Områden: Skattebetalning & borgenärsarbete

Dnr: 131 291364-14/111

Avgörande

Svea hovrätts beslut den 23 november 2012 i mål nr ÖÄ 8958-12

Saken

Tingsrätten beslutade om företagsrekonstruktion och utsåg A F till rekonstruktör. I samband med borgenärssammanträdet yrkade Skatteverket i första hand att rekonstruktionen skulle upphöra samt i andra hand att rekonstruktören skulle entledigas eftersom Skatteverket saknade förtroende för honom. Skatteverket anförde att rekonstruktören hade en lång historia av restförda skulder hos KFM i både allmänna och enskilda mål, att KFM efter det att rekonstruktionen inletts i en utredningsrapport konstaterat att denne saknade känd inkomst, att det pågick en process om företrädaransvar i förvaltningsrätt, att han knappt två år tidigare dömts till företrädaransvar av kammarrätt samt att han även av en hovrätt dömts för bl.a. grovt skattebedrägeri för drygt tio år sedan.

Tingsrätten beslutade att rekonstruktionen skulle fortsätta och att rekonstruktören inte skulle avsättas. Enligt tingsrätten fanns det frågetecken kring hans lämplighet men att dessa inte verkade ha inverkat på arbetet med rekonstruktionen.

Skatteverket överklagade till hovrätten och tillade bl.a. att rekonstruktören beslutat att lönegaranti skulle utgå med stora belopp och att Skatteverket ifrågasatte dessa beslut. Enligt Skatteverket syntes han sakna erforderlig kunskap och erfarenhet av lönegarantihandläggning.

Hovrätten beslutade att rekonstruktionen skulle fortsätta men att A F skulle entledigas från uppdraget som rekonstruktör. Hovrätten återgav innehållet i 2 kap. 11 § lagen om företagsrekonstruktion angående de krav som ställs på en rekonstruktör och motiverade beslutet om entledigande med att det stod klart att staten, som var den största borgenären, saknade förtroende för A F.

Hovrättens beslut vann laga kraft.

Skatteverkets kommentar

När det gäller frågan om utseende av en rekonstruktör så saknas det praxis beträffande vilka kriterier som krävs för att en rekonstruktör ska kunna anses lämplig eller ej. Av förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion anges att gäldenärens eget önskemål om att en viss person utses till rekonstruktör bör vara av mindre intresse om inte önskemålet stöds av en betydande krets av borgenärer. Motsätter sig en större borgenärskrets att en viss person utses till rekonstruktör torde det vara nära nog uteslutet att utse denne person, se prop. 1995/96:5 sid. 104 f.

I detta fall har hovrätten motiverat sitt beslut att entlediga rekonstruktören med att den störste borgenären (staten) saknade förtroende för honom. Såvitt kan utläsas av domskälen så har det enligt hovrätten alltså varit tillräckligt att man kan konstatera att rekonstruktören saknar borgenärernas förtroende för att ett entledigande ska vara befogat. Det är naturligtvis alltid lämpligt att staten, på sätt som gjorts i detta fall, framhåller de konkreta omständigheter som medför att rekonstruktören inte har statens förtroende.

Lagrum

2 kap. 11 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion