individuppgiften ska dock arbetsgivaren genom ett kryss markera att förmånsvärdet har justerats (26 kap. 19 b § första stycket 3 SFL). Skatteverket får på det sättet en signal om att det kan finnas skäl att pröva om de grunder som arbetsgivaren åberopat som skäl för justering också har funnits under beskattningsåret för den anställda.

Om arbetsgivaren fått ett beslut från Skatteverket om justerade förmånsvärden ska arbetsgivaren informera den anställda som har förmånen om beslutet (2 kap. 10 d § SAL). Skälet till det är att den anställda ska få information om justeringen så att denne inte själv ansöker om ändring av skatteavdraget på samma grunder.

Justerat bostadsförmånsvärde

En arbetsgivare eller annan utgivare kan även ansöka om att få det schablonberäknade värdet av fri eller delvis fri bostad justerat vid beräkning av arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 c § SAL). En sådan justering kräver ett beslut av Skatteverket i varje enskilt fall. Justering kan göras om det förmånsvärde som finns i de särskilda värdetabellerna för bostadsförmåner avviker med mer än 10 procent från marknadshyran för bostaden (61 kap. 2 § IL). Skatteverket kan då besluta att arbetsgivaren ska betala arbetsgivaravgifter på marknadsvärdet i stället för schablonvärdet.

Om en tjänstebostad är större än vad den skattskyldige och dennes familj behöver, ska förmånsvärdet vid inkomstbeskattningen bestämmas till värdet av en normal bostad för dem. Detta gäller bara om bostadens storlek beror på representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten (61 kap. 20 § IL). En arbetsgivare kan också i detta fall ansöka hos Skatteverket om att vid beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag få använda det justerade värdet om det avviker från värdet enligt värdetabellerna med mer än 10 procent.

Arbetsgivaren ska underrätta den anställda om Skatteverket har beslutat om justerade förmånsvärden för bostad på samma sätt som gäller enligt beslut om justering av förmånsvärden för bil och kost (2 kap. 10 d § SAL).

Nedsättning av schablonberäknat värde av bostadsförmån

Har den anställda lämnat ersättning till arbetsgivaren för att få förmånen ska det schablonmässigt beräknade förmånsvärdet minskas med ersättningens belopp (61 kap. 4 § IL). Detta är i regel den faktiskt betalda hyran. Om den anställda själv svarar för vissa normala bostadskostnader, som exempelvis kostnader för uppvärmning och vatten, och dessa kostnader har betalats till annan än arbetsgivaren, lämnas kvitto eller bestyrkt kopia av kvitto till arbetsgivaren för att förmånsvärdet ska reduceras med det belopp som motsvarar denna kostnad. En förutsättning för nedsättning är att det rör sig om normala kostnader för bostad i flerfamiljshus eller småhus.

Arbetsgivaren kan ha kommit överens med den anställda att denne betalar vissa boendekostnader, som sedan i relativt nära anslutning till utbetalningstillfället ersätts av arbetsgivaren mot uppvisande av kvittot. Om kvittot anses som företagets verifikation, i enlighet med bokföringslagens krav på hur en verifikation ska vara utformad, är utgiften att anse som arbetsgivarens och inte den anställdas. I sådana fall ska förmånsvärdet inte sättas ned.