Områden: Inkomstskatt (Kapital)
Datum: 2012-04-17
Dnr: 131 227323-12/111
Enligt Skatteverket är det skatterättsligt sett inte möjligt att ha en kredit inom ramen för ett investeringssparkonto. En kredit som är kopplad till ett investeringssparkonto ska alltid anses upptagen utanför kontot. Det innebär att varje gång en kredit utnyttjas ska detta likställas med en egen inbetalning på investeringssparkontot som ökar kapitalunderlaget.
Räntan för krediten är avdragsgill, eftersom krediten vid beskattningen inte ska anses upptagen inom ett investeringssparkonto.
Från och med den 1 januari 2012 är det möjligt att ha ett investeringssparkonto hos ett s.k. investeringsföretag (t.ex. en bank). Många investeringsföretag erbjuder kontohavaren att ha ett kreditutrymme, där tillgångarna på investeringssparkontot är säkerhet för utnyttjad kredit. En sådan kredit kan alltså vara direkt kopplad till investeringssparkontot.
Beskattningen av tillgångar på ett investeringssparkonto ska inte baseras på det faktiska resultatet av försäljningar eller övrig avkastning på tillgångarna. Istället ska en schablonintäkt tas upp till beskattning. Schablonintäkten beräknas med hänsyn till tillgångarnas marknadsvärde och de inbetalningar som har skett på investeringssparkontot under året.
Kontanta medel som inbetalas till investeringssparkontot ska alltså öka underlaget för beräkning av den skattepliktiga schablonintäkten. Medel kan även tillföras investeringssparkontot genom en till kontot kopplad kredit. Frågan är i vilken omfattning som utnyttjande av krediten ska ses som en egen inbetalning på investeringssparkontot.
Allmänna bestämmelser om investeringssparkonto finns i lag (2011:1268) om investeringssparkonto (ISKL).
Med investeringstillgångar avses enligt 6 § ISKL
Med kontofrämmande tillgångar avses finansiella instrument som inte är investeringstillgångar (8 § ISKL). Kontanta medel får sättas in på och tas ut från ett investeringssparkonto (10 § ISKL).
Ett konto upphör som investeringssparkonto när kontoinnehavaren eller investeringsföretaget inte följer bestämmelserna i denna lag (28 § ISKL).
Den som har ett investeringssparkonto ska ta upp en schablonintäkt till beskattning i inkomstslaget kapital. Schablonintäkten beräknas med hänsyn till storleken av ett s.k. kapitalunderlag (42 kap. 36 § inkomstskattelagen, IL). Kapitalunderlaget beräknas bl.a. med hänsyn till de kontanta medel som betalas in till investeringssparkontot under året (42 kap. 37 § IL). Som inbetalning räknas bl.a. inte kontanta medel som överförs från ett annat eget investeringssparkonto (42 kap. 39 § IL).
Inbetalning av eget och lånat kapital till ett investeringssparkonto behandlas i proposition 2011/12:1 sidorna 338-341. På sidan 340 framhålls att investeringar på ett investeringssparkonto med lånade medel inte ska gynnas i förhållande till investeringar med egna medel. Den skattemässiga behandlingen ska alltså vara neutral mellan lånade och egna medel.
Investeringssparkontot är en särskild sparform där investeringar kan göras i sådana värdepapper som anges som investeringstillgångar i 6 § ISKL. Kontohavaren kan även sätta in kontanta medel på kontot. Förutom investeringstillgångar kan alltså kontot innehålla likvida medel.
En kredit är varken en investeringstillgång eller likvida medel och kan därför skattemässigt inte behandlas inom ramen för ett investeringssparkonto. En kredit ska således vid beräkningen av kapitalunderlaget alltid anses upptagen utanför ett investeringssparkonto, även om krediten är direkt kopplad till kontot. Alla medel som kontohavaren tillför investeringssparkontot ska därmed behandlas som en egen inbetalning på investeringssparkontot, såvida det inte är en inbetalning som undantas enligt 42 kap. 39 § IL. Det saknar alltså betydelse om medel på investeringssparkontot har tillförts genom utnyttjande av en kredit eller genom överföring av egna medel från ett konto som inte är ett investeringssparkonto.
Kontanta medel kan tas ut från ett investeringssparkonto. Kontanta medel på investeringssparkontot kan alltså användas för att minska den utnyttjade krediten. En senare ökning av krediten medför också en ytterligare inbetalning på investeringssparkontot. Kredittidens längd saknar betydelse, liksom den omständigheten att investeringsföretaget avstår från att debitera någon ränta för utnyttjande av en kort kredit. Varje tillförsel av medel på ett investeringssparkonto ska alltså behandlas som en egen inbetalning.
Vid beräkning av kapitalunderlaget kan en kredit inte behandlas som om den är upptagen inom ramen för ett investeringssparkonto. Investeringsföretaget kan dock ha tekniska system som innebär att krediten gentemot kontohavaren behandlas inom investeringssparkontot. Enligt Skatteverket innebär inte en sådan hantering att investeringssparkontot måste upphöra enligt bestämmelsen i 28 § ISKL. Det väsentliga är att investeringsföretaget behandlar varje ökning av skuldsaldot som en kontant inbetalning på investeringssparkontot enligt 42 kap. 37 § IL, vilket ökar kapitalunderlaget för beräkning av schablonintäkten.
I vissa fall kan det uppstå ett negativt saldo på det likvidkonto som tillhör ett investeringssparkonto. Ett negativt saldo på likvidkontot kan likställas med utnyttjande av en godkänd kredit och ska därför behandlas som en inbetalning på kontot som höjer kapitalunderlaget.
En kredit ska skattemässigt alltid anses upptagen utanför ett investeringssparkonto och det innebär att räntan för krediten också är avdragsgill.
Maria har ett kreditutrymme med 500 000 kr som är kopplat till hennes investeringssparkonto. Hon utnyttjar 300 000 kr av krediten för köp av aktier. Hon säljer sedan aktierna för 340 000 kr och reglerar hela sin kredit. Kort därefter utnyttjar hon hela kreditutrymmet och tillför således 500 000 kr till kontot. Sammantaget har Maria gjort egna inbetalningar till investeringssparkontot med 800 000 kr (300 000 + 500 000).