Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden

Avgörande

Göta hovrätts beslut 2010-10-26 i mål Ö 768-10

Saken

Den 26 mars 2007 beslutades om företagsrekonstruktion för bolaget N. Staten betalade ut lönegaranti under rekonstruktionen, vilken avslutades den 3 juli 2007.

Den 8 juli 2009 försattes bolaget N i konkurs.

Staten hävdade att den från företagsrekonstruktionen kvarstående regressfordran beträffande utbetald lönegaranti skulle ha förmånsrätt i konkursen.

Såväl tingsrätt som Göta hovrätt ogillade statens talan. Hovrätten konstaterade att konkursansökan i detta fall hade gjorts mer än ett år efter företagsrekonstruktionens upphörande. Utgångspunkten för tremånadersfristen enligt 12 § första stycket förmånsrättslagen (1970:979) var därför den 7 juli 2009, d.v.s. den dag som konkursansökan gjordes. Eftersom lönefordringarna hade intjänats mer än tre månader dessförinnan uppfyllde de inte kraven för allmän förmånsrätt i konkursen.

Skatteverket avstod från att överklaga till HD.

Skatteverkets kommentar

Det förekommer att staten har en kvarstående regressfordran avseende lönegarantiersättning som utbetalats vid en företagsrekonstruktion när arbetsgivaren sedermera försätts i konkurs.

Denna fordran ska bevakas utifrån de vanliga regler som gäller vid en konkurs.

Staten övertar inte längre arbetstagarens förmånsrätt (28 § LGL). Har en konkurs eller företagsrekonstruktion beslutats på grund av en ansökan som inkommit till domstolen före den 1 januari 2009 tillämpas äldre bestämmelser under hela förfarandet (prop. 2007/08:161 s. 49).

En företagsrekonstruktion och en konkurs måste ses som två helt separata insolvensförfaranden. I ett konkursförfarande som har inletts efter den 1 januari 2009 har Skatteverket inte längre förmånsrätt för sin regressfordran.

Domstolarnas ogillande av statens talan är i detta fall alltså riktig även om de resonerat utifrån felaktiga utgångspunkter.

Lagrum

12 § förmånsrättslagen