Internprissättning - ändrade avtalsvillkor

Den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § inkomstskattelagen ansågs inte tillämplig när villkoren i låneavtalet ändrades så att det svenska bolaget S H AB fick högre räntekostnader än vad som ursprungligen avtalats.

Kammarrättens i Jönköping dom den 19 april 2010, mål nr 1425—1428-09

Omständigheterna i målet var i korthet följande. 

S H AB förvärvade under 2002 aktier i M AB. Förvärvet finansierades genom ett lån på 2,5 miljarder kr från det utländska koncernbolaget S C. Låneavtalet var daterat 15 mars 2002. Enligt lånevillkoren löpte lånet på fem år och rörlig ränta skulle utgå med SEK LIBOR + 0,75 % per år. Genom ett tilläggsavtal ändrades räntesatsen så att ränta skulle utgå med SEK LIBOR + 3,0 % fr.o.m. den 23 juli 2003. 

Skatteverket ansåg att korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § inkomstskattelagen var tillämplig när villkoren i låneavtalet ändrades så att bolaget fick högre räntekostnader än vad som ursprungligen avtalats. 

Bolaget ansåg att korrigeringsregeln bara var tillämplig om räntenivån i tilläggsavtalet inte var marknadsmässig. 

Kammarrätten ansåg att det var det tillämpade avtalet som föranlett det i deklarationen yrkade ränteavdraget som skulle bli föremål för prövning av korrigeringsregeln samt att räntan som följde av tilläggsavtalet var marknadsmässig. Kammarrätten fann att en tillämpning av korrigeringsregeln kunde ifrågasättas redan av det skälet att räntebetalningen enligt tilläggsavtalet fick anses som marknadsmässig men anförde också att det ursprungliga avtalet inte torde ha slutits mellan två oberoende parter eftersom det saknades möjlighet att kunna justera räntan. 

Kommentar:

Skatteverket har överklagat domen till Regeringsrätten. Skatteverket anser att korrigeringsregeln är tillämplig i det aktuella målet eftersom det inte funnits några affärsmässiga skäl att ändra räntenivån.