Konkursansökan - fråga om presumtionsverkan av utredningsrapport

Svea hovrätts beslut 2002-11-01 i mål Ö 6393-02

SAKEN

I ett konkursansökningsmål hade statens fordran mot en fysisk person minskat från drygt 4 100 000 kr vid utmätningstillfället till ungefär 1 100 000 kr vid tidpunkten för konkursförhandlingen. Tingsrätten lämnade konkursansökan utan bifall. Staten överklagade tingsrättens beslut. Inte heller hovrätten ansåg att presumtionsregeln i 2 kap. 8 § konkurslagen var tillämplig. Däremot hade gäldenären otvistiga skulder avseende fordonsskatter, TV-avgifter, felparkeringsavgifter och böter om ungefär 43 000 kr, skulder han inte kunde till fullo betala. Därtill var han betalningsskyldig för skatteskulder om i vart fall drygt 300 000 kr. Hovrätten fann det därför styrkt att gäldenären med tillämpning av 1 kap. 2 § konkurslagen var på obestånd. Hovrätten biföll statens överklagande och försatte gäldenären i konkurs.

SKATTEVERKETS KOMMENTARER

Beslutet är ytterligare ett exempel på när domstolarna frånkänner ett misslyckat utmätningsförsök presumtionsverkan enligt 2 kap. 8 § konkurslagen (jfr NJA 2002 s. 463). Har skattefordran som ligger till grund för konkursansökan minskat sedan utredningsrapporten upprättades ner kan Skatteverket  tvingas argumentera för gäldenärens obestånd utan tillämpning av någon presumtionsregel. Trots att den kvarvarande konkursfordran uppgick till drygt 1,1 Mkr ansåg domstolen att utmätningsförsöket inte kunde sägas ge en så tillförlitlig bild av gäldenärens betalningsförmåga att presumtionsregeln kunde tillämpas. Den kvarvarande fordran uppgick till drygt 25 % av den fordran som låg till grund för det misslyckade utmätningsförsöket. I sammanhanget kan det konstateras att det var fråga om en fysisk persons skulder.

Beslutet visar exempel på omständigheter som kan åberopas för att en gäldenär ska försättas i konkurs med tillämpning av 1 kap. 2 § konkurslagen.

LAGRUM

1 kap. 2 § och 2 kap.8 § konkurslagen (1987:682)