Områden: Mervärdesskatt

Datum: 2009-12-07

Dnr: 131 755062-09/111

OBS! Detta ställningstagande har ersatts av Skatteverkets ställningstagande, 2011-01-25, dnr 131 38065-11/111.

1 Sammanfattning

Konferenstjänster, dvs. tillhandahållande av konferensarrangemang och tjänster avseende deltagande i konferenser, kongresser m.m., utgör sådana liknande aktiviteter som omfattas av 5 kap. 11 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Detta innebär att konferenstjänster är omsatta i Sverige om konferensen äger rum här i landet.

Detta ställningstagande gäller från den 1 januari 2010 och ersätter vid denna tidpunkt tidigare ställningstagande med samma namn daterad 20071009, dnr 131 375012-07/111. Det nya ställningstagandet har tagits fram med anledning av ändrad lagstiftning och innebär ingen ändring i sak. För redovisningsperioder fram till den 1 januari 2010 ska det äldre ställningstagandet fortfarande tillämpas.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågan är hur omsättningsland för tillhandahållande av konferensarrangemang och tjänster avseende deltagande i konferenser, kongresser m.m. ska bedömas.

Ställningstagandet avser en översyn med anledning av ändrad lagstiftning från den 1 januari 2010 av ett tidigare ställningstagande.

3 Gällande rätt m.m.

Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009 medför att benämningen EG (Europeiska Gemenskapen) ersätts av EU (Europeiska Unionen). I mervärdesskattelagen (1994:200), ML, anges EG då lagen ännu inte har anpassats till Lissabonfördraget. Skatteverket använder i detta ställningstagande genomgående EU med undantag för delar av avsnittet gällande rätt.

De paragrafer i ML och de artiklar i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet, som nämns i detta ställningstagande gäller bestämmelser i dess lydelse från den 1 januari 2010 om inget annat anges.

Enligt 5 kap. 11 § ML ska en tjänst avseende bland annat pedagogiska, kulturella, vetenskapliga, idrottsliga och liknande aktiviteter anses omsatt inom landet om aktiviteten äger rum här i landet. Detsamma gäller till dessa tjänster underordnade tjänster och tjänster som tillhandahålls av den som organiserar aktiviteten. Såsom liknande aktiviteter anges mässor och utställningar.

Motsvarande bestämmelse finns i artikel 53 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet. Här anges bland annat att pedagogiska, underhållningsmässiga och liknande verksamheter ska anses tillhandahållna på den plats där dessa verksamheter faktiskt utövas.

EU-domstolen har i C-114/05, Gillan Beach, bedömt att en arrangörs allomfattande tillhandahållande till utställarna på en mässa eller en salong ska inordnas under den kategori av tjänstetillhandahållanden som avses i artikel52 ai mervärdesskattedirektivet i dess lydelse fram till den 1 januari 2010. Bestämmelsen motsvaras från den 1 januari 2010 av artikel 53 i mervärdesskattedirektivet. Domstolen konstaterar att begreppet "liknande aktiviteter" är ett unionsrättsligt begrepp som ska tolkas enhetligt för att undvika situationer med dubbelbeskattning eller utebliven beskattning (punkt 20). En aktivitet ska anses vara liknande i den mening som avses i artikeln i mervärdesskattedirektivet när den uppvisar samma kännetecken som dem som gäller för övriga kategorier av aktiviteter som räknas upp i denna bestämmelse (punkt 22). De gemensamma dragen mellan de olika kategorierna av tjänstetillhandahållanden som avses i nämnda artikel bottnar i de berörda tillhandahållandenas sammansatta natur. Tillhandahållandena omfattar flera olika tjänster och de sker normalt till en mängd olika mottagare, det vill säga samtliga de personer som i olika egenskaper deltar i kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska eller underhållningsmässiga aktiviteter (punkt 23). Dessa olika kategorier av tillhandahållanden kännetecknas av att de tillhandahålls vid i tiden avgränsade arrangemang, och den plats där dessa tillhandahållanden av sammansatt natur fysiskt utförs är principiellt sett lätt att fastställa då dessa arrangemang äger rum på ett visst ställe (punkt 24).Av författningskommentaren till 5 kap. 11 § ML i prop. 2009/10:15 framgår att konferenser är en sådan verksamhet som omfattas av bestämmelsen.

4 Skatteverkets bedömning

Konferenstjänster, dvs. tillhandahållande av konferensarrangemang och tjänster avseende deltagande i konferenser, kongresser m.m., är sammansatta tjänster som innefattar flera underliggande tillhandahållanden såsom lokal, information, diverse kontorstjänster, restaurang- eller cateringtjänster m.m.

Ett tillhandahållande av en konferenstjänst från en konferensarrangör till deltagarna på konferensen är ett sammansatt tillhandahållande som sker till flera olika deltagare vid en viss tidpunkt och på en viss plats. Även en underleverantör till en konferensarrangör kan anses tillhandahålla konferenstjänster under förutsättning att den underliggande tjänsten bedömts vara ett tillhandahållande av konferensarrangemang, dvs. ett sammansatt tillhandahållande. Skatteverket gör den bedömningen att det är fråga om samma tjänst som tillhandahålls i båda leden varför dessa ska bedömas på samma sätt vid avgörande av omsättningsland.

Skatteverket anser inte att separata tjänster som en underleverantör tillhandahåller konferensarrangören, t.ex. lokal, föredragshållare, restaurang- eller cateringtjänster, ska bedömas som konferenstjänster. Omsättningsland för sådana tjänster ska i stället bedömas med utgångspunkt i vilken typ av tjänst som respektive underentreprenör faktiskt tillhandahåller (tjänst avseende fastighet, information etc.).

Skatteverkets gör den bedömningen att konferenstjänster i normalfallet utgör sådana liknande aktiviteter som omfattas av 5 kap. 11 § ML eftersom det är fråga om ett tillhandahållande av sammansatt natur som tillhandahålls en mängd olika mottagare på en viss plats och vid en viss tidpunkt. Det innebär att konferenstjänster är omsatta i Sverige när de äger rum här i landet. Vad konferensen handlar om saknar betydelse för bedömning av omsättningsland.

Detta ställningstagande gäller från den 1 januari 2010 och ersätter vid denna tidpunkt tidigare ställningstagande med samma namn daterad 20071009, dnr 131 375012-07/111. Det nya ställningstagandet har tagits fram med anledning av ändrad lagstiftning och innebär ingen ändring i sak. För redovisningsperioder fram till den 1 januari 2010 ska det äldre ställningstagandet fortfarande tillämpas.