Begreppet person med hemvist i kommun i gränsgångarregeln i det nordiska skatteavtalet

1 Sammanfattning

Med "person med hemvist i kommun" som gränsar till landgränsen mot Finland eller Norge i det nordiska skatteavtalet avses person som är skattskyldig i sådan kommun. För att gränsgångarregeln ska vara tillämplig ett visst inkomstår krävs därför folkbokföring i gränskommun den 1 november året före inkomståret.

2 Bakgrund och frågeställning

Fråga har ställts om från vilken tidpunkt gränsgångarregeln i det nordiska skatteavtalet ska tillämpas vid bosättning i kommun som gränsar till landgränsen mot Finland eller Norge? Från dagen för bosättningen eller fr.o.m. den 1 januari året efter inflyttningsåret?

3 Gällande rätt m.m.

Av p. VI i protokollet till det nordiska skatteavtalet framgår att, utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 och artikel 19 punkt 1 om enskild och offentlig tjänst beskattas inkomst, vilken person med "hemvist i kommun" i Sverige som gränsar till landgränsen mot Finland eller Norge förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun på andra sidan gränsen endast i Sverige om personen regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad här i landet.

Bakgrunden till bestämmelsen är att hemvistkommunens sociala och andra utgifter för arbetstagaren och hans familj i här avsedda fall uppgår till samma belopp som för andra personer med hemvist i kommunen. Det har därför ansetts rimligt att arbetsinkomsten får beskattas i den stat där hemvistkommunen ligger.

Begreppet "person med hemvist i kommun" definieras inte i avtalet. Däremot definieras "person med hemvist i en avtalsslutande stat" i artikel 4 som "person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet".

Enligt den s.k. tolkningsregeln i artikel 3 p. 2 i avtalet ska då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definieras i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse som uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Begreppet "hemvist" förekommer inte i inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Uttrycket "bosatt" ersatte "egentligt bo och hemvist" i samband och med IL:s tillkomst.

Av 1 kap. 4 § IL framgår att fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskatt-ningsåret ska betala kommunal inkomstskatt till hemortskommunen. Vad som avses med hemortskommun framgår av 65 kap. 3 § IL. Av hänvisning från detta lagrum till 22 kap.1 a§ skattebetalningslagen (1997:483), kan utläsas att med hemortskommun avses den kommun där personen var folkbokförd den 1 november året före inkomståret.

4 Skatteverkets bedömning

Fråga är om det är faktisk bosättning eller skattskyldighet till kommunal inkomstskatt som är avgörande för om "hemvist i en kommun" som gränsar till landgränsen mot Finland eller Norge föreligger. Svaret får betydelse vid tillämpningen av bestämmelsen för det inkomstår en person flyttar till respektive från en gränskommun.

Eftersom uttrycket "person med hemvist i kommun" inte definieras i avtalet ska enligt artikel 3 p. 2, såvida inte sammanhanget föranleder annat, uttrycket ha den betydelse som det har enligt intern rätt och innebörden enligt skattelagstiftningen äger företräde framför annan lagstiftning.

"Hemvist" definieras inte i IL. I samband med tillkomsten av IL kom dock begreppet "egentligt bo och hemvist" att ersättas med bosatt utan att någon ändring i sak avsågs. Med "hemvist" i intern rätt torde därför avses faktisk bosättning.

Den fråga som återstår att klarlägga är om det av sammanhanget i skatteavtalet ändå kan utläsas att med "hemvist i kommun" i avtalets mening avses skattskyldighet till inkomstskatt i kommun med anledning av faktisk bosättning.

Även om inte "hemvist" definieras i avtalet framgår av artikel 4 att med hemvist avses skattskyldighet. Denna skattskyldighet i en avtalsslutande stat kan bl.a. bero på domicil, det begrepp som i avtalen används för att ange bosättning i intern rätt som grund för skattskyldighet. Med "hemvist i en kommun" torde därför avses skattskyldighet i en kommun p.g.a. av bosättning.

Bakgrunden till bestämmelsen är också att hemvistkommunens sociala och andra utgifter för arbetstagaren och hans familj i här avsedda fall uppgår till samma belopp som för andra personer med hemvist i kommunen. Det har därför ansetts rimligt att inkomsten får beskattas på bosättningsorten.

Uttrycket "person med hemvist i kommun" som gränsar till landgränsen mot Finland eller Norge får därför enligt Skatteverkets uppfattning, sedd i sitt sammanhang, anses omfatta person som är skattskyldig till kommunal inkomstskatt i sådan kommun enligt 1 kap. 4 § IL. För att gränsgångarregeln ska vara tillämplig ett visst inkomstår krävs därför folkbokföring i gränskommun den 1 november året före inkomståret.