Områden: Socialavgifter

Ändring till och med: SFS 1993:1670

1 § Sverige och Grekland undertecknade den 5 maj 1978 dels en konvention rörande social trygghet och dels en överenskommelse om tillämpningen av konventionen.

Den 14 september 1984 undertecknade de båda länderna en tilläggsöverenskommelse till konventionen innebärande dels att artikel 24 i konventionen skall upphöra att gälla, dels att artiklarna 1, 2, 6, 8, 15--18, 20--23 samt 29 i konventionen skall erhålla ändrad lydelse och dels att den grekiska texten av konventionen i övrigt och av tillämpningsöverenskommelsen skall erhålla ändrad avfattning.

Till följd härav skall konventionen och överenskommelsen om tillämpningen av konventionen gälla här i riket fr. o. m. den 1 november 1985 i den lydelse som framgår av bilagorna 1 och 2.

Förordning (1985:774).

2 § Enligt tilläggsöverenskommelsen skall artikel 41 i konventionen tillämpas på de rättigheter som uppkommer på grund av tilläggsöverenskommelsen. Förordning (1985:774).

3 § Vid tillämpning av artiklarna 10, 12, 33 och 34 i konventionen är Riksförsäkringsverket behörig svensk myndighet.

Förordning (1993:1670).

4 § har upphävts genom förordning (1993:1670).

Bilaga 1

Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Grekland om social trygghet

Konungariket Sverige och Republiken Grekland, som önskar reglera de båda staternas ömsesidiga förbindelser på den sociala trygghetens område, har överenskommit att sluta följande konvention:

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. I denna konvention skall

1) med "Grekland" förstås Republiken Grekland och med "Sverige" Konungariket Sverige;

2) med "lagstiftning" förstås gällande lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som anges i artikel 2;

3) med "behörig myndighet" förstås

med avseende på Greklands socialförsäkringsministern eller, såvitt avser arbetslöshetsförsäkring och familjebidrag, arbetsministern

med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer;

4) med "försäkringsorgan" förstås det organ eller den myndighet som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen (eller del därav);

5) med "behörigt försäkringsorgan" förstås det försäkringsorgan som är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen;

6) med "förbindelseorgan" förstås ett organ för förbindelse och information mellan de båda fördragsslutande staternas försäkringsorgan för underlättande av konventionens tillämpning samt för information till berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter enligt konventionen;

7) med "familjemedlem" förstås en familjemedlem enligt den lagstiftning som gäller i det föredragsslutande land där den inrättning som svarar för förmånen har sitt säte;

8) med "försäkringsperioder" förstås avgiftsperioder, anställnings perioder eller andra perioder som i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betraktas som försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder, däribland kalanderår för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats inom den svenska försäkringen för tilläggspension på grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet under det ifråga varande året eller en del därav;

9) med "kontantförmån", "pension", "livränta" eller "ersättning" förstås en kontantförmån, pension, livränta eller ersättning enligt den tillämpliga lagstiftningen, inberäknat alla däri ingående delar som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

2. Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

1. Denna konvention skall tillämpas

A. beträffande Grekland, på

a) den allmänna lagstiftningen om social trygghet för arbetstagare och därmed likställda vid ålderdom, dödsfall, invaliditet, sjukdom, moderskap, olycksfall i arbete och arbetssjukdomar,

b) lagstiftningen om de särskilda systemen för social trygghet för vissa kategorier av arbetstagare och därmed likställda och till självständigt förvärvsverksamma eller fria yrkesutövare och lantbrukare (odlare) samt, såvitt gäller tillämpning av artikel 5 i denna konvention, de särskilda trygghetssystemen för sjömän och statligt anställda,

c) lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare,

d) lagstiftningen om familjebidrag till arbetstagare och om demografiska barnbidrag.

B. beträffande Sverige, på lagstiftningen om

a) sjukförsäkring med föräldraförsäkring;

b) folkpensionering;

c) försäkring för tilläggspension;

d) allmänna barnbidrag;

e) arbetsskadeförsäkring;

f) arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

2. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket, skall konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket.

3. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver den som angetts i första stycket endast om särskild överenskommelse härom träffas.

4. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgat tillämpningsområdet för den i första stycket nämnda lagstiftningen till nya persongrupper, om behörig myndighet i den berörda staten inom tre månader efter den nya lagens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen icke är avsedd.

