Energiskatt på el - förbrukning för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning

1 Sammanfattning

Skatteverket anser att el som förbrukats för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning inte ska anses förbrukad i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE. Det saknar betydelse för bedömningen om fryslagringen sker hos det företag som fryst in produkterna eller om fryslagringen sker hos någon annan än den som fryst in produkterna.

2 Frågeställning

För el som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen utgör energiskatten 0,5 öre per kilowattimme, den s.k. industriskattesatsen (11 kap. 3 § första stycket 1 LSE).

Ett företag som fryser in varor anses bedriva industriell verksamhet i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE. Industriskattesatsen gäller därmed för el som förbrukas i tillverkningsprocessen i företagets industriella verksamhet.

Frågan är om den el ett sådant företag förbrukat för fryslagring av infrysta produkter som är färdiga för försäljning ska anses förbrukad i tillverkningsprocessen och därmed omfattas av industriskattesatsen.

3 Gällande rätt m.m.

Energiskatten utgör 0,5 öre per kilowattimme för el som förbrukas i industriell verksamhet i till­verkningsprocessen (11 kap. 3 § första stycket 1 LSE).

Skatteverket har i RSV Sp 1999:1 utfärdat rekommendationer avseende vilken elförbrukning som bör hänföras till tillverkningsprocessen och vilken elförbrukning som inte bör hänföras till tillverkningsprocessen. Följande rekommendation ges avseende lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning:

”Till försäljningsverksamhet bör hänföras lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning. El som förbrukas i och kring byggnad och mark där sådan lagerhållning bedrivs eller i övrigt för försäljningsverksamhet bör således inte anses ha förbrukats i tillverkningsprocessen och omfattas därför inte av nollskattesatsen.”

4 Bedömning

Skatteverket har i en rekommendation uttalat att lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning bör hänföras till försäljningsverksamhet.

Ett utrymme där frysta produkter som är färdiga för försäljning lagras har specifika krav avseende temperatur m.m. Frågan är om dessa specifika krav medför att den el som förbrukas i lagringsutrymmet ska anses förbrukad i tillverkningsprocessen.

Även när det gäller lagring av andra produkter som är färdiga för försäljning kan specifika krav ställas på lagringsutrymmet. Det kan t.ex. gälla krav på luftfuktighet eller temperatur.

Skatteverket anser att det är rimligt att samma bedömning görs för el som förbrukas för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning som för el som förbrukas för annan typ av lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning.

Skatteverket anser att el som förbrukats för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning inte ska anses förbrukad i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet i den mening som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE. Det saknar betydelse för bedömningen om fryslagringen sker hos det företag som fryst in produkterna eller om fryslagringen sker hos någon annan än den som fryst in produkterna.