Kortare avbrott för vistelse i Sverige och i tredje land vid tillämpning av sexmånadersregeln och ettårsregeln

1 Sammanfattning

Kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande i Sverige och i tredje land får vid tillämpning av sexmånadersregeln och ettårsregeln inte vara längre än att de sammanlagt motsvarar åtta dagar för varje hel månad som anställningen varar eller 96 dagar under ett och samma anställningsår.

2 Bakgrund och frågeställning

Vid tillämpning av sexmånadersregeln och ettårsregeln vid arbete utomlands får kortare avbrott räknas in i tiden. Antal dagar för uppehåll i Sverige är reglerat i lag men fråga har ställts hur lång tid som får tillbringas i Sverige och i tredje land för att reglerna ändå ska vara tillämpliga.

3 Gällande rätt m.m.

I 3 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet i Sverige vid vistelse utomlands; sexmånadersregeln och ettårsregeln. Även om kortare avbrott i utlandsvistelsen förekommer kan de båda reglerna ändå bli tillämpliga. I 3 kap. 10 § IL anges att kortare uppehåll i Sverige för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte infaller i början eller i slutet av anställningen ska räknas in i tiden för vistelsen som anges i 9 §. Vid uppehåll i Sverige för sådana ändamål får dessa inte vara längre än att de motsvarat sex dagar för varje hel månad som anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställningsår.

I förarbetena, prop.1984/85:175 s.29 f ., kommenterar departementschefen bestämmelsen om kortare avbrott enligt följande.

"I förevarande stycke konstateras att kortare avbrott i vistelsen utomlands räknas in i tiden utomlands. Vidare sker en reglering med avseende på vistelsetiden i Sverige. Vistelser i andra länder än arbetslandet har inte uttryckligen reglerats. Vad gäller skattefrihet enligt huvudregeln innebär detta att det är tillåtet att ta semester och att göra av tjänsten betingande resor i annat land än vistelselandet utan att skattefriheten går förlorad. Denna tid räknas då med i vistelsetiden utomlands. En förutsättning är dock att anställningen alltjämt pågår. I fråga om skattefrihet enligt den alternativa regeln krävs ett års vistelse i ett och samma land. Här kan givetvis inte alltför omfattande vistelser tillåtas i andra länder för då skulle kravet på vistelse i samma land lätt kunna kringgås. Jag har emellertid inte ansett det nödvändigt att detaljreglera vistelser av detta slag. Jag har istället nöjt mig med att föreskriva att "kortare uppehåll" i utlandsvistelsen, vilket i detta fall avser vistelse utanför anställningslandet, är tillåtna om de avser semester, tjänsteuppdrag e.d. Med kortare uppehåll avses enlig min mening normal semester och också tjänsteresor som inte är alltför omfattande i antal eller längd. Vid den bedömning som här måste göras i praxis måste naturligtvis hänsyn tas till syftet med regeln. I det fall beskattning helt klart har skett i anställningslandet bör enligt min mening mindre vikt kunna fästas vid vistelsetid i andra länder än Sverige."

4 Skatteverkets bedömning

Utgångspunkten för ettårsregeln är att vistelsen i utlandet ska pågå under minst ett år i samma land. Av det följer att avbrott för vistelser i annat land inte kan vara alltför omfattande för att man ändå ska kunna göra den bedömningen att arbetet pågått i ett och samma land. Skatteverket anser därför att det i begreppet "kortare avbrott" ligger en tidsaspekt som innebär att tiden för vistelse i annat land än arbetslandet måste vara så begränsad att den i princip går att bortse ifrån vid tillämpning av ettårsregeln.

Vad gäller sexmånadersregeln sägs i förarbetena att om beskattning helt klart har skett i anställningslandet bör mindre vikt fästas vid vistelsetid i andra länder än Sverige. Detta innebär dock inte, enligt Skatteverket, att det inte ska finnas någon begränsning av de antal dagar som får tillbringas i tredje land vid tillämning av regeln.

Lagstiftaren har valt att särskilt reglera det antal dagar som får tillbringas i Sverige. Här anges en maximal tid på sex dagar för varje hel månad som anställningen varar. Det innebär inte, enligt Skatteverkets uppfattning, att det utgör en norm för den tid som får anses som kortare avbrott utan är snarare ett uttryck för det maximala antalet dagar som lagstiftaren godtagit. Enligt Skatteverkets mening kan detta inte innebära att lagstiftaren — utan att reglera härom — menat att det härutöver får förekomma ett betydande antal dagar som får tillbringas i tredje land.

I ovan angivna förarbeten anges att det med kortare avbrott avses normal semester och tjänsteresor som inte är alltför omfattande i antal eller längd. Den lagstadgade semestern uppgår idag, enligt semesterlagen, till tjugofem semesterdagar per år, men är i många fall längre. Förarbetsuttalandet utgör ändå en indikation på det tidsperspektiv som lagstiftaren avsett. Den tid, som för reglernas tillämplighet, får tillbringas utanför arbetslandet ska därför, enligt Skatteverkets mening, begränsas och avse såväl tid i Sverige som i tredje land. Det ska, enligt Skatteverkets uppfattning, heller inte göras någon skillnad på längden av vad som utgör ett kortare avbrott, oavsett om det är fråga om tillämpning av sexmånadersregeln eller ettårsregeln.

Skatteverket anser därför att kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande i Sverige och i tredje land vid tillämpning av sexmånadersregeln och ettårsregeln inte får vara längre än att de sammanlagt motsvarar åtta dagar för varje hel månad som anställningen varar eller 96 dagar under ett och samma anställningsår.