5. De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande länderna kan överenskomma att konventionen i dess helhet skall tillämpas också på det särskilda grekiska trygghetssystemet för sjömän.

Artikel 3

Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives, för de fördragsslutande staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattade av lagstiftningen i någon av staterna samt för personer som härleder sina rättigheter från sådana personer.

Artikel 4

I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes vid tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning med denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta personer:

a) medborgare i den andra fördragsslutande staten,

b) flyktingar och statslösa som avses i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention respektive konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,

c) andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en medborgare i fördragsslutande stat eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.

Artikel 5

1. Pensioner och andra kontantförmåner med undantag av förmåner vid arbetslöshet får, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, icke minskas, ändras, innehållas eller återkallas på grund av att förmånstagaren är bosatt inom den andra statens territorium.

2. Förmåner som en av de fördragsslutande staterna har att utge, skall, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention utbetalas till medborgare i den andra staten som är bosatta i en tredje stat under samma villkor och i samma omfattning som till den första statens medborgare som är bosatta i den tredje staten.

Artikel 6

1. År för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats inom den svenska försäkringen för tilläggspension skall tas i beräkning när det behöriga grekiska försäkringsorganet fastställer rätt till fortsätt ningsförsäkring i form av frivillig försäkring i Grekland.

2. En fördragsslutande stats lagbestämmelser om minskning eller indragning av förmåner, som utgår enligt tillämplig lagstiftning i artikel 2, när de sammanträffar med annan förmån eller förvärvsinkomst tillämpas även om den andra förmånen förvärvats enligt lagstiftning i den andra staten eller om inkomsten tjänats in inom den andra statens territorium.

3. Vid prövning av fråga om indragning av förmån som avses i andra stycket skall det behöriga grekiska försäkringsorganet beakta annan förmån eller förvärvsinkomst endast till den del som motsvarar förhållandet mellan den grekiska delförmånen enligt artikel 21, första stycket punkt c) och det teoretiska belopp som nämns i samma stycke punkt b).

AVDELNING II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 7

I den mån ej annat föreskrives i artiklarna 8 och 9 skall de personer som omfattas av konventionen vara underkastade

1. svensk lagstiftning om de är bosatta i Sverige eller, med avseende på arbetsskadeförsäkring för arbetstagare, om de är sysselsatta i Sverige,

2. grekisk lagstiftning om de är sysselsatta i Grekland.

Artikel 8

1. Utsänds en arbetstagare, som sysselsätts i en fördragsslutande stat, av sin arbetsgivare till den andra fördragsslutande statens territorium för att där utföra arbete för denne arbetsgivare, skall han fortfarande omfattas av den förstnämnda statens lagstiftning till utgången av den tjugofjärde kalendermånaden efter utsändandet, som om arbetstagaren fortfarande sysselsattes inom den statens territorium.

2. Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte.

Är den anställde bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.

3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för, om annat ej föreskrives i artikel 2 A (b). Har arbetstagare anställts för lastning, lossning, reparationsarbete eller vakttjänst ombord på ett fartyg under dess uppehåll i hamn, skall han omfattas av lagstiftningen i den stat, där hamnen är belägen.

4. En arbetstagare som enligt bestämmelserna i denna artikel skall omfattas av lagstiftningen i en fördragsslutande stat skall, liksom de medlemmar av hans familj som åtföljer honom, därvid betraktas som bosatt i denna fördragsslutande stat.

Artikel 9

1. För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat, som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och för personer som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat, som förestås av karriärkonsul, skall, i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i dessa konventioner vara tillämpliga.

2. För andra statligt anställda än som avses i första stycket äger vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna i artikel 8 första stycket tillämpning.

Artikel 10

1. På gemensam framställning av arbetsgivare och arbetstagare eller på framställning av självständigt förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7-9 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer.

2. Bestämmelserna i artikel 8 fjärde stycket äger motsvarande tillämpning i fall som avses i denna artikel.

AVDELNING III

Särskilda bestämmelser

Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 11

Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke sammanfaller.

Artikel 12

1. Är någon bosatt i en fördragsslutande stat och enligt lagstiftningen i denna stat berättigad till sjukvårdsförmåner, erhåller han under tillfällig vistelse i den andra fördragsslutande staten sjukvårdsförmåner om han på grund av sitt tillstånd är i omedelbart behov av sådana förmåner.

