Mervärdesskatt, beskattningsunderlaget vid rättelse i efterhand

Högsta förvaltningsdomstolens domar den 5 september 2012 i mål nr 6291-6393-10 och 753-757-11.

Samtliga mål rörde bolag som tillhandahållit tjänster i form av köp av fakturor med regressrätt, dvs. utan övertagande av kreditrisken (s.k. oäkta factoring). Frågan i målen var om den ersättning som bolagen fått i samband med att man övertog fakturorna var skattepliktig och, om så var fallet, hur beskattningsunderlaget skulle beräknas.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att de aktuella tjänsterna utgjorde inkasso och att omsättningen av dem var skattepliktig.

I frågan om beskattningsunderlaget hänvisade Högsta förvaltningsdomstolen till EU-domstolens praxis, där det framgår att mervärdesskatten inte ska belasta de skattskyldiga utan enbart den slutlige konsumenten. Beskattningsunderlaget ska därför inte vara högre än det belopp som den skattskyldige slutligen erhållit och mervärdesskatt ska inte uppbäras med mer än vad konsumenten betalat.

Bolagen hade bedömt att de aktuella tjänsterna var undantagna från skatteplikt och de hade fakturerat utan mervärdesskatt. Eftersom denna uppfattning visat sig felaktig måste bolaget betala mervärdesskatt för omsättningen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening var det vid en sådan rättelse i efterhand mest förenligt med principen att mervärdesskatten inte ska belasta den skattskyldige själv, och med bestämmelsen att mervärdesskatt inte ska ingå i beskattningsunderlaget, att det belopp som åtgick för att betala skatten inte belades med mervärdesskatt. Detta belopp skulle därför inte räknas in i beskattningsunderlaget.

Skattesatsen för de aktuella tjänsterna var 25 procent. Beskattningsunderlaget skulle därmed bestämmas till den ersättning som bolaget fått minskad med 20 procent.

Kommentar:

Genom domar i Högsta förvaltningsdomstolen är Skatteverkets ställningstagande 2005-07-08 (dnr 130 649158-04/111) överspelat.