Följdfrågor beträffande gränsöverskridande koncernbidrag

OBS! Detta ställningstagande har ersatts av ett nytt ställningstagande från 2011-04-13, 131 252993-11/111.

1 Sammanfattning

Skatteverket har i en styrsignal 2009-05-15, dnr 131 440547-09/111 redogjort för verkets syn på rättsläget vad gäller avdragsrätt för gränsöverskridande koncernbidrag. Vid den praktiska tillämpningen har det uppkommit ett antal följdfrågor som Skatteverket anser ska hanteras i enlighet med vad som anges nedan under punkten 4.

2 Bakgrund och frågeställning

Regeringsrätten har i ett antal domar fastslagit att avdragsrätt i vissa fall föreligger för koncernbidrag till ett utländskt dotterbolag, trots att bidraget inte kommer att beskattas i Sverige (se ovan angiven styrsignal). Regeringsrätten har därvid klargjort vissa riktlinjer för hur ett sådant avdrag ska beräknas. Fortfarande kvarstår dock frågor om hur dessa beräkningar rent faktiskt ska utföras.

3 Gällande rätt m.m.

Se motsvarande punkt i den ovan angivna styrsignalen.(dnr 131-440547-09/111)

4 Skatteverkets bedömning

a. Vilken valutakurs ska användas vid beräkningen av underskottet i det utländska dotterföretaget?

Valutakursfrågor uppkommer vid beräkningen av de jämförelsebelopp som enligt Regeringsrättens praxis ska beräknas per utgången av det sista hela beskattningsåret före dotterbolagets upplösning samt per dagen för upplösningen. Denna takbeloppsberäkning omfattar både en beräkning enligt svenska skatteregler och enligt skattereglerna i det andra landet. Fråga är om en rent skattemässig beräkningsmodell för fastställande av högsta tillåtna avdrag. Någon direkt anknytning till civilrättsliga regler, närmast då redovisning av fasta driftställen eller koncernredovisning, finns därför inte. Inte heller är situationen sådan att den omfattas av lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m. Skatteverkets bedömning är därför att valutakursen vid utgången av det sista hela beskattningsåret respektive vid dagen för bolagets upplösning ska användas vid beräkning av underskottets storlek.

b. Vad gäller om likvidationens avslutande drar ut på tiden och inträffar först andra året efter det då koncernbidraget lämnades?

Ett nytt koncernbidrag måste ges, se ovan angiven styrsignal under rubriken "Förmögenhetsöverföring".

Av Regeringsrättens domar i de fall avdrag medgetts, exempelvis mål nr 1267-08, framgår också att Regeringsrätten eftersträvat att vid avdragsrätt så långt möjligt ansluta till vad som hade gällt för koncernbidrag från ett moderbolag till ett dotterbolag under inhemska förhållanden. Förutsättningarna för koncernbidrag enligt svensk intern rätt måste vara uppfyllda för att rätt till avdrag ska föreligga, med de två avsteg som Regeringsrätten medgett. Det ena avsteget är att regeln om att mottagaren ska beskattas i Sverige inte kan upprätthållas i vissa fall och det andra är att själva avdraget medges först året efter värdeöverföringen. Förklaringen till det senare är att det är först vid likvidationens avslutande som man kan bestämma den slutliga förlustens storlek. Mot bakgrund av detta är det inte godtagbart att koncernbidrag ges tidigare än året före likvidationens avslutande.

c. Ska koncernbidraget räknas med vid förlustberäkningen?

Regeringsrätten har inte uttalat något särskilt i denna fråga, se domen i mål nr 1267-08. Den modell som Regeringsrätten fastslagit och som innebär en beräkning av takbelopp vid två olika tillfällen måste dock anses utesluta att koncernbidraget räknas med vid den senare beräkningen. I annat fall skulle avdrag motsvarande koncernbidraget aldrig komma i fråga. Skatteverkets bedömning är därför att koncernbidraget inte ska ingå i takbeloppsberäkningen.

d. Vad gäller för underskott hos dotterbolag som har uppkommit innan dotterbolagets hemviststat blivit medlem i EU?

Eftersom landet i fråga ingår i EU omfattas medborgare och juridiska personer i landet av de fri- och rättigheter som stadgas i EG-fördraget. En begränsning av avdragsrätten med hänsyn till att förlusten hänför sig till tid före EU-inträdet torde utgöra en diskriminering som inte kan rättfärdigas. Rätt till resultatutjämning mellan det svenska moderbolaget och det utländska dotterbolaget måste därmed anses föreligga för hela den tid dotterbolaget varit helägt oavsett om förlusten uppkommit före eller efter EU-inträdet.