2. Förmåner tillhandahålles i enlighet med den lagstiftning som tillämpas av försäkringsorgan på förmånstagarens tillfälliga vistelseort och enligt bestämmelser i en administrativ överenskommelse.

3. De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall fastställa de avgifter som patienten skall erlägga på grundval av gällande officiella taxor eller genomsnittskostnader.

Artikel 13

1. Familjemedlemmar till i Sverige försäkrade personer erhåller under bosättning på grekiskt territorium sjukvårdsförmåner från det behöriga försäkringsorganet för familjemedlemmarnas bosättningsort. Förmåner tillhandahålles mot en årlig avgift som fastställes av behörig grekisk myndighet.

2. Förmåner tillhandahålles i enlighet med den grekiska lagstiftningen och de villkor som den behöriga myndigheten bestämmer.

Artikel 14

1. Person, som uppbär pension enligt båda fördragsslutande staternas lagstiftning, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt. Förmånerna utgår på bekostnad av behörig myndighet i den stat där pensionstagaren är bosatt.

2. Den som är bosatt i Grekland och som erhåller pension enbart enligt svensk lagstiftning, liksom familjemedlemmar som åtföljer honom, har rätt till sjukvårdsförmåner från det behöriga försäkringsorganet på bosättningsorten. Förmåner tillhandahålles mot en årlig avgift som fastställes av behörig grekisk myndighet.

3. Förmåner tillhandahålles i enlighet med den grekiska lagstiftningen och de villkor som den behöriga myndigheten bestämmer.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

Artikel 15

Grekiska medborgare såväl som de personer som anges i artikel 4 b) och c), som icke uppfyller de villkor som enligt den svenska lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till folkpension, skall, vare sig de är bosatta i Sverige eller annorstädes, ha rätt till folkpension enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska medborgare.

Artikel 16

Handikappersättning som inte utgår som tillägg till folkpension, vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och inkomstprövade förmåner utges till personer som avses i artikel 15, förutsatt att de är bosatta i Sverige, varvid beräkningsreglerna i nämnda artikel gäller i tillämpliga delar.

Artikel 17

Om en medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller en person som anges i artikel 4 b) eller c) inte har erforderliga svenska försäkringsperioder för att uppfylla villkoren för rätt till folkpension enligt de bestämmelser som gäller för svenska medborgare bosatta utanför Sverige, skall försäkringsperioder fullgjorda enligt den grekiska lagstiftningen medräknas i den mån de inte sammanfaller med svenska försäkringsperioder. Därvid skall 300 försäkringsdagar fullgjorda enligt ett grekiskt försäkringssystem likställas med ett år för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

Artikel 18

1. Övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om beräkning av folkpension för personer födda 1929 eller tidigare berörs icke av denna konvention.

2. Bestämmelserna i svensk lagstiftning om rätt till folkpension för svenska medborgare som är bosatta utom Sverige berörs icke av artikel 5 i denna konvention.

Artikel 19

För utgivande av tilläggspension gäller följande:

1. Den som ej är svensk medborgare tillgodoräknas pensionspoäng endast på grund av förvärvsarbete under bosättning i Sverige eller på grund av anställning ombord på svenskt fartyg.

2. Har någon fullgjort försäkringsperioder inom både den svenska försäkringen för tilläggspension och grekisk pensionsförsäkring, skall dessa för förvärv av rätt till tilläggspension i erforderlig omfattning sammanräknas i den mån de ej sammanfaller. Härvid likställes trehundra inom grekisk pensionsförsäkring fullgjorda försäkringsdagar med ett kalanderår, för vilket pensionspoäng tillgodoräknats.

3. För beräkning av storleken av tilläggspension beaktas endast försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.

4. Den svenska lagstiftningens övergångsbestämmelser om beräkning av tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs ej av denna konvention.

Tillämpning av grekisk lagstiftning

Artikel 20

Invalidpensioner

1. Har någon fullgjort försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall perioderna för förvärv av rätt till förmåner enligt den grekiska lagstiftningen sammanräknas i den mån de ej sammanfaller.

