Utbetalning från privat pensionsförsäkring och eget IPS-sparande - tillämpning av skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland

OBS! HFD har numera meddelat dom.

Skatteverkets rättsfallsreferat

Kammarrätten anser att Sverige inte kan beskatta utbetalningar från pensionsförsäkring och eget IPS-sparande med stöd av artikel 18 i brittiska skatteavtalet.

Kammarrättens i Stockholm dom 2011-02-22, mål nr 6123- -6124-09

Inkomståret 2008

X har flyttat ut till Storbritannien och är därefter begränsat skattskyldig. Han har hemvist i Storbritannien enligt det aktuella skatteavtalets artikel 4.

Skatteverket har beslutat att skatteavdrag ska göras enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt (SINK) med 25 % på ett underlag motsvarande 80 procent av ersättningen som betalas ut från Nordea Liv & Pension samt enligt samma lag med 25 procent på ett underlag motsvarande 80 % av ersättningen som betalas ut från Nordea IPS.

Skatteverket har ansett att ersättningarna är skattepliktiga enligt 5 § punkt 6 SINK samt att skatteavtalet mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland ger Sverige rätt att beskatta dessa med viss begränsning. Enligt artikel 18 punkt 1 får pensioner på grund av tidigare anställning och livränta som betalas från Sverige till mottagare i Storbritannien beskattas här i landet. Innan skatten beräknas ska Sverige reducera inkomsten med en femtedel. I punkt 4 av artikeln finns definitionen av vad som avses med uttrycket livränta. Här framgår att med livränta förstås ett fastställt belopp, som betalas ut periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

Kammarrätten anser att såväl utbetalningarna från pensionsförsäkringen som utbetalningarna från IPS-sparandet faller in under begreppet "livränta" i artikel 18 punkt 1 i den utsträckning de uppfyller definitionen av begreppet i artikel 18 punkt 4. Kammarrätten anser att det är avgörande hur begreppet "fastställt belopp" ska tolkas. Rätten anser följande när det gäller utbetalningarna från pensionsförsäkringen. Det finns en garanterad del och en del som inte är garanterad. De utbetalda beloppen består således av två delar, men bör betraktas som en enhet. I den del som avser den ej garanterade återbäringen finner rätten att beloppen inte kan anses fastställda på det sätt som avses i skatteavtalet. Därmed finner kammarrätten att beloppen i sin helhet inte ryms inom definitionen av begreppet livränta i skatteavtalet. När det gäller utbetalningar från IPS-konto kan beloppen variera från månad till månad. Kammarrätten anser mot den bakgrunden att beloppen inte ska anses fastställda på ett sådant sätt att de ryms inom definitionen av begreppet livränta i skatteavtalet.

Kommentar:

Skatteverket delar inte den bedömning kammarrätten gör. Verket anser istället att avtalet inte förhindrar Sverige från att beskatta 80 procent av utbetalningarna enligt SINK. Skatteverket överklagar därför domen och begär prövningstillstånd.