Återvinning enligt 4 kap. 10 § konkurslagen (1987:672) av förtida inbetalning på skattekontot

1 Sammanfattning

Om en förtida inbetalning görs till skattekontot under den månad då skatter eller avgifter förfaller till betalning, är det Skatteverkets uppfattning att inbetalningen generellt sett är att se som ordinär och därmed inte återvinningsbar.

Vid bedömningen av om en inbetalning är att se som ordinär eller inte, är det även viktigt att alltid granska gäldenärens betalningsmönster.

2  Bakgrund och frågeställning

  En konkursförvaltare har begärt återvinning av ett bolags inbetalning till eget skattekonto som gjorts kort tid innan bolaget försattes i konkurs på egen begäran. Konkursförvaltaren har åberopat 4 kap. 10 § konkurslagen (KonkL).   

Den aktuella inbetalningen om ca 49 500 kr bokfördes på skattekontot den 3 juli 2012. Bolaget försattes i konkurs den 11 juli 2012 och den 12 juli förföll skatter och avgifter om ca 32 800 kr till betalning (avseende mervärdesskatt för maj, arbetsgivaravgifter och avdragen skatt för juni samt debiterad preliminärskatt för juli). Den 17 augusti förföll ytterligare skatter och avgifter om ca 25 500 kr till betalning (avseende mervärdesskatt för juni samt debiterad preliminärskatt för augusti). Dessa senare skatter sattes delvis ned av den aktuella inbetalningen.Av skattekontot framgår att gäldenären under i stort sett hela 2011 och fram till juni 2012 haft för vana att betala en eller flera dagar efter förfallodagen

3  Gällande rätt m.m.

Vid en konkurs ska betalning av en skuld som har skett senare än tre månader före fristdagen gå åter bland annat om den har gjorts i förtid, och om den inte med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinär (4 kap. 10 § KonkL).

Återvinningsreglerna tar i allmänhet sikte på att ingripa mot sådana rättshandlingar som görs för att kringgå följderna av en väntad konkurs. Vanliga, löpande betalningar har däremot ansetts ordinära och därmed skyddade från återvinning.

Beträffande betalning av skatter och avgifter gäller ett generellt förbud mot återvinning, dock endast i fråga om sådana betalningar som avsett förfallna belopp ( 4 kap. 1 § andra stycket KonkL). Återvinning med stöd av 4 kap. 10 § KonkL kan därmed aktualiseras beträffande en skatt som betalats i förtid, även om det i förarbetena uttalats att frågan om en skattebetalning ska anses som ordinär torde få betydelse bara i sällsynta fall (prop. 1975:6 s. 228).

Lagstiftarens tanke med 4 kap. 10 § KonkL är att återvinning bör kunna ske av objektivt sett onormala betalningar. Omsättnings-intresset kräver att vanliga, normala affärstransaktioner inte drabbas. Ordinära betalningar bör därför få stå sig även om de skett i förtid och strax före konkursutbrottet. Som exempel på ordinära betalningar ("vanliga löpande betalningar") nämns i förarbetena bland annat amorteringar på lån m.m. samt betalning av hyra och skatt (prop. 1975:6 s 224).

Allmänt sett bör utgångspunkten för bedömningen av om en betalning skett i förtid vara vad som kan anses vara den normala förfallodagen med utgångspunkt från parternas avtal samt deras förhållanden och sedvanor i övrigt

Utgångspunkten för bedömningen av om den förtida betalningen kan anses som icke ordinär är om betalningen avviker från det vanliga mönstret och om det utifrån en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter kan bedömas att betalningen i det aktuella fallet har påverkats av den förestående konkursen. Om exempelvis gäldenären brukar betala fakturorna först på förfallodagen, kan en förtida betalning, trots att sådana allmänt sett är vanligt förekommande, i ett enskilt fall ändå anses som icke ordinär. Se i övrigt Lennander, Återvinning i konkurs, 3 uppl., 2004 s. 229 ff. samt Lennander "Vad är en ordinär betalning? Ett bidrag till tolkningen av 4:10 KL" i Festskrift till Lars Welamson s 390-413.

Vid vilken tidpunkt skatter och avgifter ska betalas regleras i 62 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244, SFL). Där framgår när en viss skatt eller avgift senast ska betalas. Däremot har den betalningsskyldige alltid rätt att betala tidigare än på förfallodagen. Skatteverket är därför skyldigt att ta emot alla betalningar till skattekontot och även att tillgodoräkna intäktsränta vid ett eventuellt överskott på kontot fram till dess att förfallodagen inträder och skatten eller avgiften registreras på skattekontot. Detta innebär att den betalningsskyldige har möjlighet att infria sin betalningsskyldighet genom en inbetalning till skattekontot så snart det står klart hur mycket som ska redovisas för en viss redovisningsperiod. När det gäller slutlig skatt som överstiger 30 000 kr krävs för övrigt att den betalas redan före redovisningstidpunkten för att kostnadsränta inte ska behöva betalas (65 kap. 6 § SFL). Med hänsyn till det är det tveksamt om en sådan betalning ens kan kategoriseras som förtida i den mening som krävs för en tillämpning av bestämmelsen i 4 kap. 10 § KonkL.

Även om systemet för skattebetalning alltså möjliggör och i visst avseende förutsätter att betalning sker före förfallodagen måste det samtidigt beaktas att en betalning till skattekontot inte kan destineras till en viss skatt eller avgift. Förtida betalningar kan därmed, på grund av senare inträffade betalningsunderlåtelser, komma att tas i anspråk för betalning av andra mellankommande skatter eller avgifter.  

4 Bedömning

  Den särskilda reglering som gäller för betalning av skatter och avgifter innebär enligt Skatteverkets uppfattning att det finns ett begränsat utrymme för att behandla en förtida betalning av skatt som icke ordinär. Bestämmelserna i SFL, som möjliggör en betalning så snart redovisningsperioden löpt ut, bör ha en sådan tyngd att endast mycket tydliga avvikelser i det enskilda fallet från vad som tidigare förevarit bör kunna leda till att en betalning före förfallodagen betraktas som icke ordinär.

I det aktuella fallet har betalningen den 3 juli 2012 kommit att avräknas mot skatter och avgifter med förfallodag den 12 juli samt den 17 augusti 2012. Bortsett från en mycket liten del avseende preliminär skatt för tiden efter konkursutbrottet (och som skulle kunna undanröjas) har dessa skatter och avgifter varit såväl uppkomna som redovisningsklara vid tidpunkten för betalningen. Med hänsyn till vad som allmänt gäller vid betalning av skatter och avgifter anser Skatteverket att den del av inbetalningen som kommit att reglera skatter och avgifter som förföll till betalning nio dagar senare, dvs. den 12 juli, måste ses som en ordinär betalning, som inte är återvinningsbar. Med hänsyn till hur gäldenären tidigare skött sina skattekontoinbetalningar är det mera tveksamt om även den del av betalningen som kommit att avräknas mot mervärdesskatt som förföll till betalning den 17 augusti är att anse som ordinär. I denna del kan betalningen sägas avvika från gäldenärens tidigare betalningsmönster på ett så tydligt sätt att betalningen enligt Skatteverkets uppfattning kan ses som icke ordinär och därmed återvinningsbar. Detta skulle i det aktuella fallet innebära att (49 500 kr — 32 800 kr) 16 700 kr är återvinningsbart.