2. Om rätt till förmån förvärvats enligt bestämmelserna i första stycket av denna artikel, beräknar det behöriga grekiska försäkringsorganet det teoretiska belopp som skulle ha beviljats, om alla försäkringsperioder som fullgjorts enligt de båda fördragsslutande staternas lagstiftningar hade fullgjorts i Grekland, varvid om förmånens belopp ej beror av försäkringsperiodens längd detta belopp anses som teoretiskt belopp.

3. Därefter beräknar försäkringsorganet på grundval av det enligt bestämmelserna i andra stycket av denna artikel framräknade beloppet den delförmån, som försäkringsorganet skall utge, efter förhållandet mellan längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt dess lagstiftning, och den sammanlagda längden av de försäkrings perioder, som skall beaktas enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar.

4. Föreligger enligt den grekiska lagstiftningen rätt till invalidpension även utan beaktande av första stycket av denna artikel, utger det behöriga grekiska försäkringsorganet pension med hänsyn tagen utelsutande till försäkringsperioder, som skall beaktas enligt den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa, så länge motsvarande rätt till förmån inom den svenska försäkringen för tilläggspension ej föreligger.

5. En enligt fjärde stycket av denna artikel fastställd pension omräknas när rätt till en motsvarande förmån enligt den svenska lagstiftningen uppkommer. Omräkning sker med verkan från och med den dag, då förmånen enligt den svenska lagstiftningen skall börja utgå.

Den omständigheten att tidigare beslut vunnit laga kraft utgör ej hinder för omräkningen.

6. Har någon enligt den grekiska lagstiftningen även utan beaktande av första stycket av denna artikel rätt till en förmån, och skulle denna vara större än summan av den enligt tredje stycket framräknade grekiska förmånen och den svenska tilläggspensionen, utger det grekiska försäkringsorganet som delförmån sin på nämnda sätt beräknade förmån, förhöjd med skillnaden mellan denna summa och den förmån som skulle utgå om hänsyn togs uteslutande till den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa.

Artikel 21

Ålders- och efterlevandepensioner

1. Försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning skall läggas samman med försäkringsperioder fullgjorda enligt grekisk lagstiftning i den mån så erfordras för förvärv av rätt till ålders- och efterlevandepensioner enligt grekisk lagstiftning.

2. Om försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning beaktas för förvärv av rätt enligt föregående stycke, skall den förmån som utges enligt grekisk lagstiftning bestämmas enligt följande:

a) Försäkringsorganet beräknar först beloppet av en pension som skulle ha beviljats den berörda personen, om de försäkringsperioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning och som beaktats enligt föregående stycke hade fullgjorts enligt dess egen lagstiftning.

b) På grundval av det belopp som beräknats enligt mom. a) beräknar försäkringsorganet därefter den delförmån som det har att utge efter förhållandet mellan längden av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt dess egen lagstiftning och den sammanlagda längden av de försäkringsperioder som beaktats.

3. Sysselsättningstid i gruvarbete i Sverige skall läggas samman med försäkringsperioder fullgjorda enligt grekisk lagstiftning vid tillämpning av grekiska bestämmelser om pensioner till personer med arbete i underjordiska järnmalmsgruvor och brunkolsgruvor såväl som bestämmelser om tungt arbete och hälsofarligt arbete.

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser avseende alla slag av pension

1. Uppgår den sammanlagda längden av de försäkringsperioder som enligt grekisk lagstiftning skall beaktas för beräkning av förmånen inte till tolv månader, utges ingen förmån enligt denna lagstiftning såvida inte enligt den grekiska lagstiftningen rätt till pension föreligger utan tillämpning av artikel 20.

2. För de behöriga grekiska försäkringsorganens tillämpning av artiklarna 20 och 21 skall gälla följande regler.

a) För fastställande av försäkringsgren och behörigt försäkringsorgan beaktas endast grekiska försäkringsperioder.

b) Som enligt den svenska lagstiftningen fullgjorda försäkringsperioder anses försäkringsperioder inom den svenska försäkringen för tilläggspension samt bosättningsår före 1960, för vilka för personen i fråga beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

c) Vid tillämpning av artikel 20 andra stycket beaktas svenska försäkringsperioder även om de inte anses som försäkringsperioder enligt grekisk lagstiftning.

d) För beräkning av pensionens belopp beaktas endast försäkringsperioder enligt den grekiska lagstiftningen.

Bestämmelser gemensamma för båda de fördragsslutande staterna

Artikel 23

Om en fördragsslutande stat har ingått en konvention om social trygghet med en tredje stat, som innehåller regler om sammanläggning av försäkringsperioder, skall staten, om så erfordras, för förvärv av rätt till pension beakta även försäkringsperioder som fullgjorts enligt den tredje statens lagstiftning.

Artikel 24 (Utgår)

Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada

Artikel 25

1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestämmes av den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 7-10.

2. Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas av behörigt organ med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet och enligt den lagstiftning som nämnda organ har att tillämpa.

3. Om enligt lagstiftningen i den ena av de fördragsslutande staterna, för bedömningen av invaliditetsgraden tas hänsyn till tidigare inträffade olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar, tar det behöriga försäkringsorganet i samma syfte hänsyn till tidigare arbetsskador som är att hänföra till arbete i den andra fördrags slutande staten, på samma sätt som om lagstiftningen i den förstnämnda staten hade varit tillämplig.

Artikel 26

1. Förmåner vid arbetssjukdom bestämmes enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning varit tillämplig då den försäkrade arbetat i verksamhet som medfört risk för arbetssjukdomen, även om sjukdomen konstaterats först i den andra staten.

2. Skulle den försäkrade ha arbetat i sådan verksamhet i båda staterna, tillämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft sådant arbete.

3. Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för försämring av sjukdomen, som inträffar inom den andra fördragsslutande statens territorium, utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.

Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 27

1. Har någon varit omfattad av båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, sammanräknas för förvärv av rätt till ersättning vid arbetslöshet försäkrings- eller sysselsättningsperioder som skall beaktas enligt båda lagstiftningarna, i den mån de ej sammanfaller.

2. För tillämpning av första stycket krävs att sökanden under de senaste tolv månaderna före framställningen utfört förvärvsarbete sammanlagt minst fyra veckor i den fördragsslutande stat, enligt vars lagstiftning han gör framställning om ersättning. Har en anställning utan arbetstagarens förvållande upphört tidigare än efter fyra veckor, skall första stycket likväl tillämpas om anställningen var avsedd att vara längre tid.

Artikel 28

Från ersättningstid, vartill någon är berättigad enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat på grund av bestämmelserna i artikel 27, avdrages tid, för vilken ett organ i den andra fördragsslutande staten inom de senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning utgivit ersättning till den arbetslöse.

Kapitel 5. Familjeförmåner

Artikel 29

1. Allmänt barnbidrag utges enligt svensk lagstiftning för i Sverige bosatt barn som är grekisk medborgare på samma villkor som för barn med svensk medborgarskap.

2. Familjebidrag och demografiska barnbidrag enligt grekisk lagstiftning utges för barn som är bosatt i Grekland och är svensk medborgare under samma förutsättningar och på samma villkor som gäller för barn som är grekiska medborgare.

Artikel 30

I den mån rätten till familjeförmåner enligt bestämmelserna i grekisk lagstiftning förutsätter uppfyllandet av vissa sysselsättnings- eller försäkringsperioder beaktas även i Sverige fullgjorda sådana perioder.

Övriga bestämmelser

Artikel 31

De högsta förvaltningsmyndigheterna kan komma överens om tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skall vidare tillse att erforderliga förbindelseorgan utses i vardera staten för att underlätta tillämpningen av konventionen.

Artikel 32

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Bistånd som här avses lämnas utan vederlag.

2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers framställningar kan avfattas på grekiska, svenska, franska eller engelska.

3. De diplomatiska och konsulära representationer får begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för att kunna tillvarataga egna medborgares intressen.

Artikel 33

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna skall snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning, som anges i artikel 2.

Artikel 34

De högsta förvalningsmyndigheterna i de båda staterna skall hålla varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas inom den egna staten för tillämpningen av konventionen.

Artikel 35

I den ena staten medgiven befrielse från stämpel- och andra avgifter på handlingar och bevis, som skall företes för myndigheter och organ i nämnda stat, skall gälla även för handlingar och bevis, som vid tillämpningen av denna konvention skall företes för myndigheter och organ i den andra staten. Handlingar och bevis, som skall företes i ärenden enligt denna konvention, behöver ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet.

Artikel 36

1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall ingivas till behörig myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.

2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pensionsförmåner endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

Artikel 37

1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras i den egna statens valuta.

2. Om valutarestriktioner införes i någon av de fördragsslutande staterna, skall regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder för att säkerställa överföringar mellan de båda staterna av behövliga belopp enligt denna konvention.

Artikel 38

1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott kan belopp som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i den andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit förmån med för högt belopp för en period, för vilken försäkringsorgan i den andra staten skall utgiva ett motsvarande ersättningsbelopp, kan det för mycket utbetalda beloppet likaledes innehållas.

2. Förskottet eller det för mycket utbetalade beloppet avräknas på ersättning som avser motsvarande tid och utbetalas i efterskott. När sådan efterskottsbetalning inte förekommer eller icke förslår för avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det återstående beloppet på löpande förmånsbetalningar, dock på det sätt och med de begränsningar som följer av lagstiftningen i den stat där avräkningen skall göras.

Artikel 39

1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna i de fördragsslutande staterna.

2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de högsta förvaltningsmyndigheterna i den båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna konventions anda och mening.

Artikel 40

Med "högsta förvaltningsmyndighet" avses i denna konvention

i Grekland den minister, under vilken de i artikel 2 A angivna socialförsäkringsgrenarna sorterar,

i Sverige regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Artikel 41

1. Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande.

För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande.

2. Förmån som på grund av någons nationalitet icke beviljats eller som på grund av hans bosättning inom den andra statens territorium indragits skall på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas från och med den dag då konventionen träder i kraft.

3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan.

Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.

4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke tillämpas på rättigheter enligt bestämmelserna i första-tredje styckena av denna artikel under förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan om förmån inom två år från konventionens ikraftträdande. Inges ansökan efter nämnda tid, utgår förmåner från tidpunkten för ingivande av ansökan, såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt lagstiftningen i det fördragsslutande land som har att utge förmånen och i den utsträckning som rätten till förmån icke preskriberats eller upphört.

Artikel 42

1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna.

Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.

2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån, utan hinder av vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningarna i rätten till förmån vid bosättning eller medborgarskap i annat land.

Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse.

Artikel 43

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Stockholm.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Till bevis härom har de båda fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

Förordning (1985:774).

Bilaga 2

Överenskommelse om tillämpningen av konventionen mellan Sverige och Grekland om social trygghet

Med stöd av artikel 31 i den konvention om social trygghet som den 5 maj 1978 har slutits mellan Sverige och Grekland har de båda staternas högsta förvaltningsmyndigheter kommit överens om följande tillämp ningsbestämmelser till konventionen.

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. Förbindelseorgan enligt artikel 1 i konventionen är

i Sverige

arbetsmarknadsstyrelsen beträffande arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadstöd,

riksförsäkringsverket beträffande övriga förmåner,

i Grekland

organisationen för arbetsförmedlingen, O.A.E.D., beträffande arbets löshetsförrsäkring och familjebidrag,

institutet för lantbruksförsäkringen, O.G.A., beträffande försäkring för lantbrukare,

socialförsäkringsinstitutet, I.K.A., beträffande övriga förmåner.

2. Förbindelseorganen har de uppgifter som anges i denna överens kommelse. I och för tillämpning av konventionen kan de träda i omedelbar förbindelse såväl med varandra som med berörda personer eller deras ombud. De skall bistå varandra vid tillämpningen av konventionen.

AVDELNING II

Tillämpning av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning

Artikel 2

Utsändning för arbete i det andra landet

I fall som avses i artikel 8 i konventionen skall den fortsatta tillämpningen av den utsändande statens lagstiftning styrkas genom intyg. Intyget utfärdas

i Sverige av riksförsäkringsverket,

i Grekland av vederbörande förbindelseorgan enligt artikel 1.

AVDELNING III

Tillämpning av bestämmelserna om olika förmåner

Kapitel 1. Sjukdom och moderskap

Artikel 3

Sammanläggning av kvalifikationsperioder

För tillämpning av konventionens artikel 11 genom en fördragsslutande stats försäkringsorgan skall den person varom fråga är förete intyg för organet om de kvalifikationsperioder som skall beaktas enligt den andra statens lagstiftning. På den försäkrades begäran skall sådant intyg utfärdas.

i Sverige av riksförsäkringsverket,

i Grekland av behörigt förbindelseorgan enligt artikel 1.

Artikel 4

Bestämmelser om sjukvårdsförmåner

1. I fall som avses i artikel 12 i konventionen skall för det försäkringsorgan som anges i artikelns andra stycke företes ett intyg från behörigt organ på bosättningsorten som visar rätten till förmåner. Försäkringsbesked utfärdat av behörigt försäkringsorgan gäller som sådant intyg. Beträffande Grekland tillhandahålles sjukvårdsförmåner av I.K.A. mot betalning av avgift som fastställes enligt tredje stycket i nämnda artikel. I annat fall tillhandahålles förmånerna av de statliga sjukhusen.

2. I fall som avses i artikel 13 i konventionen skall i Grekland bosatta familjemedlemmar skriva in sig hos I.K.A. De skall därvid förete intyg, utfärdat av behörigt försäkringsorgan, som visar att den person, från vilken de härleder sina rättigheter, är berättigad till sjukvårdsförmåner i Sverige. Ett sådant intyg gäller tills I.K.A.

har mottagit meddelande om dess återkallelse.

3. I fall som avses i artikel 14 i konventionen skall en i Grekland bosatt pensionär skriva in sig hos I.K.A. och därvid förete intyg utfärdat av behörigt försäkringsorgan om att han uppbär pension från Sverige. Pensionären eller hans familjemedlemmar skall till I.K.A.

anmäla varje ändring i sina förhållanden som kan påverka deras rätt till sjukvårdsförmåner, särskilt om varje innehållande eller återkallelse av pensionen och om ändring av adress. Även det behöriga försäkringsorganet skall anmäla sådana ändringar till I.K.A.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och dödsfall (pensioner)

Artikel 5

Handläggning av pensionsansökningar

1. De behöriga försäkringsorganen skall omedelbart underrätta varandra om ansökan om sådan pension på vilken konventionens avdelning III kapitel 2 jämfört med dess artikel 36 andra stycket är tillämplig.

2. De behöriga försäkringsorganen skall vidare underrätta varandra om förhållanden som har betydelse vid bestämmande av pension och därvid också bifoga medicinska handlingar av betydelse.

3. De behöriga försäkringsorganen skall underrätta varandra om beslut som fattas under handläggningen av ett pensionsärende.

Artikel 6

Utbetalning av pensioner

Pension skall betalas ut direkt till förmånstagaren.

Artikel 7

Statistik

De behöriga försäkringsorganen skall sända sina respektive förbindelseorgan årliga statistiska uppgifter om utbetalningar som har skett i den andra fördragsslutande staten. Förbindelseorganen skall utväxla dessa uppgifter.

Kapitel 3. Olycksfall i arbete och arbetssjukdomar

Artikel 8

Utbetalning av livräntor, statistik

Artiklarna 6 och 7 skall även gälla livräntor.

Kapitel 4. Arbetslöshet

Artikel 9

Förfarandet

Ansöker någon med åberopande av artiklarna 27 och 28 i konventionen om kontantförmåner vid arbetslöshet i en av de fördragsslutande staterna, skall uppgifter vid behov inhämtas från den andra statens förbindelseorgan.

AVDELNING IV

Slutbestämmelser

Artikel 10

Medicinsk och administrativ kontroll

1. På begäran av en fördragsslutande stats behöriga organ genom dess förbindelseorgan skall den andra statens organ bistå vid den medicinska och administrativa kontrollen av personer som bor i den staten.

2. Organens utgifter för denna kontroll skall frånsett administrationskostnader ersättas av det behöriga organet.

Artikel 11

Blanketter

Formulär till intyg och andra underrättelser som avser denna överens kommelse skall fastställas av förbindelseorganen.

Artikel 12

Skriftväxlingsspråk

1. Förbindelseorganen skall skriftväxla på engelska eller franska.

2. Förbindelseorganen skall vid behov bistå varandra med att översätta ansökningar och andra handlingar som har skrivits på deras officiella språk till engelska eller franska.

Artikel 13

Ikraftträdande

Denna överenskommelse träder i kraft samtidigt med konventionen.

Till bevis härom har de båda fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Förordning (1985:774).